Det här med barnnamn..

.. är ju ganska intressant. Nu är det så att jag tänker vänta ett par år med att skaffa kids men det är ändå roligt att prata om barnnamn. Det tråkiga i Sverige tycker jag är att alla döper sina ungar lika. Wilma, William, Julia och Filip kommer varenda unge att heta i klasserna om några år. Precis som alla hette Caroline, Johanna, Fredrik och Johan när jag växte upp. Jag är väldigt nöjd med att heta Sofia, för det är så i min generation som heter det. Även om det inte är ett så ovanligt namn. Jag tycker att mamma och pappa fick till en fullträff när de döpte Ludde till Ludvig. Nu finns det ju många Ludvig:ar men kanske ingen i varken min eller Luddes generation.

När Stefan och jag första gången pratade om barnnamn så sa han att han tycker att Felicia är fint. Jag gjorde stora dömma-ut-minen för Felicia är typ det mest white trash-iga namn jag kan tänka mig. Fy så fult. Nästan i klass med Kevin. Hur kan man döpa sina barn till det? Det är så typiskt att det ska gå såna extrema trender i namn. Som när den där Ebba spelade Wilma i skärgårdsdoktorn. Då skulle alla ungar heta Wilma eller Ebba. Hallå, lite fantasi?! Eller andra kändisar. Det är nästan så att jag skulle kunna döpa mina barn till Gun-Britt och Owe, bara för att komma med något eget.

Nu till de namn jag tycker är fina och bra barnnamn. Alva är supergulligt - men jag tänker inte vara så tråkig att jag döper till det, alla små jäntungar heter ju det. Karl har jag alltid tyckt varit fint, men även det trist. Däremot Carla - tjusigt. Lilja tycker jag också om, men jag vill inte att barnet ska bli förknippad med den ryska prostituerade i "Lilja forever". Sen finns det Vilhja, som jag fastande för en gång för några år sedan. Nu kan jag inte bestämma mig om det är fint eller ej. När det gäller killnamn är det svårare. Herman är tufft, fast liksom fulsnyggt. Hamilton är lite trashigt men helt ok. Häromdan kom jag och Stefan på ett klockrent namn. Men dessvärre har jag glömt det.

Tur att man har ett par år på sig att bestämma sig...