Persat

Tack att man kan vara så barnsligt nöjd och glad över att man persat plankan. Två minuter spikrak utan vila. Sen 2X30 sidoplanka direkt på. Firar med proteindrink. Det går bra nu.

Det här blev toppen av en toppendag. Har jobbat lagom mycket, fått egentid hos frisören och lekt med min dotter.

Nu: Kockarnas kamp. Kan ju bara inte missa det!

Tur utan tur

Fortsätter att älska hösten. Efter middagen idag packade vi in oss i bilen och testade ett nytt svampställe. En ynka kantarell hittade vi, men det gjorde inte så mycket. Vi fick nämligen en härlig stund i skogen med fika, fina färger och frisk luft.

En annan fördel denna årstid är ju att man kan tända en massa ljus. Det har jag gjort nu och ska ha en stund för mig själv i soffan. Ska bland annat planera vad jag ska göra med mina oxkinder som jag beställde på Maxi idag. Rödvinsbrässerad oxkind är nämligen bland det godaste och möraste man kan äta.

Uppåttjack

Många blir deppiga på hösten. Inte jag. Jag älskar faktiskt denna årstid. Det är en tid för nystart och en massa härligt mys i olika former. Just nu älskar jag mest det faktum att jag är duktigt igång med träningen. Det finns inget i hela världen som jag mår så bra av. Som en boost av energi som gör att jag orkar. Och blir en bättre mer välmående människa, mamma, fru och redaktör.

Det är som ett knark faktiskt. Jag måste ha mitt uppåttjack i form av att svettas på gymmet. Förstår folk som blir beroende. Jag är beroende.

Dagens konstaterande.

Längtar efter passet efter jobbet.

Ett stycke härlig helg

Det är en härlig känsla att vakna helt utvilad i kropp och själ på måndagsmorgonen, dessutom innan klockan. Att huset dessutom var nystädat och höstpiffat gjorde inte känslan sämre. 

Så som denna helg var vill jag att alla helger ska vara i höst. En skön kombo av nytta och nöje. I lördags förmiddag åkte vi mot Öje, där Matilda, hennes systerdotter Selma och Tobbe befann sig i den sistnämndas föräldrars fantastiska hus vid sjön. Är det något det här paret kan så är det att rodda roliga saker. När vi kom väntade två fulla korgar med godsaker, sex flytvästar och en båt. Vi åkte till Sheep shit island och slog läger. Småtjejerna, som är nästan exakt lika gamla och kommer ruskigt bra överens, plockade lingon och blåbär, vi gjorde upp eld och improvisionslagade lunch på en muurikka över öppen eld. Härligaste matupplevelsen på mycket länge. 

Efter några timmar i friskluften åkte vi båten hem igen, där väntade bastu och en eftermiddagsdrink i relaxen precis vid sjön. Då mår man... så jävla bra. När tjejerna somnat lagade Matilda en gomiddag som vi avnjöt med mitt favvodruva Zinfandel. Sen somnade alla på stört. 

Det är roligt att åka båt. 

Såååå härliga ingredienser.

Utomhuskockan.

Gott!

Vilken lördagslunch!

Mor och dotter äter världens godaste muffins. 

Fina, fina vän. 

Sötnötter. 

Lingonplock. 

Summer of 2012

Det var ett tag sen!

Kör en liten tillbakablick på sommaren. Den har varit grym. Längesen jag var så nöjd med en sommar faktiskt. 

Vi var på Gotland, här med Luddes Ida och hennes syster i Visby. 

Framförallt så bor mina fina kusiner på Gotland och för andra året i rad så tillbringade vi en fantastisk vecka med dem i Visby. Vi åkte också runt en hel del på ön. Älskaälskaälska Gotland. Från vänster, Martin, Anna, Lisa, jag och lillebror Ludde. Första gången någonsin alla är samlade. Tack för det, Facebook. 

Stellas tremänning Ossian. De har verkligen funnit varandra och är så fina ihop. 

Vi har introducerat ett kommande intresse. I alla fall om mamman får som hon vill.  

Vi har gjort utflykter även på fastlandet. Här på Furuviksparken. 

I sista inlägget från i maj skrev jag ju om de saknade kattungarna. Well, jag letade reda på dem tillslut. Isis hade fött dem i grannen Anders gamla stall, på höloftet bland isolering och halm. Det var inte det lättaste att hitta dem, tro mig, men vilken lycka när jag väl gjorde det. Det blev fyra tjejer. Stella ville att alla skulle heta Molly. En fick göra det och övriga arbetsnamn blev Maj, Märta och Margit. Vilken sommar vi haft med de här tjejerna. En hel del bus, klättring i gardiner, omkullvälta blomkrukor, kiss och bajs men framförallt så himla mycket kärlek.

Jag hade ju lovat Stefan att ingen skulle få stanna. Men det var nåt speciellt med "Molly". Förra veckan försvann hon och var borta ett dygn. Jag grät, letade och letade. När den lilla ulltussen kom hem igen bestämde jag enväldigt att hon skulle få stanna. Har vi två kattor kan vi likaväl ha tre. Lyckan i Stellas ögon när jag väckte henne kommande morgon och berättade att Mollan skulle vara kvar var värd alla tuffa diskussioner med den nyblivna trekattshussen.

Dock kändes Molly som ett tillfälligt namn, och anledningen till att hon heter det är för att Stella är så förtjust i vår lilla grannflicka Molly. Vi har ju Isis och Ramses sedan tidigare så jag bestämde mig för att stanna kvar i det gamla egyptiska. Säg hej till Kleopatra, aka Kleo.

Det är något speciellt med att få behålla en katt som man pysslat med från första stund. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag är rätt övertygad om att hon kommer att bli världens goaste missa. Redan nu lyssnar hon nämligen när man pratar med henne, är en hejare på att kela och gosa och leker gärna med lillmatte som kånkar runt henne på diverse olika sätt. Dessutom har hon blivit bästis med Ramses. Det här känns bra och jag har längtat efter fler djur under en längre tid.

Jobbar sedan förra måndagen. Det känns riktigt bra. Ser också fram emot en grym höst.

Hjärteont

Hade igår morse bestämt mig för att inte släppa ut min kära Isis något mer eftersom hon enligt mina beräkningar skulle föda när som helst. Men min lilla Stella visste ju inte det, och släppte ut henne som vanligt när hon ville gå ut i går morse. 

Jag jobbade hemma på förmiddagen i går och ropade som en tok, sen fick jag lov att åka till Falun på möten men engagerade maken som ropade en vända på eftermiddagen. I går kväll ägnade jag många timmar åt att försöka leta reda på henne. Jag har krypit under varenda härbre och letat i varenda lada i närheten. Hon kommer annars direkt när man ropa så jag är numer helt säker på att hon fött sina ungar någonstans ute. Och jag vet inte var. Det gör så himla ont i mitt hjärta, jag vill ju veta så att hon och ungarna mår bra. 

Dåligt och bra

Glad i hågen och blomstershoppingsugen till tusen rullade vi in på Granngårdens parkering, jag, svärmor och Stella (den sistnämnda mycket stolt över sin nya chockrosa solhatt). Vilken jävla besvikelse. Det enda som fanns att köpa var några stackars torra plantor som var både fula och vissna. Jag sa vad jag tyckte och fick svaret att leverans kommer i morgon. Tog nya tag på Maxi, men även där gapade det tomt i hyllorna. Jag var så jädra besviken när jag åkte hem med tom bil, den som skulle vara full med örter och blomster i massa färger. Får ta nya tag i morgon.

