Julnollnio

Klockan är efter midnatt och jag kan således sammanfatta julen, för nu är den väl typ slut. Det har på många sätt varit den absolut bästa julen i hela mitt liv.

Många, många år har jag tillbringat julen utomlands. Vi har ingen släkt så mamma och pappa tyckte att det var roligare om vi åkte iväg. Det är jag glad för. När alla varit som mest stressade har vi stuckit iväg och det har varit så skönt. Dessutom har vi besökt många spännande platser som Mauritius, Indien och Filippinerna. Vi var på på det sistnämnda mitt i flodvågskatastrofen och var saknade i svenska register, trots att vi inte var drabbade alls. Det var en skum upplevelse. Hur som helst; när allt var som stressigast i tisdags, onsdags sådär så sände jag en stilla tanke att gud så skönt det hade varit att resa bort. Jag ändade mig dock, för när jag fått ihop allt så blev det en alldeles underbar jul.

Julen = tradition för många. I år skapade vi en egen tradition: Jul på Bygatan 17. Vi bjöd in de närmaste och alla kom. Så Stella fick fira med både sina mor- och farföräldrar samt faster Therese. Dagen började dock traditionsfast med julfrukost hos Stefans faster. Lagom till Kalle började folk droppa in med sig själva och paket. Vi dukade upp ett maffigt julbord och åt och njöt i många timmar innan vi slog oss ner i soffan. Då kom två tomtar och började dela ut paket. Stella tittade fascinerat på tomten när hon satt i hans knä och kunde sen börja öppna alla sina klappar. Vi hade en lång och mycket trevlig julklappsöppning. Jag tycker att det är roligast att man öppnar en och en så att alla får ta del av varandras klappar. Givetvis ska det vara rim på klapparna och att skriva dem är bland det roligaste jag vet. Vad sägs till exempel om det här rimmet: "Nöff, muu och bää har de sagt, men nu de är på ett bord upplagt". I paketet var det ett besök på Lammet&Grisen i Sälen till Therese och Sven.

Jäklar vad många fina klappar vi fick, både jag och Stefan och Stella. Den finaste klappen var nog den pall med Stellas namn i form av ett pussel som farfar och farmor snickrat och målat. Den är to die for. Stefan och jag hade i år bestämt oss för att inte köpa klappar till varandra utan istället köpa en digital systemkamera. Det gick sådär.. för jag köpte en lyxig morgonrock till Stefan och fick sprillans nysläppta Desperate Housewife-boxen. Trots att typ alla mina vänner är besatta av serien så har jag inte sett ett enda avsnitt. Nu har jag alla säsonger på skiva att se fram emot. Det ni!

När julafton var slut så kände jag på riktigt att det var den bästa i mitt liv. Och vi har så fina familjer att dela julglädjen med. Det är lycka!

I går tog en promenad för att få lite motion och frisk luft mitt i allt ätande. För är det något som funnits här hemma så är det mat och snart kommer det ut ur öronen på mig. Har ätit julbord i dagarna tre men nu tänker jag inte stoppa i mig en bit till. I år var det inte på tal om någon juldagsutgång och ärligt talat så saknade jag det inte ett dugg! Istället kom min andra Stefan, Stefan T som var hemma på visit från New York där han bor numera och hälsade på.

I dag har jag varit en riktig slöhög. Det har blivit många timmars mys med bebis på magen och det är ju guld. Nu på kvällen dukade jag fram den mest omfattande ostbricka jag sett. Kunde i dag räkna in hela 14 ostar i kylen. Det är inte dåligt det!

Nu ska jag snart hoppa ner under duntäcket. Kom på mig själv nyss att bli så där som jag svurit på att aldrig bli när jag blev mamma. Har nämligen blivit så att det bara är jag som kan natta Stella. Så i dag är det dags för Stefan att lära sig knepen.

Eftersom jag inte skrivit tidigare så får jag i efterhand önska alla er bloggläsare en God Jul. Hoppas ni haft det bra.

Avslutar med några bilder på världens finaste julbebis.

Just do it!

