Ljummen vind

I dga har det varit ljuvligt ute. Ljumna vindar har jag längtat efter! Lilla fröken fick sitt sexmånadersvaccin i går och har haft lite feber och varit trött sedan dess. Även hennes mamma har varit trött så vi tillbringade förmiddagen i sängen med sov och mys. Efter det fick vi båda nya krafter. Mormorn kom på lunch och tog en liten prommis med Stella i vagnen medan jag pysslade lite. Sen drog på näst sista föräldrarträffen på BVC.

Det bästa med våren är att dagarna blir längre. Nu på kvällen tog jag och Lotta en skön promenad i Östnor. Cyklade även en vända och det ju så skönt att känna håret i vinden. Frihet.

I morgon är pappan hemma och ska med på babysim. Kul! Direkt efter simningen bär det av till tåget för att hämta min Caroline. Kan inte beskriva hur kul det ska bli henne här i helgen. Planerar oxfilégrillning med gästen och vår bäste Hans i morgon kväll, Valborgsmässoafton. Kanske blir en vända till majkasen i byn och säkerligen en massa skratt och babbel. Älskar verkligen när mina vänner kommer på besök!

Nu ska jag ta hand om ett rent tvättberg modell större och städa klart. Älskar ett rent fräscht hem utan smutstvätt när det är helg. Då kan man bara njuuuuta.

Jag blir så glad!

Vilken jävla höjdarkväll: Vi har betalat Mallisresan, Carro har bokat tåg hit på fredag och jag har haft ett långt och härligt samtal med en av mina bästa barndomskompisar Linnéa. Hon ska få bebis i augusti. LYCKA!

Nu myser vi ner oss i soffan i sällskap med en bra thriller, en god getost och ett litet glas rött. Det är ju trots allt lillördag (ett uttryck som jag för övrigt hatar, och ändå skriver jag det - motsägelsefull? Ja!).

Jag är glad.

Nya färdigheter - och en Carbonara

Stella, mitt lilla energiknippe och glading. Denna gåstol är ju en favvis. Hon har en ny favoritgren: flytta katternas matskålar. Medan jag åt frukost i dag åkte hon runt med kattmaten framför sig och skrattade.



Så kom mamma med kameran och allt som jag har ska Stella ha, som synes.



Hon ska ha allt hon ser, skulle man kunna säga. När hon inte drar runt kattmaten så är en favvis att åka fram till vår vedkorg gjort av återvunna bildäck. Där ska hon försöka få tag i veden, vilket går så där. Men kul verkar hon ha.

Onsdag. Halva veckan gått. Det går segt när man har längtan, för det har jag. På fredag kommer nämligen förmodligen min finaste Carro på besök från Sthlm. Vi lärde känna varandra utanför Uppsala Slott i augusti 2002. Där stod vi och sparkade i gruset likt ettagluddare , men sanningen var att vi var där för att läsa vår första kurs på Universitet: Retorik A. Vi hamnade i ett så roligt gäng och framförallt fann Carro och jag varandra och sedan dess är hon en av mina bästa vänner. Nu har hon bott i London och Paris några år (efter att jag parade ihop henne med en fransman en blöt kväll på Stureplan för några år sedan). Jag och Stefan har varit och hälsat på i London och hade säkert åkt dit igen - men nu har hon flyttat hem min fining. Och i helgen kommer hon alltså hit. Lycka!

I övrigt har veckan bestått i promenader, lek och kladd. Alltså detta matande - det blir så kladdigt. Stella kan ibland liksom hamstra mat i kinderna och sen när jag ger henne vatten så sprutar hon hon ut mat och vatten över mig och henne. Då kan man hålla sig för skratt. Gröt gillar hon, för att inte tala om katrinplommon. Det är nog favvisen.. vilket också märks i blöjan. Helt otroligt att det kan komma så mycket bajs ur en så liten tjej. I går kväll när jag var på väg att åka en sväng så vrålade Stefan från övervåningen. Snacka om bajs all over - henne och honom. Fick slänga in båda i duschen.

I dag ska jag fortsatta svettas på pw. Men det får bli i eftermiddag, för på förmiddagen ska jag jobba lite medan Stella sover. Tidig eftermiddag ska Stella få sitt 6-månadersvaccin. Hua! Men det gick ju bra sist. Kan sammanfatta Stellas första sex månader med att hon inte varit sjuk en enda gång, trots att både kraftig förkylning och vinterkräksjuka härjat härhemma. Hon har inte haft feber någon gång och inte varit snorig. Där brås hon på sina föräldrar för vi är, undantagsvis nu på vårvintern, aldrig sjuka annars. Nu hoppas vi att det håller i sig. I alla fall till hon börjar dagis för då är det väl kört ändå.

Har varit dålig på att matblogga. Ska bättra mig. Kan dock visa min tjusiga och goda Carbonara jag svängde ihop i söndags, dagen innan beach 2010 tog fart. Det här är verkligen onyttigt, men ack så gott.



Jag fräser två pacet bacon eller pancetta med en finhackad gul lök och två finhackade vitlöksklyftor. Tänk på att lök aldrig ska bli riktigt brynd - då blir det besk. När löken fått lagom med färg slår jag på en skvätt grädde. Koka under tiden paradelle al dente. När den är klar, vänd ner i stekpannan med bacon. Knäck över två ägg och rör runt ordentligt. Värm upp ordentligt och strö rikligt med riven parmesan, färsk hackad persilja och svartpappar över vid servering samt servera med rå äggula.

Nu ska jag leka med mitt hjärta.

En film som kom fel

Skrattar bäst som skrattar sist. För ungefär två år sedan så inträffade en liten incident som jag blivit duktigt hånad för av min kära sambo (vi driver rätt (läs:väldigt) mycket varandra). Han hade hyrt en film, som vi sett och som jag sen skulle lämna tillbaka. Till grejen hör att vi alltid hyr film på Videocenter så jag åkte så klart tillbaka med filmen dit. Efter nån dag så ringde Videocenter (de kom ihåg att det var jag som lämnat just den filmen) och sa att filmen inte var hyrd hos dem. Det visade sig att den var från Shell och Stefan han skrattade och skrattade och sen har jag hånats för det här. Som om jag skulle veta att han hyrt den på Shell när vi alltid hyr på Videocenter!

