Shopoholic light

Jag är ju ganska rolig jag. Igår satt jag och funderade över om jag skulle lägga ut 1500 på en skinnjacka (som jag faktiskt kan ha använding för hur länge som helst eftersom skinnjackor både håller bra och är ganska tidlösa). På lunchen igår skulle jag inte alls kolla på jeans men ändå hamnade jag och Johnny på en jeansavdelning i stan. Malin, som jobbar där, är så himla gullig och visade ett par jeans som hon nog trodde jag skulle jag passa i. Och det gjorde jag ju.. de var gråa, svinsnygga och satt som ett smäck. 1100 kr fattigare lämnade jag butiken.

Nyss skulle jag bara ut en sväng på stan och leverera en affisch. "Råkade" slinka in på en butik. Gick ut därifrån med en bedårande kjol och ett tublinne. Hur lyckas man? Kjolen var nästan to die for. Rosa (yes, min gamla favvisfärg gör comeback), volym nedtill med hög midja och skärp och stora knappar. Så söt. Och den kommer att bryta av så snygg med min nya madonnajacka. Dessutom ursnygg med enkelt vitt linne nedstoppat. Tublinnet lägger jag på hög. Det finns ju en del till..

Nu lyssnar jag på Zelmerlöws "Cara Mia" och längtar tills jag får börja dricka bubbel ikväll. När jag lämnade gården i morse såg jag en rolig syn. Tre män iförda vita dräkter med stora masker på huvudet sprang runt på gården. En stod i en skylift. De såg ut om rymdforskare eller nåt. Maskerna påminde om nåt jag sett i en skräckfilm. Iaf så höll de på att ta ner de gräsliga etenitplattorna. När jag kommer hem kommer husets utsida bestå av svart plast. O, så snyggt.

Kan man ha en pappa i rosa tröja?

Jag har en ganska rolig pappa. Han har under åren levererat en del oförglömliga citat. Och gjort en hel del roliga grejer. Oftast är det en ren slump att det blir roligt, för att han inte riktigt har koll på saker och ting. Som den där gången när han kallade min dåvarande pojkvän för kattens namn. Katten var dessutom död och begraven i trädgården sedan tre år tillbaka. Vad säger man liksom? Eller som när han gav vår sjuåriga kastrerade hankatt ett p-piller som egentligen vår lilla osteriliserade kattfröken skulle ha. Hon fick istället ett pencillin-piller. För att inte glömma alla gånger han glömt hunden på jobbet/i bilen/någonannanstans.

Pappa har en ganska schysst klädstil. Gubbigt modern liksom. Han dyra kostymer och casual vardagskläder. Ibland så blir det dock lite fel. Som den där gången i Bryssel när han köpte en gubbhatt av fin italienskt märke och jag och Ludde höll på att skämmas ögonen ur oss. För att inte tala om när han för att trotsa sina barn åkte ut och cyklade i rosa skinnjacka som det står "hard rock Café LA" på ryggen på. Tjusigt pappa. Nu har han gjort det igen. Förra veckan var han och mamma i Dublin med ett annat par. I veckan hade vi bowlingträff med våra annonsörer och koncernchefen (som han själv kallar sig) pappa skulle med. När pappa tar av sig rocken ser jag att han har en chockrosa tröja på sig, som han stolt berättar att han inhandlat i Dublin. Eftersom han redan tagit av sig och visat alla var det inte läge för mig att tvinga honom att åka hem och byta. En 57-årig företagsledare ska inte ha chockrosa tröja. Kontrasten blev också skön när han vid middagen hamnade brevid två farbröder som driver en jakt-skogs- och fiskeaffär. De hade militärgröna kläder typ. Bredvid satt pappa i sin chockrosa tröja. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Idag ska pappa och jag jobba tillsammans. Det gläder mig att han har en vanlig grå tröja och jeans. Ingen hatt. Och, framförallt, ingen chockrosa tröja.

Här är krönikan.

http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1482195&ArticleOutputTemp

Världens roligaste Alex.

Det finns faktiskt ingen som Alex. Hon ringde mig igår och bubblade av skratt. Anledning: hon skrev en krönika om mig. Jag skrattade också och undrade vad nu denna kan tänkas innehålla. Idag nådde krönikan min inkorg. Och som jag skrattade. Som Stefan Skrattade. Som Johnny skrattade. Som Sune skrattade. Som Mia skrattade. Som Per skrattade. Ja, alla skrattade gott.

I morgon hoppas jag att Norrland skrattar gott. Krönikan kommer nämligen att publiceras i Norrbottens-Kuriren i morgon, lördag. När den väl är publicerade ska jag fråga om jag får lägga ut den här.

Nån dag när jag har tid ska jag skriva om Alex. För om jag har roliga, skrivbara, saker i bagaget så är det inget mot vad Alex har. Shit, nu saknar jag henne mer än någonsin. Ganska fascinerande ändå, att man kan ha en så nära vän så långt bort. Som man dessutom aldrig träffar. Senast vi träffades var i december. 2005. Stor katastrof. Men varje gång vi ses så känns det (för att använda en riktig kliché) som igår.

Nu ska jag åka hem och fira helg. Och dricka vin. Rödvinet på fredagar sitter riktigt fint.

Fredag är kanske världens bästa dag.

Jag älskar denna dagen. F R E D A G. Känns på ordet F R E D A G. Kanske den bästa dagen. Trots att jag ör överhopad med jobb så känns det inte särskilt jobbigt. Det är ju fredag liksom. Världens bästa fredag!

Igår jobbade jag sent och lyckades "städa" av något. Kom hem och gården var full av folk. Anledning: vår efterlängtade värmepump hade kommit. Jag tycker att det är lite skumt att jag kan känna lycka över en värmepump, men så är det. Jag är nämligen rejält less på att behöva elda. Jag vill att varmvattnet och värmen bara ska finnas där. Och det kommer den göra snart.

En sak som slår mig ibland är hur olika mitt liv är i jämförelse hur det var för ungefär två år sedan. Då vaknade jag tokbakis varje fredag och gjorde inget vettigt alls. Åt garanterat bakislunch i minst två timmar och sen började jag genast planera helgens utgångar. Eftermiddagen gick åt till att planera vilken partyoutfit som skulle bäras och vilken förfest som skulle besökas. Jag förstår dels inte hur jag orkade och dels inte hur jag hade råd. Varje helg var bara en enda lång fest. Förfest, utgång och efterfest. Varje helg - torsdag, fredag och lördag (ibland tisdag också). Hur gick livet ihop? Mådde jag bra? Ja, det gjorde jag. Men det levernet håller bara ett tag. Sen orkar varken knopp eller kropp. Och det gläder mig att jag mår ännu bättre nu. Är ännu gladare. Friskare. Sundare. Lyckligare. För det är faktiskt lycka att kunna känna glädje över en värmepump. Och att prestera något på jobbet istället för krogen.