Det finns vissa saker som jag konsekvent skjuter på. Saker jag tycker är tråkiga, krångliga och därför förpassar till framtiden. Tills i dag hade jag byggt upp ett lager med sådana saker men hade samtidigt insikten att det fick lov att göras innan jul. Medan Stella suttit snällt i sin babysitter har jag betat av dessa måsten, för att som vanligt nu kunna konstatera att det var inte så farligt. Samtidigt känner jag mig sjukt nöjd. Och frågar mig varför jag inte tänkte "Just do it!" för längesen istället för att ha de här sakerna som en klump i magen. En av dessa måsten var att ringa försäkringsmäklaren för att få lite klarhet i vad vi ska göra för pensionsval samt var vi ska spara till Stella. Har tänkt lägga undan hela barnbidraget och då vill vi placera väl. Jag tycker det är så krångligt med sånt här, speciellt pensionvalen. Och så urbota tråkigt. Nu är vi en bit på väg efter att jag fått tummen ur.

I dag känns det som att världen ler mot mig och det är en förbannat skön känsla. Lillfröken slog, som jag siade, nytt rekord i sammanhängande sömn inatt. Vi somnade tolv. Kvart över tio vaknade vi av att morfar ringde och väckte oss. Sinnes. Tio timmar och en kvart. Nu är vi utvilade och redo för jul.

Hade egentligen tänkt göra stan i dag men så tyckte jag att det är lite väl kallt (-28 i morse) och så är det så himla mysigt hemma med kamineldning och glad mysbebis. Hon är i sitt esse på dagarna och bara sitter och skrattar åt sin mamma. Dessutom har jag massor att fixa så det blir bra med hemmadag. När pappa Stefan kommer hem i eftermiddag så ska han vara hemma i nästan tre veckor. Det är lyx och vad vi ska mysa.

Nu ska jag passa på att koka kola innan Stella vaknar och vill ha mat.

Herregud....

... vad det är mycket att fixa innan jul alltså. Jag har tidigare intagit ett rätt nonchalant förhållningssätt till det hela... för att så här ett par dagar innan gå upp i varv. I går köpte vi vår första klapp. Inte en dag för sent. Nu ska resten inhandlas. Det får bli på onsdag. Tur att jag vet vad vi ska köpa så att det i princip bara är att åka och hämta.

För en snabb update så var helgens glöggmingel hos Matilda och Tobbe mycket trevligt. Stella var en utmärkt glöggfestbebis. I går var det snabbrunda på stan och hemmahäng.

I dag har Stella och jag varit på BVC. Hennes kurva kunde inte vara bättre, för att citera vår sköterska. Jag blev mäkta stolt när sköterskan i slutet av besöket sa att Stella är ett riktigt A-barn. Det gläder mig också att både hon och min barnmorska har sagt att en stor anledning till att hon är så nöjd och snäll är att vi är bra föräldrar, det vill säga att hon känner sig trygg. Bästa, bästa omdömet juh! Då blir man glad i sitt mamma-rookie-hjärta.

Efter BVC fikade vi hos mormor och morfar på Tryckeriet innan vi åkte hem och åt lunch. I dag har lillfröken varit vaken sen hon hon vaknade vid nio i morse, med undantaget bilresan till och från BVC samt två kortare powernaps på vardera en kvart. Det konstigaste är att hon är elva nu och hon är inte ens trött utan sitter och "pratar" med sin pappa i babysittern. Antar att det blir tack och gonatt inom snar framtid och vem vet, kanske en tiotimmarsovning?

Nu ska jag snabbstäda lite inför morgondagens glöggdrabbning på bygatan 17. Känns som om jag inte kommer att hinna det i morgon.