I dag ringde de hem från Shell. De frågade var senaste Wallander var, som vi hyrde i onsdags. Det var Stefan som hyrde filmen och det var han som skulle lämna tillbaka den. När jag ringde Stefan och frågade var i helvete han gjort av Wallander hävdade han att han lämnat den på Shell, där han hyrt den. Ibland är han väldigt säker på sin sak, för att sedan upptäcka att han kommer ihåg fel. Så även denna gång. Efter ett tag ringer han, sedan han kommit på att han lämnat tillbaka filmen på Statoil och inte på Shell, där han hyrt den. Mohahahaha.

Nu känns den där historien om när jag lämnade tillbaka fel är över. Nu ska jag hånas tillbaka.

M A L L I S!

Finns det något bättre än att ha något att se fram emot? Så där så att det pirrar varje gång man ägnar det en liten tanke. Så har vi det nu. Vi ser sjukt mycket fram emot den 5 juni. Då ska nämligen hela lilla familjen till Mallis en vecka. Lycka. Som om det inte vore nog så ska vi resa med härliga familjen Wigren/Starell: Karin, Freddan och Ella. Jösses, vilken underbar resa det kommer att bli.
Man har ju lite andra kriterier när man ska resa med en halvårsbebis (Stella) och en ettårsbebis (Ella). Familjehotell, precis vid stranden, med stora rum är bokat i Alcudia. Jag, som lätt blir stressad och in-i-varje-detalj-planerande redan innan vi fick barn när vi ska resa har redan gått igång. Har ringt flybolaget och frågat. Researrangören och frågat. Karin och frågat. Nu har jag sex veckor på mig och coola ner. Haha.
Som jag ser fram emot solstolshäng, bebisbad, snicksnack, kortspel på balkong, salta bad och kanske en och annan fruktdrink framåt kvällskvisten.
Så. Nu längtar vi.

Mallis-resan är även förknippad med dagar i bikini. Nu är ju typ alla bebiskilon borta sen ett tag men magen är ju lite degigare än innan. Det ska vi nu försöka råda bot på. Var i går och kollade in ett gym ett stenkast härifrån. Tänker mig tre styrkepass i veckan och minst en timmes powerwalk varje dag. Kanske att jag lägger på nåt löppass också, om jag blir taggad. Vi får se. Känns urtöntigt att skriva det men beach 2010 är igång.

Lite egentid

Vilken känsla att vakna av solens strålar där bakom rullgardinen. Det är något alldeles speciellt med våren, måste jag säga. De senaste dagarna har varit rätt intensiva så det jag har för mig just nu är välbehövligt: egentid. Stefan är ute och går med Stella, han gick även upp med henne vid åtta (efter att ha sovit 13 timmar utan uppvak). Jag fick ligga och dra mig och tänka. Nu har jag gått upp och gjort en god frukost. Ska snart bege mig ut i en solstol och lapa lite sol och läsa tidningar. Mys för mig själv.

I går var det babysim igen. Det är så kul! Denna vecka var det vår tur att ta bil så vi hämtade upp Agneta och Linus. På plats i Älvdalens simhall vevade Stella med armarna så att alla i hennes närhet blev rejält blöta.. inte minst hennes mamma. Hon verkar tycka att det är mysigt och kul att vara i vattnet och eftersom jag fullkomligt älskar allt vad bad heter så hoppas jag att även lillfröken blir en liten fisk. Jag är själv en sån där som utan problem kan gå i sjön så fort isen släppt typ (har även varit i och badat utan att isen smält, under en filminspelning men det är en annan historia).
Efter babysimmet blir bebisarna så himla trötta. Stella orkade knappt äta men jag fick i henne lite innan och däckade i bilstolen. Agneta och jag konstaterade att även mammorna blir trötta efter simningen, fast vi bara går runt och drar bebisarna. Och inte minst blir mammorna vrålhungriga. Jag skulle kunna äta en ko... men sansade mig och tog en burgare. Vi ville helst ha thaimat men det var så lång väntetid att det fick blir burgare. Kan inte minnas när jag åt skräpmat i form av burgare till lunch. Men gott var det.

Tillbaka i Mora igen så helghandlade jag och Stellis. I går var det även dags för stjärnan att äta kött för första gången. Jag kokade köttfärs och gjorde en sås på kokspadet. Till det blev det potatis och palsternacka. Hon älskade det. Hon älskar allt man ger henne, för övrigt. Har även börjat med mellis i form av macka med smör och det tycker hon är roligt att kladda med. Fan vad kladdigt det blir. Pedanta morsan får panik när det blir kladdigt men här antar jag att det bara finns ett förhållningssätt - VÄNJ DIG, Sofia. Hehe.

I går kväll, efter att vi grillat en fin biff kom våra härliga grannar Maria och Per över. Jag älskar den typen av grannskap, med folk man tycker om som det bara är att springa över till i mysbyxor. Vi åt vit chokladfondue med färska jordgubbar och spelade sen spel. Jag och Stefan spöade grannparet i Så ska det låta. Sen spöade Per oss andra i Chicago innan vi rundade av. Attirackarns vad trevligt det var!

I dag ska jag hänga med Pyran, min barndomsvän. Vi ska få oss lite nostalgi. När vi var små var det typ årets höjdpunkt när det var marknad "på byn" i Orsa. Åh, vi sparade pengar och planerade vad vi skulle göra och köpa. Well, vi kan ju konstatera att tiderna förändras. Känner inte ett dugg sug efter vårmarknad på annat sätt än att få lite nostalgi. Så Pyran och jag ska dra runt Stella och kika lite i solen. Mys!

Nej, solen var det.

En shoppingresa

I dag har jag konstaterat tre saker.
1) Graviditet, barnafödande och bebistid har inte förändrat mig - de gamla shoppingtakterna sitter i.
2) Min älskade dotter har ärvt genen. Det vet jag. För hon orkar lika mycket som jag.
3) Det blir lätt rätt intensivt sedan en bebis kom in i familjen.

