Inspirerad av "Leila bakar"

I går kväll såg jag för en gångs skull på TV, det händer ungefär en gång varannan vecka. Jag såg "Leila bakar" på TV4 plus. Hela Leila är som ett härligt bakverk och det som hon bakar får det att vattnas i munnen på en. Inspirerad av Lelia så kommer jag ikväll att laga Leilas goda kakor. Hela fem sorters kakor planerar jag att få till, fyra småkakssorter och en plåt kärleksmums. Det kommer att bli en succé. Nu har jag tvingat Stefan att handla alla ingredienser och snart bär det av hemåt för en snabb middag och sen bakkväll. Gud så härligt!

Det kanske blir golfnörd av mig...

... för det var riktigt kul. Bildbevis kommer!

Sofia testar golf

Idag ska jag testa golf för första gången. Bollar är inte riktigt min grej men det ska bli kul att prova ändå. Det är många som är golfbitna och blir liksom golfnördar. Jag känner en hel hög. Nu återstår det att se om jag blir en golfnörd, vilket jag iofs knappast tror. Det är inte på något sätt optimalt väder för golf - regn. Jag har dock förberett mig och kommer att på golfbanan byta ut silverskorna mot adidassneakers och skinnjackan mot en vit lite sportigare jacka. Det här ska bli kul!

Köttbullen

Den här söta saken är en Schetlandshingst som lyssnar till namnet Baltasar. Eller lyssnar, han gör precis som han själv vill. Jag undrar hur gammal han är nu, Baltasar. Det är nämligen så att jag brukade rida runt på Baltasar om somrarna när jag var liten. Jag brukade åka av ungefär fyra gånger varje gång vi var ute på tur. Men det gjorde inget, jag tyckte lika mycket om honom ändå. Baltasar bor kvar i Venjan men rids numer av en liten tjej som heter Agnes, vars familj är en vän till min familj. Nu har jag fått en bild på min gamla lekkamrat av Agnes. Han är fortfarande lika söt, och tjock. Jag kommer ihåg att pappa kallade honom för köttbullen, varpå jag så klart blev tvärförbannad och skrek "det är han inte alls det". Nu kan jag också se likheterna. En köttbulle på fyra ben. I sommar ska jag hälsa på honom.

Hurra H&M till Mora!

Kom ihåg var ni läste det första Morabor. För fem minuter sen blev det klart att H&M kommer till Mora i höst. Jag fick reda på det för en sekund sen, av fastighetsförvaltaren som de kommer hyra av. FAN att vi inte kommer ut förrän nästa onsdag. Men hurra för att vi får H&M! :)

Bästa kvällen!

Igår fick jag precis en sån kväll som jag ville ha. Den var världsbäst. När jag kom hem hade Stefan lagat god lax, tagit ner tvätten och fixat en del annat. Så att jag slapp, för han visste att jag var trött. Jag fick också en present, men det var ingen ros. Istället var det ett par riktiga arbetarskor med stålhätta och spikskydd. Som jag (faktiskt) önskat mig, så att jag kan vara med och bygga hus. Sötaste Stefan. Efter maten sov vi middag en timme. Skönaste. För att komma igång och få lite frisk luft bestämde vi oss för att ta en kvällspowerwalk. Vi bestämde oss för min vanliga rutt. Väldigt nära oss ligger ett fint stall med stora hagar och en paddock. Stället ligger idylliskt med stora öppna ängar och massa ridvägar. När jag går förbi där brukar jag prata lite med hästarna i hagen. Någon gång har jag också tänkt att jag kanske skulle gå in och fråga om de behöver någon hjälp. Igår när jag och Stefan gick förbi så var det unga paret som äger gården ute på gårdsplanen. Jag borde ju kunnat räkna ut att Stefan kände dem. För det gjorde han ju så klart. Paret var jättetrevliga så jag vågade mig på att fråga om de behövde hjälp med hästarna. Och det ville de gärna, faktum är att de sa att jag fick rida hur mycket jag ville. Jag blev så glad! Så nu ska jag och Jenny ut och rida. Har alltid drömt om att ha ett stall granne med mig. Nu har jag det. Lycka!

Vi blev kvar i stallet ganska länge och fortsatte därefter vår promenad. Så skönt med frisk luft i ett par timmar, trots riktigt bad weather. Väl hemma igen drack vi te och somnade lyckliga. Ibland får jag nypa mig i armen för att Stefan är min, han är världsbäst.

Nu är OG-nytt klar. Skönaste. Nu ska jag koncentrera mig på min egen tidning.

Lunch med Hannah

Idag hängde Hannah på mig och Johnny på lunch. Det var trevligt. Längesen jag träffade det blonda yrvädret från Älvis. På väg till lunchen refelkterade jag och Johnny över att det på riktigt känns som om det är höst. Men det är det ju inte. Det är vår. Var är våren egentligen?

Egentligen skulle jag vilja sitta gömd bakom en buske i Skattungbyn ikväll. Där pågår nämligen tv-inspelning. Jag hade garanterat skrattat väldigt mycket om jag var där för Kenneth är one of a kind. Nu blir han huvudpersonen i något som kan liknas vid "pimp my caravan". Hoppas på rapport från Karin snart.

Ikväll skulle jag verkligen bara vilja komma hem från jobbet, slänga av mig alla kläder, sätta på mig något löst och ledigt och bara dö i soffan, gärna framför en bra film. Hoppas det blir verklighet och att hushetsen kan ligga nere idag. I need it. Det verkar som om jag ska få en present idag. Spännande. Stefan försökte nämligen leverera något här förut när jag var på lunch. Jag sätter min högra hand på att det är en ros. Det är det oftast.

Pekoral

En gång för väldigt länge sedan, på gymnasiet, så fick jag, Alex och nollorna (de andra i FRIEU) lära oss ordet pekoral. Det är ett väldigt bra ord. Om fler förstod innebörden så skulle det inte finnas så många dåliga skribenter. För det finns så jävla många dåååliga reportrar, journalister och skribenter out there. Jag blir mörkrädd. Själv vågar jag faktiskt påstå att jag är ganska hyfsad på att skriva. Jag får också en hel del cred för mitt skrivande. Bland annat så träffade jag en gammal rektor och svenskalärare för ett tag sedan som höjde mig till skyarna för mitt språkbruk. Då blir jag glad. Jag är nämligen väldigt noga med vissa saker; att sätta mig ordentligt in i ämnet jag skriver om, att vara extremt noga med att citera personer korrekt, att använda ett varierat språk och att enbart använda mig av ord jag behärskar. Jag önskar att fler kunde anamma det här. För många skriver lite som de vill. Och ska försöka vara fyndiga, djupa, ha en poäng och så vidare. Istället blir det platt fall pannkaka.

En bra skribent ska också kunna sätta sig in i vilket ämne som helst, oavsett hur långt det ligger från ens eget kunskaps- och intresseområde. Något har hänt. För jag läser så mycket felaktigt skit.

Nu ska jag skriva en text som stämmer överens med verkligheten. Det kan jag.

Tisdag och regn :(

Vädret, kommentarer överflödiga. Jag vill ha sol och värme inte regn och rusk. Så jävla tråkigt. Dessutom blir man trött av det. Dessutom hade jag kanske tråkigaste kvällen på mycket länge igår. Ikväll måste jag hitta på något, för vardagskul gör veckorna så mycket roligare.

Glädjespottar idag: Karin kommer och hon är så himla rolig. Wiggo, min lilla sötnos, har kommit hem igen efter ett dygn på vift i Orsaskogarna. Stackars mamma var helt förstörd och trodde att han var död, katten går nämligen inte utanför tomtgränsen annars. Jag gissar att han har varit och friat, han gillar nämligen att sätta på sin lillasyster Isis, stackarn. Pappa kallar honom för sexmissbrukaren.

Vad köper man i studentpresent till en lillebror som tar studenten? Jaga har ingen som helst aning. Måste komma på.