Oljan som satt kvar

Härommorgonen när Stella skulle bada hällde jag (bokstavligen) i babyolja i badet för att jag tycker att lilla fröken är lite torr. Badet blev härligt oljigt... precis som hennes hår. Herrejösses. Först undrade jag varför håret aldrig torkade. Sen insåg jag att oljan satt kvar. Och det som berget. Hon såg så rolig ut att det inte var klokt och stod verkligen rakt upp. Vi skrattade åt henne hela kvällen innan vi gjorde ett försök att få bort det. Hon fick bada igen men oljan den satt kvar. Då fick Stefan hålla henne i duschen och jag fick skölja hennes hår och tvätta det med mitt Kérastase-shampoo två gånger. Sen såg håret ut som det brukar göra. Nu badar inte Stella med babyolja mer. I alla fall inte så mycket.

Så här såg vår lilla stjärna ut med flott i håret. Stackars liten.




I dag vaknade vi vid åtta efter åtta timmars sömn. Vid halv nio somnade jag och Stella om och sov till tolv. Vi måste ha varit väldans trötta. Stefan roade sig med att att installera HD-tv. Därför äter vi frukost nu. Lite i senaste laget kanske. På dagen i dag blir det hemmafix. Jag planerar att göra kola, knäck och kanske baka bröd. Är så urbota less på butikernas sortiment av frukostbröd. Godaste är ju att baka eget. I kväll ska vi på glöggfest alla tre hos Tobbe och Matilda. Det är ett helt gäng som ska dit och det ska bli riktigt kul med lite glöggmingel.

Sån här kalufs har lillan numer. Håret är riktigt tjockt och det har hon definitivt från mig. Hon är guldblond men det ser ut som att det innersta håret är riktigt ljust. Vore konstigt om det blev nåt annat än en blondin med de generna...



Stella på Wayne´s Coffe förre fredagen. Glad, as usual.

Roger-sorg

Det är få tv-program jag snöat in på som jag gjort på Bonde söker fru. Jag bara älskar det programmet. Pallrade mig till och med ut till sällskapsrummet på BB och kollade på det tillsammans med bland andra underbara Siggan, som jag lärde känan där. Hur som helst så är ju vissa roligare att titta på än andra. Jag kommer till exempel ihåg säsongen när skånske Fredrik var med. Han var så rolig att det inte var klokt. Jag gjorde även en klockren imitation med en av hans brudar, gotländska Lena som bara pratade om grisar. I år var den mest lysande stjärnan Roger, utan tvekan. Han är så där härligt tafatt och helt lost. For real. Bästa var när han på speeddaten fick frågan av en av damerna; "varför valde du just mig"? "Ja, någon lär man ju välja", svarade underbara Roger. Vecka efter vecka har jag följt honom och de andra, men nu är det slut. Jag har Roger-sorg.

Annars har vi väl någon slags palkoma här hemma. Det blev en utsökt biff till middag, i gott sällskap, följt av en chokladmousse. Dagen har bestått av barmorske-besök. Det var så roligt att träffa Maggan, "min" barnmorska, för ett återbesök. Givetvis var Stella med. Maggan är klockren, verkligen. Hon förklarade för mig att jag nog inte förstod vilken tuff förlossning jag gått igenom och att jag var otroligt stark som klarat av det. Hon sa att det inte var ovanligt att en sån förlossning slutar med snitt. Då blev jag stolt över mig själv för att jag höll ut och inte en enda gång ville ha snitt, trots att krystvärkarna pågick från halv ett till kvart i fem. Det var skönt att få vissa delar av förlossningen förklarad för sig. Som varför de drog till lite med klockan. Hennes puls hade börjat gå ner ordentligt. Det hade jag inte förstått tidigare. Klockan drog de bara till med lite, för att hon fastnat en bit upp. Sen krystade jag ut henne själv. Det känns skönt, att hon inte blev tagen med klocka, utan att den bara drog till lite.

Efter MVC-besök intog Stella och jag Ica Maxi. Jag tycker att det var lite läskigt i dag när det var minus 26. Så lillan var rejält påbylsad och hade filt över bilstolen när hon förflyttades mellan bil och lokal. Inne på Maxi var det dock varmt - och en hel del folk. Jg hittade i vanlig ordning en massa trevliga människor att prata med så det blev en lååång (och dyr) handling innan vi landade hemma igen och fick i oss mat båda två. På eftermiddagen hade vi i vanlig ordning vår dagliga guldstund. Då lägger vi oss i Hästenssängen, ibland under filt och ibland under duntäcket. Så sjunger vi lite, just nu blir det mycket julsånger, och så läser jag lite tidning och Stella kollar på bilderna. Och så somnar vi en timme. Nära, så nära. Dessa stunder alltså, de är underbara.