De gamla partydonnatakterna sitter dock i delvis. För det blir ju minst två krogbesök i månaden. I morgon är en sådan dag. Lördagen kommer att inledas med att ett gäng kompisar iförda overall och skyddsmask kommer att dyak upp. Nej, det är ingen filminspelning. Vi ska ta av etenitplattorna på huset i morgon. De fula gråa plattorna ska av. Och fram ska den gamla träpanelen som snart ska täckas av en ny fin äggskalsfärgad träpanel. Jag har fått i uppgift att serva rivarna med mat och öl. Själv planerar jag att först vara arbetsledare och den passa på att jobba några timmar. Lika bra att passa på. På kvällen blir det säsongens första grillfest. Så roligt! Sen - utgång! Jag funderra på att svira om till min nya prinsessklänning. Om den inte ör lite to much.

Dagens bästa - Claras, underbara Claras restaurang, kommer att servera sushi till lunch idag. Jag har längtat ihjäl mig efter sushi. Riktig sushi. Ingen Konsumförpackad Sushi.

Dagens besök - Birgits shop. Kanske Moras bästa affär. Där säljer de märkessmink och hudvård. Idag förtjänar jag lite påfyllning i badrumsskåpet. Lancome och Kanebo here I come. De har förresten fått in nya Clean-doften men den är snordyr. Runt 750 får man hosta upp. Är det värt att lukta gott för den summan? Kanske. Jag är en total sucker för give aways. Dvs, att man får något när man handlar. Eftersom jag är lite polare med Birgits Shop-tjejerna så får jag alltid något fint litet kit med prover när jag handlar. Sist fick jag ett från Kanebo med vissa att produkterna i full size. Nu har jag kommit på att jag inte kan vara utan de produkterna. Bra grej det där att få prova på, för man blir ju fest. En annan gång fick jag Biotherms underbara mjukgörande lipgloss. En annan gång lyxig duschcreme och bodylotion. I love it.

Dagens kväll - Ikväll blir det något så Svenssontråkigt som tacos till middag. Tråkigt men gott. Till det lite rödvin och mys i soffan i velourset. Längtar!

Jag och Madonna.

Som jag har letat och längtar. Och grämt mig. Över att jag var dumsnål och inte slog till på en gång. Jag har skickat ut sändebud i Uppsala, Stockholm och Luleå men ingenstans fanns den. Slut, slut, slut. Jag har, flera gånger varje dag, loggat in på hm.se och letat och hoppats att de fått in nya. Jag har tom ringt H&M och frågat: kommer det fler? Svaret blev nej men skam den som ger sig. Jag fortsatte leta på deras webbplats och så plötsligt, för ungefär en timme sedan, hände det. Den kom in i min storlek. Världens snyggaste skinnjacka, signerad Madonna, fanns att köpa i min storlek. Jag hetsringde till H&M och det var tur - för det fanns endast en kvar. EN kvar till mig. Snart kommer den. Jag längtar ihjäl mig.

Full av pannkakor.

Oj så mycket jag åt till lunch. Kan knappt sitta ordentligt. Fick lov att ta en liten promenad för att få ner det värsta.

Dagens bästa nyhet - Ebba von Sydow slutar på Veckorevyn.

Dagens bästa i övrigt - vädret.

Dagens outfit - röd klänning med leggings, som strax innan lunch blev röd klänning med jeans. Jag var väl lite optimistisk kanske.

Dagens planer - sticka till Orsa och träffa den nya kvinnliga kyrkoherden.

Dagens måsten - kolla på H&Ms webbshop hela tiden och försöka hitta jackan.

Dagens sämsta - jag har har för mycket på jobbet.

Dagens kväll - kolla på fönster,haha. Ny sak att lära sig. Hur väljer man ett fönster liksom?

Dagens rätt - thaimaten som jag fick med mig hem igår. Var på matreportage hos en thailänska och fick massa smarrigt med mig hem.

Dagens höjdpunkt - snart är det helg!

Lättlurad och lätt haltande

En sak som jag är otroligt blödig inför är invandrare som ser ledsna ut på ögonen. Så tänker jag på allt de kan tänkas ha varit med om. En massa hemskheter. Igår kom just en sån indvandrare in på kontoret. Han hade kanske världens mest ledsna ögon. Det gjorde ont inom mig. Först trodde jag att han var en beundrare som skulle leverera blommor. Han hade nämligen ett fång rosor i famnen. Shit, tänkte jag. Hur tacklar jag det här? Sen stack han fram en lapp till mig och sa på bruten svenska att han samlade in pengar till barn i Rumänien (tror jag att det var). Jag mitt ego trodde alltså först att blommorna var till mig. Jag köpte iaf tre blommor för 50 spänn och kände mig nöjd över min ideella insats. När jag kom i morse hade blommorna vissnat. Bra kvalitet!

Jag har kanske världens fulaste gångstil just nu. För det första så har jag fortfarande ont i musklerna efter förra veckans hårda träning. Värst är det i vänster lår. Jag har också en klack lös på mina favoritstövlar vilket gör att jag liksom måste gå på ett speciellt sätt. Min gång är just nu väldigt säregen. Jag ser ut som en sne tant när jag går. Inte alls särskilt snyggt.

Idag är en strålande dag i Mora. Jag har varit ute på en skön morgonpromenix med Fanny. Man komme rigång på ett helt annat sätt om man kommer ut en sväng innan frukost. Ikväll är det bowling med våra annonsörer. Det brukara var kul och det blir det säkert idag också.

Hönsreportage.

Nyss hemkommen från Älvdalen. I påsknumret tänkte jag nämligen ha ett hönsreportage. Så jag har varit och träffat en skock Hedemorahöns. De var gulliga och roliga att titta på. Deras matte och husse var också roliga, och snackade en hel del. Jag trodde att det skulle ta en timme. Det tog två och en halv.

Nu ska jag försöka strukturera upp mitt skrivbord. Jag fattar inte var alla papper kommer ifrån. Nån som vet?

Min kusin Fanny.