Nu ska jag kolla in dagens luncher, är faktiskt bara sugen på fisk. As usual.

Blodpuddingen som var helt ok

Jag har på riktigt bjudit Stefan på blodpudding till middag idag. Jag brukar verkligen inte laga den typen av mat men idag var det riktigt gott. Speciellt med bacon, lingon och morötter till. Riktigt mumsigt. Snällaste Stefan och snällaste Folke har städat gården alldeles själva, så jag slapp. Jag blev så glad att jag gav Folke boken Traktorer från hela världen. Då blev Folke väldigt glad. Jag visste att boken skulle bli en succé. Nu måste jag köpa en ny till grannpojkarna. Och kanske en till Anders som brukar låna ut sin traktor till oss.

Nu ska jag fråga Stefan snällt om jag får köra hem Folkes traktor. Hahaha, vilken jävla traktornörd jag är!

Traktorer från hela världen

Paraplymaffian, jag och Johnny, tramsade efter lunchen på Claras iväg till bokhandeln för införskaffning av diverse kontorsmaterial. Vi hade väldigt roligt med våra paraplyer och liksom sköt upp dem samtidigt och svätte på varandra och annan kul. Inne på bokhandeln hittar jag den kanske roligaste boken - Traktorer från hela världen. Enda sedan jag körde traktor för ett par veckor sedan så har jag och Stefan kört olika traktorskämt. Häromhelgen när jag skulle söva grannens barn så var det enda tvååringen ville läsa som gonattsaga en traktortidning. Och mycket riktigt somnade han. Svärfar har lovat att jag ska få låna hans traktor och köra runt i. Jag har också på riktigt börjat fundera på att köpa en traktor eftersom vi har världens största gård att ta hand om. Tänk till exempel på vintern när man ska skotta snö. Bara att ta traktorn. Eller när man ska köra iväg något. Dessutom är det faktiskt hur coolt som helst att äga en traktor. För att återgå till boken Traktorer fårn hela världen så kunde jag helt enkelt inte låta bli att köpa den. Så nu äger jag ett exemplar. Visst är det fin? Jag funderar dock på att ge bort den till Albin och Rasmus så att de kan ha den som gonattsaga.

Men vad ska hon göra då?

Förra veckan fick jag många skratt. Vad det är för slags skratt vet jag inte, kanske tycka-synd-om-skratt, eller inte-nu-igen-skratt. Den jag skrattade åt heter Linda Rosing. Alla som följde rapproteringen om henne i tidningarna skrattade nog. Eller grät. Gråta är kanske det man borde göra. För var finns självrespekten hos denna stackars människa. Denna människa som nu ska göra porr hos Private. Det var egentligen inte det konstigaste i rapporteringen. Det konstigaste var att hon i onsdagens aftonbladetartikel skrev att hon enbart kunde tänka sig att mjukporra sig med tjejer, för att det bara fanns en man för henne - Fadde. I torsdagens artikel lämnar hon Fadde, och visar stolt upp att hon tagit av sig förlovningsringen samtidigt som hon berättar att hon nu klarar sig själv. Samtidigt talar Fadde ut i Expressen. Han, i sin tur, vill inte vara tillsammans med någon som gör porr. Förståeligt kanske? I gårdagens Aftonbladet Söndag är det ett längre reportage om Fadde. Eftersom jag jobbat på Söndag så vet jag att bilagan trycks några dagar innan. Eftersom det gå så snabbt i Linda och Faddes värld så står det att Linda är Faddes flickvän. Jag kom genast att tänka på en annan Linda och Fadde-historia. Det var för ett par år sedan och Linda lämnade med buller och brak Fadde för nån pokersnubbe. Som vanligt var det snabba puckar och Linda hade, som vanligt, träffat "mannen i mitt liv". Redan efter ett par dagar ställer Linda och pokersnubben upp och visar romanistika underkläder i Söndag. Precis som med fallet den här veckan så hann det hända grejer efter att Söndag gått i tryck. På ett par dagar hann Linda lämna pokernsubben och bli ihop med Fadde - igen. Samma dag, en söndag, kunde man i huvudtidningen läsa om Linda och Fadde, som var kärare än någonsin, och se romantiskt underklädesmode i Söndag med Linda och pokersnubben. Jag skrattade då med.

Nu åter till Linda och porren. Jag och en annan Linda diskuterade det här över en lunch förra veckan. Anna var också med. Linda kom med ett klokt inlägg: "men vad ska hon göra då?". Och det ligger något i det. Linda Rosing är ganska bränd känns det som. Hon har gjort sitt i kändis-Sverige. Och vem skulle anställa henne på ett "vanligt" jobb. Typ Linda Rosing som receptionist? Nej, nej, nej. Det enda som finns kvar är porrindustrin, och där är väl Private det mest rumsrena. Jag, Linda och Anna kunde också konstatera att de man skänker en extra tanke i hela den här historien är Linda Rosings stackars barn. Stackars, stackars barn! Jag brukar ofta slås av att det fan är svårare att skaffa hund än att skaffa barn.

Ny vecka

Förstår inte varför jag alltid är så jävla trött på måndagar. Den här gången kan det ha å göra med festligheterna i lördags. Söndagen och helgen avslutades med en enda lång väntan. Vi skulle äta mors dag-middag med Stefans föräldrar på Vi på Hörnet. Med var också: två stycken fastrar med respektive, en stycke moster med respektive och en kusin med respektive. Ett sällskap på 12 personer. Vi hade bokat bord en vecka i förväg. Detta till trots så tog det på riktigt två timmar att få in varmrätten, och då var den inte varm utan kall. De som beställt pepparstek fick vänta ytterligare en kvart efter att vi andra fått in maten. Vi fick inte heller in potatisen och då fick jag nog och fick lov att ryta i. Servitrisen var en riktig rookie och jag undrar hur man tänker när man slänger in en sån på mors dag, då många äter ute. Det var även andra sällskap som fick kall mat, uteblivna förrätter, icke beställda förrätter och så vidare. Vi på Hörnet fick bjuda på mycket igår, bara på min, Stefan, Lena och Folkes nota drog de av 400 spänn. Jag var inte särskilt förtjust i Vi på Hörnet innan det här och inte blev det bättre. Dessutom är maten inte särskilt god. Och pommes friten är inte hemmagjorda som det står, de är garanterat köpta. Fy va dåligt. Istället för att jag och Stefan skulle ägna söndagskvällen åt kvalitetstid så fick vi vänta på mat. Kul.

Jag har en jävla träningsvärk efter att ha slängt in ett gammal tak i en container. Ikväll är det på´t ígen, vi ska nämligen få in resten av husresterna i containern. Och jag har lovat att hjälpa till. Eller hjälpa till? Det är ju mitt hus. En sak är i alla fall säkert, i slutändan kommer det vara värt allt slit, för det kommer att vi väldigt fint huset, vårat hus på Långlets Bygata 17.

Härlig dag!

Nyss var det fredag, vips är det söndag. I fredags slutade jag tidigt och stack till Borlänge med Stefan. Så härligt att komma bort lite! Igår var det fullt i folk hemma hos oss som hjälpte till med husbygget. Riktigt roligt! Jag hade i uppgift att få ett tak om låg i en hög in i en container. Jag chockade alla (inklusive mig själv) men att få in det på rekordtid. Efteråt var jag genomsvettig och helt slut. Efter det blev jag husmor och serverade fika och gjorde mat. Vi grillade kanske världens godaste hamburgare, made by me. Det gick åt ungefär 2,5 kilo köttfärs, grabbarna var hungriga efter allt slit. På kvällen festade vi till det lite och besökte Mora Parken, hyfsat kul. Givetvis var det efterfest i Långlet med ordinarie efterfest liga; jag, Stefan, Jimmy och Hasse. Traditionsenligt så lagade jag mat, potatis i ugn med timjan, kyckling och beasås. Lite överkurs klockan tre på natten kanske, men väääldigt gott. Efter att jag lagat all mat blev jag så trött att jag somnade med festblåsan på.