Nu är det nedräkning till jul och lång ledighet för Stefan. Ska bli så mysigt att vara lediga alla tre i nästan tre veckor. Längtar! I år ska vi fira jul hos oss, det känns väldigt vuxet på något sätt, haha. Som om inte totalrenoverad villa, barn, kombi, katt, åkgräsklippare och pensionssparande är vuxenpoäng nog. Hur som helst så ska Stella få fira med sina mor- och farföräldrar samt faster Therese. Morbror Ludde jobbar tyvärr för mycket i jul så han firar med Idas familj i Uppsala. Jag är julsamordnare, kan man säga, för både mamma och svärmor ska hjälpa till med maten.

Nepp, nu ska jag mysa med min familj framför en film.

Dags att...

... kliva ur pyjamasen kanske. I dag fick vara en sån där riktig mysdag. Stella vaknade halv elva (!) och jag med. Sen dess har vi mest kramats, fast mitt på dan fick Stella kramas med Åsa i stället som var på besök tillsammans med Svempa. Väldigt roligt med kollegebesök! Mindre roligt är att det verkar som att vi blir av med vår produktionsavdelning. Mittmedia-koncenren ska spara och göra om. Tio produktionsavdelningar ska bli två så hela Dalarnas Tidningars får flytta till Söderhamn.. eller sluta. Så jävla trist.

Väntar på att Stefan ska komma hem med sig själv och sushileverans. Det blir sushi till middag minst en gång i veckan i det här huset. Om nu allt går enligt planerna så blir det senare en powerwalk i snön med Matilda. Ska bli skönt att komma ut lite och ladda batterierna. Stefan får vara hemma med lillfröken och mysa.

En bra dag

I dag har det varit en riktigt bra dag! Allt har liksom gått som på räls. Vi vaknade, vid nio efter nio timmars sömn. Stella åt och somnade om så att jag hade got om tid att fixa hemma och göra mig ordning inför dagen. Klockan tolv, och vi var i tid, träffade vi upp Tin och Svea på Kaffestugan där vi åt lunch och hade en redig update.



Sen skulle vi julklappsshoppa, var det tänkt men det blev som vanligt så att vi kollade till oss och småtjejerna bara. Jag får dock lov att sansa mig lite så vi köpte ett paket till pappa Stefan istället. Vi spanade också in nya vagnmodeller och nya åkpåsar. Bugaboons åkpåse är sjukt tunn så jag är på jakt efter en ny, varmare påse.

Väl hemma igen åt vi den här goda maten:




Kan verkligen rekommenderas. Jag marinerar laxen i soja, samt ingefära och vitlök en masse. Det behöver inte så och dra särskilt länge alls. Blir verkligen sjukt gott och smakrikt. Till improviserade jag ihop en saffranssås av schalottenlök, vitlök, fiskfond, creme fraische och vitt vin som jag skummade upp med stavmixern. Det hela serverades med råris och sallad. Sjukt gott.

Efter middagen kom äntligen Karin, Maya och Freya på besök. De har varit sjuka sen Stella föddes men nu var det dags för lite mys med tjejerna som ju är Stellas tremänningar. Fröken Jemthans fick sjukt fina presenter! En underbar liten mjukiskanin som spelar vaggvisa samt lurvig mössa och matchande stövlar som är ursöta. Det roliga är att jag varit och klämt på dem ett antal gånger, senast i dag. Underbart! Vi fikade och Maya och Freya busade för fullt.




Lilla fröken söt i sina nya stövlar. Sovandes.



Nu ska jag fortsätta den här bra:iga dagen med att stoppa i Ipoden i öronen och ta ett pass i tvättstugan.

