När det väl är dags så går det inte

Ännu en helg har svischat förbi. Jag satt och funderade på det i fredags, att det är så jäkla trevligt om somrarna. Jag vill umgås, skratta, mysa och leva extra mycket då. Det har jag gjort i helgen.

I fredags var vi hembjudna på kalasgod middag hos familjen Westeng/Svensk. Som vanligt hur trevligt som helst. Stella fick sova i Maya och Freyas urvuxna spjälsäng och så lyfte vi efter midnatt nångång över henne i vagnen och rullade hem. Hon är så lätt att ha med den här damen. Och hon älskar verkligen att vara på middagar och andra tillställningar (som mamma och pappa alltså).

Lördag och tjejmiddag här. Jag, Tin och Karin firade att den sistnämnda fått både toppjobb och toppkåk. Fortfarande helt sinnes att de ska flytta hit. Sen tog vi en taxi till Orsa och hämtade upp Matilda, Tobbe och deras fest. Någon slags vattenfestival i Orsa och det var faktiskt hur trevligt som helst. Vi hängde på husbåt och jag träffade i vanlig ordning massa gamla kompisar och det är ju så roligt.

I dag passade det bättre än bra att det regnade ute. Vi har haft en riktig kojdag och tillbringade några timmar hos Stellas farmor och farfar där vi blev bjudna på en hejdundrandes grillmiddag.

Så vart det kväller och vi var så trötta så att det inte var klokt. Hyrde nya Wallander "Vittnet" och både Stefan och jag kämpade för att hålla ögonlocken öppna. När filmen så var slut, när det väl var dags att sova, då går det inte. Därför sitter jag här, framför den lilla vita och lyssnar på när Isis och Ramses äter. Det är rofyllt. För att inte tala om vilka myskänslor det ger att höra de små kattungarna mysa med sin mamma i deras korg nedanför min säng. De är ju så vansinnigt söta. Två killar är det och Tin kom på i går att Ettan kan gå under arbetsnamnet Uno. Nummer ett, liksom. Nu får jag hålla i Uno och tvåan utan att Isis blir ledsen. Uno är redan nu en charmör. Hur ska jag kunna göra mig av med de här två?

Nu ska jag göra ett nytt försök. Sova, sova, sova. Säng, säng, säng. Måste vara pigg i morgon för vi ska gräva ner 25 meter vit vacker häck som vi fick av mamma och pappa i bröllopspresent.

Vi fem blev sju i natt

Jag är i kattungelyckorus. De har kommit! Äntligen. I lyckoruset finns lite sorg också. Jag ska berätta.

I går, ungefär samtidigt som vi började kolla på Snabba Cash så kom Isis och hennes mage och var mer kärvänliga och keliga än vanligt. Hon stod en centimeter från mitt ansikte och bara kurrade och jamade. Såg att hon andades lite konstigt också och tänkte att nu, nu är det dags. Eftersom jag inte fått henne att ligga i den korg hon blivit tilldelad i vårt sovrum så försökte jag fixa en ny. Men hon ratade den och la sig under vår säng och sov. Tänkte att det var falskt alarm.

Kollade klart filmen och skulle gå och lägga mig. Kollade in under sängen och ser att det inte bara är Isis som ligger där. Hon födde alltså Ettan på nya ljusgråa heltäckningsmattan under Stefans säng. Nu blev det fart på mig och Stefan. Försiktigt lyfte vi bort den stora sängen och ännu mer försiktigt lyfte jag över Isis och ungen i lådan.

Det dröjde ett tag sen kom en till. Och en till. Den sista märkte jag direkt att det var något fel på och Isis brydde sig inte alls om den. Senare upptäckte vi att den hade (varnar känsliga läsare) hela tarmpaketet utanför kroppen. Jag grät, grät så att glasögonen immade igen. Insåg att vi fick lov att korta lilla missens lidande. När det var gjort grät jag ännu mer. Stefan försökte trösta. Det var så svårt!

Efter två var allt klart. Ettan och Tvåan låg tryggt och diade hos sin mor, rena och fina. De sover nedanför min säng, trots protester från Stefan. Isis sover alltid i närheten av mig och jag vill att hon ska känna sig trygg. I natt har jag vaknat av små pip och framförallt av Isis som spunnit och kurrat som en tok hela natten. Hon är världens bästa lilla kattmamma.

I morse var alla tre vid god vigör. Se själva.