I morse vaknar vi av att mamma och pappa helt otippat kommer förbi. En glad överraskning, dessutom slapp jag åka hem till mamma med mors dags-present. Hon fick sin Höganäs-serveringsskål här istället. När päronen åkt kastade vi oss i sängen och bara kramades, härligaste. Det blir inte så mycket sånt mitt i allt byggande. Sen kom nästa besök i form av grannen Danne med barnen Rasmus och Albin. Jag gillar de där små killarna. Jag tog med mig barnen på lekpromenad så kunde Danne hjälpa Stefan med huset (så slapp jag svettas). Först gick vi till sandlådan, sen försökte vi spela tennis alla tre och sen sparka boll. Som avslutning tog vi en promenad ner till sjön i den härliga solen. Det är lite svårt att hålla jämn takt när man har en sexåring på cykel och en tvååring i handen. Jag och Albin fick springa ikapp Rasmus. Vid sjön var det härligt och vi stannade ett bra tag och kastade sten och kollade på båtar och annat. På vägen hem plockade vi liljekonvaljer som vi satte i vatten i köket. Som avsluting åt vi bullar och drack saft.

Snart ska vi på mors dag-middag på "Vi på Hörnet" med Stefans päron och halva släkten. Blir nog trevligt. Ikväll ska jag göra så lite som möjligt. Möjligtvis börja göra i ordning härbret. Jag är så lycklig över att jag har ett härbre.

Middagspaus

Har noterat att klockan på den här bloggen är felinställd. Den visar en timme tidigare. Klockan är nu alltså ungefär kvart i fem och inte kvart i fyra, som det står. Femtiden på eftermiddagen betyder att min middagsklocka ringer. Jag tänker därför åka hem och äta kycklingsallad. Först en sväng förbi Sahlsa. Ikväll blir det mer jobb. Men det är ganska kul, för det är kul när det börjar bli färdigt. Slutspurten har jag inget emot.

Torsdag

Igår kväll fick jag vara lite fri från jobb - skönt. Efter att Stefan backat ner våran stora vedhög så åkte vi till mamma och pappa på kvällskaffe. Längesen vi var där så det var extra kul. Vi drack cappochino och hade det mysigt. Charmtrollen Isis och Wiggo var också där och vimsade runt. Jag tror på riktigt att Wiggo är utvecklingsstörd. Isis är bara vacker. Så där så att man vill stoppa ner henne i handväskan och ta med henne så att man bara får titta på henne hela tiden. Vackraste katten i världen. På vägen hem åkte vi runt och tittade på husfärger. Jag konstaterade att det finns många fula hus. Jag hittar inget som är i den färg jag vill ha. Nu har jag dock fått tips av Anna att det finns ett i Rättvik. Eftersom vi ska till Falun och Borlänge i morgon så ska vi åka förbi där och ta en titt. Hoppas, hoppas att vi kan få lite inspiration.

Så skönt att det är torsdag idag. Jag gillar torsdagar! :)

Solen som blev ett problem

Idag har jag fått massor gjort - härligt! Nu måste jag dock fortsätta jobbandet från köksbordet hemma. Jag ser nämligen knappt dataskärmen. Vi har så stora fönster på redaktionen och när solen lyser in så här på kvällskvisten så är det omöjligt att se vad man skriver. Innan jag når hemmet så blir det en snabbis in på Ica så att vi får nån mat idag. Ikväll eventuellt promenix med Anna, annars själv. Skönt med promenader i vårsolen, ofantligt skönt! Hoppas på lika underhållande radio ikväll som igår kväll. Har skrattat rått åt det idag.

Sucker för give aways

Idag på lunchen hann jag och Johnny med en sväng in på Birgits shop. Det är min favvisaffär alla gånger. Madelene som jobbar där är också väldigt proffsig och kan allt om allt i butiken. Jag har aldrig blivit besviken på någon produkt jag köpt av henne. Idag var det ansiktskräm som stod på inköpslistan. Jag behöver en ny eftersom jag är en riktig torris i anisiktet. Efter en genomgång av olika alternativ kom vi fram till att en fin burk från Lancome nog skulle passa mig. Jag slog till och 500 kronor fattigare stoppades den finfina burken ner i en påse. Det bästa är att jag alltid får massor med giva aways med mig därifrån när jag handlar. Idag fick jag en neccesär, en ögonmakeremover, en dagkräm, en parfym och en mascara. Nu känner jag mig extremt nöjd.

Äntligen stövlar!

Jag bröjar bli less på att trippa runt på gården i gulskor eller andra små ballerinor. Jag är inget big fan of sneakers, även om mina adidas i skinn duger. Jag har länge velat ha ett par stövlar och idag hittade jag ett par. För att leva upp till myten om mig själv i byn så köpte jag dem i rosa. Nu kommer grannkarlarna att skratta gott. Men hey, det bjuder jag gärna på. Svärfar kommer att bli nöjd också, för han såg lite skeptisk ut till mina skoval i helgen när vi jobbade med huset.

Senaste dygnets skörd

Finns det någonting som piggar upp så mycket som shopping? Tror inte det va. Förra veckan fick jag paket av Stefan, den snällisen. Han hade shoppat en klänning åt mig. Den var svart och silkig och snygg. Dock inte riktigt min stil, den var för bylsig liksom. Jag gillar klänningar som smickrar midjan. Dessutom var klänningen alldeles för stor. När jag skulle lämna tillbaka klänningen berättade Tin att det måste vara nåt fel på den, för banden är alldeles för långa i förhållande till hur klänningen ska sitta. Jag skippade därför klänningen och bytte den mot en supersöt grå skinnväska. Nu pryder den lilla saken min arm. Jag är rejält less på stora väskor och uppskattar att väskmodet blivit lite mindre.

Snälla sol stanna

Det år oftast sol på mornarna här i Mora, men sen spårar det ur framåt lunch och blir skitväder. Idag ser det dock lovande ut för det är inte ett moln på himlen - me like.

Snart är den jäkla OG-Nytt klar. Åååå så skönt det ska bli. Det är också endast tre nummer kvar av Magazin innan sommaruppehållet. Då ska Sofia Westman ha sin första riktiga sommarsemester på tio år. Jag har nämligen jobbat exakt hela sommaren de senaste tio åren. Jobben har varierat lite. Jag började som tryckeribiträde och servitris på en pizzeria. Jag har också jobbat som fäbodservitris (haha), stallskötare och receptionist. Sedan 2001 har jag dock skrivit på somrarna. Men inte ens det blir det i år. För i sommar ska jag måla brädor, sola och bara njuta av ledigheten.

Det bor ingen bullbakerska i mig...

.. inte idag i alla fall. Jag hade tänkt att jag skulle bli så där härlig och börja baka och ha mig nu när jag blivit sambo mitt i dala-idyllen. Jag har dock insett att så inte är fallet. Jag har helt enkelt varken tid eller ork. Även om det hade varit hur trevligt om helst att kunna bjuda alla snälla som hjälper oss med huset på hembakat. Istället så åkte jag i förra veckan till Ica för att köpa hem diverse fikabröd att ha i gömmorna. När jag skriver gömmorna så menar jag att jag på riktigt att jag skulle gömma alltihopa, annars äter nämligen Stefan upp allt. Jag glömde dock gömma alla bullar och kakor. Mycket riktigt så är de slut. Med undantaget de frysta bullar som han inte hittat ännu. Nu är de bullarna på värmning i ugnen och kaffet kokar för fullt. Nu ska jag gå ut och skrika ner killarna från taket och bjuda på fika. Icke hembakat fika. Får hoppas att det duger. Sen tänker jag ägna mig åt det som jag brukar ägna mig åt - jobbet.