Update

Måndag igen och på dagen åtta veckor sedan Stella kom till oss och vårt liv förvandlades till det bättre. Herregud vilken lycka det är att ha en dotter som Stella. Nu "sitter" hon, uppallad med kuddar, i soffan bredvid mig och skrattar. Det är så roligt att lära känna henne, upptäcka hennes personlighet, lära sig "knepen", förstå hur hon vill ha det och förstå hennes mönster. Vi kan konstatera att Stella är en kvällsbebis. På dagarna sover hon rätt mycket och kräver inte mycket stimulans. Vill helst ligga på mamma och mysa. På kvällarna däremot, ungefär samtidigt som hennes pappa kommer hem, är det desto mer action. Då vill hon vara med och är klarvaken hela kvällen lång. På dagarna är hon otroligt lättsövd men på kvällarna otroligt svårsövd. Jag har dock knäppt koderna nu och brukar få lillfröken att somna in i rimlig tid. Sen sover hon sina mellan sju och nio timmar utan att vakna. Det har hon gjort sedan vi kom hem från BB. Det har jag förstått är få förunnat.

Helgen har varit riktigt bra. I fredags följde jag och Stella med mamma till Falun där hon skulle besöka en plastikkirurg.. dock inte för något annat än att ta bort en liten fläck på näsan. Stella och jag hängde i väntrummet där hon charmade alla som kom i hennes väg. Efter ett tag kom mamma med ett präktigt plåster på en svullen näsa. Lite som Rudolf med röda mulen, passande så här i juletider. Sen drog vi på stan och - återigen - kan vi konstatera att lilltjejen är exemplariskt. Hon sa inte ett pip på hela dagen utan låg nöd i sin vagn. Vi hade matpaus på Wayne´s och i övrigt blev det en del shopping till både mig och Stella.

På fredagskvällen var det italiensk afton med kanske världens godaste pasta följt av Idolfinal. Helt rätt att Erik vann. Synd bara att hans pinsamma flickvän skämde ut honom inför hela svenska folket. Jag tyckte att det var så pinsamt att jag vill hoppa bakom soffan och gömma mig. Typ.

I lördags hade vi en riktig mysdag och i går besökte vi den mysiga julmarknaden i Risa. Vi beställde en mössa till Stella från Stjärnöga och minglade runt innan vi åkte och storhandlade och något mer storslaget än det hände inte denna helg. Själv trivs jag alldeles förträffligt i den här myslunken.

Känd

Man kan ju vara känd för olika saker. I går när jag kom in i fd. Strandens skola där massvaccineringen äger rum utbrister sköterskan som ska vaccinera mig "men är det du Sofia", varpå jag såg ut som ett frågetecken. Det visade sig att sköterskan var samma sköterska som skulle ge mig några sprutor inför en resa, jag tror det var Mauritius, och det är typ tio år sen. Men nog kom hon ihåg mig. Min sjukhusrädsla har alltså gjort avtryck även hos vårdpersonal, haha. Jag kommer svagt ihåg den där gången. Hela familjen skulle ta sprutor och alla tog utan problem - alla utom jag som var hysterisk. Tillslut fick pappa och Ludde åka hem och mamma stanna med mig. Det tog lång tid innan sköterskan fick ta den där sprutan och jag höll på att svimma i vanlig ordning. Mamma hävdar att det var den gången de fick lov att hämta sån där bedövningskräm, även kallad Emblakräm, från barnavdelningen men jag tror att det var en annan gång.

Och jo, jag var rätt nervös i går också inför sprutan. Det är lustigt hur det är, att man är rädd för en liten ynka vaccinspruta när man gick igenom en tuff förlossning med epidural och grejer för blott sju veckor sen. Nåja, efter att sköterskan känt igen mig så fick jag nog lite jävlaranamma i mig. Hon fick ta sprutan på en gång och jag var inte i närheten av att svimma. Så stolt över mig själv! Stefan, som var med, höll dock i handen.