Kvart över åtta kom min fina svärmor/Stellas farmor Lena och hämtade upp oss. Hon skulle på ett snabbt möte i Falun och vi planerade att ägna resten av dagen åt shopping. Sagt och gjort.
Vi var borta i exakt tio timmar. Räkna bort två till bilresa och en och en halv till lunch och fika. Resten har vi ägnat åt att gå i affärer. Jag älskar´t! Det gör svärmor med. Och - bäst av allt - även Stella. Hon älskar att åka vagn i affärer. Gullungen har suttit snällt i sin vagn och skrattat och "pratat" hela dagen. Hon har knappt sovit för att hon vill vara med hela tiden. På riktigt så har hon inte gnällt eller grinat på hela dagen. Den här bebisen är fantastisk. Jag tror inte att ni kan förstå hur snäll hon är.

Jodå, det blev en hel del påsar. Bilen blev full, skulle man kunna säga. Både jag och svärmor hade sett fram emot att få pilla på godsakerna ur Kappahls "Vintage stories". Nu finns det kollektionen inte i Mora (som tur är, eftersom då varenda flickbebis med morsa med koll haft delar av kollektionen). I Falun fanns den och ja, vi shoppade loss. Tyvärr fanns det inte bild på allt vi handlade på hemsidan men här kommer några smakprov:







Jeansjackan är inte ur kollektionen, och trots att Stella redan fått en jeansjacka i år så kunde jag inte låta bli för att den var så söt.

Gick även loss på H&M till Stellis, och det blev även en klänning till mig. På Scorett fick jag med mig ett par urfräscha Lacoste-sneakers till Stefan. Råkade i samma affär få syn på ett par ljuvliga rosa skinnballerinas med liten kilklack som det stod Sofia på. Så de fick följa med hem.

Så hart jag ju varit på jakt efter en resevagn/sulky. Hade egentligen tänkt handla begagnat men så råkade jag slinka in på Babyproffsen och där stod den - dessutom till kampanjpris. Tuggummirosa, smidig och alldeles underbar. Köpte även en väska till så att jag slipper hålla på och plasta in när vi ska ut och resa. Sååå nöjd (bildbevis kommer). I samma butik fick jag även med mig ett par ursöta badtrosor till hjärtat och lite annat smått och gott.

På eftermiddagen, medan svärmor provade ut några specialskor hos specialist så tog jag och Stella en fika med min fina kollega Emma och hennes goding Vincent, två år. Vi har sagt att vi ska träffas med barnen ett tag och det var så trevligt att det äntligen blev av. Vincent ska snart bli storebror för Emma har en stor mage. Spännande! Efter trevlig fika blev det lite till shopping så det var som skrivet en välfylld bil som åkte hem till Långlet. Väl hemma, eller snarare nån timme senare, konstaterade jag att det fanns så mycket mer tid innan man fick barn. Känn på det här scenariot:
Vi kommer hem, med massor av påsar och grejer. Bebisen ska ha gröt, det är prio ett. Eftersom jag gör min egen med havregryn och paltbröd så ska ingredienserna pulveriseras med mortel. Det tar sin lilla tid. Gröten exploderar i micron eftersom jag håller på och byter på bebisen som mest är intresserad av att slita mig i håret. Puh. Hasse kommer förbi med något till Stefan och strax därefter dyker även pappan kommer hem och kliver över alla påsar samt inser att jag nyss köpt chockrosa vagn. Snabb, intensiv ordväxling. Många att snacka med. Smått hungrig bebis. Hasse åker och pappan ska mata bebisen. Då kommer katterna, Stellas favoriter och då helt plötsligt är lillfröken inte så hungrig längre. Hon vill titta och ropa på katterna. Pappan har fullt sjå med att få in den tapetklisterliknande gröten i munnen. Det mesta hamnar bredvid... i haklappen, i ansiktet, på händerna, i håret, på golvet....
Under tiden är jag i gasen och ska visa dagens fynd... och kommer på att jag nog ska laga mat. Försöker kombinera påsuppackning med rostning av valnötter, klappning av katter, skärning av grönsaker, snack med pappan, jollring med kladdig bebis och lite annat. Allt blir så klart halvdant.
Vi inser att bebisen nog inte vill äta så mycket mer och hon ska saneras. Samtidigt skiter katten som vägrar göra det ute fast hon är utekatt på lådan. Det luktar pyton. Bebisen vill leka. Vi är hungriga. Jag försöker få ihop de där grönsakerna jag skar och nötterna jag rostade till en getostsallad. Vi inser att bebisen nog måste sova. Pappan går upp för att sätta på pyjamas. Jag kommer på att jag ska sätta på en tvättmaskin.. att jag ska göra klart salladen... att jag ska tömma diskmaskinen... att jag ska plocka ur skötväskan... att jag ska kolla mailen... att jag ska ringa någon... att jag ska hämta posten... att jag ska...
Så infinner sig ett visst lugn. Bebisen sover. Vi äter. Orkar knappt prata (en utmattad av shopping, en annan av jobb - tänk så olika det kan vara).
Sen är det igång. Städa. Tvätta. Öppna post. Få i sig en kopp kaffe. Borsta katterna.
Så jag frågar mig: Vad gjorde vi innan vi fick barn? Har i och för sig ett svar: renoverade. Men ändå.
Nu har jag skapat ordning igen. Jag kan inte leva utan ordning. En av mina starkaste sidor är att jag är grymt organiserad och planerande... ovanstående historia till trots.

Det var det för i dag. I morgon ser vi grymt mycket fram emot babysim igen.

Vår bästa tid är nu

I måndags var det exakt ett halvår sedan jag fick uppleva det största en människa får uppleva; att bli mamma. Nog visste jag att jag hade oändligt med kärlek inom mig men att den kunde vara så stark hade jag ärligt talat ingen aning om. När man får barn förändras allt, verkligen. Och det till det bättre. Perspektiven ändras, liksom hela livet. För att använda en riktig kliché så har jag blivit en bättre människa sedan Stella kom. Hon är min största lycka i livet. Det är så att jag börjar gråta när jag skriver det här. Undra om hon någonsin kommer att förstå hur mycket jag älskar henne?




Stella, sex månader, är en underbar liten tjej, det kan de flesta som träffat henne intyga. Alltid glad och bubblade. Hon är nyfiken, social och kontaktsökande. Hon skrattar i princip så fort man tittar på henne och det värmer så gott i mammahjärtat. Hennes nyfikenhet är nog den största drivkraften till den förhållandevis snabba utveckling hon går igenom. Sedan någon vecka är ligga på rygg uteslutet. Hon ska sitta själv och sitter stadigt som berget utan stöd. Hon greppar saker, förflyttar dem från en hand till en annan och har tydliga favoritleksaker. Jag gillar att hon är så social, men samtidigt så kan hon sitta själv i långa perioder och utforska sina leksaker eller vad det nu kan vara.