Roligast idag

Har nyss varit ute på powerwalk, väldigt skönt för övrigt. Pendlade mellan att lyssna på Rix FM, Mix Megapol och inspelade låtar. Jag brukar aldrig lyssna på Mix Megapol men idag kunde jag inte låta bli. Anledningen till det var att det är något form av kärleksprogram på kvällarna. Lyssnarna får ringa in och ha sig. Idag handlade det om bröllop och frierier. En tjej som verkade ganska vrickad ringde in och sa att hon vill fria till in kille. Hon verkade bortkommen på riktigt och man började genast ana att hennes kille kanske inte var så sugen på att gifta sig med henne. Hon velade om hon skulle fria i radio eller inte. De flamsiga programledarna hetsade så klart och sa att det var självklart att hon skulle fria (hey, det hade jg också hetsat fram pm jag var programledare). Efter många om och men så ringde de i alla fall upp den stackars killen. Som anat så lackade han ur och blev typ förbannad, hahaha. Han sa att ha verkligen inte ville bli friad till på det här sättet. Den stackars tjejen blev så klart ännu mer bortkommen. Stackarn. Det slutade med att killen slängde på luren, följt av att tjejen också slängde på luren. Kvar fanns bara de flamsiga programledarna. Sen provade de att ringa upp tjejen men hon ville inte vara med mer. Sen var programmet slut. Undra om de flamsiga programledarna känner sig nöjda? Det kanske låter elakt men det här är helt min typ av humor.

Lapplis-helvete

Jag har varit så nöjd över att Diös fastigheter, som förvaltar den lokal jag hyr, inte bryr sig om att anställa en lapplisa till parkeringarna utanför. Jag, Johnny och Sune står här utanför jämt utan att betala. Jag brukar oftast stå på motorcykelparkeringen och Johnny har ställer sig lite var stans, till exempel mitt på torget eller på trottoaren. Förra veckan när Jonas var och hälsade på så fick han en bot när han stod på trottoaren. Idag fick Mia en bot. Alltså har lapplis-helvetet varit och lappat bilar. Jag klarade mig av någon konstig anledning. Nu ska jag ringa min hyresvärd och fråga vad han sysslar med, han kan ju inte ta in en p-lisa. Det räcker med att alla andra betalar, vi vill slippa. Det är ju för f-n vårat kontor vi parkerar utanför.

I övrigt så har jag idag haft möte med Posten. Vår ansvarige säljare Carina var nämligen på besök. Väldigt trevlig. Hoppas nu att vi får lite lägre priser. Vid lunch for jag, pappa, Johnny och Mia till Sahlsa och Mafi som hade nåt form av mingel. De bjöd på grillat viltkött i pitabröd, mycket gott. Linda var där och vi hamnade genast i en skvallerdiskussion. Tur att vi ska äta lunch på torsdag, för det fanns en del att prata om. Då kommer också Anna med så att hela blondinligan är samlad. Kul!

Fick nyss mail från Karin. Hon kommer förmodligen upp nästa vecka. Hurra!

Nu ska jag försöka få ur mig lite text till OG-Nytt, känner mig så där inspirerad. Först blir det kaffepaus. Har inte fått något sen i förmiddags och det är en smärre katastrof.

Äggoist

I morse konstaterade jag att jag och Stefan sedan i fredags ätit upp ett tolvpack med ägg. Är det verkligen normalt? Snacka om äggoister, haha. Gott är det i alla fall, oavsett om de är kokta eller stekta. Andra saker som vi har extremt hög konsumtion på är juice, och det är bara Brämhults som duger. Grejen är ju att de är svindyra så det blir några hundra per månad. Där är inte jag den största boven utan min kära sambo som dricker ungefär en liter om dagen. Jag har dock infört en gräns på max två glas per dag, jag blir nämligen så himla lack när juicen är slut när jag ska ha på mornarna. Gränsen efterlevs sådär. De senaste månaderna, sen Loka och Ramlösa slog knut på sig själva för att hitta på nya smaker, så har mineralvattenkonsumtionen nästan blivit ett missbruk. Det går åt minst 1,5 liter per dag. Får jag inte Loka till maten så är inte maten god. Typ. Kanske borde gå över till kranvatten.

När vi ändå är inne på mat så blev jag så himla besviken igår. Jag har länge gott och suktat efter Ballerinas goda muffins med den där härliga nougatkrämen i mitten. Så köpte jag hem en förpackning såna för några dagar sedan. Innan alla hantverkare slukar alla i förpackningen så tänkte jag ta ett smakprov. Usch och fy va de smakade. Liksom bara konstgjort. Nej, tacka vet jag vanliga ballerinakex.

Idag har jag hunnit med att både skicka tidning till tryck och att kolla på fönster. Det är nu äntligen bestämt vad de blir för fönster, de blir svinsnygga. Det enda som inte är bestämt är vad vi ska ha för balkongdörr uppe men det ska vi (förhoppningsvis) komma överens om ikväll. Om jag orkar. Just nu är jag nämligen så trött att jag håller på att trilla av stolen.

Gourmet-eftermiddag

Jag är väldigt mätt. Anledningen till det är att jag varit på matreportage. Nästa helg kommer nämligen ett gäng kockar från Venedig till Mora Hotell för ett gästspel. Redan nu kunde dock köksmästare Jon bjuda på italienska recept i Magazin. Jag fick provsmaka. Det var verkligen mums. Alla tiders mums. Nu ska jag hem och grilla, förstår inte hur jag ska orka.

På vägen hem från matreportaget gick jag förbi Pamela på toka, det lokala träningscentret. Man får alltid massor av energi av Pamela, hon är klockren. Nu känner jag mig mycket pigg. Ja, fast väldigt mätt också.

Nu ska jag skriva ett par texter. Sen är det heeelg... även om det blir lite job bi morgon och på söndag.

På tak i guldskor

Vips så har vi ett nytt tak, i alla fall på ena sidan huset. Ursäkta att jag tjatar så mycket om det här taket men jag blir liksom fascinerad över att allt går så fort. När alla plankor var lagda så passade jag på att klättra upp. På fötterna: guldskor. Man kan göra allt i dessa guldskor. Väl uppe på taket var det högt och jag vrålade "man ser ända till Mariannelund" som i Emil-filmen. Vi kan stoltsera med att ha Långlets högsta hus, förr i tiden var det en statusgrej, att ha så högt hus som möjligt, så tydligen hade Karlsson-släkten mycket pengar. Efter en hård dag med jobb för både mig och Stefan pustade vi ut med en film och lite snask. Det tog lite längre tid än vanligt men självklart somnade vi båda. Jag gillar inte de här tant-fasonerna jag börjat med. Dessutom är det trist att aldrig se slutet på filmerna.

Idag är en ganska härlig fredag. Jag var hemma och jobbade på förmiddagen, för att få skriva i fred. Vid nio kom Anders körande på traktorn och med sig hade han nybakat bröd. Sånt händer bara på landet. Anders är min favvis bland Stefans kompisar. Han är en riktig sköning.

Nu sitter jag på jobbet och ska strax iväg på italienskt matreportage. Mums. Därför skippar jag dagens lunch med grabbrna. Ikväll blir det grillning med grannfamiljen. Grillat är godast.

Nu vill jag ha en hund

Jag önskade att fler vardagsdagar var röda dagar, för satan vilken skön dag det här har varit. Det började bra med att jag sov åtta timmar. Trots att huset är belägrat av hantverkare som just nu bygger takkåpa. Efter en lugn förmiddag begav jag mig vid lunchtid ut till en tjej som håller på med westernridning. Hon var väldigt gullig och det blev ett bra reportage. Hon hade också en hund, en liten dvärgpudel, som kanske var världens sötaste. Jag blev kär i den lilla hunden som också var världens gosigaste och ville ligga i knät och ha sig. Nu är jag helt inne på att skaffa mig en hund. Vilken lycka det skulle vara. Jag vill ha en liten sak som ändå orkar gå långpromenader. Gärna något renrasigt. Typ en dvärgpudel (som den idag). Stefan kommer dock få slaganfall när han hör om mina planer, speciellt eftersom jag tänkt mig en dvärgpudel. Nu ska jag leta på Blocket!