Ettan är svart och gråspräcklig med vita tassar. Tvåan är grå i olika nyanser. Jag har inte velat ta i dem så mycket utan låter dem få vara hos sin mamma. Sen ska jag kolla kön.

En som inte var vid lika god vigör som kattungarna och Isis i morse var jag själv. Fyra timmars sömn i går natt och fem i natt. Stella var i sitt esse och tjöt av skratt. Jag kände att det inte var rättvist mot henne att hänga med en dötrött morsa. Så himla bra man har det då. För jag slog numret till svärföräldrarna som inte hade något planerat och meddelade att det mer än gärna tog Stella. En kvart senare rullade deras bil upp här och hämtade skatten, som för övrigt höll på att krypa ur kläderna av glädje när farmor och farfar kom. Vilka klippor de är! Själv la jag mig vid nio igen för att väckas av telefonen halv ett. Så. Jävla. Skönt.

Nu är jag en ny människa och det är helg. Livet är bra underbart (helst med två nyfödda kattungar i det).

Dyngkåt och hur helig som helst

Önskar att jag komponerat rubriken själv men det har jag inte. Nej det är Mia Skäringers titel på hennes helt fantastiska bok. Jag är i bokkoma, ni vet sådär som man blir när man fastnar i något riktigt bra. Sorgligt nog är det roliga snart över, för boken är slut om ett par sidor.

Annars då? Jo, man blir ju lite småseg av att lägga sig kvart över tre och stiga upp kvart över sju. Men det är ju självförvållat och dessutom värt det. Det var så värt att yra på Orsayra i går. Och det är så värt att gå upp med min älskade dotter. Alla dar. I går åt vi gomiddag hos familjen Knutsson och drog senare vidare ut på yran. Som vanligt (i yrsammanhang) avslutade vi på hotellet. Det är lite både och på dessa ställen. Det är vansinnigt roligt att träffa gamla vänner och bekanta. Men det är också lite tragiskt. Jag orkar inte förklarar vad jag tänker nu, kanske blir det en annan gång.

Efter fyra timmars sömn blev det en mysdag för mig och Stellis, och det har hon ju inget emot. Vi har hängt i säng och soffa och läst Gräshoppan Greta hur många gånger som helst. Stella älskar Gräshoppan Greta. Förut var Miffy favoriten men det pendlar. Det handlar alltså om böcker och jag är helt övertygad om att det är bra att läsa för barn från det att de är riktigt små. Dessutom så tjuter Stella av skratt varje gång vi plockar upp boken och samma reaktion blir det när vi vänder blad så hon gillar´t. Allra, allra roligast just nu är dock när den här morsan stoppar någon av hennes leksaker i munnen. Gullungen bjuder på bebisasgarv och jag får tårar i ögonen av lycka. Det är värt att ha Gräshoppan Greta i munnen för en sån känsla. Lovar.

Det finns många bra saker med min nyblivna man. Nu tänker jag berätta om en mer ytlig sådan. Jag behöver nästan bara andas över något jag vill ha så fixar han det. Jag andas glassmaskin. Stefan köper glassmaskin. Jag andas om att jag vill ha en ny stavmixer. Dagen efter ligger en ny sådan i mitt kök. Jag andas om att jag kanske ska köpa en iPod och jag får en rosa. Jag andas i förbifarten om att jag måste fixa mina fötter. Han bokar tid för fotvård åt mig. Det ni!
Häromdagen andades jag "Snabba cash". Jag har läst boken, gillade den, och nu vill jag så klart se filmen. Dagen efter (igår) landade ett fodral med ursnygga Joel Kinnarman i min hand. En köpefilm, dessutom. Det brukar vi inte köpa, film alltså. Kanske är han less på att hyra sedan han lämnade tillbaka Absolute Summer Hits i måndag? Vad vet jag.

Vill tillägga att jag ofta försöker andas om att jag behöver både det ena och det andra klädesplagget. Klänningar. Jackor. Skor. Toppar. Men nej, de andningarna går inte fram som de gör med prylar. Hihihi.

Nu ska jag leta reda på maken, som i vanlig ordning har fastnat någonstans på gården/i huset. Makarna Jemthans ska ha filmmys.

Glädjeyra

Av att titta i kommentarerfältet i går blev jag så här glad. Glad ända in i själen. Riktigt glad.



I dag känner jag mig så här:



Jag vill springa över ängar. Jag känner mig fri. Jag känner mig fylld av energi.