Min fabror Olle har flyttat till lilla hålan Venjan utanför Mora, där vi också har sommarstuga. Olle är en riktig stockholmare och har aldrig bott utanför storstan tidigare. Ganska stort ändå att flytta från Solna till Venjan med hundra invånare. Med sig har han så klart sin hund Fanny. Fanny är kanske världens snällaste och mest lydiga hund. Hon är som hans bebis så jag brukar kalla henne kusinen från stan. Fanny är en rottweiler och otroligt fin. Eftersom fabror Olle blivit försäljningschef på ett stort företag så behöver han ibland hjälp med passning av Fanny. Då är hon hos mig. Olle lämnar av henne på morgonen sen ligger hon snällt i sin korg om man inte säger åt henne att komma fram. Man behöver bara titta på henne så förstår hon vad jag menar. Lunchpromenaderna är en fröjd. Fanny går snällt fot, även i stan och när det kommer en annan hund. Ikväll ska hon sova över hos oss också. Jag vet redan nu att det kommer att bli en diskussion om hon ska få sova i sängen eller inte. Jag är givetvis för.

Tänk om måndagar kunde vara lite roligare?

Usch vad jag ogillar måndagar. De borde inte få finnas. Jag vill helst gå och gräva ner mig på måndagar. Långt ner i jorden och inte komma upp förrän det är tisdag. Jag känner mig som en ickefungerande människa idag. Jag kan inte tänka klart och presterar således sådär. Jag vill bara åka hem.

Helgen var bra. I fredags bar det av på en shoppingtur till Borlänge. Det var en trevlig lite resa och både jag och Stefan shoppade loss (alltså inte bara jag för en gångs skull). Jag har dock haft hjärtesorg sedan i fredags. Provade en Madonnadesignad skinnjacka på H&M. Det var den snyggaste jag sett. Men, jag tänte att jag skulle fundera lite på köpet. När jag bestämt mig, en halvtimme senare, var jackan såld. Den fanns inte kvar i min storlek. Jag förvandlades då till Sofia, 5 år, som aldrig skulle bli glad igen om jag inte fick jackan. Det kom t.o.m en tår. Jag ville sätta mig på golvet och tjura och inte lämna H&M-butiken förrän någon kom men "Min" jacka. Som tur var insåg jag att jag faktiskt är 24 år och inte 5 år. Det var bara att försöka glädja mig åt det jag köpt. Och försöka glömma. Men jag har inte glömt. Ska se om nåfon kompis i Uppsala/Stockholm/Luleå kanske har tid att hjälpa till :)

I lördags var det är härlig vårdag i Orsa. Stefan fick lov att jobba. Själv åkte jag till Ullis och hästarna. Vi hade en härlig dag. Först en liten runda till Mora. Sen en riktigt härlig ridtur. Oj, så skönt det var att galoppera i geggan. Jag saknar Rondo så jag ska nog ta och pallra mig till stallet oftare. På kvällen hade våra män slutat jobba så vi styrde ihop en parmiddag. Det var trevligt och blev en hel del vin. Vi spelade en massa spel och tyvärr vann min darling lite väl många gånger. Tog en taxi hem vid tre (eller egentligen fyra eftersom det blivit sommartid). Igår var vi helt döda. På riktigt gick vi inte ur sängen förrän vid tre. Men skönt var det. Efter att vi piggnat på oss åkte vi runt och tittade på hus. Vi måste nämligen bestämma färg på vårat och det är inte det lättaste. Jag vet bara att jag inte vill ha rött.

Nu ska jag göra något vettigt så att den här dagen går fort, fort.

Kom fram soljävel!

Vad hände med fina vädret? Hallå, det är fredag liksom! Och jag hade tänkt åka hem tidigare från jobbet för att gå en lång härlig powerwalk. Istället kanske jag blir tvungen att åka och shoppa. Stackars mig. Ska bara se om Stefan kan ta och sluta tidigare. Själv har jag gett samtliga anställda ledigt på eftermiddagen och då tänker jag också gå tidigare. Frågan är om jag pallar att åka tio mil för shopping. Moras utbud är ju inte så mycket att hurra över. Det är nog det jag saknar mest med Uppsala/Stockholm. Shoppingen. Ja, och så alla vänner så klart. Igår hade vi ju tänkt på på bio. När det var dags att internetboka biljetter så visade sig att sena filmen inte gick. Vad är det liksom? Ingen niobio? Åh så irriterad jag blev. Lugnade dock ner mig, hällde upp ett glas rödvin och kollade på "Du är vad du äter".

Fredagen har börjat bra. Utvilad är jag dessutom. Sprang iväg och köpte nybakat i morse. Uppskattat! Äppelknyten är underskattade. Inte blev det heller sämre när jag och Johnny kollade restaurangernas luncher idag. Att det råder hård konkurrens bland lunchställena i stan gynnar verkligen oss lunchätare. De slår snart knut på sig själva. Probelmet för oss är bara att det är svårt att välja. Sen har vi rätt olika smaker. Johnny vill ha husmanskost, alternativt någon stek med beasås. Jag vill ha fisk. Nyttig fisk. Intressekonflikt.

Thaisoppa och bio

Tjihoo, arbetsveckan snart slut. Nu ska jag fara hemöver men först ett litet stopp på Konsum. Idag serveras smarrig thaisoppa. I love it. Mycket möjligt att det blir "The Holiday" på bio idag också. I love it. I morgon är det helg! Och vi ska provisoriskt flytta till Orsa. Anledning: kattvakt! Mor och far ska till Dublin och vi ska vakta raskatterna som går under namnet sjuan och femman. För mig känns det ganska främmande att lägga ner tolv tusen spänn på två katter men ibland är vi ganska olika jag och mina föräldrar. Jag har som krav sagt att de måste köpa oxfilé till oss om vi ska bo där. Jag ska äta helstekt oxfilé i morgon. Gud va gott det ska bli!

Torsdagssol.

Nu ska jag snart iväg på min andra PT-timme med Pamela. Blandade känslor för jag befarar att jag kommer att få kraftig träningsvärk även i överkroppen!

Det är så härligt att vakna på mornarna med att det är ljust i rummet. Ljust för att solen skiner så starkt. Nästan så att man vill ha solisar på sig inne. Igår hade vi världens myskväll. När jag kom hem slut efter jobbet hade Stefan lagat en smarrig Chili con carne. Efter middag släckte vi ner hela huset och tände ljus, kröp ner i jättesängen med nybäddade lakan och smaskade på en riktigt delikat godispåse. Samtidigt såg vi Beck, Advokaten. Gud va man behöver såna myskvällar ibland. Sen fick jag massage på mina stackars ömma muskler. Jag undrar hur jag lyckats hitta en så fantastiskt människa som Stefan.

Solisar?