I övrigt blir det några timmars jobb till innan jag åker hem och grillar. Sen kanske en film ikväll. Men det finns ju inga som verkar roliga. Attans.

Åka biiil

Jag älskar att åka bil. De reportage som är långt bort är så skööna, då får jag åka bil. Nu ska jag åka till hålan Älvdalen och träffa supermorsan med åtta barn. På vägen dit ska jag lyssna på musik. Det blir en skön tur.

Skönt att det är röd dag i morgon, så att man hinner jobba. Det gör man inte annars för det händer så mycket på kontoret. Iofs är det också jobb, men inte skrivjobb. Det som jag behöver göra mest. Jag börjar dock den röda torsdagen med sovmorgon. Skönaste. För jag vill bara sova.

Tröttaste dagen

Idag är jag så trött att jag mår illa. Det är ganska jobbigt faktiskt. Men inte så mycket att göra åt. Igår åkte taket av hemma i Långlet. Nu täcks taket av en finfin blå pressening. Jag deltog inte så mycket i takrivningen utan gjorde fika åt rivarna och stack sen till jobbet. Därefter en härlig powerwalk med Anna längs fantastiskt vackra Siljan. Det blev en kopp te också innan jag åkte hem. Kände mig kanske på världens sämsta humör igår. Idag känns det lite bättre.

Roligaste är att båda Kenneth och Tåtte nu är klara för husvagnssåpa. Det kommer att bli fantastiskt. Tåtte har bland annat lovat att åka snöskoter på vattnet i sin fina leoparddräkt, till allas förtjusning. Kenneth kommer i sin tur göra något i stil med "pimp my caravan". Den kommer att bli härligt orange och svart. Han är redan en stjärna.

Idag ska jag äta lunch med min älskling. Till dess blir det skriva, skriva, skriva.

Sofiadagen

Idag är det min dag, Sofiadagen. Jag har faktiskt fått några gratulationer. Stefan väckte mig i morse med grattispussar, för övrigt hur härligt som helst. På jobbet fick jag en kram av Sune och Per och Johnny blev då lite sura för de hade planerat att inte säga något för att sedan överraska mig med att ringa in till lokalradion och gratta. Känns ganska skönt att det inte blev något sånt. Innan lunch ringde mamma och pappa och skrek grattis och jag har också fått sms från Therese. Kul att så många kommer ihåg en ganska betydelselös namnsdag. Jag firade mig själv lite med att köpa två par leggings, en bus-produkt och en svart t-shirt. Har letat svinlänge efter en snygg taight svart tischa. Idag fann jag den på JC.

Idag hände något konstigt. Jag hörde min röst på radion. I en jingel. Jag hade visst glömt att jag spelat in en jingel åt lokalradion. Kändes ganska konstigt att höra sig själv mitt i eftermiddagsmusiken. Haha.

Ikväll är det planerat att vi ska ta bort taket. Som det ser ut nu verkar det som det inte blir nåt av det. Det regnar nämligen på tvären. Inte så kul att ta av tak då. Så Folke (svärfar) och Stefan får nog vänta.

Roligaste reportaget ska jag göra i morgon. Med anledning av mors dag så ska jag göra ett mamma-reportage. Hos en åttabarnsmamma. Fatta åtta barn. På 13 år. Och hon är bara 34 år. Bra jobbat.

Lyx, regn och karaktärer

Känns som om det var evigheter sen jag var på kontoret. Känns riktigt bra att vara här igen. I fredags var jag nämligen borta nästan hela dagen och igår exakt hela dagen. Efter lördagens fest som var ok, inte jättekul men ok, så begav jag mig på söndagseftermiddagen till Orsa för att möta upp Karin, som också tagit med sig sin härliag kille Micke. Vi käkade med Tåtte på bowlingen och åkte därefter upp till Grönklitt för att bekanta oss med Limbygården där vi skulle tillbringa natten. Det var väldigt stort och fint. Efter det väntade fikapaus hos Tåtte. Som vanligt bjöd han på sig själv väldigt mycket och vi fick skratta så att vi nästan kissade på oss. Det vi trodde skulle ta nån timme tåg flera timmar, det blir lätt så när Tåtte är med. I alla fall så kom vi inte tillbaka till Limbygården förrän vid tio på kvällen. Då anslöt även Stefan och vi fick en mysig kväll i relaxavdelningen. Roligast var när jag och Karin lekte älgar. I ett av sovrummen fanns nämligen två älghorn som vi tog med oss och smög runt huset, för att överraska Micke och Stefan med att vara älgar. Det gick sådär eftersom de inte ens såg oss, trots att vi försökte låta som älgar också. Tillsut fick iaf Micke syn på oss och filmade älgarna lite.

Igår vaknade vi trötta, så trötta. Det kan bero på att vi inte kom i säng förrän vid tre. Björnparksreportage stod på schemat och vi vandrade runt bland rovdjuren i hällregn. Jag hann också med några andra intervjuer under dagen innan jag sa hej då till Karin och Micke och åkte till Mora. Igår kväll var jag utslagen av trötthet men som tur är kom jag i säng i tid. Idag blir det full rulle hela dagen. Det blir lätt så när man har två tidningsproduktioner samtidigt. Jobbigaste. Ska bli så skönt när det är över.

Bästa lördagen

Äntligen ledig! Idag är världens bästa lördag. Utvilad och redo för att ta dagen som den kommer. Igår åt jag och Stefan på Lönnkrogen. Det var mumma. Jag gick loss på en sotad öring och Stefan på oxfilé (as usual). Uffe som driver stället var som vanligt i sitt esse och höll låda. Dessutom fick vi riktigt bra pris och två cosmo helt gratis. Efter middagen bestämmde vi oss för att gå hem. Jag hade guldballerinor så det gick ju bra. Efter ett tag blev Stefan less på att gå men då kom som tur var någon han kände och plockade upp oss. Vi åkte till Stefan föräldrar och drack kaffe och mandellikör. Väldigt trevligt. Sen gick vi hem och dog, så trötta var vi.

Idag har vi haft en lugn och skön förmiddag. Låg i sängen länge och trynade. Nu har Stefan åkt iväg på någon konstig sportfest. De ska tydligen cykla runt och härja. Själv har jag laddat ner massa bra musik som jag ska njuta av nu när jg går ut på powewalk. Sen blir det solning. Linda kommer nog över ikväll. Det blir kul. Jag tänker kräva att få se eurovisionsschlgern! Det är tydligen (?) hockey också. Kan inte förstå hur man vill se det.

Jag checkar ut

Puh, vilken vecka. Och aldrig har tiden gått snabbare. Det var nyss måndag och jag satt och pustade ut efter tidningslämning. Nu är det fredag, vips. Jag hade egentligen tänkt åka hem för en timme sen men nu är klockan över halv sex, som vanligt med andra ord. Det finns så mycket att göra och så lite tid. Nu tänker jag dock checka ut för veckan, även om det blir lite helgjobb. Det är i alla fall roliga helgjobb.

Ikväll har Stefan föreslagit middag ute på restaurang. Aldrig har det förslaget låtit bättre, för jag har ingen som helst ork att kocka. Kanske hoppar vi på våra hojar och cyklar till stan, så att vi kan förtära alkoholhaltiga drycker på restaurangen. Mesat troligt är dock att vi tvingar någon att köra.

I morgon tänker jag sova lääänge. Ska bli ofantligt skönt. Sen tänker jag inte göra många knop. Kanske en sväng på stan, är på jakt efter ett snyggt svart baslinne. Jag har bara vita. Det blir nog en solning också. Dags att bli vårfräsch. På kvällen ska Stefan bort på kalas med sin idrottsklubb. Just nu känns det som om jag kommer att tillbringa lördagskvällen i soffan med eurovisionsschlagern. Men, det finns ju risk för att det blir utgång. Så synd att Anna fick lov att vara och jobba i helgen, annars hade vi invigit hennes nya balkong. Hoppas också få fira Linda snart som fått världens jobb; försäljnings- och marknadschef för Ski Star. Hon är så duktig så det är hon värd. Av rent egoistiska skäl är det dock tråkigt att hon lämnar näringslivet i Mora, för där behövs hon. Som tur är bor hon dock kvar! Grattis Linda, du är bäst!