Det braiga med den här kvällen var dock att jag fick tid för annat än att ha jord på fingrarna. Jag har skurat altanen, tagit fram alla utemöbler, klippt rosenbuskarna, rensat ogräs, klippt lite gräs (resten klippte min man), krattat och allmänt fräschat upp i vår trädgård som är av modell större. Nu försöker jag varva ner men som vanligt när jag väl satt igång ett projekt så kan jag liksom inte sluta. Att ta sig till soffan med datorn är ett stort steg.

Kvällens lärdom är alltså att det kan komma något bra ur något dåligt. Andra lärdomar är att inte klippa taggiga rosenbuskar iförd leggings av klassisk nylon samt att den årliga diskussionen om gräsklippning är ett mycket säkert sommartecken. Jag menar att man kan åka så fort som åkgräsklippar´n går. Maken menar att det inte blir riktigt klippt då. Så det blir en katt- och råttalek. Jag speedar och han springer efter och säger åt mig att växla ner. Humor.

Jobbkvalitet

Sicken dag. Tog en svettig pw med Tildis i solen på lunchen. Åkte sen hem och slog up MacBooken på altanen och här har jag suttit hela eftermiddagen och skrivit texter på löpande band. Vilken jobbkvalitet, liksom. Tittar ut över grönskan, hör fåglarna kvittra och ser hur katterna njuter av försommaren. Well, njuter gör även jag. 

Snart är det dags att ge altanen och trädgården sommarskrud. Tar med mig den främsta blomsterexperten svärmor, som blir en bra kontrast till mina icke-gröna fingrar, och åker och shoppar sommarblomster och örter. Ikväll ska det planteras! 

Sommaren tårta nummer ett

Mimmi önskade receptet på den här, min chokladpavlova med halloncurd. Ska ni bara göra en tårta i sommar - gör den här. Sjukt, livsfarligt god.

Chokladpavlova med halloncurd

1 stor tårta

Marängbotten: 

6 äggvitor

5 dl socker

2 tsk citronsaft

4 tsk maizena

75 g mörk choklad, hackad

2 msk kakao

Halloncurd:

500 g hallon

4 dl florsocker

1 citron

2 ägg

1 äggula

100 g osaltat smör

Garnering:

5 d vispgrädde

100 g mörk choklad

1 ask färska hallon

Citronmeliss eller mynta

Florsocker att pudra med

Gör så här

Pavlova: Sätt ugnen på 110°. Vispa äggvitorna med elvisp hårt, så att de går att vända bunken upp och ner. Tillsätt sockret, lite i taget, under vispning. Tillsätt citronsaft, maizena, kakao och hackad mörk choklad. Vispa lite till. Bred ut marängen på en bakplåtsklädd plåt med en slickepott, kanterna får gärna vara lite högre. Grädda i ugnen i ca 1 tim, stäng därefter av ugnen och låt marängen stå kvar och kallna.

Halloncurd: Tina hallonen om de är frysta. Mixa slätt och passera därefter i sil så att kärnorna försvinner. Häll hallonpuréen i en liten kastrull och tillsätt florsocker, ägg, äggula, saft och skal från citronen. Fyll en större kastrull med vatten och koka upp. Sätt i den mindre i vattenbadet och vispa hela tiden till hallonsmeten blir tjock, det tar ett tag. Tillsätt då smöret i små bitar och rör tills det smält. Ställ i kylen så att halloncurden blir riktigt kall.

Servering: Bred ut halloncurden på marängbottnen. Vispa grädden och bred den ovanpå curden. Fördela de färska hallonen ovanpå. Hyvla eller riv den mörka chokladen och strö på den. Garnera med citronmeliss eller mynta och pudra florsocker över. 

Tillbaka i verkligheten

Det var några riktigt fina dagar i huvudstaden. När jag hittar sladden bjuppar jag på bilder.

Så länge nöjer jag mig med att konstatera att den här morsan inte pallar en natt på Stureplan längre. Efter den fullkomligt galna möhippelördagen var jag så trött att det saknade motstycke i söndags. I går la jag mig halv åtta vilket som tur är tog mig tillbaka till verkligheten igen.

Vardag, det är fint när det har varit fullproppad långhelg. Och med det här vädret, tänk att man varje år slås av hur fantastiskt det är när sommarsolen gör entré. Jag njuter i fulla drag. I dag har jag bland annat klappat kossor på arbetstid, vilket ju lämpar sig väldigt bra i detta väder.

Trots att jag kom hem sent, blev sur över lite otacksamhet och var allmänt sugen på att göra ingenting så pallrade jag mig i väg till gymmet. Nu har jag nya krafter och ska ta dem med mig och krypa till sängs. Har sorg över att jag nu sett alla avsnitt av Bron. Det får bli lite play-tv istället.

Mör

Onsdag fast fredag. Innan jag gled in i helgfirande så testade jag mitt nya program, som jag fick av PT:n igår. Fokus ligger på bålen och programmet innehåller ett tiotal övningar som stärker mage och rygg plus en del för axlar, triceps och biceps samt ben. Jag gillar att jobba med fria vikter och min egen vikt som motstånd så det är nästan bara såna övningar. Var duktigt mör när jag var klar efter en och en halv timme. Värst var utfallen med vikt och rotation på slutet. My God! Kom hem och fick grillad entrecote av maken. Det är sant, jag slapp laga mat i dag. Älskar att grilla entrecote, bästa grillköttet.

Älsklingarna pös iväg till grannen sväng och jag övar på att göra ingenting. För jag är värd det.

Längtar efter Stockholm. Ännu mer längtade jag när fina Carro spikade vad hon och jag ska göra medan grabbarna och Stella lagar mat i morgon kväll. Jo, ni förstår att Carro är hud- och spaterapeut på Centralbadet. Vi ska bada, bubbla, dricka bubbel, babbla och så ska jag få en ansiktsbehandling i vip-behandlingsrummet. Jag älskar sådana planer.

Stockholm; snart på väg

Jag gillar redan denna dag. Har längtat så efter sol och hoppas, hoppas det håller i sig till i eftermiddag. Ska sluta tidigare och sen är det hela fyra dagars ledigt. För hela familjen. Börjar firandet av långhelg med grillning ikväll. I morgon bär det av mot huvudstaden. Ska bo hos Benny och Carro i Bromma. Väldans trevligt. Helgen kommer att innehålla Skansen-besök,  goda middagar och en och annan överraskning. Har längt!

Det bästa är verkligen att göra saker tillsammans hela familjen. Här maler vi egen lammfärs i min nya köttkvarn. Stella gillar inte saker som låter. 

PT-träning nästa

Styrketräning. Inte så kul men nödvändigt om man vill forma kroppen. Fler och fler träningsgurus påtalar vikten av det, att det inte räcker med att springa på massa konditionspass om man vill få de resultat man vill ha. Nej då gäller det att varva konditions- och styrketräning. Jag läste nyss hur årets PT i Sverige listat vägen till resultat. 

1. Kosten. 

2. Kosten. 

3: Styrketräning.

4. Konditionsträning.

Återigen bekräftas min tes om hur viktig kosten är. Säger grattis till de som kan äta vad de vill och träna och på så sätt hålla sig i form. Det funkar inte för mig, utan det krävs en gedigen kostinsats kombinerat med träning, så klart. 