Förutom mamma och pappa så är Isis hennes absoluta favorit. Så fort katten visar sig så skriker Stella av glädje och kastar sig mot henne. Det är lite svårt att lära en halvårsbebis att klappa fint men vi gör vårt bästa. Jag utnämner Isis till världens snällaste katt för även om Stella får järngrepp om båda hennes öron så ligger hon kvar snällt och kurrar. Allt som oftast har Stella stora tussar av Isis mellan fingrarna men att bli luggsliten bekommer inte missan det minsta. Alla barn borde få växa upp med djur och jag är så glad att vi har möjlighet att ha djur. Om jag får som jag vill så har vi snart fler. Men Stefan är mycket tveksam till höns, får och andra djur som jag tycker ska bo på gården. Vi får väl se. Klart är i alla fall att Stella, om hon vill, ska få en egen ponny. Åh så roligt att bli ponnymorsa!

Nu sover min lilla stjärna och det är så fantastiskt att varje gång längta tills hon ska vakna.

En kväll att leva på

Måste berätta om kvällen i fredags, för det är en sån där man lever länge på. Det var ju första gången Stella skulle ha barnvakt en kväll. Morsan (jag) var smått hysterisk när vi skulle åka. Det var så svårt! Tänkte ställa in tio gånger men tog tillslut beslutet att sätta mig i bilen. Stella var i vanlig ordning hur glad som helst och satt och asgarvade bredvid sin farfar när jag sa hej då. Vi kom till Orsa bowling, jag slog ett par klot och släppte sedan loss. Fick också ett telefonsamtal som berättade att vår lilla stjärna fortsatt skratta när vi for och sen somnat direkt utan krusiduller. Som alltid alltså. Det kändes så braaaaaa.
Vi bowlade, åt gott, drack gott och lagom och framförallt babblade en massa. Så himla härligt gäng alltså. Det var galej på Mora Hotell så efter bowling och mat drog vi till hemkommunen. Träffade upp Tin med dejt och Matilda och Tobbe med sällskap. Hade sen en så jäkla rolig kväll. Kan inte minnas när jag senast hade en sån utekväll i Mora. Då kändes det värt att gå ut, annars gör det ju aldrig det i den här hålan. Tack alla inblandade, ni är landslags!

I lördags hade vi mysdag. Drog en vända till barnprylsmarknaden på Skeer. Det var så mycket skit, i mina ögon. Men jag fyndade i alla fall en liten kavaj till lillfröken för fem spänn. Kap! Sen tog vi en mysfika med Matilda och Tobbe innan vi åkte på grillning hos svärisarna. Sen dog vi i soffan framför en film och somnade tidigt. Så skönt.

Söndagen bjöd på en riktig fixardag. Jag hade så mycket som skulle göras och jag fick det gjort också. Sköna känsla. Rensade bland annat ur Stellas för små kläder och well, det var en del. Sorgligt att packa ner dem. Blev nästan sugen på en till på en gång. Skämt och sido så vill jag inte ha för tätt mellan barnen, tre till fyra år är lagom så att man får njuta ordentligt av varje bebis, samtidigt som Stella är större och förstår mer och klarar sig själv på ett annat sätt. That´s the plan.
Söndagskvällen var det grillning här med mina föräldrar. Inget märkvärdigt, förutom denna underbara paj. Hallon- och kola. Klockren kombo. Gjorde hemmagjord gräddklass med äkta vanilj i glassmaskinen. När man äter det vill man aldrig mer ha köpeglass!



Den där sjukan som jag trodde var befriad från min kropp släpper inte riktigt taget. Och det är var jag hör alla andra krassliga snacka om; att det är en seg jävel. I går kände jag mig inte hundra och i dag kände jag mig ännu sämre. Svettiga promenader har därför fått utebli till fördel för lugnt strosande genom byn och mys inne, trots relativt fint väder. I morgon hoppas jag vara riktigt hundra igen.

Har ju inte matbloggat så mycket men tänkte bjuda på dagens middag. Älskar att botanisera bland kryddhyllorna i de välsorterade mataffärerna. Så gör även min mor och i söndags kom hon med två spännande blandningar; apelsinpeppar och kakao-chili. I dag använde jag den sistnämnda på mina kycklingfiléer. Gjorde till det en varm grönsaksröra genom att fräsa en skivad gul lök, två skivade vitlöksklyftor och en strimlad paprika. När det blivit mjukt kryddade jag rikligt med curry och slog på lite vatten som fick koka in i stekpannan. Kokade även fullkornris i hönsbuljong (ris, bulgur och quinoa blir hundra gånger godare om de kokas i buljong). I koket fick även ca en matsked kardemummakärnor gå med. Det är så gott alltså. Serverade anrättningen med en sval mango chutney-kräm i vilken jag blandade ca 3 dl lättcreme fraiche med färdigköpt mango chutney, ca 1 dl. Det här kallar jag vällagad snabbmat eftersom det hela tog mellan tio och femton minuter att laga.



Känner mig sur och påverkad av att inte vara helt kry. Ska gå och lägga mig tidigt och hoppas på en ny, bättre dag.

Med blandade känslor

Då så. Då var det klart. Då var en era i vårt liv förbi.
Det handlar om mitt föräldrarhem, det fina huset med så många minnen och känslor. Blåmesvägen 2 i mitt hjärta.
Där bodde jag när jag fick min finaste lillebror. Därifrån gick jag till min första skoldag, i lila manchesterbyxor och rosa ryggsäck. Där blev jag tonåring; sminkade mig för första gången, provade min första bh. Dit ringde min första kille. Där smög killar omkring i trädgården och försökte ta sig in genom min fönster (så att pappa blev rosenrasande). Där kräktes jag efter min första fylla. Där har jag levt, älskat, gråtit, skrikit, skrattat.
Dit har jag återvänt varje sommar sedan jag flyttade till storstan. Dit fick jag komma när jag i uselt skick packade ihop mitt pick och pack från Stockholm och sökte en trygg plats. Där har jag fått en massa kärlek.
Där är också stället där jag fick min första kyss av min blivande man. Bara en sån sak.

