Tänk att jobba alla veckans arbetsdagar, måndag till fredag, minst åtta timmar per dag. Lägg till minst två åttatimmarspas med helgjobb varannan helg. Och vips så har vi mitt liv. Antar att jag inte ska klaga, jag har ju trots allt ett riktigt stimulerande, roligt och utvecklande jobba, jadajada, MEN ibland blir jag riktigt less. Som idag, när jag trodde att jag skulle kunna åka härifrån vid fyra. Nu är klockan halv elva och jag har fortfarande inte kunnat lämna stället. Om det här vore något som jag kunde påverka så hade jag gjort det för längesen. Men si så är det inte. Antar att det bara är livet som chef.
Hoppas att det känns lika bra i morgon när vi lämnar tidning för tryck som vanligt. Om det inte vore för de stunderna så hade jag aldrig pallat med det här. Trust me.
Tur att jag faktiskt har världens bästa människa som väntar på mig hemma. Som aldrig gnäller, aldrig är sur för att jag jobbar, bara ställer upp och fixar och gör de jobbiga dagarna och helgerna lättare. Vad skulle jag ha gjort annars? Han är to die for. Oftast iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar