Vintern rasat...

Som jag väntat på det här vädret. Sol inne, sol ute, sol i hjärta, sol i sinne. Helt lovely!

Helgen har gått i ett rasande tempo, vilken tur då att det är två dagar helg till. Har sett till att vara ledig i morgon och på tisdag.

I fredags fick vi finfrämmande av mina kollegor Nina och Emma med barn. Bilder ser ni på Emmas fantastiska blogg här.

I går skulle maken på nån slags femkamp med sitt gamla fotbollslag. Jag och Stella passade på att haka på mormor och morfar till Falun. Ska visa er min mors färdigheter inom broderi nån gång. I går var det vernissage för en utställning hon visar sina saker i på Dalarnas museum. Vi var där och hann även med en del shopping. Mest till pappan, faktiskt.

Somnade tidigt igår och vaknade upp till denna fantastiska dag. Stella ville ut redan efter vällingen och satte på sig vinterstövlar och trenchcoat och stövlade iväg till sandlådan. Jag joinade med en kopp kaffe och tidning. Efter ett tag väckte vi upp pappan och tog en cykeltur ner på stan. Shoppade lite på Åhléns, åt lunch och njöt av vårsolen. Cyklade hem igen och här är vi nu. Ska fixa lite käk och sen bär det av på femårskalas till Freya. Härliga söndag!

Vad hände, förresten?

Besöksstatistiken sköt i höjden i dag. Var det nåt speciellt?

Ni är sjukt dåliga på att kommentera, förresten.

Det bästa med att ha barn

Har haft två ganska trista dagar, vilket säkert märkts. Det är då jag verkligen kommer på det bästa med att vara förälder. För hur trist, motsträvigt och jävligt det än är så finns det ett stort, fantastiskt ljus i frånvaron. Skit samma om jag känner mig less på liv, jobb, människor - whatever - jag har ändå min alldeles egna Stella att komma hem till. Det är verkligen det bästa jag någonsin gjort.

Just nu känner jag mig dock gladare. Det vankas långledigt efter ett lite jobb i morgon förmiddag, vilket jag gör för att sen kunna ta ledigt fyra dagar och vara med familjen. Gillar´t!

Dealat

Deal! Det blir råspont och vitt, vitt, vitt! La fram alla argument. Fick med maken på noterna. Nu kör v!

På gång: hemmaspa

Vi har ju slitit hund med vårt hus och gjort allt själva och klippan bakom projektet från ruckel till precis som vi vill ha det är självklart min snickrande svärfar. Jag är så glad och tacksam och stolt över att vi gjorde de stora, tunga bitarna innan vi fick barn. Nu varken vill eller kan vi hålla på. I alla fall inte på samma sätt. 

Källaren är vårt nuvarande projekt och har så varit det senaste året eller så. Första prio är vårt hemma-spa som jag längtar mig tokig efter. Det har varit en del slit. Som när jag, Stefan, Jimmy och Hasse bilade upp det äckliga betonggolvet i delen som ska bli spa. Sen bar vi ut all äcklig, tung betong och skottade dessutom ett par ton sand som vi hittade underst. Efter det har vi även fått riva ner tak, gjuta nytt golv med värmeslingor i och en massa annat tunggöra. Nu börjar det dock ljusna. Svärfar och Stefan har fått in taket, elen är dragen och väggarna putsade. Nu ska vi regla upp väggar, bygga bastu och sen, om ett par veckor, kommer då kakelsättaren. Ser ut som att det kan bli ett hemmaspa till fotbolls-EM (som så klart är Stefans mål, inte mitt). 

Badkaret har vi ägnat mycket tid åt. Jag verkligen avskyr såna där hörnbadkar så det fanns inte på världskartan att det skulle bli ett sånt. Som vanligt är jag också allergisk mot lulllull och sökte efter ett stilrent, fyrkantigt badkar. Vi ville också ha ett svensktillverkat med hög kvalitet. Valet föll på karet Dugga från Dimmabad. 

Det är redan införskaffat och väntar bara på montering. Det ser alldeles fantastiskt ut och vi har köpt till det mest omfattande massagepaketet med ljusterapi. Karets storlek krävde också en extra varmvattenberedare och även den är införskaffad. 

Nu ska vi välja kakel och klinker, faktiskt så ska vi åka på lunchen och kolla på det. Jag har redan bestämt mig så det hela kommer att bli en övertalningshistoria, hehe. Tycker förvisso att det är snyggt med svart/grått golv och vita väggar men det har verkligen alla, inklusive vi i övriga badrum i huset. Därför ska jag satsa på ett badrum som går helt i vitt, med ett matt vitt, möjligtvis brutet mot ljusgrått, klinkergolv och stora vita, blanka kakelplattor på väggarna. I duschen och på nåt annat ställe ska jag bryta av med något. Just nu funderar jag på aqua, som ju är en vedertagen och tidlös badrumsfärg, eller en ny häftig glasmosaik som kommit där plattorna är skimrande i silverskala. Men, samma sak där, är rätt less på glasmosaik och hoppas hitta nåt nytt, spännande. 

Spat kommer att vara i två rum med bred öppning mellan. I det första är omklädning, bastu, toalett och handfat. Här funderar jag faktiskt på att ha liggande råspont som målas vit, för att jag tycker det är snyggt men det kanske blir kakel även här. 

I själva våtutrymmet, som är det andra rummet, själva hjärtat, kommer badkaret att stå och det kommer att vara en duschvägg till en generös dusch. På en av väggarna kommer vi att ha en TV så att man kan bubbla och kolla på vad man nu vill. Mycket lämpligt vann jag ett 32-tummare på senaste personalresan till Idre, maken blev mycket stolt. Det kommer också vara en schäslong där man kan hänga. Måste givetvis hitta nån snygg kyl att ha där nere... till bubblet i glaset. 

Jag vill verkligen ha det här klart nu. Då ska jag ligga där nere och bara mysa med Stella, maken och kompisar. 

17 nyanser av grått

Jag måste få vädergnälla lite. Det är för att jag behöver vårsol. De senaste dagarna och jag frusit och dessutom påverkar grått väder mig väldigt negativt, psykiskt sett. Känns som om jag vill krypa ner under en filt och stanna där.

Med det gnället avslutar jag detta inlägg.

Fantastiska Mia

Jag har ofta förmånen att kombinera nytta med nöje. I går var en sådan dag. Mia Törnblom föreläste i Mora under en inspirationskväll. Och hon var just det, inspirerande. 

Hon pratade om en massa saker som jag borde jobba med. Det var som att den där föreläsningen var till mig och bara till mig. Jag har tidigare skrivit om bristande självkänsla och tyvärr så är det ett faktum. Jag har det emellanåt inom vissa områden. 

Många tror att jag är så himla stark och trygg, kanske för att jag ses och hörs rätt mycket i tid och otid. Jag är också stark och trygg inom vissa områden. Inom andra svag som en liten mygga. Istället för att fokusera på det som jag är bra på, på det jag gör som är bra, så jag gör precis tvärt om. Fokuset ligger på det jag inte gör bra, på det jag vill förändra. Det pratade Mia mycket om och det var mycket intressant och entusiasmerande. 

Jag tror emellertid inte att jag är ensam om det här, snarare är jag nog i väldigt gott sällskap. Vi är så självkritiska. Räcker inte till. Fast vi alla har en massa positiva egenskaper och klarar av en massa som vi istället borde fokusera på. 

Mia pratade om motivation också. Om att vi måste ha en vinst för att kunna motivera oss och få ändan ur. Återigen talade hon till mig. Det finns så mycket jag vill och kan göra där jag utnyttjar min kapacitet till fullo. Drömmar jag vill förverkliga men som jag inte gör. Jag måste hitta vinsterna. 

På det stora hela var föreläsningen en käftsmäll. Wake up call. På ett positivt sätt, så klart, och en påminnelse om vad jag, bara jag, behöver jobba med. När jag åkte hem i går kväll kände jag mig lycklig över det. Hade dock svårt att somna på grund av hundra tankar i huvudet. I dag känner jag mig snarare nere. Kanske för att jag fått massa insikter, vad vet jag. Det är i alla fall dags att ta reda på det. 

Resten av ditt och mitt liv börjar nu och det blir vad vi gör det till. 

Helgen helg

Ny vecka, gråmulen och dan. Men jag känner mig glad ändå. 

Helgen var trevlig. I fredags lagade jag god mat och senare på kvällen fick vi besök av Jenny, Jerker och lilla Molly som är så söt att det inte är klokt. 

I lördags mötte jag och Stella upp Bella, faster till Marias kids, Melker och Lova på Lekkompaniet. Vi hade det skoj, inte minst barnen, och de är så söta tillsammans de där tre att det inte är klokt. Ska skriva lite mer om vad jag tycker om såna där Lekland, eller snarare om vad jag tycker om ouppfostrade ungar på Lekland, i ett senare inlägg. 

På eftermiddagen bakade Stella kokosbollar med sin far. Hennes pappa kallar det för negerbollar men jag tycker inte att det är riktigt okej. Hur som helst så var det en kladdig historia men de blev farligt goda. 

Lördagkvällen bjöd även den på god mat. Vi fick sällskap av Matilda, hennes syrra Julia samt Hasse och Jimmy. Väldans trevligt men jag är glad över att jag skippade att följa med resten av ligan ut på krogen. Istället vaknade jag till nybakade scones och familjemys innan pappan tog med Stella till simhallen i Älvdalen och jag fick lite egentid. 

På eftermiddagen åkte vi till Heden och hälsade på Lelle och Karin i deras nyrenoverade fina hus. Det var ett speciellt besök. Karin var nämligen med om en mycket svår bilolycka för snart tre år sedan. Till en början svävade hon mellan liv och död men överlevde. Dock så har hon allvarliga hjärnskador och kan inte röra sig, prata eller äta. Det är så fruktansvärt, en ung sprudlande kvinna som hade hela livet framför sig. Igår var första gången jag träffade Karin efter olyckan och det var gripande. Framförallt blir man påmind om hur skört livet är. Och att man ska ta det försiktigt i trafiken. Och att man ska uppskatta och älska de man håller av. Varje dag. 

Ny veckan betyder nya mål och saker som ska göras. För min del betyder det att komma igång med träningen igen efter diverse sjukor. 

För jag är värd det

I dag är det stora jagskabaratänkapåmigsjälv-dagen. Fick sovmorgon och när jag vaknade hade mina hjärtan bakat scones. Nu har de dragit iväg till badhuset i Älvdalen och jag försöker att ta tillfället i akt att inte göra nåt alls. Men det är svårt för i ett hus med barn och djur finns det alltid nåt att göra, nåt att städa, nåt att tvätta och så vidare. Därför ska jag gå och lägga mig ett par timmar, då kan jag ju inte göra annat än att vila. För det är jag värd i dag!

Mamma mig hit och mamma mig dit

Sunshine är inne i en riktig mamma-period. Förståeligt, kanske, för jag tillbringar mer tid med henne. Jag har tagit alla vab-dagar då min man har nytt jobb. Vi har dessutom ägnat en del tid åt att få klart vårt spa i källaren och det är ju liksom Stefan bäst på. Så det har varit mycket Stella och hennes mamma.

Visst är det mysigt när den man älskar mest i hela världen bara vill vara med mig. Men, det blir jädrigt jobbigt också. Det är mamma, mamma, mamma. Hela tiden. Nu ska vi försöka bryta det. Under protest läggs hon nu av sin far. De ska ha minst en heldag tillsammans i helgen. Utan mamma. Det blir nog bra.

Hon har aldrig tidigare gjort nån större skillnad på oss. Mest för att vi har varit väldigt jämlika. Nu är det hög tid att det blir så igen.

Minus åtta

Jag ska faktiskt skryta lite nu. Det får man, om det är befogat. Skrytet gäller min karaktär, så måste det definieras. Min karaktär och jag har gått ner åtta kilo på ett par månader.

Såg en intervju med årets personliga tränare (ja, det finns tydligen ett pris för dem också). Han sa följande om hur man når resultat. Nummer ett: kosten, nummer två: kosten, nummer tre: styrketräning och nummer fyra: konditionsträning.

Att kosten är viktig visste jag sedan tidigare. Det är fakta. Och jag har varit en massa sjuk och har inte kunnat träna så mycket på slutet. Ändå fortsätter jag nedåt och det beror enbart på kosten. För mig och många andra går det inte att förlita sig på bara träning. Det är bra kost som gäller.

Har länge förespråkat en kolhydratsreducerad kost och det står jag fast vid. Har testat LCHF tidigare och det funkar okej. MEN det är verkligen inte okej att skotta i sig så mycket fett, jag känner att min kropp inte mår bra av det. Dessutom är det väldigt få som lyckas hålla sin LCHF-diet strikt. Och det är liksom det den dieten går ut på, att ställa om kroppen att använda fett som bränsle istället för kolhydrater. Vad många amatörer inte förstår är att de sabbar den förbränningen direkt genom att till exempel dricka lite för mycket vin, eller "fuska" med kolhydrater på helgerna. Det funkar inte. Då sabbar man den där förbränningen och kroppen blir förvirrad.

Jag har nu kört det som funkar absolut bäst, inte minst i längden. Grönsaker i massor och mycket bra protein. Lagom med bra fetter och kolhydratskällor i form av bär, grönsaker som vuxit ovan jord samt vissa mejeriprodukter. Detta följer jag mycket strikt under veckorna för att sedan kunna fuska lite, med betoning på lite, under helgerna. Inget godis i sikte, inga chips. Däremot kan jag unna mig lite mörk choklad, en god bit ost, lite nötter och ett par glas vin på helgen.

Nu ska jag komma igång med träningen igen för att tajta till kroppen lite mer.

Hur gör ni när ni behöver tappa några kilon?

Ändrade planer

Det blev inte som vi tänkt oss igår och fick i sista sekund ställa in Gävle- och SM-guldsresan. När detta bestämdes var det emellertid bestämt att Stella skulle sova hos farmor för att Stefan skulle passa på att borra i betongen i källaren (det låter och skakar big time i huset). Så vi följde planen och jag och Majsan hade hockeykväll på tu man hand istället, hemma hos henne. Mer snack än hockey, mycket välbehövligt.

Så, i dag fick jag sovmorgon och vaknade upp ensam i det stora vita huset. Lyxigt och konstigt. Ska nu genast snöra på mig promenadskorna för att gå och hämta min älskade lilla unge och bilen, som båda sovit i Selja i natt.

Kreativt flow

Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra. Vissa dagar går vissa saker bättre inom vissa områden, och andra dagar går det bättre inom andra områden. I dag har jag haft ett grymt kreativt flow på jobbet. Hade inte mycket kul på gång i morse, men efter lite spåning med kollegan Nina är jag nu full av idéer som ska förverkligas.

Dagen blir också alltid bättre när jag får träffa någon av mina fina vänner. I dag klämde jag och Majsan in en eftermiddagsfika. Hon har alltid så mycket tok på g åt oss. Just nu hoppas jag att Brynäs åker på däng borta mot Skellefteå ikväll... så att det blir returmöte i Gävle på torsdag kväll. Då åker nämligen vi dit. Är jag hockeyintresserad? Nä. Är jag sugen på ett vardagsavbrott? Jaaa.

I kväll ska vi hänga med mormor, som redan hämtat Stella på dagis. Det blir fint det.

Ingen tvåa

När Stefan och jag hade varit ihop ett par år så började tjatet; när ska ni ha barn då? Tjatet då går dock inte att jämföra med hur det är nu. Med en två och ett halvåring verkar det vara självklart att det är fler barn på gång. Kan ärligt säga att jag minst en gång om dag, ibland fler, svarar på frågan om det inte blir ett till snart.

Nej, det är verkligen inte på gång. Jag tillhör dem som vill ha långt mellan barnen. Tycker nästan att det är någon "typ två år mellan barnen"-hysteri. Det argumenteras för att småbarnåren ska betas av så att man har det gjort, att ha barnen tätt för att de ska kunna leka med varandra och - inte minst - att man har kvar samma föräldrapeng om man får barn tätt.

Well, jag köper inte det där. Eller, för att inte trampa någon på tårna, det funkar inte för oss. Jag älskade att ha en bebis och ser verkligen, verkligen fram emot att ha en igen. Men, nu njuter jag i fulla drag av att ha en liten tjej och att vi kan ge henne all uppmärksamhet. Sen när hon är större, kanske fyra fem år så där, då vill jag ha en till.

Hamnade i en barnvagnsdiskussion på Fejjan igår. Folk är ju så enkelspåriga när det gäller vagn och alla ska ha samma samma. När jag får en till ska jag ha en Bugaboo Donkey. Så himla snygg och bra vagn!

Jag går inte ut i dag

Okej, inte heller jag tyckte att det kändes särskilt spännande när jag slog upp mina grågröna och möttes av kräksnö. Men, folk blir ju som tokiga och antalet statusuppdateringar som handlar just om snö äro otaliga. Snark.

Helgen har varit till belåtenhet. I fredags hamnade vi på samkväm hos våra fina grannar Tobbe och Patricia. Mycket smidigt att babylarmet räcker ända till granngården. I lördags vaknade Stella förkyld. Jädra dagisbaciller. Vi tillbringade mestadels dagen inne och lagade vårbuffé. Det är så roligt att ha en liten hjälpreda i köket.



Resultatet i sin helhet får ni som bor i Dalom läsa i vårspecialen som kommer i helgen. Här är ett smakprov: Rosé- och laxpaj. Very good stuff.



När jag lagat klart all mat somnade jag ovaggad med Stella. Vaknade halv tio igår utan att nån annan i huset var vaken. Hyllar sjusoveriet och att vår dotter ärvt vår morgontrötthet. När vi piggnat till kom Matilda, Tobbe och lilla söta Selma, Matildas systerdotter, på frukostdejt. Sen hann jag med både cykeltur och pw med Matilda medan pappan i familjen fick på sommarsulorna. Söndagseftermiddagen spenderades hos grannarna för att fira Lillys fyraårsdag. Mycket trevligt.

I går var hon bättre men i dag är Sunshine dyngförkyld. Eftersom jag har slitit som tusan med den där vårbuffén känner jag att jag kan vara hemma med gott samvete utan att ta VAB. Stella sitter dessutom förnöjt och tittar på barn-tv medan jag skriver. Snart ska vi bara ägna oss och mys. En innedag utan att lämna gården är i dag helt i min smak.

Pasta carbonara och oliver

Det bästa med helg är, förutom kvalitetstid med familjen of cource, att jag kan tillbringa tid i köket. I dag hade jag tänkt göra en god paj. Med lax och kanske sparris och lite annat gott. Men när Sunshine deklarerade att hon ville ha Pasta carbonara så lydde jag och förkortade med det tiden i köket. Vill uppmuntra till matinitiativ så det värmde gott i hjärtat när lillhjärtat skottade in carbonara i den lilla smultronröda munnen. Det tillhör även hennes pappas favoriter men min kost- och träningssatsning och carbonara är inte en lyckad kombination. Så, jag gjorde en riktigt god greksallad till mig själv med krämig fetaost och riktiga kalamataoliver. Nåt av det värsta jag vet är nämligen fejkoliver. Och tyvärr återfinns de överallt. Oliver är inte smaklösa identiska saker utan kärna och med hål i. Oliver är smakrika, kärnfyllda gröna eller aubeginesvarta.

Fredagskväll och jag har längtat. Blir en rulle ikväll och hållna tummar för att Stella vaknar upp frisk i morgon. Finns tyvärr några orosmoln kring eventuell förkylning. Orkar. Inte.

Vilken start!

Skumt att vakna upp i morse och bara ha sig själv att tänka på. Ingen välling att fixa, ingen att jaga med tandborsten, ingen att klä, ingen att leta reda på, ingen att få på ytterkläder, ingen att hämta i sandlådan och sätta i bilen, ingen att pussa hej då på dagis.

Bara jag. Sofia. Skönt, men bara för en dag.

Mötte upp Majsan. Vi gick raskt och friskt längs Saxviken och det var magiskt vackert. Efter powerwalk frukost med mer surr. Absolut bästa starten på en fredag som denna.

Tänk om alla arbetsgivare prioriterade friskvård. Hur vore det? När jag var på jobbet klockan nio var jag nämligen pigg och full av idéer och arbetssug.

Min fyraåring

I dag var vi på två och ett halvtårskontroll på BVC. Det handlade mest om språkutveckling. Föga förvånade så rev Stella av det med bravur. Då tog sköterskan fram språktestet för fyraåringar och jo då, även det gick som en dans. Varför blir man så fånigt mallig när ens barn ligger före utvecklingen?

Kokosbollar är hon också bra på... både att laga och att äta. Här i toppstugan, Grönklitt, på långfredagen.



Jag tog ledigt resten av eftermiddagen och hade Stellamys hemmavid. Sen ringde min underbara svärmor och sa att hon ville bjuda på middag, ungefär samtidigt som jag insåg att jag varken hade några middagsplaner eller nåt kul hemma att laga av. Vi slöt upp i Selja och fick de godaste köttbullar som landat i min gom. Vi åt som hästar av viltkryddade köttbullar, jordärtkockspuré, en underbar viltsås och hemmagjord pressgurka. Det största problemet när Stella är hos sin farmor och farfar är att hon inte vill åka hem. Så i dag frågade farmorn om hon inte skulle sova där. Då kunde den lilla solstrålen knappt bärga sig till hennes mor och far skulle åka därifrån.

Väl hemma, barnlediga en torsdagkväll kändes det väldans tomt. Tänk vad en liten tjej kan berika livet. Här rider hon dalahäst med Tilde.



Så vi gjorde det vi är jävligt bra på: att städa. Vi är så bra på att städa Stefan och jag så att det inte är klokt. Nu skiner huset och jag har slagit ner rumpan i soffan med ett glas vin... medan min överaktiva make drar el i hemmaspat. Bra fördelning? Ja, alla har ett val.

Ska snart lägga mig för att gå upp i morgon bitti och äta frukost och göra mig i ordning själv. Det blir skumt det. Tar en till bild på gosan. Här rider hon på morbrors axlar i Rovdjurscentrum i Grönklitt.

Hittat en hund

Nyss såg jag en Golden retriver springa runt utanför jobbet, här mitt i centrala Mora. Trodde först den tillhörde ett sällskap men när den sprang ut på stora vägen agerade jag, som den sanna djurvän jag är. Som tur var så var jycken, en hane, mycket snäll och gosig. Så han fann sig direkt i att bli omhändertagen av mig. Jag engagerade några andra och vi ringde några samtal utan napp. Då fick den fina hunden gå till polisen där han väntar på att någon ska sakna honom.

Jag vill så gärna ha en hund. Men Stefan vill inte och förmodligen inte katterna heller.

Håret ryker

Min man är inte att leka med. Man som i hårman. Alltså mitt hår. Får minimera tvättandet för jag orkar inte få det torrt. I kväll var det oundvikligt vilket medförde en halvtimme eller så vid hårfönen. När jag var klar gick brandvarnaren. Som så många gånger förr.

Andra lärdomar för kvällen är att jag verkligen har ett bubbelvatten-beroende. Dricker kanske tre flaskor Sodastreamat Långletvatten per dag. Det är den bästa dryck och törstsläckare som finns. Matilda kallar det Långletvatten, så himla bra. I alla fall så grep paniken tag i mig i går kväll när kolsyrepatronen sjöng på sista versen. Hur skulle jag klara frukosten utan min liter med Långletvatten? Spände ögonen i Stefan för att verkligen göra klart för honom hur viktigt det var att han skulle fixa det i dag. Kom han ihåg det? Nej! Känner på riktigt en abstinens. I morgon köper jag en ny kolsyrepatron, när det gäller beroende går det nämligen inte att lita på att andra ska fixa ens fix.

Ska bli intressant att se om jag kan sova. När jag kom hem strax efter fem var jag så trött och frusen att jag kröp ner under duntäcket ett tag. Strax efter sju, två timmar senare, vaknade jag. Ingen hade väckt mig, eller Stefan hade försökt men jag hade motat bort honom. Sen hade jag en tvåtimmarsläggning, vilket typ aldrig har hänt, av en fröken som inte skulle sova utan åka på sin rosa bil, klappa katten och vara allmänt tvärt emot. Så, jag har spenderat fyra timmar av min kväll i sovrummet. Resten av tiden har jag fönat håret. Nu vet ni.

Min slang

Jag får ofta olika rosa tips av vänner och bekanta. Med största sannolikhet beror det på att jag gillar rosa rätt mycket. Och -framförallt - att alla vet om att jag gör det.

Igår var min kollega Nina på ett trädgårdsjobb. Efter ett tag fick jag denna skickad till mig med frågan om det var dags att köpa ny vattenslang.



Det är det absolut. Klart som korvspad att jag ska ha en rosa vattenslang.

Vad är det för dag?

Långledigt är trevligt men jag är alldeles dagvill. Är det måndag, tisdag eller kanske onsdag? För oss som jobbar med veckotidning innebär helgdagar mer jobb på kortare tid. Nu har vi fått iväg veckans tidning och ska raskt sätta igång med nästa.

I helgen har Stella fått så mycket uppmärksamhet så ni anar inte. Tre barn, nio, tio och elva år har lekt med henne nonstop. Och hon har älskat det. När barnen åkte hem grät den lilla lintotten.

Allra bäst är nog tremänning Ossian. Och som han har myst och tagit hand om sin lilla släktning. Underbart att se!

Den gråaste

Jösses vilken härlig påsk det bjöds på i år. Underbart att ha gotlänningarna på besök. Vi har besökt björnar, varit på fäbodspa, hälsat på mor och far och ungarna har fått testa åkdon som skoter, moped, fyrhjuling och skidor. Därtill har vi ätit mycket god mat och tonvis med godis. Har aldrig sett så mycket godis.

Sol, det var det i massor och jag har verkligen njutit av att tillbringa de här dagarna med kusin Anna med familj. I dag är det inte lika glatt. Det är den gråaste dagen i år, typ. Inspirationen tryter. Jag är sur.

Längtar efter att solstrålen ska komma hem och ge mig en blöt puss.

I morgon är det en ny, spännande dag. Det är det bästa med såna här dagar - att det kommer en ny dan efter.

Rosa påskkärringen

Har precis skickat i väg världens sötaste påskkärring till dagis. Blev nästan sugen själv att klä ut mig. Det var en stor dag när man var liten, när man fick gå påskkärring i gårdarna. Vi började tillverka påskkort strax efter jul och gick all in. Får se om den här donnan ska gå en vända sen när hon kommer hem efter lunch. Skärtorsdag, halvdag - nu är det påsk.

Kusinbesök

Herre vad skönt det är när krafterna återkommer. Somnade vid halv tio i förmiddags och vaknade 14.40. Det gjorde susen. En till natts god sömn och jag är som ny.

Och det är tur det, att jag blir som ny alltså, för i morgon kommer min kära kusin Anna med familj från Gotland. Tyvärr så har jag inte haft någon kontakt med mina tre kusiner tidigare på grund av olyckliga omständigheter. Väldigt olyckliga faktiskt, eftersom de är de enda kusiner och nära släktingar jag har i livet. I alla fall så kan vi tacka Facebook för att vi hittat varandra. Jag skickade ett mail förra våren och i juli åkte vi och hälsade på dem på Gotland, där Anna och Martin, mina två äldsta kusiner bor. Lisa bor i Kalifornien men henne hoppas jag få träffa i sommar.

I alla fall så var det mäktigt att träffa Anna. För vi är verkligen kusiner. Skrämmande vilka likheter vi har, fast hon är över tio år äldre än mig. Vi delar bland annat den stora passionen för mat och hon har två restauranger och cateringfirma på Gotland. Här är min fina Anna med sin dotter Olivia, alltså Stellas tremänning.



Det var fantastiskt vad vi klaffade och som tur är så fann även Annas kille Jonas och Stefan varandra. Så det blir ett kärt återseende i morgon kväll när de ska besöka Mora för första gången.

Vek och halv

Den där jädra magsjukan har varit mig hack i häl. I går morse kände jag mig lite skum så jag stannade hemma och jobbade. Tur det, för på eftermiddagen brakade det lös. Har kramat toastol i natt. Fy fan. Känner mig så vek.

Känner mig även halv. En stor del av mitt liv går nämligen åt att tänka på mat. Jag tänker på vad jag vill laga, smaker som passar tillsammans, nya råvaror jag vill testa och så vidare. När man är magsjuk så tänker man inte på mat. Det kanske låter tramsigt men jag känner mig halv. Så här med påsken i antågande och gäster på väg så hade huvudet vid det här laget varit fullt av idéer. Nu vill jag inte kännas vid det.

Efter den här sjukan så får det vara slut på det här eländet. Punkt.

Lite rädd

Ojojoj, rovdjursutredaren presenterade precis sitt förslag om att öka vargstammen för att slippa inavel, bland annat. Jägareförbundet vill ha 150 vargari landet. Rovdjursutredaren vill ha 450 individer. Jag vet inte hur det är med er men jag känner mig faktiskt nervös och rädd över reaktionerna kring det här. Det kommer ju liksom ta hus i helvete bland varghatarna.

Skulle denna gång uppskatta en diskussion som förs på en vuxen, hög och rimlig nivå. Utan massa skit, som det alltid annars blir i just den här frågan. Själv bryr jag mig faktiskt inte så mycket i vargfrågan men är så klart intresserad av den, eftersom det är hett stoff där jag bor. Jag tycker å ena sidan att rovdjurspolitiken ibland saknar förankring på landsbygden där vargen finns. Å andra sidan tycker jag att man som jägare ska vara i skogen på skogens premisser. Närgångna djur i tätbebyggelse är en annan femma, men det gäller inte bara varg utan även björn. Och jag kan inte förstå varför alla är så rädda för vargen, då är jag mer rädd för att stöta på en björn. Det går ju knappats att jämföra antalet angrepp på människor. Har det hänt en halv gång i modern tid att en varg attackerat en människa? Att jämföra med betydligt fler björnattacker.

Vittvittvitt

Lycka var att vakna upp och det är vitt. Snön som jag önskat till påsk har kommit.

Och nej, inga sommarsulor på bilarna.

I dag vaknade jag strax efter sex. Så tidigt går vi aldrig upp härhemma. Men Stella har på eget bevåg slutat sova middag på dagis. Så fröken somnade 17.40 i mitt knä vid matbordet igår. Helt förståeligt att man vill gå upp vid sex då. Nu kör vi morgonmys innan tisdagen börjar på riktigt.

Hellre VAB än VAM

Barn är ju mest rara när de är sjuka, även om det så klart kan vara jobbigt ibland som förälder.

När maken är sjuk däremot, då är det inte rart nånstans. Bara jobbigt.

Så, hellre Vård av Barn (VAB) än Vård av Man (VAM). Giv mig styrka!

Hur har ni det med era män/sambos/pojkvänner när de är sjuka?

Golden moments

De bästa med att ha en iPhone-lur är att den alltid är med och kan föreviga golden moments. Här är senaste veckans guldkorn.