Jag körde en rejäl träningsperiod för ett par år sedan och körde då enligt Body for life-konceptet. Det innebär i korthet tre korta styrketräningspass i veckan och tre korta men intensiva konditionspass. Well, det gav resultat när jag gick all in. Har aldrig varit så nöjd med min kropp som då. 

Nu har jag inte samma tid och inte samma kropp heller för den delen, haha. Men jag ska komma igång med bra styrketräning och därför har jag bokat ett PT-pass med Pernilla efter jobbet för att uppdatera mig lite. Hoppas det blir hårt. Jag tycker nämligen att är man på gymmet/passet, då kör man! Har svårt för de här som mest lallar med utan att ta i. 

Tredje världskriget

I Sverige heter det treårstrots, i USA heter det "the terrible twos". Det handlar alltså om en utvecklingsfas och Stella är just nu on/off i den. Det är så lustigt (eller just då är det inte ett dugg lustigt) att hon kan gå från sitt vanliga coollugna, verbala, medgörliga jag till att vända totalt. Det inträffade i morse. Från att ha vaknat på ett strålande humör, kramats, ätit sin välling och morgonmyst som vi alltid gör så blev det ett tredje världskrig när vi var halvvägs in i påklädningen. "Jag. Vill. Inte. Ha. Kläder. Mamma", vrålade guldlock och slet av sig leggings och strumpor och bröt ihop i sin säng. Då är det så jädra svårt att veta vad man ska göra. Emellanåt ryter jag i ordentligt och eftersom jag aldrig gör det så brukar det hjälpa. Men ibland måste man också vara mjuk för att inte tredje världskriget ska eskalera. Det finns en tredje väg också, att ignorera och det gjorde jag i morse. Jag klädde på mig mina ytterkläder, satte mig i trappen i hallen och ropade åt henne att "jag sitter här och väntar". Efter att jag hört henne yla, slå och kasta saker så kom hon efter ett tag smygande och bad mig torka tårarna och snoret. Sen kröp hon upp i min famn och sa att "nu, nu mamma kan jag klä på mig". Sen var hon lika sprudlande igen och sprang ut och plockade några blommor minus stjälk åt mig. I bilen deklarerade hon klart och tydligt att "mamma, nu är jag glad igen". Jag frågade varför hon blir så arg och fick svaret "för att jag blir det mamma". Och det är väl så den här fasen fungerar, de bara blir arga/ledsna/vrånga. 

Bron!

Jag är ett big fan av alla typer av deckare. Det ska vara mord, spänning, poliser och så vidare. Sverige är ju inte direkt bra på att leverera kvalitativa deckare. Men det finns undantag. I söndags, när jag i min ensamhet var ruggigt sugen på spänning, började jag se Bron på SF Anytime. Det är en svensk/dansk deckare med bland andra Sofia Helin som gick på teve för ett tag sedan. Ruggigt bra. Och ruggig. Kan inte sluta titta. Det blev tre avsnitt á en timme i söndags och dito igår. Nu är det fyra avsnitt kvar och jag längtar till ikväll när jag får krypa ner under filten med katten på magen.

Ni hittar Bron här. Tycker för övrigt att SF Anytime och liknande "se på film när man vill"-sidor är ett fantastiskt sätt att hyra film på. Inget som ska hämtas eller lämnas. Vi har det i vår boxer så det är bara att knappa runt på teven och välja film. Jag är stolt film- och musikbetalare och är emot olaga kopiering av upphovsrättsskyddat material. Detta för att jag begåvats med insikten att om man inte betalar för filmerna och musiken så görs det inte lika mycket bra film och musik. Varför skulle den underhållningen vara gratis? Spotify, iTunes och SF Anytime används flitigt hos oss. Hur gör ni?

Saker som gör mig glad

Bland allt jädra rusk så finns det några saker som gör mig redigt glad. Här kommer några. 

Mina rabarber. Om det inte vore för att jag just nu inte äter massa sötsaker så hade jag gått bananas och gjort sylt, saft, kakor, efterrätter, kräm och allt annat jag kan hitta på. Ska skörda de späda och frysa, för det är de som är godast. 

Min dotter. Så klart och den överväldigande kärlek jag känner för henne. 

Närheten. Att ha så många vänner nära är fantastiskt. Vilken tillgång i livet liksom. Och det är så roligt att många av mina vänner har fina barn som vi kan hänga med. Här Ella och Stella i går på treårskalaset.

Träningen. Varje gång jag kommer igång, igen, så kan jag liksom inte vara utan den. I dag insåg jag att om det ska bli någon träning så får det bli på lunchen. Blåsten och regnet gjorde att jag valde löpbandet och kutade sex kilometer. Mår så jääävla bra efteråt. Dessutom hade jag en sprillans spotify-lista att köra till. Då blir det extra roligt.

Nöjd, så nöjd

Söndag kväll, klockan är sju och Stella sover sen en kvart. Galet tidigt och en följd av utebliven middagslur, friskluft och kalasande.

Det är något speciellt att vara själva hemma en helg. Och det är väldigt mysigt. I dag har jag flera gånger fått fantastiska känslotoppar av kärlek till min dotter. Det är verkligen den bästa kärleken.

Efter pyjamaspartyt, ett mycket trevligt sådant, i fredags var både jag och Stella lite slaka igår. Sov middag i två och en halv timme. Sen fick lillfröken bestämma allt. Det blev köttbullar och makaroner med hallonsoda i glasen följt av en ny Bullerbyn-film och lördagsgodis under filt i soffan. Faktiskt det allra bästa lördagsnöjet. Sen somnade hon i min famn i sängen och då somnade jag med. Vaknade tolv timmar senare, sjuuukt utvilad.

Det var längesen jag kände mig så nöjd med en söndag. Lämnade in fröken hos sina farföräldrar i morse så att jag kunde åka och träna Bodystep. Det är verkligen ett grymt bra pass och Rebecca som håller i det är för jädra bra som ledare. Tror inte jag varit så svettig sen Tjejvasan 2008. Åkte hem, svängde ihop färsk lax och dito sparris och sockerärtor och tog en lång dusch. Sen var det dags att åka på kalas hos Ella. Det var ett väldigt trevligt treårskalas, för både barn och föräldrar. Jag fick en update med några vänner jag inte sett på ett tag och Stella hade det kul.

Nu undrar jag vad man gör solokvist en söndagskväll. Hade det inte varit för den sovande dottern så hade jag tagit en kvällspromenad. Får passa på att ta hand om tvätt, städa lite och förbereda veckan. Kanske ska ta och hyra en film. Det måste vara åratal sen jag gjorde det själv.

Grym fredagskänsla.

Svettigt, tungt body pump-pass på lunchen, följt av grillrester från gårdagen. Sen en lång skönt dusch med lillhjärtat följt av mys i sängen innan hon slocknade. Lite städning på det och vi är redo på fredagskväll. Ska till Karin, Maya och Freya på tjejkväll. Det blir pyjamasparty, vilket Stella pratat om hela veckan. Hon avgudar sina tremänningar.

Trevlig helg!

Från soffan

Jobbar i soffan. Det är ju den stora fördelen med mitt jobb, att jag kan jobba varifrån jag vill. I alla fall om jag ska sitta och skriva. Slås ofta av hur fantastiskt det är med teknik. Som nu, när jag från soffan, med katten i knäet och Stella i soffan bredvid kan komma åt företagets alla servrar och lägga in och titta på jobb. Fantastiskt. 