Jag har länge tänkt köpa ett par "riktiga" solisar. Dvs inte ett par från H&M eller liknanade utan ett par från YVSL, Gucci, Prada eller liknande. Nyss gav jag och Tin oss ut på jakt. Grejen är ju att det är så in i helvete svårt att hitta ett par man verkligen vill ha. När man ska köpa solisar för två till tre tusen rikstaler vill man ju att de ska vara all that. Måste nog leta vidare. Dock inte idag för nu blir det möten hela eftermiddagen.

Träningsvärken from hell.

I måndags var jag på min första PT-timme med Pamela. Hon körde verkligen skiten ur mig. När jag var klar skakade hela nedre delen av kroppen, för vi körde ben i en timme. Värst var nästan utfalls-övningarna för då var benen som spaghetti. Jag undrade redan i måndags hur min kropp skulle reagera på det som den blivit utsatt för. Pamela svarade att: "ja, du kanske behöver ta en alvedon eller nåt på onsdag". Idag är det onsdag och ja - jag fick lov att ta alvedon. Det började redan igår med att värken började smyga sig på. I morse vaknade jag av smärtan och Stefan fick börja morgonen med att hämta alvedon till sin tjej som knappt kunde röra en fena. Jag ligga och vänta på alvedonens verkan. Sen försökte jag stretcha. Jävlar va ont det gjorde. Jag försökte också massera. Inget hjälper. När jag skulle ta mig ner för husets lilla trapp idag kände jag mig som en bajsnödig gammal tant. Fick liksom hålla i räcket och försiktigt, bakifrån, försöka ta mig ner. Sen kom nästa problem; jag skulle in i bilen. Fick liksom tippa kroppen och sen slänga mig in. Dte här kommer att bli en jobbig dag! Och i morgon ska jag köra andra delen av kroppen - överkroppen. I vilket skick kommer jag att vara i på fredag när jag varken kan röra armar eller ben? Hua.

Pernilla Wahlberg?

Vem är Pernilla Wahlberg? Ja, det undrar jag också. Och en som kommenterade mitt förra inlägg också. Pernilla Wahlgren heter hon ju. Jag är lite snurrig tror jag. Anledningen till att jag skrev fel kan vara att jag intervjuade Pernilla Wiberg häromdagen. Det blev fel helt enkelt.

Filip kom till stan

Idag hände något väldigt trevligt. Min roliga Uppsalakompis Filip ringde och sa att han var på väg hem från Sälen. Han hade två timmars dötid i Mora innan tåget gick till Stockholm. Givetvis hade jag tid med lunch. Det var väldigt längesen jag träffade Filip, och de andra ur samma partyliga, så det var glatt att prata lite gamla minnen och vad som händer i våra liv. En händelse som vi mindes tillbaka till var när gänget var på allsång. Detta inträffade en majdag 2005. I Uppsala anordandes då allsång varje torsdagkväll i stadsparken. Vi drog ihop ett glatt gäng för att besöka allsången. Med oss hade vi olika instrument, allt från min rosa ukulele till en trasig blockflöjt. Och givetvis trummor. Resterande allsångsbesökare var barnfamiljer eller pansionärer. Det bör väl kanske tilläggas att vi hade druckit alkohol sedan lunchtid och var riktigt i gasen när allsången började. Alla andra allsångsbesökare tyckte att vårat gäng var så där roliga. De tyckte nog mest att vi förstörde. Men oj, så kul vi hade! Efteråt bar det av på mellanfest på Stockholms nation kommer jag ihåg. Senare på kvällen gick vi på Flurran på schlagerkväll. Pernilla Wahlberg uppträdde och killarna försökte se under hennes kjol. Vi utlyste också en "fulast ragg"- tävling (det fanns en del att välja på). Jag trodde att segern var min när en utvecklingsstörd kille i rullstol försökte ta mig på brösten. Men det var en annan i gänget som fick utmärkelsen. Grejen är bara att vi andra trodde att han var med i fulast-ragg-tävlingen. Men när personen i fråga började hångla med objektet så insåg vi andra att det var utom tävlan. Idag är de sambos. Det är så roligt att minnas ibland.

Jag och Ulla Skoog.

Med anledning av att Ulla Skoog spelar på Mora Parken på onsdag så har jag försökt nå henne för en "hallå där". Det har gått sådär. Jag har ringt arrangören i Mora och hennes agent ett antal gånger. Varje gång så lovar agenten att hon ska ringa upp. Men icke. Eftersom vi gick i tryck idag så började jag igår inse fakta; Ulla skulle inte ringa. Fan, tänkte jag, vad ska jag stoppa in i tidningen då? Jag hade ju nämligen "bokat" en del åt Ulla. När jag funderar som mest så piper min telefon. Nytt sms från ett nytt nummer: Dearest Dalarna. Får varken tid eller ork att höra av mig. Försöker få till det i bilen i morgon men nu kanske det är för sent? Ulla Skoog". Jag svarade att det i såna fall fick bli tidigt idag. Då svarade Ulla att hon skulel ringa mig. Och det gjorde hon. Ulla var väldigt trevligt men liksom lite sävlig. Hon var jävligt rolig också, precis som i Yrrol och Reuter och Skoog. I like Ulla.

Tidning i pressarna

Japp, då var det klart för den här gången då. Magazin nummer 38 ligger i pressarna! Så jävla skönt.

Nu ska jag äta lunch med näringslivskontors-Linda. Sen blir det en väldigt soft eftermiddag!

Livet är så kuuuul

Jag älskar mitt liv. Jag älskar min kille. Jag älskar mitt jobb (trots att jag är där nu, på en söndag). Jag älskar vårat hus (trots att det är världens fulaste). Jag älskar alla planer. Jag älskar att vi ska åka till NY. Jag älskar tamejfan allt.

Världens bästa helg (obs jag kör bara med superlativ idag) började i fredags. Stefan var sen hem från Lofsdalen och vi skulle på kalas med hela hans kompisliga. Kompisarna ringde och sa att jag minsann skulle med dem ändå, trots att det skulle dröja några timmar innan Stefan anlände till Orsa Bowling där festkvällen skulle börja. Vi började dock ännu tidigare hemma hos Benny, som var kvällens firandeobjekt, han fyllde nämligen 29 år. Hemma hos Benny och hans sambo Linda var det glatt. Jag firade vårens ankomst med rosévin (underbart) och resten firade med öl. Kraftigt överfull bil åkte vid sju till Orsa Bowling där vi mötte upp resten av partyligan. Efter en massa drinkar och mat var det dags att bowla. Vid det laget hade också min älskling anlänt. Som vanligt när man ska bowla med alkohol inblandat så var alla ganska bra först men blev sämre och sämre. Iaf jag. Efter bowling bar det av på mellanfest hos Benny och Linda. Det var en riktigt glad tillställning och jag pratade mycket med Karin, som är ihop med en av Stefans polare. Hon var en tjej helt i min smak. Ibland dkan det ju vara så att man måste umgås med sin respektives partner och denne inte alls är särskilt rolig. Så är det inte fallet med Stefans kompisars tjejer för de är verkligen klockrena!