Nu väntar världens bästa sambo på mig.

Full fart mot helgen

Fredag morgon. Få mornar är så härliga som fredagsmornar. Dessutom är jag pigg. Känns mycket bra. Snart ska jag till banken och skriva på ett huslån. Känns väldigt stort. Långlets Bygata 17 blir vårt på riktigt. Vem kunde tro det för ett halvår sedan? Sofia, sambo i Långlet. Det låter bra.

Igår när jag kom hem trodde jag att jag var så trött att jag skulle svimma. Fixade ihop lite mat och gick därefter och dog i soffan. Eftersom fjärrkontrollen låg så långt bort så orkade jag inte byta kanal. Efter ett tag började "Mimmi" på SVT. Alltså barnprogram. Jag fick en nostalgitripp utan dess like. Jag minns Mimmi som igår. När jag var liten tjejtrasa kollade jag alltid på det. Mina starkaste minnen av Mimmi är dock Mimmi i bokform. Pappa brukade läsa Mimmis bok för mig när jag var liten. Det var den först riktigt tjocka bok vi tog oss igenom, pappa och jag. Annars var det mycket Alfons och så. Jag kommer ihåg att pappa och jag låg på bryggan i Venjan och hörde vattnet klucka mor bryggan samtidigt som pappa läste högt för mig. Jag hade redan då en massa frågor som jag hela tiden avbröt pappa med. Ibland kunde vi också ligga i hängmattan och läsa och då låg jag i pappas famn. Pappa var världens bästa på att vara med mig när han hade tid. Då läste vi framförallt. Mycket. Kanske därför jag själv tycker att det är så kul att läsa idag.

Nu måste jag rusa till banken!

Ego-boost

Idag åker jag hem med ett stort leende på läpparna. Jag har fått många ego-boost och det gör en ju på ett mycket bättre humör. Det brukar vara så när tidningen kommer ut och det är delvis dem som gör att jag orkar slita vidare när man helst vill bomba ner redaktionen. De här bomkänslorna inträffar, som tur är, ganska sällan.

Nu ska jag snart åka hem för matpaus, för det blir nog lite jobb ikväll. Först en sväng förbi Ica där grillad kyckling ska inhandlas till den sallad jag ska svänga ihop ikväll. Mums.

Jag undrar lite hur SVT tänker när de gör semin i eurovisionsschlagern klockan 21.00 till 23.40 en torsdagkväll. Vem orkar vara uppe till tjugo i tolv när man ska upp och jobba? Inte jag iaf. Tur att jag slipper se The Ark idag i alla fall. Det räcker med att de ska vara pinsamma på lördag. Jag hatar The Ark och kan inte på något sätt förstå hur svenska folket kunde rösta dem till förstaplatsen. Låten är dålig och de är dåliga. Jag hade mycket hellre skickat Måns, eller vem fan som helst.

Shopping piggar alltid upp

Har känt mig så nere, trött och hängig idag. Tänkte att lite shopping kunde råda bot på det. Och det gjorde det ju. Nu ligger en påse innehållande en svinsnygg svart kjol med hög midja och hängslen och en vit tunika i bilen och väntar på att ta plats i garderoben hemma i Långlet. Dessutom mår jag helt plötsligt hur bra som helst och känner mig laddad för att göra hundra saker på eftermiddagen.

Roligaste nu är den tv-produktion som eventuellt är på g i Orsa. Man kan säga att jag hjälper till med castingen. Det finns ju en del roliga filurer som passar, för att uttrycka det milt. Tåtte är givetvis en av filurerna. Kenneth, pappas tokiga tryckare, en annan.

En bild säger mer än tusen ord

Den här mannen och jag är kompisar. Han heter Tåtte och är kanske världens roligaste, på sitt eget lilla sätt. Vi lärde känna varandra när vi var med i samma reklamfilm för ett skoterprojekt förra vintern. Jag fick då åka med Tåtte i hans bil till en av inspelningsplatserna. Efter tre timmar i bil med den karln känns det som om man känner honom. Sen hörde vi ihop på filminspelningen, Tåtte och jag. Efter det har jag fått vara med om många galna upptåg tack vare Tåtte. Jag gillar honom som bäst när han har sin leoparddräkt på sig. Som på bilden. Den kommer han också att ha på söndag när Karin kommer hit. Jag längtar.

Tåttes favoritdryck är Jäger. Jäger och öl måste också vara de ord han oftast säger. Jag brukar försöka förklarar för honom att jag inte tål så många Jäger som han. För att jag då blir ganska berusad. Tåtte vill inte höra på det utan häller upp mer. Han har också flera olika Jäger-saker. Till exempel en Jägerkällare, en Jägersparkcykel med motor och ett Jägerbowlingsklot.

Det känns lite svårt att förklara hur rolig denna man är. Och det ligger ju något i uttrycket "en bild säger mer än tusen ord".

Kaaan det bli natt

Jag tror på riktigt att det är något fel på mig. Jag är så trött att det svider i huvudet och resten av kroppen. Skulle typ kunna somna sittande. Och jag vet inte varför. Jag sover ju på nätterna. Mycket märkligt, det här. Nu har jag fått bankande huvudvärk också. Jag brukar inte gnälla så mycket men på riktigt undrar jag hur jag ska klara av den här dagen. Det finns liksom inte tid till att må så här. Så många saker som måste göras!

Igår hade jag stora asgarvsdagen. Under förmiddagen skrattade jag mycket år att en av mina närstående i helgen fick en fästing på pungen. Hur lyckas man med det? Jag har fått lov att svära på att inte skriva vem det är, även fast jag tycker att man kan bjuda på det. I alla fall så kunde jag inte sluta skratta åt fästningens placering och hur den hamnat där.

Roligaste är att det nu är bokat att Karin kommer upp på söndag. Hon fick igår stifta bekantskap med Tåtte via telefon. Och bara det är ju roligt. Som väntat så erbjöd sig Tåtte att vara hennes pickolo när hon är här. Känns väldigt Tått:igt att erbjuda sig det.

Nu ska jag verkligen försöka få något gjort. Trots tröttheten.

Blomsterbud

Igår när jag var i Orsa och for så ringde Johnny och sa att jag nog borde åka förbi kontoret en sväng på vägen hem. Så det gjorde jag. På kontoret fanns världens finaste rosor som anlänt under eftermiddagen med blomsterbud. Nu står de och förskönar mitt skrivbordskaos. Ibland kan han den där sambon jag har.

Utvecklingsstördtrött.

Jag har sovit på tok för lite i natt. Drömde till och med marddrömmar, något som typ aldrig händer. Väl på jobbet var det full fart framåt. Och jag har hunnit med hundra saker idag. Redan. Och det är tur det, för om det varit hektiskt tidigare så är de inget mot va de här två veckorna kommer att bli med två tidningsproduktioner.

Karin kanske kommer hit på söndag. Tjiho va roligt. Jag ska också testa Limbyråden och om hon kommer så tar jag med mig henne och lever lite lyx. Här följer en beskrivning av "stugan":

"Kronjuvelen bland Grönklitts uthyrningsstugor, Limbygården, med sina 520 kvadratmeter börjar ta form. Invigningen är planerad till andra veckan i mars 2007. Här kommer att finnas all tänkbar lyx i en rustik förpackning direkt utanför pisten. Hantverk i toppklass och en oslagbar panoramautsikt över Orsasjön och Siljan. Med 520 kvadratmeter yta är den Sveriges största pistnära uthyrningsstuga. 24 bäddar i tolv sovrum med fantastiskt komfort och ett utbud som lämnar inget i övrigt att önska. Jacuzzi, relax med bastu, lyxutrustat kök, storbilds-TV med mera. Ja, till och med egen helikopterplatta. Perfekt för företag och grupper med höga anspråk."