Vi har vinkat av Madrid-resenärerna pappan och Lelle. Helt fantastiskt att han jag är gift med lyckas försova sig till och med när han ska på jobbresa. Skulle egentligen skjutsa dem men när han väcker mig och Stella en halvtimme innan tåget går så finns det inte en chans i världen att vi ska hinna få i oss välling/frukost och på oss kläder. De fick ta en av våra bilar som jag måste få hjälp med att plocka upp senare. Angående den där resan så fick jag i bästa mamma-manér vinka hej då med orden "kom nu ihåg att Madrid inte är som Mora". 

Hemmavid blir det lugnt och skönt i helgen. Det är precis vad vi behöver. 

Ont, det gör ont

Min man försökte till middagen förklara för mig att anledningen till att jag inta kan gå är att jag tar i för mycket. Antar att han syftade på min 1,5 mil långa promenad med barnvagn och mitt brutalt tunga body pump-pass i veckan. För jag kan verkligen inte gå. Skämdes när jag gick på stan, det ser ut som ja, jag vet inte vad.

Det sura med den här värken är att jag kommit igång bra denna vecka. Men nu går det verkligen inte att träna. Hoppas att det släppt lite i morgon så att jag kan mjuka upp min arma lekamen med mer träning. Det är det som hjälper, har jag hört.

Istället för att träna åkte jag hem och trotsade hällregnet. Grillen sparkades igång och det blev härliga kyckling- och grönsaksspett. Unnade mig ett glas zinfandel till det. Fattar inte att jag inte upptäckt denna fantastiska druva tidigare. Zinfandel, köp det.

Varde ljus

Den där solen som kom fram ett tag på förmiddagen gjorde mig gott. Jag vill ha ljus, i form av solljus.

Känns som krafterna återkommer. Har haft ett grymt kreativt flow på jobbet och ser riktigt mycket fram emot helgen, trots att pappan ska med kollegorna till Madrid. Det blir med andra ord en riktig tjejhelg för mig och Stellis och det blir alla tiders det. Har ett pyjamasparty, ett födelsedagkalas och trådgårdspyssel på schemat. Lite sol på det. Jag längtar.

Det blir bättre

Det är ju faktiskt så, att när man är med den här guldlocken så är det sällan tråkigt. Älskar denna ålder!

Down

De senaste dagarna har inte varit de roligaste jag upplevt. Less på det mesta. I`m down, så att säga. Det är så trist när det blir så, och det är oftast inte bara en sak som gör´t.

Känner för förändringar i mitt liv, det känner jag alltid när det är så här. Denna gång blir det dock påtagligt att det verkligen är dags.

Med de positiva meningarna lämnar jag det här blogginlägget och hoppas på att vinden vänder.

Freeeeedag.

Men oj vad alla tjatar om att det snöar. Jag har egna ögon att se med! Tar vara på skitvädret och tar därför en riktig kojdag i hemmets lugna vrå med Sunshine. I dag älskar jag extra mycket att vara ledig fredagar.

Den enda utflykten för dagen blir Maxi. Jag tackar gudarna för vår quattro som trots sommarsulor pallar med snömodd. Fredagshandling tillhör mina favoritsysslor. Det enda jobbiga är att det blir så dyrt. Herregud så dyr maten blivit. Helst den bra maten. Det blir ju lite av en klassfråga faktisk. Skrämmande för kommande generationer. I dag ska jag, om jag orkar, göra nåt som nog är nästa stora mattrend; egengjord korv. Korven ligger ju stadigt på matbordet i de svenska hemmen. Tyvärr innehåller ju de allra flesta köpekorvarna alldeles för mycket skit och alldeles för lite kött. Därför ska jag lära mig göra egen.

Bravagn

Det här är bra grejer det. Nordic cab, en mycket bra fritidsvagn för små och stora barn. Fick den i julklapp av Stellas farmor och farfar och premiärkörde i vintras redan men det är först nu som den börjat användas på allvar, hittills mest som cykelvagn. Så himla smidigt att ha den med eftersom den även kan användas som vanlig vagn med fullt liggläge. I går beställde vi till joggingdelen så inom kort har vi en perfekt powerwalkvagn (för jag tror nog inte att jag kommer iväg på nån löptur med vagnen). 

Vagnen finns bland annat här. I Mora kan de beställas på Valles. 

Ett litet tips så här för er som funderar på cykelvagn till sommaren. Den här kan de åka i länge, länge.

Sparris, I love you

Det har inte varit någon bradag direkt. Jagade en polis halva dan. Andra halvan försökte jag få tag i folk som inte ville svara. Så skönt att komma hem! Sur, less och tvär tittade jag in i kylen och såg att jag hade en knippe grön sparris. Då tändes ett glädjeljus i mig för jag kom på att jag kunde göra min ägg benedict special, minus bröd. En nyslagen holladaise senare vilar sparrisen i magen med den underbara såsen, hollandaisen alltså, samt skinka och ägg.

Hur äter ni helst sparris?

En annan ägg benedict som jag gjorde till påsk och hade recept på i Sofias mat.

Helg mitt i veckan

Fler såna här veckor tack. Underbart att vara ledig måndag och tisdag. Dagvillan i dag får man liksom ta. 

I helgen har det ätits massa god mat. Har fuskat rejält och riktigt längtade efter vardag med nyttiga matvanor igen. I det här vädret blir man också grymt sugen på motion utomhus. Det får det bli ikväll. 

Min fisk- och skaldjursgryta med aioli. 

Valborgsmässoafton var en trevlig historia. De flesta yngre grannar samlades i Dannes festlada där vi åt grillat och hade det trevligt. Stella var i himmelriket eftersom många av hennes favoriter var där. Så roligt att ha så goda grannar med barn. Vi hade även bjudit in stadsborna Matilda och Tobbe till firandet, som förutom mat i lada även innehöll majbrasa nere vid älven. Sen blev det lite mer fest i ladan när barnen somnat. 

Jag bjöd på min chokladpavlova med halloncurd. Den fick mycket bra betyg. 

I dag är jag segare än seg. Känns som kola i huvudet. Hoppas en snackig lunch i solen med Maria kan råda bot på det.

Vintern rasat...

Som jag väntat på det här vädret. Sol inne, sol ute, sol i hjärta, sol i sinne. Helt lovely!

Helgen har gått i ett rasande tempo, vilken tur då att det är två dagar helg till. Har sett till att vara ledig i morgon och på tisdag.

I fredags fick vi finfrämmande av mina kollegor Nina och Emma med barn. Bilder ser ni på Emmas fantastiska blogg här.

I går skulle maken på nån slags femkamp med sitt gamla fotbollslag. Jag och Stella passade på att haka på mormor och morfar till Falun. Ska visa er min mors färdigheter inom broderi nån gång. I går var det vernissage för en utställning hon visar sina saker i på Dalarnas museum. Vi var där och hann även med en del shopping. Mest till pappan, faktiskt.

Somnade tidigt igår och vaknade upp till denna fantastiska dag. Stella ville ut redan efter vällingen och satte på sig vinterstövlar och trenchcoat och stövlade iväg till sandlådan. Jag joinade med en kopp kaffe och tidning. Efter ett tag väckte vi upp pappan och tog en cykeltur ner på stan. Shoppade lite på Åhléns, åt lunch och njöt av vårsolen. Cyklade hem igen och här är vi nu. Ska fixa lite käk och sen bär det av på femårskalas till Freya. Härliga söndag!

