Hjärteont

Hade igår morse bestämt mig för att inte släppa ut min kära Isis något mer eftersom hon enligt mina beräkningar skulle föda när som helst. Men min lilla Stella visste ju inte det, och släppte ut henne som vanligt när hon ville gå ut i går morse. 

Jag jobbade hemma på förmiddagen i går och ropade som en tok, sen fick jag lov att åka till Falun på möten men engagerade maken som ropade en vända på eftermiddagen. I går kväll ägnade jag många timmar åt att försöka leta reda på henne. Jag har krypit under varenda härbre och letat i varenda lada i närheten. Hon kommer annars direkt när man ropa så jag är numer helt säker på att hon fött sina ungar någonstans ute. Och jag vet inte var. Det gör så himla ont i mitt hjärta, jag vill ju veta så att hon och ungarna mår bra.