Nu är det alltså över. I dag när Stella och jag hälsade på de som bor i huset, det vill säga mamma/mormor och pappa/morfar, på deras jobb så visades ett sms. Då förstod jag att det jag kallar föräldrarhem inte finns i vår ägo så länge till. Sms:et var från mäklaren och visade siffran som huset slutade på. Det gläder mig att det gick för så mycket, långt över husen runtomkring gått för. Men jag förstår ju varför.

Den 1 juli flyttar några lyckostar in på Blåmesvägen 2. Innan dess har mina kära föräldrar rätt mycket att göra. Nu är det inte så att jag inte förstår dem, tror nog till och med att det var jag som kom med förslaget. För varför ha kvar ett hus när man har ett annat man trivs bättre i? Sedan den lilla stugan i Venjan blev renoverad och utbyggd till ett riktigt guldställe så är mina föräldrar i princip jämt där. Det är lagom stort, ligger underbart vid vattnet och så är det på vischan. Huset i Orsa har mest blivit något att ha dåligt samvete över. Så nu är det sålt.

Det fina i kråksången är att jag kommer att få massa fina och coola prylar som det inte finns plats för i Venjan. Jag har redan börjat hämta av. Nu längtar jag efter konst, den svarta soffan, några coola lampor och lite annat som får flytta till Långlet. Men, det är så klart med blandade känslor. Nu ska jag gå och lägga mig och tänka på alla fina minnen och minnas det just så.

Världens gladaste!

Jag kan inte sluta förundras över hur glad en unge kan vara. Stella får utmärkelsen världens gladaste. Hon har glad mot alla, mest mot oss så klart men även mot främlingar på stan. Det är så roligt med glada barn och jag hoppas hon fortsätter att vara så härligt oblyg och sprudlande. Mitt lilla hjärta.
Här kommer en kavalkad av glädje från dagen.





Dagen har varit mycket bra. Känns som sjukan nu på riktigt släppt taget om min kropp. På förmiddagen lekte vi massor, det är så roligt nu när hon uppskattar lek. Jag hann även skriva några artiklar medan Tellan satt bredvid och jollrade. Vid lunch kom mormor och joinade leken.

På eftermiddagen drog vi på träff med föräldrargruppen. Denna dag var det på biblioteket och vi fick intro om barnböcker av duktiga barn- och ungdomsbibliotikarien Yvonne som jag känner sedan jag var liten. Hon är även fantastiska Anna Haags mamma. Det var roligt på bibblan och jag började genast låna böcker. Jag har redan börjat läsa lite smått för Stella. Hon är ju bara ett halvår men jag är övertygad om att de förstår så mycket mer än vi någonsin kan ana. Kommunikation med henne är lika roligt som det är viktigt. Stefan och jag pratar med henne i princip hela tiden och det känns som om hon känner igen vissa saker vi säger. Tror också det här med läsning och prat är bra för talets och språkets utveckling. Mina föräldrar läste otroligt mycket för mig, helst pappa och jag kunde både läsa och skriva lite innan jag började skolan.

Efter babygruppen sprang jag en vända på stan, köpte surdegsbröd och avslutade på Ica. Blev så glad när kassörskan sa att hon brukade läsa här och sa att hon uppskattade recepten. Då blir man så glad i hjärtat!

Till middag i dag lagade jag en fullkomligt enastående sallad. Något av det bästa med våren är primörerna och jag tänker då främst på färsk sparris. Det är nog min bästa grönsak. I dag hade jag två knippen som jag delade på tre och kokade i hönsbuljong. Sparris ska vara lite al dente för att komma till sin rätt. Med den ljumna sparrisen blandade jag med två avokado i lagom stora bitar. Strimlade även salladslök och hade i några gröna fräscha salladsblad. Pressade över citronsaft och ringlade över rikligt med olivolja, vanlig och lite med smak av chili och vitlök samt saltade och pepprade. Vände runt och serverade med serranoskinka och färsk getost. Ni som har svårt för getost - prova de små runda färska som finns att köpa i ostdisken i välsorterade butiker. Mild och god. Avslutade med att ringla krämig balsmico över. Alltså det var så gott! Och fräscht. Perfekt som en måltid för två personer eller kanske en förrätt.



Efter middagen kom Tin och vi bytlånade lite kläder och böcker. Perfekt! Pinglan levererade även ett par supersöta badtrosor till Stellisen som hon ska ha på babysimmet i morgon. Vi provade över pyjamasen och hon såg för tokig ut.



Tin lurade även med mig till tantgrillen, aka solariet. Var år och dar sen men jag gillar´t. Man ser lite fräschare ut och dessutom är det grymt avkopplande enligt min mening.

Nu ska jag knoppa. Det blir en händelserik dag i morgon. Äntligen är det premiär för babysimmet i Älvdalens simhall. Agneta och Linus hämtar upp oss på förmiddagen och sen ska det plaskas. Ser grymt mycket fram emot det. Ser även fram emot tillställningen i morgon kväll. Vår bästa Hans fyller år och vi ska ett ganska stort gäng åka på bowling och käk. Det är dock med lite dubbla känslor. För i morgon är första gången som Stella ska lämnas kvällstid. Iofs handlar det om en halvtimme, timme från det att vi åker till hon somnar. Men ändå. Vet dock innerst inne att det kommer gå hur bra som helst eftersom hon alltid är glad och dessutom superlätt att natta. Hennes bästa farmor tycker hon dessutom så mycket om så det är nog inga problem bara hönsmamman som oroar sig.

Nej, sova var det.

De är i gång! Igen.

Roligt att två av mina absoluta favoritbloggerskor har dammat av sina bloggar och kommit igång igen.

Karin är en av de roligaste människor jag någonsin träffat. Man skrattar alltid. Det märks även i bloggen, naturligtvis. Hon är så jävla rolig!

Alex är också rolig. Och klok. Dessutom är hon en vass skribent och en av mina bästa tjejer. För att vara lite ytlig så är hon också typ en av de snyggaste i norra Europa. Hon är en sån man vänder sig om efter på stan. Sån där som man blir avundsjuk på, fast i mitt fall på ett positivt sätt.

Skäms!