Vad hände, förresten?

Besöksstatistiken sköt i höjden i dag. Var det nåt speciellt?

Ni är sjukt dåliga på att kommentera, förresten.

Det bästa med att ha barn

Har haft två ganska trista dagar, vilket säkert märkts. Det är då jag verkligen kommer på det bästa med att vara förälder. För hur trist, motsträvigt och jävligt det än är så finns det ett stort, fantastiskt ljus i frånvaron. Skit samma om jag känner mig less på liv, jobb, människor - whatever - jag har ändå min alldeles egna Stella att komma hem till. Det är verkligen det bästa jag någonsin gjort.

Just nu känner jag mig dock gladare. Det vankas långledigt efter ett lite jobb i morgon förmiddag, vilket jag gör för att sen kunna ta ledigt fyra dagar och vara med familjen. Gillar´t!

Dealat

Deal! Det blir råspont och vitt, vitt, vitt! La fram alla argument. Fick med maken på noterna. Nu kör v!

På gång: hemmaspa

Vi har ju slitit hund med vårt hus och gjort allt själva och klippan bakom projektet från ruckel till precis som vi vill ha det är självklart min snickrande svärfar. Jag är så glad och tacksam och stolt över att vi gjorde de stora, tunga bitarna innan vi fick barn. Nu varken vill eller kan vi hålla på. I alla fall inte på samma sätt. 

Källaren är vårt nuvarande projekt och har så varit det senaste året eller så. Första prio är vårt hemma-spa som jag längtar mig tokig efter. Det har varit en del slit. Som när jag, Stefan, Jimmy och Hasse bilade upp det äckliga betonggolvet i delen som ska bli spa. Sen bar vi ut all äcklig, tung betong och skottade dessutom ett par ton sand som vi hittade underst. Efter det har vi även fått riva ner tak, gjuta nytt golv med värmeslingor i och en massa annat tunggöra. Nu börjar det dock ljusna. Svärfar och Stefan har fått in taket, elen är dragen och väggarna putsade. Nu ska vi regla upp väggar, bygga bastu och sen, om ett par veckor, kommer då kakelsättaren. Ser ut som att det kan bli ett hemmaspa till fotbolls-EM (som så klart är Stefans mål, inte mitt). 

Badkaret har vi ägnat mycket tid åt. Jag verkligen avskyr såna där hörnbadkar så det fanns inte på världskartan att det skulle bli ett sånt. Som vanligt är jag också allergisk mot lulllull och sökte efter ett stilrent, fyrkantigt badkar. Vi ville också ha ett svensktillverkat med hög kvalitet. Valet föll på karet Dugga från Dimmabad. 

Det är redan införskaffat och väntar bara på montering. Det ser alldeles fantastiskt ut och vi har köpt till det mest omfattande massagepaketet med ljusterapi. Karets storlek krävde också en extra varmvattenberedare och även den är införskaffad. 

Nu ska vi välja kakel och klinker, faktiskt så ska vi åka på lunchen och kolla på det. Jag har redan bestämt mig så det hela kommer att bli en övertalningshistoria, hehe. Tycker förvisso att det är snyggt med svart/grått golv och vita väggar men det har verkligen alla, inklusive vi i övriga badrum i huset. Därför ska jag satsa på ett badrum som går helt i vitt, med ett matt vitt, möjligtvis brutet mot ljusgrått, klinkergolv och stora vita, blanka kakelplattor på väggarna. I duschen och på nåt annat ställe ska jag bryta av med något. Just nu funderar jag på aqua, som ju är en vedertagen och tidlös badrumsfärg, eller en ny häftig glasmosaik som kommit där plattorna är skimrande i silverskala. Men, samma sak där, är rätt less på glasmosaik och hoppas hitta nåt nytt, spännande. 

Spat kommer att vara i två rum med bred öppning mellan. I det första är omklädning, bastu, toalett och handfat. Här funderar jag faktiskt på att ha liggande råspont som målas vit, för att jag tycker det är snyggt men det kanske blir kakel även här. 

I själva våtutrymmet, som är det andra rummet, själva hjärtat, kommer badkaret att stå och det kommer att vara en duschvägg till en generös dusch. På en av väggarna kommer vi att ha en TV så att man kan bubbla och kolla på vad man nu vill. Mycket lämpligt vann jag ett 32-tummare på senaste personalresan till Idre, maken blev mycket stolt. Det kommer också vara en schäslong där man kan hänga. Måste givetvis hitta nån snygg kyl att ha där nere... till bubblet i glaset. 

Jag vill verkligen ha det här klart nu. Då ska jag ligga där nere och bara mysa med Stella, maken och kompisar. 

17 nyanser av grått

Jag måste få vädergnälla lite. Det är för att jag behöver vårsol. De senaste dagarna och jag frusit och dessutom påverkar grått väder mig väldigt negativt, psykiskt sett. Känns som om jag vill krypa ner under en filt och stanna där.

Med det gnället avslutar jag detta inlägg.

Fantastiska Mia

Jag har ofta förmånen att kombinera nytta med nöje. I går var en sådan dag. Mia Törnblom föreläste i Mora under en inspirationskväll. Och hon var just det, inspirerande. 

Hon pratade om en massa saker som jag borde jobba med. Det var som att den där föreläsningen var till mig och bara till mig. Jag har tidigare skrivit om bristande självkänsla och tyvärr så är det ett faktum. Jag har det emellanåt inom vissa områden. 

Många tror att jag är så himla stark och trygg, kanske för att jag ses och hörs rätt mycket i tid och otid. Jag är också stark och trygg inom vissa områden. Inom andra svag som en liten mygga. Istället för att fokusera på det som jag är bra på, på det jag gör som är bra, så jag gör precis tvärt om. Fokuset ligger på det jag inte gör bra, på det jag vill förändra. Det pratade Mia mycket om och det var mycket intressant och entusiasmerande. 

Jag tror emellertid inte att jag är ensam om det här, snarare är jag nog i väldigt gott sällskap. Vi är så självkritiska. Räcker inte till. Fast vi alla har en massa positiva egenskaper och klarar av en massa som vi istället borde fokusera på. 

Mia pratade om motivation också. Om att vi måste ha en vinst för att kunna motivera oss och få ändan ur. Återigen talade hon till mig. Det finns så mycket jag vill och kan göra där jag utnyttjar min kapacitet till fullo. Drömmar jag vill förverkliga men som jag inte gör. Jag måste hitta vinsterna. 

På det stora hela var föreläsningen en käftsmäll. Wake up call. På ett positivt sätt, så klart, och en påminnelse om vad jag, bara jag, behöver jobba med. När jag åkte hem i går kväll kände jag mig lycklig över det. Hade dock svårt att somna på grund av hundra tankar i huvudet. I dag känner jag mig snarare nere. Kanske för att jag fått massa insikter, vad vet jag. Det är i alla fall dags att ta reda på det. 

Resten av ditt och mitt liv börjar nu och det blir vad vi gör det till. 

Helgen helg

Ny vecka, gråmulen och dan. Men jag känner mig glad ändå. 

Helgen var trevlig. I fredags lagade jag god mat och senare på kvällen fick vi besök av Jenny, Jerker och lilla Molly som är så söt att det inte är klokt. 