Där kommer vi nog att trivas.

Ny lur

Ä N T L I G E N! Efter sju svåra år och fem bedrövelser har jag nu porterat över numret från Telenor till Telia. Jag började med det här projektet i januari. Ibland undar man om telefonbolagen vill ha några kunder. Idag har jag också varit och hämtat ut en sprillans ny lur. En Ericsson W880i. Väldigt liten och väldigt snygg. Som vanligt när jag har ny telefon så är jag världens nörd och testar alla funktioner, byter ringsignaler och har mig. Men hey, det är ju kul! Nu ska jag hem och skryta för Stefan som inte orkade vänta på den här modellen och har en som helt plötsligt känns hopplöst gammal. Även fast han köpte den för ett par månader sedan. Undrar hur det känns att vara så ute? Mohahaha.

Inte lika less

Tur att man är så pass stabil att allt som kan kännas för jävligt helt plötsligt kan vara något bra. Idag är jag på gång igen. Perfekt. Skickat Magazin till tryck, det blev bra och jag är nöjd.

Nu ska jag åka hem och grilla lax. Mums.

Så jävla less

Tänk att jobba alla veckans arbetsdagar, måndag till fredag, minst åtta timmar per dag. Lägg till minst två åttatimmarspas med helgjobb varannan helg. Och vips så har vi mitt liv. Antar att jag inte ska klaga, jag har ju trots allt ett riktigt stimulerande, roligt och utvecklande jobba, jadajada, MEN ibland blir jag riktigt less. Som idag, när jag trodde att jag skulle kunna åka härifrån vid fyra. Nu är klockan halv elva och jag har fortfarande inte kunnat lämna stället. Om det här vore något som jag kunde påverka så hade jag gjort det för längesen. Men si så är det inte. Antar att det bara är livet som chef.

Hoppas att det känns lika bra i morgon när vi lämnar tidning för tryck som vanligt. Om det inte vore för de stunderna så hade jag aldrig pallat med det här. Trust me.

Tur att jag faktiskt har världens bästa människa som väntar på mig hemma. Som aldrig gnäller, aldrig är sur för att jag jobbar, bara ställer upp och fixar och gör de jobbiga dagarna och helgerna lättare. Vad skulle jag ha gjort annars? Han är to die for. Oftast iaf.

Stora skrivardagen

Tryckning i morgon betyder att tidningen måste sättas ihop idag. Det ska göras nu. Och jag ska skriva de sista texterna. Jag vill egentligen inte men det känns ju verkligen som att jag inte har nåt val, haha.

Igår var en riktigt skön lördag. Jag gjorde exakt ingenting. Somnade vid halv tolv och vaknade utvilad klockan åtta i morse - utan klocka. Nu börjar jag fundera på att lägga ner det här med fest. För gud så mycket mer man får gjort på helgerna om man inte kalasar hela tiden. I morse tog jag och Stefan ett beslut om att vi skulle lugna ner oss lite. Men, det känns som om vi glömt det beslutet till nästa helg. Då är det ju eurovisionsschlager!

Medan jag är på jobbet idag så ska Stefan fixa med vår nya bil. Nu tänker man ju kanske att det kunde vara något vrålåk eller i alla fall något nytt. Men si inte de. Det är en Subaru. En pickup. Från nittonhundrafrusitfast. Vi (Stefan) har ju länge tänkt skaffa en pickup inför husbygget. På SLIK-festen förre helgen blev han erbjuden att köpa den här Subarun. Det är en rostig sak som vi får köpa. Jag vill inte ha en rosthög. Jag hade tänkt mig en ny, fin pickup. Men nej, det jag fick är en rostig Subaru. Kul. Dessutom blir det ännu en bil på vår gård. Som tur är så läggs gamla dut:en ut till försäljning idag. Jag ska gladeligen åka hem och ta bilderna i eftermiddag så att vi blir av med den. Puh.

En sjukdag

Äntligen har jag tid att vara lite sjuk. Idag har jag inte gjort många knop. Pallrade mig iväg till Ica och jobbet i morse för att handla och hämta datorn. Sen har jag bara myst, sovit och läst. Vi har köpt ungefär ett kilo godis, glass och ostbågar. Nu blir det filmtajm! Nyss kom svärmor Lena förbi med ännu mer godis, så nu klarar vi oss verkligen.

Nu vänter "Hotet inifrån" med min älskling i soffan.

Halvårsfirande

Egentligen är det lite töntigt att hålla på och fira att man har varit ihop ett visst antal månader. Det är en annan sak när man till exempel varit gifta i 30 år (som mamma och pappa har i sommar). Jag tycker dock att man kan uppmräksamma, inte fira, att man varit ihop i ett halvår. För det har jag och Stefan idag. Jag minns den där dagen när vi träffades som igår. Det började i en kö utanför Lilla Korgen och slutade hemma i min säng. Jag var ute med en annan Stefan - Stefan T och vi hade tagit några drinkar hemma hos mig. I kön till Lilla Krogen träffade jag Stefan och som de snackisar vi båda är så började vi genast prata. Sen pratade vi, och pratade, och pratade och... ja, vi pratade exakt hela kvällen. Sen rymde vi från stället i taxi, trots att vi inte rört varandra det minsta. Det kändes väldigt självklart att vi skulle åka hem tillsammans. Sen åkte vi hem och sov (jo, faktiskt). På söndagsmorgonen fortsatte vi att prata. Dessutom vägrade Stefans kompisar att komma och hämta honom så vi hade all tid i världen att prata. Vi år bakismat och pratade, såg på tv och pratade och så vidare. Först fram mot femtiden på eftermiddagen kom Hasse och hämtade Stefan. Senare på kvällen kommer jag ihåg att han ringde. Veckan som följde hade vi båda extremt mycket att göra men höll tät kontakt. På fredagen åkte jag på SPA i Bollnäs med Hannah, Malin och co. Först sent på söndagskvällen fick vi träffas igen. Sen dess har det verkligen varit vi. Den enda gången vi sovit från varandra sedan dess var när jag var i Indien. Och då höll vi på att gå åt.

Jag ska uppmärksamma det hela genom att bjuda på vitlöksmarinerad scampi, svart pasta och saffransaoli. Och springa iväg och köpa ett litet paket. Jag älskar att ge paket för det är så roligt att göra folk glada. Jag vet att Stefan vet att det är ett halvår sen för det ringde han och påpekade i morse men det återstår att se om han tycker att det är något att uppmärksamma.

Jag har tydligen fastnat

Med lite innanför västen är jag en riktig linslus, inte annars. När Leo och grabbarna höll på med utelivuppsala.se och jag kände fotograferna så kunde det hända att jag var med på ett tiotal bilder per ställe. Jag kommer väl ihåg en gång när Karin och jag spexat till det ordentligt. De bilderna gick tydligen inte ens att publicera, och tur var det. I måndags var det dags igen. Den här gången tillsammans med Karins kille Micke. Dumt och tack nej till att vara med? Inte party-Fia inte. Hon ställer alltid upp.

Det här med barnnamn..

.. är ju ganska intressant. Nu är det så att jag tänker vänta ett par år med att skaffa kids men det är ändå roligt att prata om barnnamn. Det tråkiga i Sverige tycker jag är att alla döper sina ungar lika. Wilma, William, Julia och Filip kommer varenda unge att heta i klasserna om några år. Precis som alla hette Caroline, Johanna, Fredrik och Johan när jag växte upp. Jag är väldigt nöjd med att heta Sofia, för det är så i min generation som heter det. Även om det inte är ett så ovanligt namn. Jag tycker att mamma och pappa fick till en fullträff när de döpte Ludde till Ludvig. Nu finns det ju många Ludvig:ar men kanske ingen i varken min eller Luddes generation.