Läser på dt.se att Sverigedemokraterna ställer upp i åtta Dalakommuner i valet i höst. Jag vill ta upp stora skämskudden och sätta mig bakom den ett tag. Det är bedrövligt, det är vad det är. Har människor så mycket rädsla, och okunskap? Och är så jävla trångsynta? Jag blir lika förbannad som jag blir ledsen.

Visst kan man ha åsikter om invandrarpolitiken, det får man ha, men Sverigedemokraternas åsikter känns väldigt långt borta för min del.

Vet ni vad det värsta är? Att jag har "vänner" på Facebook som går med i gruppen "Sverigedemokraterna i riksdagen - ja tack"!. Ännu värre är att jag vet att vissa av er som läser det här kommer tycka att jag har så fel. Att Sverigedemokraterna är bra. Jag tycker synd om er.

Ska ni kommentera det här inlägget så får ni för Guds skull stå för vem ni är. Annars är det bara ytterligare ett tecken på vilka fega stackare Sverigedemokraterna och dess sympatisörer är. Skäms på er!

Update: Karin tipsar den här boken som kommer ut snart. Den första riktiga kritiska granskningen om partiet. Den ska jag läsa, inte minst för att kunna bemöta och diskutera ner alla bondjävlar som inte fattar bättre än att sympatisera med det här. Fast, det kanske jag inte behöver läsa en bok för att bemöta.

Och så några bilder

Har ju glömt att rapportera om lördagen då det hände något otippat. Min gamle barndomsvän/granne/klasskompis Martin ringde och berättade att han var i Orsa för att ta körkort. Han har inte varit där på många år, även fast vi så klart träffats i Sthlm. Jag passade på att bjuda in honom till Långlet.

Martin är kock, mycket otippat med tanke på hur kräsen han var med mat som liten, men också mycket kul när vi skulle laga mat. Vi botaniserade tillsammans i kött- och grönsaksdisk på Maxi och kom över en fin bit kalvytterfilé. Denna helstekte vi medan Martin gjorde en gudagod rödvinsreduktion och en helt ljuvlig citron- och basilikakräm. Vi serverade med saltbakat färskpotatis och en god sallad med kiwi. Mums!



Martin är det alltid roligt att träffa. Han vägrade dock vara med på bild men jag tog en i smyg.



Fick även besök av min fina Tin.



I söndags hade vi en riktig mysdag på altanen hela familjen. Martin sov över och vi åt grillade mackor med parma, färkost och chévre på morgonen i solen. Stella och jag hängde mycket i den underbart fula solsängen.



Har ju grillat en del med min innegrill men i söndags var det grillpremiär ute. Givetvis med oxfilé. Invigningar ska ske med klass.



Tog en vacker blid på min vackra och goda soppa jag gjorde på färsk gul lök och spenat. Serverade med en klick creme fraiche och gravad lax. Det är så himla bra att göra en stor sats god soppa på måndagen. Då kan man nämligen ha den som lunch nästan hela veckan. Gott och nyttigt, är det med fina soppor.



Min sambo har erbjudit mig massage i kväll så nu ska jag hoppa ner i sängen och njuta av det. Är fortfarande inte helt kry, men jag mäktade med en vända på stan i dag. Hängde lite med Tin och träffade sen upp Agneta och Linus. Vi tog en bebisfika och Linus och Stella satt i varsin stol och flinade åt varandra, sötnosarna. Vi laddade lite för babysimmet på fredag. Äntligen börjar det! Ska bli så roligt. På stan drabbades jag av påssjukan, den som jag alldeles för ofta får symtom av. Fick med mig två fina t-shirts, en solhatt, en söt kofta och - framförallt- den mest underbara lilla jeansdress jag sett. Finns helt sinnessjukt mycket fina kläder till Stella att jag smäller av. Slank väl med nån grej till mig också. Botaniserade också i bokrean för sista gången i år. Tre för två. Jag fick med mig en bok om vin, som jag känner att jag vill bli bättre på, en bok om barn och en samling kriminalartiklar från NY Times av min favvisförfattare Connelly. Nöjd.
Nej, sängen var det.

Mussäsong

Först vill jag börja med att varna känsliga läsare.

Nu tror jag att de lurviga två invigde den här säsongen för länge sedan men nu har även vi blivit invigda i den. Det handlar om mussäsongen. Råttsäsongen. Fågelsäsongen. Helt enkelt - jaktsäsongen för missarna.

Jag var bättre i morse, men inte helt kry. En svettig promenad kändes därför uteslutet men lite häng i vår otroligt fula 70-talssolsäng med bruna/oreange/gröna blommor kände jag att jag kunde pallra mig ut till i sällskap av ett gäng kokböcker, medan lilla fröken sov middag i skuggan. Så kom Ramses farande med något slappt i käften. Mus ett för dagen. Jag hann knappt konstatera att jag inte var särskilt sugen på att kela med honom förrän han kom med nästa offer. Denna gång måste det ha varit en näbbmus - såna som de inte äter - för denna lilla stackare var mer leksak än måltid. Ramses hade förmodligen bitit av nåt så bakbenen hängde efter stackarn medan han sprang för sitt liv. När den lille musen hittade in under altanen trodde jag att dens liv var räddat... men jag hittade lite senare ett lik vid altantrappen.

Då var det invigt. Nu får man kolla en extra gång på lurven innan de kommer in. Ramses är expert på att smita in med osynliga möss i munnen. Jag ska berätta en historia som inträffade för ett par år sedan. På den tiden hade vi ett källarfönster på glänt sommartid så att Ramses kunde gå in och ut som han ville. Det slutade vi med efter följande incidenter.
Jag åkte till Sthlm på tjejhelg. Då brukar Ramses göra något i protest. Stefan vaknar på natten och känner något varmt och kladdigt runt benen. Jodå, det var råttinälvor. Stefan ringde och var vansinnig, men det hjälpte ju inte så han fick snällt byta sängkläder, slänga ut lik och katt och somna om.

Blott en vecka senare skulle vi gå och lägga oss, varpå Stefan ryser till och säger "det känns som om det var nåt på benet". Jag gormade på om att han var paraniod... för att en halvtimme senare vakna av att det var full cirkus i rummet. Jodå, det var Ramses som jagade en halvdöd stackare i sängen, under sängen och i resten av sovrummet. Det som sedan utspelade sig är lite som en fars. Stefan blev rosenrasande och sprang runt naken iförd skoterhandskar och jagade katt och mus, varpå Ramses blev om möjligt ännu mer uppspelt och signalerade "ah, kul husse, vill du vara med och jaga". Efter rätt lång tid lyckades Stefan fånga musen i en kakburk och slängde ut den på gården.