I lördags mötte jag och Stella upp Bella, faster till Marias kids, Melker och Lova på Lekkompaniet. Vi hade det skoj, inte minst barnen, och de är så söta tillsammans de där tre att det inte är klokt. Ska skriva lite mer om vad jag tycker om såna där Lekland, eller snarare om vad jag tycker om ouppfostrade ungar på Lekland, i ett senare inlägg. 

På eftermiddagen bakade Stella kokosbollar med sin far. Hennes pappa kallar det för negerbollar men jag tycker inte att det är riktigt okej. Hur som helst så var det en kladdig historia men de blev farligt goda. 

Lördagkvällen bjöd även den på god mat. Vi fick sällskap av Matilda, hennes syrra Julia samt Hasse och Jimmy. Väldans trevligt men jag är glad över att jag skippade att följa med resten av ligan ut på krogen. Istället vaknade jag till nybakade scones och familjemys innan pappan tog med Stella till simhallen i Älvdalen och jag fick lite egentid. 

På eftermiddagen åkte vi till Heden och hälsade på Lelle och Karin i deras nyrenoverade fina hus. Det var ett speciellt besök. Karin var nämligen med om en mycket svår bilolycka för snart tre år sedan. Till en början svävade hon mellan liv och död men överlevde. Dock så har hon allvarliga hjärnskador och kan inte röra sig, prata eller äta. Det är så fruktansvärt, en ung sprudlande kvinna som hade hela livet framför sig. Igår var första gången jag träffade Karin efter olyckan och det var gripande. Framförallt blir man påmind om hur skört livet är. Och att man ska ta det försiktigt i trafiken. Och att man ska uppskatta och älska de man håller av. Varje dag. 

Ny veckan betyder nya mål och saker som ska göras. För min del betyder det att komma igång med träningen igen efter diverse sjukor. 

För jag är värd det

I dag är det stora jagskabaratänkapåmigsjälv-dagen. Fick sovmorgon och när jag vaknade hade mina hjärtan bakat scones. Nu har de dragit iväg till badhuset i Älvdalen och jag försöker att ta tillfället i akt att inte göra nåt alls. Men det är svårt för i ett hus med barn och djur finns det alltid nåt att göra, nåt att städa, nåt att tvätta och så vidare. Därför ska jag gå och lägga mig ett par timmar, då kan jag ju inte göra annat än att vila. För det är jag värd i dag!

Mamma mig hit och mamma mig dit

Sunshine är inne i en riktig mamma-period. Förståeligt, kanske, för jag tillbringar mer tid med henne. Jag har tagit alla vab-dagar då min man har nytt jobb. Vi har dessutom ägnat en del tid åt att få klart vårt spa i källaren och det är ju liksom Stefan bäst på. Så det har varit mycket Stella och hennes mamma.

Visst är det mysigt när den man älskar mest i hela världen bara vill vara med mig. Men, det blir jädrigt jobbigt också. Det är mamma, mamma, mamma. Hela tiden. Nu ska vi försöka bryta det. Under protest läggs hon nu av sin far. De ska ha minst en heldag tillsammans i helgen. Utan mamma. Det blir nog bra.

Hon har aldrig tidigare gjort nån större skillnad på oss. Mest för att vi har varit väldigt jämlika. Nu är det hög tid att det blir så igen.

Minus åtta

Jag ska faktiskt skryta lite nu. Det får man, om det är befogat. Skrytet gäller min karaktär, så måste det definieras. Min karaktär och jag har gått ner åtta kilo på ett par månader.

Såg en intervju med årets personliga tränare (ja, det finns tydligen ett pris för dem också). Han sa följande om hur man når resultat. Nummer ett: kosten, nummer två: kosten, nummer tre: styrketräning och nummer fyra: konditionsträning.

Att kosten är viktig visste jag sedan tidigare. Det är fakta. Och jag har varit en massa sjuk och har inte kunnat träna så mycket på slutet. Ändå fortsätter jag nedåt och det beror enbart på kosten. För mig och många andra går det inte att förlita sig på bara träning. Det är bra kost som gäller.

Har länge förespråkat en kolhydratsreducerad kost och det står jag fast vid. Har testat LCHF tidigare och det funkar okej. MEN det är verkligen inte okej att skotta i sig så mycket fett, jag känner att min kropp inte mår bra av det. Dessutom är det väldigt få som lyckas hålla sin LCHF-diet strikt. Och det är liksom det den dieten går ut på, att ställa om kroppen att använda fett som bränsle istället för kolhydrater. Vad många amatörer inte förstår är att de sabbar den förbränningen direkt genom att till exempel dricka lite för mycket vin, eller "fuska" med kolhydrater på helgerna. Det funkar inte. Då sabbar man den där förbränningen och kroppen blir förvirrad.

Jag har nu kört det som funkar absolut bäst, inte minst i längden. Grönsaker i massor och mycket bra protein. Lagom med bra fetter och kolhydratskällor i form av bär, grönsaker som vuxit ovan jord samt vissa mejeriprodukter. Detta följer jag mycket strikt under veckorna för att sedan kunna fuska lite, med betoning på lite, under helgerna. Inget godis i sikte, inga chips. Däremot kan jag unna mig lite mörk choklad, en god bit ost, lite nötter och ett par glas vin på helgen.

Nu ska jag komma igång med träningen igen för att tajta till kroppen lite mer.

Hur gör ni när ni behöver tappa några kilon?

Ändrade planer

Det blev inte som vi tänkt oss igår och fick i sista sekund ställa in Gävle- och SM-guldsresan. När detta bestämdes var det emellertid bestämt att Stella skulle sova hos farmor för att Stefan skulle passa på att borra i betongen i källaren (det låter och skakar big time i huset). Så vi följde planen och jag och Majsan hade hockeykväll på tu man hand istället, hemma hos henne. Mer snack än hockey, mycket välbehövligt.

Så, i dag fick jag sovmorgon och vaknade upp ensam i det stora vita huset. Lyxigt och konstigt. Ska nu genast snöra på mig promenadskorna för att gå och hämta min älskade lilla unge och bilen, som båda sovit i Selja i natt.

Kreativt flow

Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra. Vissa dagar går vissa saker bättre inom vissa områden, och andra dagar går det bättre inom andra områden. I dag har jag haft ett grymt kreativt flow på jobbet. Hade inte mycket kul på gång i morse, men efter lite spåning med kollegan Nina är jag nu full av idéer som ska förverkligas.

Dagen blir också alltid bättre när jag får träffa någon av mina fina vänner. I dag klämde jag och Majsan in en eftermiddagsfika. Hon har alltid så mycket tok på g åt oss. Just nu hoppas jag att Brynäs åker på däng borta mot Skellefteå ikväll... så att det blir returmöte i Gävle på torsdag kväll. Då åker nämligen vi dit. Är jag hockeyintresserad? Nä. Är jag sugen på ett vardagsavbrott? Jaaa.

I kväll ska vi hänga med mormor, som redan hämtat Stella på dagis. Det blir fint det.

Ingen tvåa

När Stefan och jag hade varit ihop ett par år så började tjatet; när ska ni ha barn då? Tjatet då går dock inte att jämföra med hur det är nu. Med en två och ett halvåring verkar det vara självklart att det är fler barn på gång. Kan ärligt säga att jag minst en gång om dag, ibland fler, svarar på frågan om det inte blir ett till snart.