Så var det biverkningarna. Det är väldans vad svaga alla karlar är, för både Stefan och pappa blev sänkta av sina sprutor. Och vi vet ju alla hur mycket en karl gnäller när han är sjuk. Det är typ olidligt. Jag stoppade Stefan i säng när han kom hem från jobbet i dag. Själv har jag jävligt ont i armen, har lite ont i halsen, är lite hängig men det är inga större bekymmer med det. Dessutom finns det inget utrymme för att vara krasslig när man har en bebis i huset. I dag har Stella varit en klängis som velat vara med sin mamma hela tiden. Så vi har suttit ihop, kan man säga.

Nepp, nu ska klängisen få bada, vilket hon älskar!

Rörd

Jag var på stan förut, efter att jag fått svinsprutan (mer om det sen). Påssjukan slog till en snabbis (tänk om man kunde vaccinera sig mot den) och jag fick lov att ha med mig ett par påsar hem, hehe. Upptäckte nämligen att Stellis snart kan ha strl 62 och det är ju då de där riktigt söta kläder platsar på fröken och passande nog så har vi typ inga kläder i strl 62. Det har vi nu efter att jag varit på H&M och shoppat loss. Av bara farten åkte det med nåt plagg till mig också. Lånade också med en stor påse kläder från Kompis där Tin har börjat jobba igen efter mammaledigheten. Nu ska det provas. Apropå kläder så längtar jag till Stella blir lite äldre för hon har fått så mycket fina kläder i större storlekar.

Nu till det som rubriken syftar till, det jag blev rörd till tårar av. När jag kom hem från stan hivade Stefan fram ett paket. Jag gjorde den klassiska "till mig"-gesten och öppnade sen. Där låg den, den nya Ipod-modellen i cerise. Jag har alltid önskat mig en Ipod men det har aldrig blivit av att jag köpt någon. Nu är den min och jag är så lycklig över den. Det var alltså min namnsdagspresent från finaste älsklingen. Ingen dålig namnsdagspresent och dessutom när det bara är mitt andranamn. För en gångs skull var jag tyst, för jag saknade ord. Tack älskling,



Visst är den underbar? Gillar dessutom nyheterna; att den har radio och filmkamera. Landslags.

Annadagen och andra andranamn

I dag, den 9 december, har alla som heter Anna namnsdag. Alltså har jag namnsdag eftersom jag heter Anna Sofia Elisabeth. Om jag förstått saken rätt så skulle jag till en början heta Anna men mamma och pappa tyckte att jag såg ut som en Sofia. Det är jag glad för. Anna är ett vackert namn men ganska vanligt. I morse när jag vaknade låg det en lapp med grattisönskningar och fina ord från Stefan. Det blir man glad av!

Apropå det här med andranamn så håller vi på att bli tokiga på vad vi ska ge Stella för andranamn. Jag hade gärna tagit Anna vidare, men Stella Anna låter ju sådär. Vi vill ha något namn som återfinns i någon av våra släkter. Som Iris eller Maj från min sida men inte heller de namnen rimmar särskilt bra med Stella, tycker vi. Ett tag var vi inne på Stella Stefansdotter, för att det låter tufft men nu har vi nog ändrat oss angående det. Som det ser ut nu så blir det Stella Victoria. Det låter bra tillsammans och är ett namn som kommer från Stefans mammas sida. Dessutom heter faster Therese det. Stella Victoria Jemthans, vad tycker ni?

"Vuxentid"

Det må vara det töntigaste ordet men i dag var det premiär för vuxentid för vår del. Det vill säga då där man är Sofia och Stefan som är kära i varandra och inte bara mamma och pappa. Det blir ju rätt mycket av det sistnämnda, av förståeliga skäl. Det har så klart blivit så att vi till och med kallar varandra för mamma och pappa "Hej mamma, nu har jag bytt blöja", säger Stefan med bebisröst när han kommer bärandes på Stella. Och jag är inte sämre jag. Jag tror att det är viktigt att man tar sig tid för varandra också, även om man får barn. Så i dag gick vi på bio, Luftslottet som sprängdes. Mamma /mormor och pappa/morfar kom hit och hängde med Stella medans. Jag hade så klart kraftig ångest när vi skulle åka och tänkte ställa in. På bion kunde jag inte koncentrera mig på filmen den första tiden. Tillslut sa Stefan till mig på skarpen och då slappnade jag av något. Fick dock lov att sms:a lite med morfarn som försäkrade att Stellis mådde bra. Då blev det riktigt roligt, och skönt, att slappa och hålla hand i biosalongen....