Efter mellanfest var det dags för utgång. Jag och Linda bestämde att vi promt skulle ha den första taxin och i den drog vi med oss Hasse och Jimmy. På Lilla Krogen var det liveband och ganska bra med folk. Det var en trevlig kväll och när krogen stängde kändes det på tok för tidigt för att åka hem. Så - det blev efterfest. Hemma hos oss. Alla var fyllehungriga så jag kom på den lysande idén att laga kycklingwraps. Det var mums. Men det tog sin lilla tid att laga. Under tiden hann grabbarna bland annat med att spilla rödvin på min Indien-duk och ha x antal högljudda diskussioner. Kvällens roligaste var definitivt Jimmy som på Lilla Krogen började hojta om att han tappat sitt VISA-kort. Det roliga med det är också att han skrytit tidigare på kvällen om att han fått swedbanks nya kort, som ingen annan hade. Kortet ringdes och spärrades. När vi var på väg hem så hittade Jimmy kortet i bakfickan. Jag frågade lite försynt om bakfickan kanske inte var en av de första ställen att leta på om man tappat bort ett kort. Oklart vad jag fick för svar.

Igår var vi ganska möra. Och jag var inte ett dugg avis på Stefan som skulle på klassfest. Det var nämligen 15 år sedan de slutade nian. Medans han och grannen började dricka drinkar vid fem tog jag det såå lugnt. Åkte till jobbet och fixade lite. Hann också med en långpromenad och fika hos svärföräldrarna. Sen tyckte jag att det var dags att dricka lite lördagsvin så jag bjöd över grannen Hasse. Tänkte först gå ut men skippade det till fördel för sängen. Så skönt att vakna pigg och fräsch i morse.

Nu ska jag skriva två texter till. Sen blir det en sväng förbi videobutiken och China House. Jag är nämligen fruktansvärt sugen på stekta nudlar med kyckling och Djävulen bär Prada. Japp, här ska mysas.

Särskrivning?

Förvisso är jag skadad eftersom jag jobbar med text dagligen. Men vad är det för fel på svenskaundervisningen? Spelar ingen roll var jag tittar - i mail, i tidningar, på tv, på reklam, i recept. Samma sak överallt. SÄRSKRIVNINGAR. Vad är grejen? Har ni inte fått lära er att skriva? Det heter inte jätte bra, utan jättebra. Det heter inte ishockey match, utan ishockeymatch. Jag kan lista hundratals exempel. Jag kan förstå att folk som inte jobbar med text inte har 100 procentig koll men de som verkligen gör det borde kanske vara säker på svenska innan den publicerar skiten. Eller var finns ansvarig utgivare? Där måste jag dock lägga in en brasklapp för det händer att även jag missar att det är särskrivning i vissa annonser, men det är ju material som vi fått in.

Jag blir tokig. Lär er svenska!

9 timmars sömn, men sen kom maskan

Igår hade jag världens lugnaste kväll. Och det var så skönt! Var kvar på jobbet till sex och åkte sen hem och gjorde mig en smarrig tonfisksallad (Stefan hatar ju tonfisk så jag fick passa på när han var borta). Efter det var jag lite hemmapysslig och vid åtta började mitt absoluta favvisprogram - Du är vad du äter. I just love it! Efter programmet kröp jag ner i sängen och somnade innan haöv tio. Hur skönt det var att vakna i morse? Vääldigt skönt. Efter nio och en haöv timmes sömn kände jag mig som en ny människa. I morse sken solen så starkt att det gick igenom persiennerna. Jag gick ut på bron och bara sög in den friska luften. Ooo vilken härlig fredag!

Eftersom det både är ganska varmt och det, återigen, är okej att ha kortkort kjol tänkte jag idag inviga våren med en liten kjol. När jag kom till jobbet gick en välbekant känsla längs rumpan. Fan, tänkte jag, och undrade omdagens första maska var ett faktum. Jag kunde ju inte se maskan eftersom det kändes som den va på rumpan. Hur gör jag nu? Får be personalen. Som tur är så är Mia här och jobbar idag. "Eh, Mia, kan du kolla här om jag har någon maska". Asgarv från de andra när jag drar upp kjolen lite och ska försöka visa. "Nej, jag ser inget", svara Mia. Jag försöker envist hävda att det visst är en maska men Mia hävdar motsatsen. Nu är vi oense, jag tror att det är maska men Mia säger att det inte är det. Känns nästan som om jag måste gå in på toa och ta av mig strumpbyxorna och kolla läget själv.

Snart ska jag iväg och göra en artikel om vindkraft. Jag har alltid tyckt att vindkraftverken är ganska tjusiga så det ska bli kul att lära mig lite mer. Idag ska jag också vara hundvakt åt min farbrors hund Fanny. Det gör mig inget alls för Fanny är världens gulligaste hund. Dessutom är hon så lydig att man typ bara behöver titta på henne så förstår hon vad man menar. Idag ska hon vara tidningshund.

Ska bli så skönt med helg! Ikväll, om nu älsklingen kommer hem någon gång, ska vi bowla med Stefans polare. Sen blir det tydligen någon slags fest, för en av polarna fyller år. Imorgon tänker jag göra så lite som möjligt. Ska träffa Pyran som kommer hem och mellan oss är det long time - no see. Blir kul att träffa henne och hennes kille som jag aldrig träffat. De finns risk för att det blir utgång även i morgon men jag hoppas att jag skippar det. Måste nämligen jobba på söndag.

Jag som revisorsuppleant

Igår var jag på en mycket intressant tillställning. Styrelseledamotsutbildning. Det var en lång dag med styrelseproffset Thomas Nielsen, men mycket givande. Jag fick på en gång massa ideér till styrelsen på Magazin som jag nu ska verkställa. När jag var på väg hem från styrelseutbildningen hände en ganska passande grej. Företagarna i Mora ringde och frågade om jag ville bli suppleant i deras styrelse. Ganska ironiskt med tanke på att jag precis avslutat en utbildningsdag om just detta. Roligaste är också att det är revisorsuppleant jag ska vara. Jag, som revisor? Haha. De försäkrade mig dock om att jag inte behövde kunna så mycket om det. Och grundläggande företagsekonomi kan jag ju. Kul med mitt första styrelseuppdrag, även om det är suppleant. Nu är frågan vad jag ska ta för arvode. Thomas Nielsen berättade att han brukar ta cirka 40 000 på ett år. Känns som om jag får lägga mig lite lägre, hehe.