Nej, det är verkligen inte på gång. Jag tillhör dem som vill ha långt mellan barnen. Tycker nästan att det är någon "typ två år mellan barnen"-hysteri. Det argumenteras för att småbarnåren ska betas av så att man har det gjort, att ha barnen tätt för att de ska kunna leka med varandra och - inte minst - att man har kvar samma föräldrapeng om man får barn tätt.

Well, jag köper inte det där. Eller, för att inte trampa någon på tårna, det funkar inte för oss. Jag älskade att ha en bebis och ser verkligen, verkligen fram emot att ha en igen. Men, nu njuter jag i fulla drag av att ha en liten tjej och att vi kan ge henne all uppmärksamhet. Sen när hon är större, kanske fyra fem år så där, då vill jag ha en till.

Hamnade i en barnvagnsdiskussion på Fejjan igår. Folk är ju så enkelspåriga när det gäller vagn och alla ska ha samma samma. När jag får en till ska jag ha en Bugaboo Donkey. Så himla snygg och bra vagn!

Jag går inte ut i dag

Okej, inte heller jag tyckte att det kändes särskilt spännande när jag slog upp mina grågröna och möttes av kräksnö. Men, folk blir ju som tokiga och antalet statusuppdateringar som handlar just om snö äro otaliga. Snark.

Helgen har varit till belåtenhet. I fredags hamnade vi på samkväm hos våra fina grannar Tobbe och Patricia. Mycket smidigt att babylarmet räcker ända till granngården. I lördags vaknade Stella förkyld. Jädra dagisbaciller. Vi tillbringade mestadels dagen inne och lagade vårbuffé. Det är så roligt att ha en liten hjälpreda i köket.



Resultatet i sin helhet får ni som bor i Dalom läsa i vårspecialen som kommer i helgen. Här är ett smakprov: Rosé- och laxpaj. Very good stuff.



När jag lagat klart all mat somnade jag ovaggad med Stella. Vaknade halv tio igår utan att nån annan i huset var vaken. Hyllar sjusoveriet och att vår dotter ärvt vår morgontrötthet. När vi piggnat till kom Matilda, Tobbe och lilla söta Selma, Matildas systerdotter, på frukostdejt. Sen hann jag med både cykeltur och pw med Matilda medan pappan i familjen fick på sommarsulorna. Söndagseftermiddagen spenderades hos grannarna för att fira Lillys fyraårsdag. Mycket trevligt.

I går var hon bättre men i dag är Sunshine dyngförkyld. Eftersom jag har slitit som tusan med den där vårbuffén känner jag att jag kan vara hemma med gott samvete utan att ta VAB. Stella sitter dessutom förnöjt och tittar på barn-tv medan jag skriver. Snart ska vi bara ägna oss och mys. En innedag utan att lämna gården är i dag helt i min smak.

Pasta carbonara och oliver

Det bästa med helg är, förutom kvalitetstid med familjen of cource, att jag kan tillbringa tid i köket. I dag hade jag tänkt göra en god paj. Med lax och kanske sparris och lite annat gott. Men när Sunshine deklarerade att hon ville ha Pasta carbonara så lydde jag och förkortade med det tiden i köket. Vill uppmuntra till matinitiativ så det värmde gott i hjärtat när lillhjärtat skottade in carbonara i den lilla smultronröda munnen. Det tillhör även hennes pappas favoriter men min kost- och träningssatsning och carbonara är inte en lyckad kombination. Så, jag gjorde en riktigt god greksallad till mig själv med krämig fetaost och riktiga kalamataoliver. Nåt av det värsta jag vet är nämligen fejkoliver. Och tyvärr återfinns de överallt. Oliver är inte smaklösa identiska saker utan kärna och med hål i. Oliver är smakrika, kärnfyllda gröna eller aubeginesvarta.

Fredagskväll och jag har längtat. Blir en rulle ikväll och hållna tummar för att Stella vaknar upp frisk i morgon. Finns tyvärr några orosmoln kring eventuell förkylning. Orkar. Inte.

Vilken start!

Skumt att vakna upp i morse och bara ha sig själv att tänka på. Ingen välling att fixa, ingen att jaga med tandborsten, ingen att klä, ingen att leta reda på, ingen att få på ytterkläder, ingen att hämta i sandlådan och sätta i bilen, ingen att pussa hej då på dagis.

Bara jag. Sofia. Skönt, men bara för en dag.

Mötte upp Majsan. Vi gick raskt och friskt längs Saxviken och det var magiskt vackert. Efter powerwalk frukost med mer surr. Absolut bästa starten på en fredag som denna.

Tänk om alla arbetsgivare prioriterade friskvård. Hur vore det? När jag var på jobbet klockan nio var jag nämligen pigg och full av idéer och arbetssug.

Min fyraåring

I dag var vi på två och ett halvtårskontroll på BVC. Det handlade mest om språkutveckling. Föga förvånade så rev Stella av det med bravur. Då tog sköterskan fram språktestet för fyraåringar och jo då, även det gick som en dans. Varför blir man så fånigt mallig när ens barn ligger före utvecklingen?

Kokosbollar är hon också bra på... både att laga och att äta. Här i toppstugan, Grönklitt, på långfredagen.



Jag tog ledigt resten av eftermiddagen och hade Stellamys hemmavid. Sen ringde min underbara svärmor och sa att hon ville bjuda på middag, ungefär samtidigt som jag insåg att jag varken hade några middagsplaner eller nåt kul hemma att laga av. Vi slöt upp i Selja och fick de godaste köttbullar som landat i min gom. Vi åt som hästar av viltkryddade köttbullar, jordärtkockspuré, en underbar viltsås och hemmagjord pressgurka. Det största problemet när Stella är hos sin farmor och farfar är att hon inte vill åka hem. Så i dag frågade farmorn om hon inte skulle sova där. Då kunde den lilla solstrålen knappt bärga sig till hennes mor och far skulle åka därifrån.

Väl hemma, barnlediga en torsdagkväll kändes det väldans tomt. Tänk vad en liten tjej kan berika livet. Här rider hon dalahäst med Tilde.



Så vi gjorde det vi är jävligt bra på: att städa. Vi är så bra på att städa Stefan och jag så att det inte är klokt. Nu skiner huset och jag har slagit ner rumpan i soffan med ett glas vin... medan min överaktiva make drar el i hemmaspat. Bra fördelning? Ja, alla har ett val.

Ska snart lägga mig för att gå upp i morgon bitti och äta frukost och göra mig i ordning själv. Det blir skumt det. Tar en till bild på gosan. Här rider hon på morbrors axlar i Rovdjurscentrum i Grönklitt.

Hittat en hund

Nyss såg jag en Golden retriver springa runt utanför jobbet, här mitt i centrala Mora. Trodde först den tillhörde ett sällskap men när den sprang ut på stora vägen agerade jag, som den sanna djurvän jag är. Som tur var så var jycken, en hane, mycket snäll och gosig. Så han fann sig direkt i att bli omhändertagen av mig. Jag engagerade några andra och vi ringde några samtal utan napp. Då fick den fina hunden gå till polisen där han väntar på att någon ska sakna honom.

Jag vill så gärna ha en hund. Men Stefan vill inte och förmodligen inte katterna heller.