När Stefan och jag första gången pratade om barnnamn så sa han att han tycker att Felicia är fint. Jag gjorde stora dömma-ut-minen för Felicia är typ det mest white trash-iga namn jag kan tänka mig. Fy så fult. Nästan i klass med Kevin. Hur kan man döpa sina barn till det? Det är så typiskt att det ska gå såna extrema trender i namn. Som när den där Ebba spelade Wilma i skärgårdsdoktorn. Då skulle alla ungar heta Wilma eller Ebba. Hallå, lite fantasi?! Eller andra kändisar. Det är nästan så att jag skulle kunna döpa mina barn till Gun-Britt och Owe, bara för att komma med något eget.

Nu till de namn jag tycker är fina och bra barnnamn. Alva är supergulligt - men jag tänker inte vara så tråkig att jag döper till det, alla små jäntungar heter ju det. Karl har jag alltid tyckt varit fint, men även det trist. Däremot Carla - tjusigt. Lilja tycker jag också om, men jag vill inte att barnet ska bli förknippad med den ryska prostituerade i "Lilja forever". Sen finns det Vilhja, som jag fastande för en gång för några år sedan. Nu kan jag inte bestämma mig om det är fint eller ej. När det gäller killnamn är det svårare. Herman är tufft, fast liksom fulsnyggt. Hamilton är lite trashigt men helt ok. Häromdan kom jag och Stefan på ett klockrent namn. Men dessvärre har jag glömt det.

Tur att man har ett par år på sig att bestämma sig...

En blondin i traktor

Nu har äntligen (?) byggställningen anlänt till gården i Långlet. Stefan kom körande i traktor med den igår. Jag stod i köksfönstret och lagade bulgur- och baconsallad med tomat och persilja, chilistekta kycklingsfileér och ädelostsås (för övrigt godaste torsdagsmealet). När jag fick syn på Stefan skrattade jag gott. När byggställningen var avlastad från traktorns släp var det dags att köra hem den till Anders, som äger ekipaget. Jag propsade på att få åka med i traktorn. Det slutade med att jag krävde att få köra den stora maskinen. Det var väldigt roligt. Och man var verkligen kung på vägen, kanske inte i hastighet men väl i storlek. Det var roligt att komma hem till Anders och Karin för Karin hade precis kommit hem från BB med lilla Freya, ett par dagar gammal. Freya är så söt! Precis som storasyster Maya, snart två år gammal. Jag fick hålla i lilla Freya och jag är inte särskilt van vid att hålla i så små bebisar. Som tur är så verkar Freya vara en väldigt snäll liten bebis.

Idag är en helvetesdag. Hela huvudet är igensnorat och jag bara längtar efter att få åka hem. Började dagen på Stackmora trädgård, en imponerande stor trädgård. Jag höll på att frysa ihjäl i mina små gulballerionor. Inte bra för förkylningen. Nu väntar en del artikelskriv. I eftermiddag har jag egentligen bokat en after work med ett gäng tjejer här i Mora. Som det känns nu så kommer jag att ställa in min medverkan i det. Jag orkar helt enkelt inte. VIll bara sova!

Feber kommer alltid olägligt

Igår stod jag och skröt om att jag aldrig är sjuk. Tji fick jag för i går kväll kom febern smygande. Trots 12 timmars sömn så bestod febern i morse. Med tanke på rådande arbetsbelastning finns det inget som heter hemma från jobbet i mitt liv. Så det var bara att åka till jobbet. Jag har löst det hela genom att gå på febernedsättande Alvedon.

Dagen har varit bra. Roligaste var att träffa Mora IK:s nya tränare Magnus. Han var väldigt trevlig och öppen när jag intervjuade honom. Verkar som om de fått en bra ny tränare, grabbarna i laget. Igår fick jag mail från den förre tränaren Harri, som hade det bra hemma i Helsingfors.

Nu ska jag snart åka hem och vila. Känner mig i akut behov av det. Längtar efter att krypa ner i soffan med Stefan som just nu sitter i en traktor. Japp, min kille åker traktor. Kanske det roligaste på länge. Anledningen till bondfärden är att han ska hämta en byggställning i Nusnäs. Och det är ganska långt dit från oss. Stackarn får åka traktor i en timme, enkel tur. Sen ska han tillbaka. Känns som om han kommer att vara ganska less när han kommer hem.

Idag blir det bulgur till middag. I love bulgur.

Valborgsrapport.

Puh, det är helt klart så att sviterna av Valborgsfirandet sitter i ännu. Men vilket firande! Egentligen började den långa festen redan i lördags med att SLIK fyllde 70 år. SLIK står för Selja Långlets Idrottsklubb och är alltså idrottsklubben där vi bor. Stefan har väl varit med där i hela sitt liv typ och är väääldigt engagerad (lite för engagerad om du frågar mig) , både som lagkapten för innebandylaget och i festkommiteen. Festen var väldigt lyckad och väldigt blöt. Det dansades mycket styrdans och liknande. Vi avslutade med efterfest hos Hasse i granngården. Klockan sju på morgonen vaknar jag av att jag inte har en utan två killar i sängen. Sticko, Stefans kompis, var på besök för han ville låna potatis (!). Det skulle tydligen göras pyttipanna i granngården och när Sticko ändå var och snodde potatis av oss passade han väl på att krypa ner i sängen och snacka lite med oss. Sånt händer bara i Långlet.

Trots att vi var ganska möra i söndags så var ju en Uppsala-trip inplanerad. Så det var bara att packa ihop sig och åka in i bilen. Partypatrullen jag, Stefan, Jimmy och Hasse var på väg till Valborgsfirande. Väl framme i Uppsala checkade vi in hos Stefans syster och begav oss ner för att mjukstarta Valborg med Kvalborg, som vi fyndigt kallar det i Uppsala. Det blev en ganska lugn söndagskväll för det som skulle komma dagen efter. Valborgmorgonen började med champagnefrukost, eller snarare roséfrukost. Som vanligt var vi sena och tog inte plats i ekonomikumparken förrän vid lunchtid. Där var det folk vill jag lova, har aldrig varit med om dess like. Det verkar som att Valborgsfirandet i Uppsala växer för varje år. I Parken träffade vi lite kompisar till mig innan vi stack iväg till Birger Jarl för en liten eftermiddagsutgång. Återigen visade det sig vara väldigt bra att vara polare med schyssta Micke, en av Birgers vakter, som släppte förbi oss i den gigantiska kön. Väl inne på Birger fick jag kraftiga flashbacks från mina Uppsalaår. För där var jag nästan en av inventarierna. Haha. Träffade en massa gamla vänner och bekanta och var så lycklig! Roligaste var nog att träffa Karin, Simon och Toffe, före detta partyeliten.

Efter några timmar på Birger med väldigt många drinkar begav sig partypatrullen hem på grillfest. Jag somnade en timme och det var ganska skönt. För sen var det dags för utgång igen. Birger även denna gång. Mötte upp Therese på vägen dit och det var helt lovely att träffa henne. Det blev så klart Birger även på kvällen. Det hela avslutades på Max på stora torget. Jag, Therese och Stefan beställde in ungefär allt de hade på menyn och åt upp en fjärdedel. Resten ryckte vi ner i en Maxbox. Vi tog med oss maxboxen till Jalla, som är ett kebabhak. Där satt Toffe och Simon som glatt fyllde på boxen med kebab. Det var en härlig box. I alla fall så tyckte Filip det som åt upp lite av innehållet när vi mötte upp honom och Kimen på Stora Torget. Efter ett antal asgarv om saker som hände förr i tiden så åkte jag och Stefan för sjätte gången taxi hem till hans syster för att avsluta Valborgsfirandet vid femtiden. Så hade vi hållit igång i 21 timmar. 21 timmars fest tär på en, det märktes inte minst dagen efter. Jag försökte bota bakfulleriet med en kladdig pizza på mitt älskade Venedig. Sen for vi hem till Mora. Och det är ju som man brukar säga: Borta bra, men hemma bäst.