Idag är en härlig dag. Eller, alla dagar den här veckan har varigt härliga dagar. Anledning: våren har kommit till Mora! I alla fall till viss del. Och det är ljuvligt. Allt blir så mycket lättare. Och ljusare. Och härligare. I love it!

Lika härligt är inte att jag ska få lov att sova själv i natt. Stefan ska vara borta och jobba och jag kommer få somna utan hans starka armar runt mig. Fy så hemskt. Som tur är kommer han hem redan i morgon. Och det är tur för oss båda. Vi har inte varit i från varandra sedan jag var i Indien. Som gräsänka kommer jag att ägna mig åt jobb. Vilket iofs är bra, för det kommer inte att vara någon myssjuk sambo som stör.

Apråpå våren så vill jag bara ut och tokshoppa vårkläder. Och det nu! Men, det får vänta. Dels för att utbudet i Mora är som det är och dels för att jag måset skriva. Och det nu.

Den här bjuder jag på

Kanske årets fulaste bild på mig. Men ändå härlig på något vis. Det är ju i alla fall fart i den. Och jag ser ju ut och ha kul. Den är tagen för exakt en vecka sedan i Stöten. Med vårvädret utanför redaktionsfönstret känns vår skidresa rätt långt borta. Jag älskar vårens ankomst. Men, det lär väl bli som vanligt, att det dimper ner ett lass snö till lagom till att man börjat njuta av våren. Tack för det vädergudjävel. När det gäller bilden så vill jag också klaga lite på Max Factors mascara som inte håller måttet. Jag har ju mascara i hela ansiktet. Inte särskilt snyggt alls. Sne kan man ju undra vad det var för smartass som satte mascara på ögonfransarna när hon skulle åka slalom. Vem tror ni att det var?

Jag är trött!

Oj, vad jobbigt det var att gå upp i morse. Jag är så trött. Hoppas att koffein har någon verkan. I need it now!

Idag är det något form av disco på redaktionen. Jag tog hit min stereo förra veckan (det kändes onödigt att ha två hemma). Den har sedan dess använts flitigt. Och volym höjs för varje dag med minst två snäpp. Nu kommer det med största sannolikhet inte att höras om någon ringer. För att inte tala om hur dåligt det skulle höras om vi mot all förmodan hörde telefonen och svarade. Dags för mig att visa vem som bestämmer - och sänka ljudet. Och det nu.

Idag ska vi på "lunchlåda". Hela redaktionen ska med. Den här "lunchlådan" är en tillställning på Mora Parken. Det går ut på att man får lunch och lyssna på musik. Typ. Jag ska skriva om det hela. Resten följer med som hungriga.

GI-vecka.

Så var det dags igen för mig att få GI-ryck. Det händer ett antal gånger varje år att jag får ett GI-ryck och det brukar sluta på lite olika sätt. Antingen går det jättebra och jag kan rasa flera kilo i rask takt. Det kan också bli så att jag har GI-vecka i ungefär tre dagar innan jag får ett så stort kolhydratsug att jag ser mackor, pasta, godis och annat kolhydratiskt överallt och således måste äta lite. Den här gången tror jag att det går bra. Jag tror på mig själv.

Det här med GI-vecka gör jag inte nödvändigtvis för att gå ner i vikt (även om det brukar vara en positiv bieffekt). Istället är det för att börja kontrollera kolhydraterna. Med mig är det nämligen så att jag hamnar i ett läge där jag börjar äta lite för mycket mackor, pasta och potatis. Det är inte bra. Man håller sig inte mätt särskilt länge och kroppen samlar på sig en massa vatten. Om man kraftigt skär ner på kolhydraterna i cirka fem dagar så släpper det här suget. Sen kan man gå tillbaka till att äta lagom med kolhydrater, då i långsam form som fullkornspasta, råris, bulgur och GI-rätt bröd. Då mår man som bäst, har en bra blodsockerbalans och blir inte sugen på en massa saker. Dessutom orkar man mer.

Idag rivstartade GI-veckan med äggfrukost (alltså bara protein). Lunch flygande jakob utan ris och banan och andra kolhydrater. Till middag blir det lax med broccoli (broccoli är f.ö. kanske världens bästa grönsak). Sen en ordentlig power walk på en och en halv timme. Då kommer förbränningen igång ordentligt. Har redan nu, så här efter lunch, märkt av GI-rivstarten. Jag tappar så mycket vätska (många toabesök mao). Men, det bästa med GI är ju att man inte blir hungrig. Nu ska jag snart kalasa på några nötter. Mums.

Härliga helg!

Så skönt att vara pigg och fräsch en måndagsförmiddag. Känner mig utvilad och full av energi - härligt. Den lugna helgen började i fredags med en riktig höjdarmiddag. Jag svängde ihop en fransk rätt som jag just nu inte orkar leta reda på stavningen på. Den innehåller i alla fall råstekt potatis, helstekt oxfilé och vitlökssmör. Så jääävla gott. Till det ett smarrigt rödvin. Efter det fick jag tyvärr lov att kolla på Leksands kvalmatch mot Malmö. På en fredagskväll. Det är katastrof vilken obefintlig makt jag har över fjärrkontrollen hemma. Istället för att kolla passade jag på att baka en smarrig chokladkaka med riktig choklad i. Den belve väldigt god och världigt lös. Det var mer som chokladkräm med ett tunt skal. Dagen efter var den dock fast och fin och typ den godaste chokladkakan någonsin.

På lördagsmorgonen lastade vi på skotern, en massa spel och oss själva och drog till mamma och pappa i Venjan. Väl där lassade vi av skotern, spelen och oss själva. Sen var det dags att åka till Lima. Jag skulle nämligen göra reportage där vid ett stort vinterrally som arrangerades. Stefan hängde med som "assistent". Jag var väldigt anti först men när vi kom dit visade sig att det var hur kul som helst. Vi blev omhändertagna av världens roligaste pressansvarig. Ärligt så har jag aldrig träffat en så rolig pressansvarig. Han var helt galen. Tillsammans med honom åkte vi ut till en av specialsträckorna och tittade på bilarna. Han skämtade exakt hela tiden. Efter det blev vi visade till pressrummet (väldigt provisoriskt). Tyvärr hade de en godisskål där som min sambo godisgrisen och pressansvariga åt upp.