Dock så kan jag inte springa. Det beror på att jag aldrig kan göra saker lagom mycket. Jag är sån som person att jag kör allt eller inget, oftast. Förra veckan var jag allt. Då skulle jag springa. Sprang cirka åtta kilometer, varav 3/4 är på asfalt. Det gillade inte mina ben, så klart eftersom jag inte sprungit på nästan två år. Benhinnorna skriker. Nästa gång kanske jag skulle kunna göra lite mitt-i-mellan. Nej, det är inte jag. Allt eller inget.

Denna vecka går jag all in på raska promenader och struntar i att benhinnorna värker. Har även köpt mig en pilatesboll och det är en bra investering. Så lätt att göra övningar på och dessutom så lättillgängligt - man kan ju träna hemma. Sånt gillas.

I går var en bra dag, framförallt i jämförelse med måndagen. Vi drog bland annat till Noret och hälsade på Linda och Henrik som bodde hur fint som helst. På kvällen hade jag och Stefan hus- och trädgårdstjänst. Bland annat ägnade jag en och en halv timme framför strykbrädan. Men nu finns det inte ett skrynkligt plagg i hela huset. Lagom till jag var färdig bjöd nya härliga grannarna Jenny och Jerker in mig på ett glas rosé i deras myggfria paviljong. Bra avslut.

I dag tar vi det piano, jag och Stellis. Eller inte kanske Stella som just nu rammar den höggravida katten. Men jag ska ta det lugnt och ladda för ikväll. Då ska nämligen den här morsan på yra, Orsayra. Det är ju något speciellt med dem, helst när man är uppvuxen i Orsa som jag är. Emelie har bjudit in till middag innan. Hur trevligt som helst.

Avslutar med en bild på oss två, herr och fru Jemthans. Galet att byta efternamn, det ska ni veta.

Fjällfil

Jag har fått en ny varje dag-craving. Fjällfil naturell. Dessutom ekologisk. Den är så god att det inte går att beskriva. Den liksom sticker skönt i munnen. Och så är den så där krämig och god. Jag äter den helst med färska jordgubbar, som i morse. Även resten av familjen har fått Fjällfils-dille. Stefan dricker den (som vanligt) direkt ut förpackningen. Stella äter den till mellis med lite banan. Fjällfil är sommarens hit, helt enkelt.

Tisdag och vi kör en favorit i repris. Det var nämligen så trevligt i går när jag och Tin var ute och rullade vagn, så vi kör i dag igen. Efter lunch planerar vi en tripp till Noret för att hälsa på Linda, kul!

I går var verkligen ingen bra dag. Jag var på duktigt dåligt humör. Händer inte så ofta men ni vet såna där dagar där har lust att be hela världen dra dit pepparn växer. Så kände jag i går. Var irriterad på precis allt (utom Stella, så klart). Mest irriterad var jag nog på mina ögon. Har väldigt mycket brytningsfel och har därför svårt att hitta linser som passar. Har testat runt länge och i förra veckan fick jag två nya par som jag skulle testa parallellt. Det ena paret var katastrof, det andra bra. Men tror ni inte jag lyckas missa koppen när jag lägger i den ena bra linsen. Morgonen efter låg en liten torkad sak på badrumsgolvet. Fick ta det andra paret men då gick vänsterlinsen sönder inne i mitt öga. Inte kul. Mitt tredje par, som av nån konstig anledning låg bakom mamma och pappas tvättmaskin i Venjan var just i Venjan. I går hade jag alltså inga linser utan fick ha min fula brillor, som jag dessutom inte ser nåt i. När Stefan kom hem från jobbet fick jag nog, hoppade in i svarta faran och brände till Venjan för att hämta linserna.

Det är inte våra dar, helt enkelt. Stefan åkte och lämnade tillbaka Absolute Summer Hits i hyrfilmsfodralet. Roligt.

Nåja, ny dag nya tag. I dag känner jag på på g. Är bland annat galet sugen på att göra om i Stellas rum så jag ska åka och spana på färg alternativt tapet.

Sne.

Hade tänkt lägga upp en massa bilder från bröllopet, men ärligt talat blir jag så jävla sne av att en ynka promille av alla som läser kommenterar. Så snålt, liksom. Så det blir inga bilder. Ni som är vän med mig på Fejjan har redan sett dem.

Annars har vi haft semesterlunk. Besökte bland annat Venjan förra veckan och var ute och rumlade fram till småtimmarna medan mormor var barnvakt. Har också hunnit med en efterlängtad dejt med Linda E. Vi hade en redig update på vår altan följt av en liten sväng på Strand. Trevligt värre.