Jag undrar i dag hur jag gjorde, men jag övertalade Stefan att det där källarfönstret skulle fortsätta stå på glänt. Ytterligare en vecka senare vaknar vi av det värsta ljud vi någonsin hört. Då hade inte bara Ramses, utan även grannkatten gått in genom fönstret och Ramses gjorde nu sitt bästa för att spöa upp inkräktaren utanför vårt sovrum. Ni som vet hur det låter när katter slåss vet hur fruktansvärt illa det skär i öronen. För jävligt. Dessutom kissade de på sig och det var en del hår och blod. Sedan dess är fönstret definitivt stängt och trots min grymma övertalningsförmåga så har jag inte lyckats få igenom att vi ska ha en kattlucka. Men, å andra sidan är det väl inte mer än att jag ringer svärfar nån dag när Stefan är borta och sätter in en lucka i källardörren. Oooooojjj så arg han kommer att bli.

Ofräsching

I dag har väl inte varit min fräschaste dag. Började känna mig risig i går och i natt så vaknade jag med igentäppt hals. Jag har väldigt sällan ont i halsen eftersom jag rensat (opererat) den fri från halsmandlar och annat tjafs. Så de gånger jag känner av halsont så är det med besked. En gång fick jag till exempel halsböld, och det önskar jag inte ens min värsta fiende.
I morse var jag så risig och resten av dagen med för den delen. Har glidit runt i en rosa för stor pyjamas, raggisar och storkofta alltmedan solen har strålat utanför. Buuhuu så synd jag tyckte om mig själv. Stella, den lyllosen fick sova i skuggan i vanlig ordning medan jag sov inne i soffan med babylarmet bredvid örat. När pappan kom hem fick Stella ta en prommis i sittvagnen. Tin, världens bästa Tin är så otroligt snäll, go och generös. Eftersom vi tycker att det är lite tidigt att bygga om liggdelen till en sittdel så har vi fått låna hennes sittdel (vi har precis samma vagn, Bugaboo Camelon, den enda snygga vagnen i världen för övrigt). Nu kan alltså Stella vara ute och åka i sin vagn och se världen sittandes. Hon vill inte ligga, annat än när hon ska sova, den damen och jag tycker att det går oroväckande fort allting. Hon står själv mot soffkanten och är inte ens sex månader. Och sitter gör hon väldigt stadigt. Snart går hon väl. Och då blir det inte en lugn stund.

Nu känner jag mig sådär härligt mysig, trots sjuka i kroppen. Stella och jag tog en lång, plaskig dusch förut. Myyyys. Nu ska jag ta min krassliga kropp och knopp, bädda ner den i sängen och se en film. I morgon hoppas jag att jag är tillbaka i normaltillstånd. Finns så mycket jag vill göra, så många jag vill träffa. Frisk.nu. Tack!

I stugan

I går packade jag in mig och Stella i bilen och styrde mot Venjan. Mina föräldrar har ju ett hus här, precis vid vattnet och det är oerhört vackert och rogivande att vara här. Nu har det till och med beslutat att sälja huset i Orsa, eftersom de i alla fall aldrig är där, och flytta hit permanent. Det blev möjligt sedan stugan, som det tidigare var, fick en stor fin utbyggnad och vatten/avlopp indraget. Nu ska det fixas ytterligare här och bland annat ska vi göra ordning ett hus som mina lilla familj och brorsan kan bo i när vi är här.

Mamma/mormor, Stella och jag ägnade dagen och soft häng. Tog en riktigt lång, skön promenad i ömsom finväder och ömsom snålblåst. Vi knöt också fast en rosett i håret på Stella för första gången och hon är ju så söt att man smäller av!








Efter jobbet anslöt pappa Stefan och morfar/pappa Anders. Vi invigde våren genom att smutta på min absoluta favoritdrink Troppa. Sen åt vi gott; en slags räkcocktail med ananas följt av halstrade pilgrimsmusslor, jordärtkockspuré och parmaströssel. Sist så fick jag mycket efterlängtat Pavlova. Har längtat sedan förra sommaren efter den sega goda marängen. Och denna gjorde mig inte besviken.






På kvällen gaggade vi på här och hade det trevligt medan Stella sov gott i sovkammaren i sin egen säng som hon har här, samt i lakan som jag sov i som liten. I morse vaknade vi och huset badade i sol. Så härligt att blicka ut över vattnet. Nu ska vi grädda väfflor. Jag verkligen älskar våfflor!

Här kommer några fler bilder från mysdygnet:






I eftermiddag åker vi hem och väntar förhoppningsvis besök av min barndomskompis Martin som är hemma på besök.

Denna veckan...

... har gått fortare än vanligt och det är väl inte så himla konstigt egentligen. I tisdags, när alla runt omkring hade jobbångest efter långhelgen kände jag mig bara så lyckligt lottad som fick fortsatta den härliga ledigheten, eftersom det bjöds på finväder. Svettig powerwalk innan jag dök djupt ner i en solstol med glossiga matmagasin, medan Stella sov i skuggan. Sämre kunde man ju ha det...

Fröken har även showat vidare i både hoppgunga och gåstol.



I går var det dags för ett mycket kärt återseende. På BB träffade jag/vi underbara Sigrid, även kallad Siggan, och hennes man Andreas. De fick sitt andra barn, Signe som är född den 19 oktober, precis som Stella. Siggan och jag fann verkligen varandra och medan de andra nyförlösta höll låg profil så satt vi och snackade och tjöt av skratt i matsalen. Det var VM i fniss, typ. Och det var så himla roligt. De bor i Falun och vi har sagt att vi ska ses hur länge som helst. Denna vecka är de i Gesunda och i går lämnade Siggan och Signe resten av familjen och kom hit på fika. Det var precis lika roligt i går som på BB. Vilken tjej! Var också väldigt roligt att se Signe och Stella som ju faktiskt är exakt lika gamla. Denna lilla tös var också i Stellaklass, det vill säga med skratt och leenden nära till hands.