Efter äventyret i Lima åkte vi till stugan i Venjan och grillade. Åh, härliga grillsäsong du är så välkommen! På kvällen skulle vi egentligen se Melodifestivalen i stugan. Vi kom dock på att vi skulle åka och köpa godis och cigg i byns lilla bensinstation. Den var givetvis inte öppen en lördagskväll vid åtta. Men eftersom de som har macken är goda vänner till oss så öppnade givetvis upp. Vi tog skotern dit och åkte via sjön och på ängarna. När vi väl handlat tyckte Janne, som äger macken, att vi skulle komma upp till dem (de bor ovanpå macken) och dricka drinkar. Så blev det. Några snabba drinkar och en melodifestival senare så åkte vi tillbaka till stugan. Stackars mamma och pappa trodde väl att vi kört genom isen.

Igår var det världens bästa söndag. Vi var ute och tokåkte skoter på Venjanssjön. Solen strålade och det var ett härligt vårväder. Efter att vi rejsat runt ett tag satte vi oss i solen och mös. Det var så härligt. Jag kände mig som världens mest lyckliga tjej. Vid tvåtiden var det dags att lasta på skotern på släpet och åka hem igen. Väl hemma laddade jag hem alla melodifestivalenlåtarna och fyllde mp3-spelaren med. Sen blev det en härlig långpromenad i finvädret medans Stefan spelade match. På kvällen tillagade jag smarrig lasange och tivingades sen ännu en gång att se på Leksand. Fy fan va tråkigt det är. Passade på att stryka halva garderoben samtidigt.

Såå skönt att det inte blev en massa fest i helgen!

New York, New York...

...trlalalala tra lalalala. Frank Sinatra I love you. Eller inte (har aldrig lyssnat på karln). Men jag äslkar att vi ska åka till New York. Jag och Stefan. 12 till 16 april. Obeskrivligt bra! Jag är så lycklig.

Idag är det världens bästa fredag - full fart mot helgen. Idag gick vi också över miljonsträcket i försäljning. En miljon, sedan 1 januari. Sjukt bra. Hoppas det fortsätter så. Jag har varit och köpt Morabullar för att fira det hela. Jag firade också med att köpa en vårjacka. Ikväll ska jag fira med oxfilé, rotfruktsgratäng och ett riktigt gott rödvin. Tyvärr får jag nog också fira med hockey. Jävla Leksand ska nämligen premiärspela i kvalserien och Stefan bara mååååste ju se det. Kul en fredagskväll att titta på Leksand. Okej Mora, men Leksand? Jag måste verkligen ta makten över fjärrkontrollen. Och det är nu. Mycket troligt blir det dock så att jag lägger mig i sängen och kollar på Let´s dance där och sippar på mitt rödvin. Stefan bytte för övrigt ett tio minuters elektrikerjobb mot tre lådor vin igår. Bra jobbat älskling!

I morgon ska nog vi åka till sommarstugan i Venjan. Mams och papps är där i helgen och vi tänkte hälsa på. Och åka lite skoter, om nu vädret tillåter. Hoppas, hoppas. Då ska jag vara lite mer seriös än förra helgen och göra iordning en riktig matsäck!

Snart - lunch.

Säg att du älskar mig...

... såg vi igår. Den var riktigt bra! Men hemsk. När filmen var slut frågade Stefan varför jag hade smink i hela ansiktet. Puckot. Det var hemsk, hon blev våldtagen och sen var förortkidsen dumma. Haddy Jallow (eller vad hon nu heter) spelade huvudrollen som hon också blev guldbaggebelönad för. Det slog mig att hon ser fan så mycket snyggare ut på alla galapremiärer än vad hon gjorde i filmen. Där såg hon mest förorts-risig ut.

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag sätter min högra hand på att Stefan inte har en aning om det. Jag förväntar mig att bli behandlad som en riktig lady. Har försökt hinta till mina anställda att jag borde bli duktigt påpassad idag. De såg ut som frågetecken. Hallå - jag är en kvinna och det är internationella kvinnodagen.

Igår skulle vi också ha samboråd. Det är nämligen så att vi aldrig någonsin kan vara seriösa och bestämma något. Vi börjar prata om saker men det spårar alltid ur och vi börjar skämtslåss eller hälla kolasås i öronen på varandra eller liknande. Igår lyckades jag f.ö. strypa Stefan. Vi skämtslogs på golvet i vardagsrummet och hade mig i ett grepp som jag inte kunde ta mig ur. Då tog jag tag i hans silverlänk han har runt halsen och vred om. Det kom ett hemsk ljus ur stackarns hals men han släppte taget om mig. Sen fick jag be om ursäkt. Pinsamaste är att Stefan på innebandyträningen senare samma kväll berättat att hans flcikvän strypt honom, för min datakille, som spelar i samma lag. Känns seriöst. Iaf så stod följande punkter på dagordningen igår: 1. bil? 2. hus? 3. resa? 4. helgen? De här punkterna tog sin lilla tid, det blev ju så klart en hel del flams och trams också. Iaf så kom vi fram till att vi nog ska köpa pappas fina Audi när han ska byta i höst. Hur vi gör fram till dess är ännu oklart. I husfrågan kom vi fram till att vi verkligen måste börja titta på ritningarna och iaf bestämma det utvändiga, dvs färg, fönster och tegel. Det blev bestämt att vi i helgen ska ta fram ritningarna och börja skissa själva. Vi ska också åka och titta på fönster samt åka runt och titta på hus för att få idéer. När det gäller resan så känns det som om vi måste åka till New York. Vi snackade ju om det först men blev sen lite snåla och började fundera på Barcelona, Rom, Venedig, London eller nån annan europeisk huvudstad. Nu ska jag snart ta och ringa pappas kontakt på en resebyrå. Så det blir förhoppningsvis The Big Apple.

Nu ska jag springa iväg och äta lunch med härliga Pamela. Vi ska diskutera mitt träninsgprogram bla. Hon är nämligen PT och har gett mig tre pass i födelsedagspresent.

Magazin went Stöten.

I går åkte team Magazin, eller iaf delar av det, till Stöten i Sälen. Dels för att göra reportage (det är SM där i helgen) och dels för att själva åka lite. Först hade jag ett möte med Stötens mycket trevlige vd Per. Jag träffade också Jonas som är marknadschef och dessutom uppvuxen på samma gata som mig i Orsa. Efter jobb var det dags för nöje. Vi fick varsitt liftkort och utrustning. Jag var ganska nervös för det va ju ett tag sen jag åkte. Plus att de har rätt vassa backar i Stöten. Grabbarna lovade att vi skulle åka lätta backar först. Jag körde min vanliga stil: ganska fort, lite plogning och lite sväng. Funkade bra och de övertalade mig att vi skulle åka svart backe, den som de kört World Cup i. Jag var livrädd men det gick hur bra som helst. Sen ville jag bara åka den backen. Jag fick också beröm, för de trodde nog att jag var sämre än vad jag va. Till lunch fick vi krypa in i en riktig kåta (ja, det blev en del kåt-skämt). Där fick vi renkebab, vilket var väldigt mumsigt.