I dag sitter morgonsurheten i extra länge. Kanske för att det är måndag. Kanske för att min make gör ett gästspel på jobbet denna vecka. Kanske för att jag inte fått i mig tillräckligt med kaffe.

Hur som helst dagen kan bara bli bättre. Ska packa in Stella och vagn i bilen och åka över älven till Östnor. Där väntar rask barnvagnspromenad med bästa Tin.

En sak som jag däremot är så innerligt jäkla glad över är att det nu äntligen är klart att Karin, Freddan och Ella flyttar hit till Mora. Karin har fått jobb som chef i Tällberg, det visste jag iofs hela tiden att hon skulle få, men de ringde och bekräftade i fredags. Lycka att kunna spontanhänga med min favvis!

Den här donnan som kryper på höbalarna på åkern framför vårt hus, hon fyller nio månader i dag.




De är G A L E T. "Nyss" låg det ett litet knytte på mitt bröst där på BB Falun. Tiden går så fort och det är verkligen som alla säger; det blir bara roligare och roligare för varje dag som går. Nu är det emellertid inte en lugn stund här hemma. Stella kryper sedan några veckor tillbaka och nu har hon även börja resa sig på saker. Är inte förvånad om denna pärla går om nån månad men det sk vi inte stimulera. Jag tycker att hon kan vara lite äldre så att hon inte slår sig så mycket.

Nej, dags att snöra på sig promenadskorna.

Dop och bröllop

Stefan friade till mig, som blev helt tagen på sängen, den 21 mars 2008. Det var tänkt att vi skulle gifta oss förra sommaren men en graviditet kom i vägen. I sommar tänkte vi först inte slå till, varför vet jag inte, kanske för att jag inte är i mitt liv form. Men vad gör det?

När vi började planera dop så kom tanken på tal, ska vi gifta oss? Tanken växte och när vi sen blev påminda av en jurist att det är galet oansvarigt att ha hus och barn och inte ha något samboavtal så tänkte vi, varför vänta? Så klart vi gifte oss av kärlek, det behöver ni inte fundera över.

Hur som helst. Tanken blev ett beslut. Kändes galet. Vi skickade ut dopinbjudningar - för att det skulle bli ett bröllop också var väldigt hemligt. Först hade vi inte tänkt berätta för någon, men snart insåg vi att vi behövde hjälp men planeringen. Alla föräldrar underrättades och de blev lika uppspelta som vi av det stundande bröllopet.

Officiellt var det alltså Stellas dop. Vi är inte särskilt kristna av oss men ville ändå ha ett kyrkligt bröllop och dop. Vår kära vän Tobias pappa är präst och hans svärdotter, tillika Tobias sambo Matilda, henne litar jag mycket på. När hon sa att Thomas, som prästen heter, är väldigt avslappnad så kändes det självklart att välja honom. Det är vi väldigt glada över.

Mycket planerades inför den stora dagen. Vi slet som djur här hemma, dag och halva nätter, för att få klart gården. Samtidigt skulle det planeras, fördelas ut sysslor, handlas och så vidare. Så tid att vara nervös, det fanns det inte.

Vi fick låna ett stort vitt partytält, i fall det skulle börja regna. Bord, stolar och porslin hyrde vi in. Mamma, med viss assistans av mig och svärmor fixade maten. Svärmor stod för blomsterdekroationer och brudbukett. Det var aldrig aktuellt för mig att se ut som en gräddbakelse i klassisk bröllopsklänning. Jag är en rosa tjej, och allra mest är jag cerise. När jag av en slump läste om en ny svensk designer som heter Malina föll jag pladask för hennes ljuvliga chiffongklänningar. Underbart att den fanns i just cerise också. På väg till Arlanda, när vi skulle till Mallis, körde vi en vända förbi Stureplan och beställde denna underbara blåsa. Stefan, i sin tur, fick en ny tjusig svart kostym med en slips som tokmatchade min klänning. Stella skulle under inga omständigheter ha en dopklänning utan fick även hon en chiffongdröm, hennes i vitt av märket Jocko.

Så kom den stora dagen. Det var mulet när jag åkte till duktiga Marie som fixade min make up. Väl hemma igen började det regna och jag sprang över till grannen Jenny som fixade en underbar frisyr. Inte för mycket, lite lockar och flätor och helt perfekt.