... men ingenting slår så klart att komma hem till den här tjejen.

Adventsmys

Glögg i glaset, julmusik på Spotify - yes de är andra advent. I dag fick jag tummen ur och fixade klart julpyntstjafset. Jag är ju ingen julfreak, direkt, men lite pynt kan jag tänka mig. Är dock allergisk mot tomtar och tjafs i överflöd. Dessutom har jag svårt att få ihop det röda i julen med det cerise:a i mitt hem. Som tur är kan man ha en vit, svart, och silvrig jul. Och stilren dessutom. Det är nu kirrat och vi är julredo på bygatan 17.

Helgen har varit riktigt bra. Det hela började med p-fest i fredags i FM Mattsson Arena. Hela gänget från Borlänge och Hedemora var på plats och vi käkade julbuffé innan det var nedsläpp. Jag pallade första perioden, sen fick jag och några till (som tur var) tristessutslag och hängde i vårt konferensrum istället. Jag hade riktigt kul men åkte hem till lillhjärtat vid tiotiden.

I går gjorde vi absolut ingenting på hela dagen och det var väldigt skönt. I dag lös flitets lampa desto mer. Känns som om vi fått massor gjort. Stella har legat nöjd i sin vagga och tittat på sin kanin medan vi farit runt och fixat och städat. Hon är verkligen världsklass den här bebisen. Bara en sån sak som att hon somnade vid ett i går och vaknade halv elva i förmiddags. 9,5 timmes sömn för oss och vår lilla prinsessa som fyller sju veckor i natt. Helt sinnes.
Kom nyss hem från trevlig middag hos svärisarna. Nu blir det soffhäng resten av kvällen.

Linspanik

I går morse blev det kris. Jag skulle sätta i mina linser och upptäcker att vänsterlinsen är trasig. I nästa sekund inser jag att jag inte har några fler linser hemma, ungefär samtidigt som jag inser att det är ett par veckors leveranstid på mina linser eftersom de är specialspecial. Fanskithelvete.
Ett i-landsproblem, kan tyckas, men jag mår verkligen skit i mina glasögon, trots att de kostade skjortan (sju lax) och kommer från YSL. Jag vet inte riktigt varför. Men jag känner mig verkligen ful i dem. Förstår verkligen inte hur jag klarade mig innan oktober 08, då när jag började ta mitt synfel på allvar och fick linser i samma veva. Tidigare fanns det inte linser som kunde korrigera mitt extrema brytningsfel på framförallt vänsterögat, men istället för att bära glasögonen in public så struntade jag helt sonika i det. Detta medföljde att jag aldrig såg särkilt bra, kunde inte läsa menyer, kände inte igen folk på stan osv. Linserna blev min stora lycka. Därav paniken i går.
Jag ringde optikern och frågade om de kunde skynda på leveransen. Gick icke. Frågade om de kunde hitta några liknande linser. Gick icke. Fick ha glasögon hela dagen i går. I dag ringde jag igen och de skulle se vad de kunde göra. "Jag tar vad som helst, bara jag ser lite bättre än vad jag gör utan lins", förklarade jag vänligt men bestämt. Kvinnan i andra änden förklarade att det inte riktigt gick eftersom mitt synfel är så speciellt. På vinst och förlust tittade jag ändå förbi optikern och jodå, de hade en lins som i alla fall gör synen bättre än utan. Tack för det. Veckan tills riktiga linserna kommer är räddad.

Bjussar på några bilder på galsögonormen och hennes söta dotter när vi myste i soffan tidigare i kväll.






