Mussäsong

Först vill jag börja med att varna känsliga läsare.

Nu tror jag att de lurviga två invigde den här säsongen för länge sedan men nu har även vi blivit invigda i den. Det handlar om mussäsongen. Råttsäsongen. Fågelsäsongen. Helt enkelt - jaktsäsongen för missarna.

Jag var bättre i morse, men inte helt kry. En svettig promenad kändes därför uteslutet men lite häng i vår otroligt fula 70-talssolsäng med bruna/oreange/gröna blommor kände jag att jag kunde pallra mig ut till i sällskap av ett gäng kokböcker, medan lilla fröken sov middag i skuggan. Så kom Ramses farande med något slappt i käften. Mus ett för dagen. Jag hann knappt konstatera att jag inte var särskilt sugen på att kela med honom förrän han kom med nästa offer. Denna gång måste det ha varit en näbbmus - såna som de inte äter - för denna lilla stackare var mer leksak än måltid. Ramses hade förmodligen bitit av nåt så bakbenen hängde efter stackarn medan han sprang för sitt liv. När den lille musen hittade in under altanen trodde jag att dens liv var räddat... men jag hittade lite senare ett lik vid altantrappen.

Då var det invigt. Nu får man kolla en extra gång på lurven innan de kommer in. Ramses är expert på att smita in med osynliga möss i munnen. Jag ska berätta en historia som inträffade för ett par år sedan. På den tiden hade vi ett källarfönster på glänt sommartid så att Ramses kunde gå in och ut som han ville. Det slutade vi med efter följande incidenter.
Jag åkte till Sthlm på tjejhelg. Då brukar Ramses göra något i protest. Stefan vaknar på natten och känner något varmt och kladdigt runt benen. Jodå, det var råttinälvor. Stefan ringde och var vansinnig, men det hjälpte ju inte så han fick snällt byta sängkläder, slänga ut lik och katt och somna om.

Blott en vecka senare skulle vi gå och lägga oss, varpå Stefan ryser till och säger "det känns som om det var nåt på benet". Jag gormade på om att han var paraniod... för att en halvtimme senare vakna av att det var full cirkus i rummet. Jodå, det var Ramses som jagade en halvdöd stackare i sängen, under sängen och i resten av sovrummet. Det som sedan utspelade sig är lite som en fars. Stefan blev rosenrasande och sprang runt naken iförd skoterhandskar och jagade katt och mus, varpå Ramses blev om möjligt ännu mer uppspelt och signalerade "ah, kul husse, vill du vara med och jaga". Efter rätt lång tid lyckades Stefan fånga musen i en kakburk och slängde ut den på gården.

Jag undrar i dag hur jag gjorde, men jag övertalade Stefan att det där källarfönstret skulle fortsätta stå på glänt. Ytterligare en vecka senare vaknar vi av det värsta ljud vi någonsin hört. Då hade inte bara Ramses, utan även grannkatten gått in genom fönstret och Ramses gjorde nu sitt bästa för att spöa upp inkräktaren utanför vårt sovrum. Ni som vet hur det låter när katter slåss vet hur fruktansvärt illa det skär i öronen. För jävligt. Dessutom kissade de på sig och det var en del hår och blod. Sedan dess är fönstret definitivt stängt och trots min grymma övertalningsförmåga så har jag inte lyckats få igenom att vi ska ha en kattlucka. Men, å andra sidan är det väl inte mer än att jag ringer svärfar nån dag när Stefan är borta och sätter in en lucka i källardörren. Oooooojjj så arg han kommer att bli.