När jag kom hem och Stefan och jag bytte om hördes ett brak. Stefan skrek, jag fattade inget. Det stora partytältet, under vilket hela kalaset stod dukat, blåste sönder av en stormvind och landade på altantaket. Här snackar vi panik. Tältet gick sönder, alla var hysteriska, dopet/bröllopet skulle börja en halvtimme senare och regnmolnen hopade sig. Jag tänkte bara "det här går aldrig", men försökte hålla mig lugn.

Så kom gästerna, 43 till antalet. Vi ville inte ha ett 150-peronersbröllop med folk och släktingar vi aldrig umgås med bara för att. Vi ville ha ett dop och bröllop med våra familjer och närmaste vänner. Sen får folk vara hur besvikna de vill.

Dopet tog sin början och vi fick några droppar regn i håret. Det gjorde dock inget, för det var ett sagolikt dop på många sätt. Stella var i sitt esse och vinkade åt publiken. Jag hade frågat min kära barndomsvän Bettan om inte hon, Nina och Moa ville sjunga och de ville de. Och som de sjöng sen. Först "Älska mig" och sen "Handens fem fingrar". När Thomas döpt Stella, som i huvudsak myste i gudmor Thereses trygga famn, meddelade han att det var dags för lite musik medan maten dukades fram.

Visst fann det väl de som trodde att det skulle bli bröllop. Med Karin, Tin och Matilda i spetsen har det bedrivits nån lista ut-kampanj. Vi har dock hållit masken som aldrig förr och jag tror nog att den här trion, även om de aldrig skulle erkänna det, funderade in i det sista.

Istället för att gå in och förbereda mat så försvann vi in och greppade brudbukett och blomma att sätta på kavajen. Att det skulle vara vita kallor i min brudbukett var klart sedan länge. Sen brände vi på den klassiska brudmarschen på utomhushögtalarna och gick återigen fram till det lilla altare vi gjort vid härbret. Jag trodde nog aldrig att en vigselceremoni skulle bli så känslosam men det blev det. Och det var så vackert, precis så som vi ville ha det. Det kändes som att det fanns högre makter som var med oss för precis när vi sa JA så försvann regnmolnen och solen kom fram. Magiskt. Sångtrion sjöng även på bröllopet, först "Evighet" och sen "Du är allt". Då kom tårarna, inte bara hos oss...

När vigseln var över väntade en härlig sommarbuffé som mamma och älskade lillebror lagat under dagen. Vädret var makalöst bra och det var så jäkla bra allting att jag gick nypa mig armen. Kändes som att det var någon mening med att det där tältet blåste bort.
Till dessert åt vi givetvis bröllopstårta som jag beställt. Vit chokladmousse och hallonmousse var den full av och täckt med vit marsipan och rosa rosor.

När middagen var över tog den bästa fest vi någonsin upplevt över. Den började lugnt med en massa snack, tal, mingel och annat trevligt. Senare blev det röj vill jag lova när vår stenaltan gjordes om till dansgolv. Det var trångt, svettigt och galet. Det var så kul att vissa fick lov att svalka sig i älven.

Tack våra kära föräldrar och syskon samt älskade vänner som gjorde denna dag till ett minne för livet. Bilder kommer, var så säkra, men det hade blivit alldeles för långt för att ha dem i detta inlägg.

Fru Jemthans

I går gjorde vi det! Gifte oss. Vilken dag alltså. En av de bästa i mitt liv. Nu är jag fru Jemthans och så himla lycklig.

Ska skriva rejält om den här dagen... men det får bli senare. Bjuder på ett par bilder så länge och var så säkra - det kommer flera.

Tack alla våra fantastiska vänner som gjorde den här dagen och natten till bästa tänkbara bröllopsdag. Love you all!

I myggland

Det är så mycket mygg i sommar att det är sinnessjukt. Som tur är så är de inte så intresserade av mig, dock av Stefan. As i write så målar han taklisten på altan och jag fixar med annat, typ bloggar. Har tänt på myggspiraler men de funkar nada, ska ta och köpa nån myggutrotare till helgens sammandrabbning här på gården.

Även denna dag har flitets lampa lyst. Bland annat så har jag, Stella och hennes mormor gjort Ica Maxi. Tur att man har en matkällare, säger jag bara. Den är proppfull av mat och festliga drycker som ska njutas på lördag. På kvällen kom alla mor- och farföräldrar och reste partytält och planerade, Återigen - vilka klippor till föräldrar jag och Stefan har. De hjälper oss så mycket!