Efter mycket trevlig eftermiddag i går åkte jag på kul möte inför nya uppdrag som jag tror kan bli hur kul som helst. Och bra, fasiken så bra. Mer om det vid ett senare tillfälle...

I dag rev jag i gång ett tidningsprojekt som jag gör två gånger per år. Tänkte jobba intensivt med det ett par dagar i veckan och i dag tog Stefan ut en pappadag och jag lånade ett kontor hos mamma och pappa där jag arbetade i från. Innan jag gick på mammaledighet åt jag och Matilda lunch två, tre gånger i veckan och i dag var det comeback. Vi moffade Flygande Jakob med pannkakor till efterrätt (?) på Parken. Gott men framförallt himlans trevligt. Trots paltkoman lyckades jag få en del gjort under eftermiddagen...

Lite kul och spännande är det allt att åka och arbeta en dag... men inget slår känslan att komma hem och rusa in och gosa ner sig med Stella. Det rä så att jag kan gråta av lycka! Hemmapappan lagade mat och det är ju inte varje dag, lyx! Och gott. Nu på kvällen kom grannligan som inte fattat att man ska heja på Mora om man bor i Mora. Nej, de hejar på Leksand och att tyda på hur tongångarna går, samt det faktum att en av matchtittarna lämnat stället, verkar det som att det inte heller denna gång gick LIF;s väg.

Nu ska jag ta tag i lite tvätt och packning. I morgon bitti styr jag och Stella mot Venjan där mormor väntar. På kvällen ansluter även pappan och morfarn´från respektive jobb. Lilla familjen ska på all inklusive-dygn med andra ord. Gott!

Påsken i bilder

Den här påsken var så bra alltså. På alla sätt. Jag är dock rätt dagvill när det gäller vad som hände vilken dag. Men kul var det!

Skärtorsdag: Jag hade köpt lammrostbiff. Aldrig testat tidigare men det gör jag definitivt igen. Vilket kött! I klass med lammytterfilé fast till halva priset. Jag körde på låga temperaturer i ugnen och köttet blev bara så mört. Serverade med en rödbetsrisotto och ljummen chévrekräm med liten smak av honung och en sallad med rostade pinjenötter. Tog en så himla fin bild men upptäckte dagen efter att jag minsann glömt att sätta i minneskortet.. blondiner alltså!
Efter maten, som jag, Stefan och Hasse avnjöt kom Tin på besök och vi blev även förstärkta av grannen Per. Kortleken dammades av och vi körde ett parti plump. Så kul! Kortspel är underskattat. Grabbarna fortsatte med Chicago medan jag och Tin förslyttade oss till vår säng för lite tjejsnack. Min fina tjej!

På långfredagen var det så äntligen dags... för tjädermiddag! Hasse och jag har planerat att laga till denna tjäder under väldigt lång tid och nu var det alltså dags. Vi kände oss lite förvirrade till en början och kollade upp lite hur en tjäder bäst tillagas. Vi brynde den runt om, ursäkta för sjukt äcklig bild men jag fick lov. Och så stoppade vi in massa gott som lök, rotfrukter och bacon i den och skjuts in i ugnen ett par timmar eller tre. Av godakerna som legat inne i tjädern gjorde vi sås, som även innehöll rödvin, grädde, fond och svartvinbärsgelé. Serverade med mina goda potatisbakelser med västerbottenost samt en ljummen sallad på haricot verts och sockerärtor samt gelé. Givetvis med utvalt vin som passade till. En riktig höjdare så nu hoppas jag att Hasse jagar någre fler roliga viltfåglar som vi kan laga till. Denna kväll fick gourmetligan i Långlet (jag, Stefan och Hasse) sällskap av Benny och Carro. Mycket trevlig kväll!






Lördagen var en magisk dag. Så som en fin vårvinterdag med utehäng med goda vänner bara kan vara. Vi mötte upp familjen Wigren/Starell: Karin, Freddan och Ella i Grönklitt. Först blev den en vända i Björnparken där småtjejerna blev introducerade för vilda djur. De fattade nog inte så¨mycket men var glada ändå. Efter en skön promenad i Björnparken förflyttade vi oss till underbara Fryksås och Smidgården. Det var så där vackert och fulländat som det bara blir ibland. Vi solade oss, åt våfflor och grabbarna drack öl. Vilken guldkant det var på den dagen!
Var medbjudna på galej den kvällen med efter all friskluft och sena middagar kvällarna innan valde vi sängen och film.










På påskdagen hade vi en härlig fikadag. Först kom våra fina Göteborgare Nina och Rickard med Rocky och nytillskottet Neo, två månader. Vi har alltid så trevligt när vi ses så nu hoppas vi att det blir oftare. Rocky hade blivit så stor och pratade och drack "baffe" (lillkillen, två år, väljer kaffe framför saft, godingen). Rickard, bilproffset, fick även in oss på att byta Audin mot en betydligt större Volvo XC90 så nu är vi insöade på det... hehe.
Efter fikabesök ett kom Stellas faster och gudmor Therese med sambo Sven och hans föräldrar som alla varit i Sälen. Mer fika och bullar och även det var så klart väldigt trevligt.

På kvällen dök Freddan och Karin upp men några till och vi hade lite mys här, allre helst jag och Karin som drack vin och pratade om allt mellan himmel och jord. Som jag önskade att denna pingla bodde närmare!

Så det slut på helgen och annandag påsk i måndags. Vi lämnade, mycket efterlängtat (av dem, alltså) av Stella hos farmor och farfar, som firat påsken i Sälen. Kändes konstigt att åka själva iväg, jag och Stefan. Vi styrde kosan mot Orsa och föräldrarhemmet. Vi ska hjälpa dem att tömma huset, eftersom det ska säljas, och jag har den storra lyckan att frossa i roliga saker (eftersom mina föräldrar är fenor på att hitta just roliga, udda saker). I måndags plockade jag med mig två fina karmstolar, en motionscykel och - framförallt till Stefans stora lycka en laserskrivare/fax/kopiator/scanner. Tekniknördens påsk var gjord! Avslutade denna påsk med middag hos svärisarna där Stella hållit hov. Efter denna underbara påsk kan vi bara bekräfta att Stella är världens gladaste bebis. Och att livet har blivit så himla mycket bättre sen denna skatt kom till oss.