Efter en heldag var jag helt slut. Har haft ont i halsen och huvudet ett par dagar. Känns som om kroppen sagt ifrån att jag måste ta det lite lugnt och inte stressa/festa. Jag sov hela vägen till Stöten och hela vägen hem. Väldigt skönt. Igår låg jag halvdäckad i sängen hela kvällen och myste med min älskling. Jag fick också lov att vara hemma till lunch idag pga halsontet. Tog sedan några alvedon och åkte till jobbet för att fixa en del grejer. Idag har nya Magazin kommit och det blev jättebra. Perfekt tryck, vilket gläder mig.

Nu ska jag snart åka hem och laga mat med Stefan. Innan dess ska jag hyra en film så att vi kan ha lite onsdagsmys. Lurar på "Djävulen bär Prada". Bra att jag ska hyra, då har Stefan inget att säga till om. Som straff får jag säkert lov att se Sporten. Fy vad hemskt.

Bakismonstret...

... är jag idag. Verkligen. Och jag måste jobba. Väldigt jobbigt. Igår var det dock galet. Vi började med föris hemma hos oss. Bettan är hemma så hon dök upp, vilket var väldigt kul. Hasse och Jimmy kändes självskrivna och så kom vår granne Per också. Det dracks sprit och en massa andra alkoholhaltiga drycker. På teven sjöng de schlager och killarna tyckte att det var ganska kul att kolla, trots att de först protesterat högljutt. Eftersom de sett på fotboll hela dan kändes det självklart att jag skulle ha makten om fjärrkontrollen (vi brukar ju göra så, byta schlagertittning mot sporttittning). Iaf så blev alla ganska fulla och vi bestämde oss för att åka ner till tältet i tid. Jädrans va skönt det är att ha vip-kort. Alla fick snällt ställa sig i kön, utom jag som gick in och köpte drinkar. Jag är verkligen en schysst polare. Och flickvän. Mohahaha. Ibland måste man få vara lite självisk.
Självisk är också ordet för mitt beteende under kvällen. Grejen är att när jag är ute så bryr jag mig inte om någon annan än mig själv. Därför minglar jag oftast runt själv. Det liksom bara blir så. Igår inget undantag. Jag hade tydligen dragit iväg och varit borta i två timmar. Själv tyckte jag att det kändes som en kvart. Stefan och Bettan hade letat exakt överallt efter mig. Stefan var ganska arg. Jag fattade ingenting "vaddå, jag har ju bara varit borta i typ en kvart". Joråsåatte. Sen var det dags att mingla vidare. Jag, Stefan och Therese, Stefans syster, vinglade till Lilla Krogen. Klockan kvart i två kom jag och Therese på den briljanta idén att beställa in två Irish Coffe. Bra jobbat av oss. Vi blev verkligen jättefulla. När det var dags att åka hem så hade Jimmy raggat upp en tjej. Det visade sig att hon jobbar inom hemtjänsten. Nu går hon under namnet hemhjälpen. Medans jag och Stefan lagade fyllemat (ägg och bacon) så hade Jimmy och hembiträdet något fuffens för sig inne på vår toalett. Hoppas det inte var något alltför snuskigt.

I morse när jag vaknade kände jag mig sådär fräsch. Det var dock bara att hoppa i täckkläderna för jag hade dyrt och heligt lovat igår att vi skulle ut och åka skoter och kolla på Vasaloppet direkt i spåret. Oj vad jag lovade igår, jag skulle minsann göra varm choklad och grejer. Och bre smörgåsar. Säkert Sofia Westman. Istället fick vi paniktina grillkorvar och bröd. Slänga ner det tillsammans med ketschup och senap i en påse och ge oss iväg. Hasse var sådär imponerad av oss eftersom han suttit och väntat i vårt kök i skoterkläder i en halvtimme. När vi hittat en bra lägerplats nära spåret skulle vi packa upp vår matsäck. Vi hade ju så klart tänkt grilla korv. Ingen hade eld med sig. Ingen hade nån dricka med sig, utom Hasse som hade en flaska vatten som runnit ut under färden. Stefan orkade tillslut inte bry sig utan åt korven rå. Hasse gjorde likadant. Själv stoppade jag ner en korv i snön och målade med ketschupen två pungkulor runt så att det såg ut som ett manligt könsorgan. Väldigt seriösa. Sen började vi rita andra saker i snön med ketschupen. Stefan ville rita något i spåret med tordes inte, den fegisen.

Nu måste jag verkligen skriva på här.

Motormännens riksförbund.

På riktigt har jag blivit medlem i Motormännens riksförbund. Varför, frågar jag mig. Förklaring följer: det ringde en telfonförsäljare hem till oss igår och Stefan svarade. Försäljaren hade munläder och förklarade för Stefan att han skulle bli medlem för att stödja den protest motormännen nu håller på med. Regeringen vill tydligen höja bilförsäkringarna och pengarna ska gå till alla trafikolyckeoffer. Stefan nappade såklart, för inte vill han väl betala mer i bilförsäkring. Han tackade ja. Då berättade försäljaren om alla förmåner man fick, tex rabatt på utvalda hotell, en bensincheck. Jag satt bredvis Stefan under samtalet och han såg bara mer och mer nöjd ut (bra försäljare mao). Helt plötsligt säger han "då tar vi det på tjejen, hon är bara 23 år" (bra koll han har, jag fyllde 24 i januari). Jag fattade noll, vaddå på mig? Stefan började rabbla mitt personnummer (imponerande att han kan det dock). Eftersom jag givit honom en blick som kunde döda så fick han lov att rätta sig till försäljaren "oj, jag glömde att hon är 24 år, inte 23 år. Sen la de på och jag fick allt vad försäljaren sagt återberättat för mig. Det visade sig att det var mycket billigare om någon som var under 25 år blev medlem. Så då fick jag bli det. Stefan är ju nämligen gubbe, 30 år gammal. Jag förklarade då att det är jag som ska ha all rabatt på hotell och bensincheck. Det tyckte inte Stefan. Efter ett tags tjafsande kom vi fram till att vi delar på allt - och Stefan betalar de 225 kronorna det kostade att bli medlem. Så gick det till när Sofia Westman blev medlem i Motormännens riksförbund.