Åker tvättkorg hos mormor och morfar.



Testar stavgång. Mest testade jag och jag gillar´t. Blir nog en pensionärspowerwalkare av mig i vår...



Bästa, bästa med sjuka barn är att de vill vara bebisar igen. Åh vad hon har sovit på mig. Åh vad jag har njutit. Även fast det var lite jobbigt en natt när både hon och båda katterna sov på mig.



I just lööööve alla typer av frozen dauqiri. Här med färska jordgubbar. Går lika bra med hallon, eller mango eller säkert vilka bär eller frukter som helst. Häll lämplig mängd bär eller frukt i en mixer, skvätt i lite ljus rom, limesaft och florsocker. Och is, så klart. Mixa och servera. Så. Jävla. Gott. I bakgrunden äter Majsan toast, efter att ha varit nära att svimma efter två timmar Spin of hope.

Kolla älgen

Gick faktiskt bara på ett endaste aprilskämt igår och det var när maken stod i köket och vrålade "kolla älgen" och pekade ut. Jag tände så klart till, djurnörd som jag är, och tryckte ansiktet på rutan. Men, ingen älg.

Det är kul med aprilskämt. Mest lurad har jag blivit av min mor. Ett år kom hon intassande i mitt flickrum och viskade "Osis har fått ungar". Jag började gråta av lycka, och reflekterade inte över att Osis var en sedan många år tillbaka kastrerad hankatt. "De bor i förrådet", sa hon varpå jag slängde på mig en morgonrock och gick ut för att febrilt leta efter hankatten och hans ungar i förrådet. Senare samma morgon gick lillebror på samma skämt...

Nåt år senare, det måste ha varit sista året när jag bodde hemma och alltså var jag 15 bast, slog hon till igen. De var nog ganska less på mitt sjusoveri på helgerna, och lika less var de nog på att mitt liv kretsade kring smink, killar och kläder. Så, mamma väckte mig tidigt en lördagsmorgon med orden "de är några killar här utanför och frågar efter dig": Gissa om det blev fart på tonåringen? På blott några minuter var jag inte bara uppe, utan även påklädd och - så klart - toksminkad. Smög ut och letade efter killar. Jag gick runt huset, letade och ropade försiktigt. Inga killar, men grundlurad.

Tröttmössa

Gårdagen var en trevlig historia, både vad gäller cykling och festligheter. Mitt spinningpass var grymt med Hanna som instruktör, i prickig klänning och med röda läppar. Temat var 50- och 60-talsmusik. Så vi körde gärnet till Twist again och alla andra gamla klassiker. Skönt också att få träna igen. Nu kör vi!

Resten av dagen spenderades med Mini me som tjatade hål i huvudet på mig om att få åka till farmor och farfar, där hon skulle sova över natten. När önskemålen blev verklighet njöt jag av ett par timmar alldeles själv. Det tillhör ju inte vanligheterna att man är hemma själv bara så där. Fick så småningom sällskap av Maria och Matilda. Kan verkligen sakna det där... ett riktigt tjejigt före krogen-häng. Det blir inte så mycket sånt med män, barn och fullt upp i livet. Jag gjorde Strawberry daquiri och det måste ju vara ett redigt startskott för våren. När vi lämnade bygatan var huset ett härligt bombnedslag av strumbyxförpackningar, glansspray, provade klänningar och dito skor och halvdruckna vinglas med läppstiftskant. Underbart!

Middagen och häng efter den var både trevligt och glatt. Sen gjorde jag en Sofia special. Bjöd in till efterfest när Strand stängde klockan ett. Såg till att gästerna hade mat och dryck, tände ljus, satte på musik - och gick och la mig. Haha, så typiskt mig att bli trött mitt i allt och tror att ingen märker att jag smyger i säng. Min man blir alltid lika impad, eftersom han får ta hand om både gäster och disk. Allt medan jag sover gott i min säng.

I dag har vi inte varit de piggaste mörtarna i sjön. Jag gjorde världens godaste brunchrätt, Ägg Benedict, i min tolkning med färsk grön sparris. Sen hämtade vi hem lilla skatten. Lämnade den nyttiga vägen, som för övrigt resulterat i minus både på våg och måttband, för att ta en sväng in i snabbmatsträsket. Vi köpte pizza och varje gång jag gör det frågar jag mig varför. Det är ju fan inte ens gott. Nu mår jag illa, är ännu tröttare måste jobba lite och tycker allmänt synd om mig själv.

Kontoret, söndagsfilm och bingen får det bli.