Hade tänkt lägga mig tidigt i dag men klockan är redan efter elva... och känner jag mig själv rätt så blir det ett par timmar till. Om inte annat för att jag inte kan sluta mysa vid tanken av min nya infart och gång. Galet vad snyggt det blir! Kolla själva.

Kroppsarbete - det är mycket nu

En vecka sedan senaste inlägget. Dåligt av mig men tro mig, jag har verkligen inte haft tid.

Vi har hunnit med ett Ikea-besök, en helg och en jävla massa jobb. I förrgår, till exempel, målade vi altanstaket och räcke till två på natten. Stefan höll på att få ett mindre sammanbrott av alla mygg och målade tillslut i sån där myggnätshatt man har när man fiskar. Själv var jag oberörd och målade i linne. Det fanns bara en sak i huvudet - det ska bli klart.

Jag har också grävt som en hel karl. Fick hjälp av snällaste grannen Maria och sen skottade vi jord och sand, jävlaranamma. Nio stora gropar, minst en halvmeter djupa och dito breda. Det var svettigt men kul. Sen var det dags att plantera mina vackra rosenbuskar, på med en markduk och så i går kom en stor lastbil hit. Med sig hade den 3,5 kubik vitt marmorkross. Det spred vi i går kväll ut över rosenbuskrabatten och uppfarten och herrejösses så fint det blir. Känns som utomlands. Ska ge mig ut med kameran senare i dag för när jag efter att ha skottat grus för glatta livet och sedan målat lister till altanen i garaget var det mörkt. Har märkt att man sover ruggigt bra efter en dags kroppsarbete.

Lilla hjärtat då, hon är inte av denna värld. Medan hennes mor och far springer runt som jag vet inte vad hela dagarna så sitter hon på sin filt under ett parasoll och leker. Inte ett ljud, förutom när vi tittar dit för då skrattar hon. Så har hon ju så klart sin bästis också, Isis, att leka med. Missan går för övrigt in i sista gravidveckan nu. Spännande! Nästa helg kanske vi har små kissebebisar.



Häromdagen fick hon klippa gräset med mig, det vill säga sitta framför på gräsklipparen. Det var uppskattat.



Helt sinnes hur man kan älska någon så mycket, min lilla solstråle.



På lördag är det alltså dop här följt av trädgårdsfest. Vi vill fira Stella, så klart, men även att hus och trädgård är klara. Vår närmsta familj och vänner kommer, vilket i slutändan blev 43 personer. Två riktiga klippor är våra festhjälpare mamma och svärmor Lena. De fixar, lagar mat och passar Stella. Klippor! Även papporna ska få slita lite för i kväll ska nämligen partytältet modell större sättas upp. Inte för att det kanske kommer behövas... för SMHI lovar 28 grader sol på lördag, men med svenskt sommarväder vågar vi inte chansa.

Kan mycket väl bli så att det inte blir nån mer uppdatering före dopet. Då vet ni varför - jag har häcken full.

Spontanitet it is!

I dag har varit en dag med guldkant.
Vi vaknade och fick en sån där guldmorgon med bara kramar och mys. Det finns inget bättre än att pussa Stella på goskinderna och mötas av ett bubblande skratt.
När vi myst klart gjorde vi stan. Träffade fina tjejerna Tin och Svea och åt lunch i solen. Småtjejerna delade vatten och pannkakor och härmade varandra. Vi kommer få ett helvete med dessa donnor när de blir tonåringar, hehe.

Väntade in pappa Stefan på en parkbänk på stan och då sprang våra favvisar Matilda och Tobbe förbi. Det blev en shoppingrunda följt av en alldeles underbar spontanmiddag på Strand. Jag fick bland annat carpaccio... en av mina favvisar. Underbart väder, underbar mat och underbart sällskap. Kändes som en riktigt firarkväll med anledning av att Stefan gick på fem veckors semester i dag.

När det vankades sovning för Stella fick vi med oss favvisarna hem i bilen. När juvelen somnat, på en sekund, njöt vi av kvällsolen, varandra och ett glas gott rött på altanen. Mer sånt tack!

Matilda, i skuggan (där hon absolut aldrig borde vara eftersom hon är världens härligaste tjej), Tobbe och Stefan.



Nejmen, fick jag vara med på en bild? När jag ser denna kanske jag borde avstått...



Tog otroligt fina bilder på finaste killarna i kvällsolen. Tobbe.



Och såklart, den finaste av dem alla, Stefan my love.



Nu ska vi hoppa i säng. I morgon bär det av mot Ikea.