Förutom att leta linser så har jag hunnit med en del annat i dag. Stella sov nästan åtta timmar i sträck inatt, rekord. När vi vaknade utvilade myste vi en masse innan Carina tittade förbi för fika och tjatter. Stellis fick ett urmysigt velourset.
Efter det kom mamma/mormor och jag bjöd på spenatsoppa med ägg, en favvis, som jag svängt ihop. Vi tjattrade också en del innan det var dags för mig och Stella att möte upp pappa Stefan vid Socialkontoret. För de som inte varit med om det så kommer det ett brev när man fått barn som är till dig OGIFTA kvinna. Det känns ganska hedenhös, men alla ogifta kvinnor som får barn måste bege sig till Socialkontoret med pappan som får skriva på faderskapet. Hade vi varit gifta så hade det inte behövts. Nåja, vi skrev på ( så klart) och är numer två vårdnadshavare.

Nu på kvällen kom Stefans moster Stina på besök, även hon med fina presenter till både lillan och oss. Vi insåg att vi nu har så mycket champagne att vi verkligen borde korka upp minst en flaska snart. Love it. Det var i vanlig ordning trevligt med besök.

Nu ska jag krypa ner med glossigt magasin. Gillar verkligen glossiga magasin.

Stiltje..

.. kan man ju säga. Har inte haft nån lust att blogga bara. Nu fick jag det.

Det var en bra helg som inleddes med en väldans trevlig tjejkväll i Älvis. Först kändes det väldigt skumt att åka iväg från Stella och jag tänkte ställa in. Men så tänkte jag om och tog det där magiska steget ut genom dörren. Det gick bra och vi hade så roligt. Det är nog bra att som mamma lämna huset några timmar, både för mig, Stefan och Stella. Dessutom var det skönt för mig att få babbla av sig lite med två av mina favorittjejer.

På lördag morgon klev vi upp med en riktig solstråle som premiärlog mot oss och det var inte på smått vis. Under hela frukosten satt hon i sin babysitter och flinade och jollrade. Man smälter som smör i solsken. När hon skrattat klart packade vi in bebis och alla grejer (shit va grejer man måste ha med) i bilen och åkte mot stugan i Venjan. Eller stugan, det är väl en rätt modern stuga numer. Det var dags för oss att sova borta med Stella för första gången, vilket gick galant. Stefan och pappa drog el medan jag och mamma gick långa promenader.

Vagn och mormor på bron över Vanån.



Tvättmaskinen blev provisoriskt skötbord.



Morfar läste bruksanvisningen till värmen som han numera styr med sms.



Stella älskar att få massage.



Mys i sängen.



Väl hemma i Långlet igen blev det myssöndag innan det var vardag igen. I går började vi dagen med en rask powerwalk i slasket. Det var motigt, vill jag lova, till en början men sjukt skönt efteråt. Skön mjukträning. Träning har även Stella börjat ägna sig åt fast i sitt babygym. Nacken börjar bli riktigt stark.





I går kväll ville lilla fröken inte somna in utan vara vaken och mysa. Det är inte så att hon är ledsen, men skulle jag somna, då ser hon till att väcka mig. Vi fick vara vakna och titta på SATC innan lilla fröken somnade in framåt småtimmarna. Sen sov hon sina sju timmar. Vid lunch var det dags för BVC och den första barnläkarundersökningen sedan BB. Stella gör sig redo att åka i sin bilstol.



Lillan var frisk och det visste jag ju, men det känns som om det hör till att oroa sig något. Vi vägde och mätte också för första gången på två veckor och frökens kurva ser finfin ut. Vi firade det med att kissa ner både vågen och mätbänken. Det är rätt trevligt på BVC, tycker jag, och vi träffade några andra trevliga föräldrar med barn.

Eftersom jag inte fått så många timmars sömn i natt så tog vi plus Ramses den skönaste powernapen i eftermiddags. Där och då slogs jag av tanken att kan man älska någon så här mycket? Stella är min lycka. Först nu kan jag identifiera mig med uttrycket "älska så att det gör ont".

Känner mig rätt slö i dag och har tittat på Plastikkirurgerna, som jag tycker är riktigt smaskigt. De andra två hänger på fällen på golvet.



Nu blir det lite glögg tror jag. Glögg är verkligen sjukt gott.