Håret ryker

Min man är inte att leka med. Man som i hårman. Alltså mitt hår. Får minimera tvättandet för jag orkar inte få det torrt. I kväll var det oundvikligt vilket medförde en halvtimme eller så vid hårfönen. När jag var klar gick brandvarnaren. Som så många gånger förr.

Andra lärdomar för kvällen är att jag verkligen har ett bubbelvatten-beroende. Dricker kanske tre flaskor Sodastreamat Långletvatten per dag. Det är den bästa dryck och törstsläckare som finns. Matilda kallar det Långletvatten, så himla bra. I alla fall så grep paniken tag i mig i går kväll när kolsyrepatronen sjöng på sista versen. Hur skulle jag klara frukosten utan min liter med Långletvatten? Spände ögonen i Stefan för att verkligen göra klart för honom hur viktigt det var att han skulle fixa det i dag. Kom han ihåg det? Nej! Känner på riktigt en abstinens. I morgon köper jag en ny kolsyrepatron, när det gäller beroende går det nämligen inte att lita på att andra ska fixa ens fix.

Ska bli intressant att se om jag kan sova. När jag kom hem strax efter fem var jag så trött och frusen att jag kröp ner under duntäcket ett tag. Strax efter sju, två timmar senare, vaknade jag. Ingen hade väckt mig, eller Stefan hade försökt men jag hade motat bort honom. Sen hade jag en tvåtimmarsläggning, vilket typ aldrig har hänt, av en fröken som inte skulle sova utan åka på sin rosa bil, klappa katten och vara allmänt tvärt emot. Så, jag har spenderat fyra timmar av min kväll i sovrummet. Resten av tiden har jag fönat håret. Nu vet ni.

Min slang

Jag får ofta olika rosa tips av vänner och bekanta. Med största sannolikhet beror det på att jag gillar rosa rätt mycket. Och -framförallt - att alla vet om att jag gör det.

Igår var min kollega Nina på ett trädgårdsjobb. Efter ett tag fick jag denna skickad till mig med frågan om det var dags att köpa ny vattenslang.



Det är det absolut. Klart som korvspad att jag ska ha en rosa vattenslang.

Vad är det för dag?

Långledigt är trevligt men jag är alldeles dagvill. Är det måndag, tisdag eller kanske onsdag? För oss som jobbar med veckotidning innebär helgdagar mer jobb på kortare tid. Nu har vi fått iväg veckans tidning och ska raskt sätta igång med nästa.

I helgen har Stella fått så mycket uppmärksamhet så ni anar inte. Tre barn, nio, tio och elva år har lekt med henne nonstop. Och hon har älskat det. När barnen åkte hem grät den lilla lintotten.

Allra bäst är nog tremänning Ossian. Och som han har myst och tagit hand om sin lilla släktning. Underbart att se!

Den gråaste

Jösses vilken härlig påsk det bjöds på i år. Underbart att ha gotlänningarna på besök. Vi har besökt björnar, varit på fäbodspa, hälsat på mor och far och ungarna har fått testa åkdon som skoter, moped, fyrhjuling och skidor. Därtill har vi ätit mycket god mat och tonvis med godis. Har aldrig sett så mycket godis.

Sol, det var det i massor och jag har verkligen njutit av att tillbringa de här dagarna med kusin Anna med familj. I dag är det inte lika glatt. Det är den gråaste dagen i år, typ. Inspirationen tryter. Jag är sur.

Längtar efter att solstrålen ska komma hem och ge mig en blöt puss.

I morgon är det en ny, spännande dag. Det är det bästa med såna här dagar - att det kommer en ny dan efter.

Rosa påskkärringen

Har precis skickat i väg världens sötaste påskkärring till dagis. Blev nästan sugen själv att klä ut mig. Det var en stor dag när man var liten, när man fick gå påskkärring i gårdarna. Vi började tillverka påskkort strax efter jul och gick all in. Får se om den här donnan ska gå en vända sen när hon kommer hem efter lunch. Skärtorsdag, halvdag - nu är det påsk.

Kusinbesök

Herre vad skönt det är när krafterna återkommer. Somnade vid halv tio i förmiddags och vaknade 14.40. Det gjorde susen. En till natts god sömn och jag är som ny.

Och det är tur det, att jag blir som ny alltså, för i morgon kommer min kära kusin Anna med familj från Gotland. Tyvärr så har jag inte haft någon kontakt med mina tre kusiner tidigare på grund av olyckliga omständigheter. Väldigt olyckliga faktiskt, eftersom de är de enda kusiner och nära släktingar jag har i livet. I alla fall så kan vi tacka Facebook för att vi hittat varandra. Jag skickade ett mail förra våren och i juli åkte vi och hälsade på dem på Gotland, där Anna och Martin, mina två äldsta kusiner bor. Lisa bor i Kalifornien men henne hoppas jag få träffa i sommar.

I alla fall så var det mäktigt att träffa Anna. För vi är verkligen kusiner. Skrämmande vilka likheter vi har, fast hon är över tio år äldre än mig. Vi delar bland annat den stora passionen för mat och hon har två restauranger och cateringfirma på Gotland. Här är min fina Anna med sin dotter Olivia, alltså Stellas tremänning.



Det var fantastiskt vad vi klaffade och som tur är så fann även Annas kille Jonas och Stefan varandra. Så det blir ett kärt återseende i morgon kväll när de ska besöka Mora för första gången.

Vek och halv

Den där jädra magsjukan har varit mig hack i häl. I går morse kände jag mig lite skum så jag stannade hemma och jobbade. Tur det, för på eftermiddagen brakade det lös. Har kramat toastol i natt. Fy fan. Känner mig så vek.

Känner mig även halv. En stor del av mitt liv går nämligen åt att tänka på mat. Jag tänker på vad jag vill laga, smaker som passar tillsammans, nya råvaror jag vill testa och så vidare. När man är magsjuk så tänker man inte på mat. Det kanske låter tramsigt men jag känner mig halv. Så här med påsken i antågande och gäster på väg så hade huvudet vid det här laget varit fullt av idéer. Nu vill jag inte kännas vid det.

Efter den här sjukan så får det vara slut på det här eländet. Punkt.

Lite rädd

Ojojoj, rovdjursutredaren presenterade precis sitt förslag om att öka vargstammen för att slippa inavel, bland annat. Jägareförbundet vill ha 150 vargari landet. Rovdjursutredaren vill ha 450 individer. Jag vet inte hur det är med er men jag känner mig faktiskt nervös och rädd över reaktionerna kring det här. Det kommer ju liksom ta hus i helvete bland varghatarna.

Skulle denna gång uppskatta en diskussion som förs på en vuxen, hög och rimlig nivå. Utan massa skit, som det alltid annars blir i just den här frågan. Själv bryr jag mig faktiskt inte så mycket i vargfrågan men är så klart intresserad av den, eftersom det är hett stoff där jag bor. Jag tycker å ena sidan att rovdjurspolitiken ibland saknar förankring på landsbygden där vargen finns. Å andra sidan tycker jag att man som jägare ska vara i skogen på skogens premisser. Närgångna djur i tätbebyggelse är en annan femma, men det gäller inte bara varg utan även björn. Och jag kan inte förstå varför alla är så rädda för vargen, då är jag mer rädd för att stöta på en björn. Det går ju knappats att jämföra antalet angrepp på människor. Har det hänt en halv gång i modern tid att en varg attackerat en människa? Att jämföra med betydligt fler björnattacker.