torsdag, januari 28, 2010

Yes 36!

Vilken jäkla lycka. Nu kan jag ha de flesta av mina kläder i storlek 36 igen. Hurra för det! Det är som att återupptäcka sin garderob. Trots det fick jag lov att beställa en laddning som damp ner i dag. Storlek 36 och S satt som ett smäck och jag var så mallig över att kilona är väck när jag poserade för Stefan. Ska nog ta ett par kilon till sen är jag nöjd. Cambridge är guld! Nu är det dessutom inte nån uppoffring eftersom jag får njuta av god mat en gång per dag. Nästan skönt att blanda i ordning den där soppan och slippa tänka på frukost och lunch.

Veckans finest

I dag känner jag mig sådär sprudlande glad och det toppades med den bästa nyheten jag hört på mycket länge. Mindre roligt är dock att Stellisen fått sitt tremånadersvaccin i dag. Eller ja, själva spruttillfället gick strålande. De satte en spruta i varje ben, hjärtat pep till men sen var det bra. Mindre roligt har det dock varit nu på kvällen för hon mår inte bra alltså. Är ledsen och kinkig och det gör ont i mammahjärtat. Nu har vi gett en alvedon, vilket hjälpte. Längtar till i morgon bitti då biverkningarna ska ha gett vika. Stackars liten!

På BVC vägdes och mättes det i vanlig ordning. Kurvan är verkligen tipptopp och hon väger numera 6430 g. Det är galet så snabbt det går. BVC-sköterskan konstaterade också att fröken Jemthans är väldigt tidig i utvecklingen eftersom hon både vänder sig och greppar saker. Tydligen så vänder de flesta bebisar sig från rygg till mage först vid fem månaders ålder och Stella gjorde det vid tre. Jag vet inte varför men på nåt sätt blir man väldigt stolt som mamma, haha.

Väl hemma igen kom finaste Malin på besök och vi tog en härlig promenad med massa babbel. Det är så roligt med såna vänner! Tack för i dag gumman, du är en av de absolut bästa i mitt liv.

I dag hade jag till en början noll idéer vad det gäller middagsmat. Tinade en påse kycklinglårfiléer och stod och grubblade över vad jag skulle göra med dem. Lårfiléerna är nästan godare än bröstfiléerna om de är bra tillagade eftersom de inte tenderar att bli torra. Jag strimlade dem och stekte hårt i olja och kryddade ordentligt med rosmarin, flingsalt med smak av Karl-Johansvamp och en väldigt god vitlökspeppar jag har. Sköljde olika typer av grön sallad; ruccola, mache och babyspenat, skivade en halv rödlök och halverade körsbärstomater. La även lite smulad getost och strimlade soltorkade tomater på salladen och så klart kycklingen. Ringlade över en dressing gjord av en klick Johnnys senap, typ en matsked honung, lite rapsolja, en skvätt vit balsamvinäger och så klart salt och peppar. Blev verkligen en sjukt bra kombo med rosmarinkycklingen som harmoniserade bra med getosten och den sötaktiga dressingen. Try it!



Ni kommer snart att märka vilka som är mina favvisingredienser. Ja, getost är en. Jag är helt galen i det alltså!

Nu ska jag tända upp alla hundratals (nästan) värmeljus som står och väntar i sina Ittala-stakar. Undrar vad värmeljuskostnaden för den här familjen är på en månad? Det är skitsamma för det är myyyyys. Härligt för övrigt att det snart är helg, som det ser ut kommer det hända en massa kul då med start i morgon.

onsdag, januari 27, 2010

Frittata och stilstudie i vändning

Älskar verkligen spontanitet. Kom på att mamma och pappa drar på resa till först Thailand och sen Hong Kong i morgon och att vi inte kommer få se dem på ett tag. Så jag bjöd dem på spontanmiddag. Kul! Det blir frittata som är en riktig favvis hos mig. Så gott och så lätt. Bara att stoppa i vad man har hemma i princip, ja förutsatt att man har ägg då. Jag gör fritatta utan potatis eftersom jag inte äter potatis nu.


Sätt ugnen på 200 grader (vanlig) eller 180 (varmluft). Skiva en rödlök i tunna skivor och låt svettas med en påse babyspenat i en stekpanna så att vattnet avdunstar (annars blir fritattan så vattnig). Smörj en ungsfast form och fördela spenat/rödlöksblandningen i den. Strimla en halv burk soltorkade tomater och em frp kladdig fetaost i formen. Vispa ihop åtta ägg, 1 dl mjölk och ev lite creme fraiche, salt, peppar, en pressad vitlöksklyfta och en knivsudd sambal. Slå äggstanningen i formen. Toppa med urkärnade kalamata-oliver. In i ugnen i 20-30 minuter till frittatan stelnat och fått färg. Servera med en god grönsallad med olivolja och flingsalt.

Tänkte visa en stilstudie av Stella när hon vänder sig.

Bara armen kvar.



I did it again!



Och tillbaka. Sjukt nöjd! (Och söt).



Nepp nu ska jag ta emot middagsgästerna.

Tack...

... för era fina kommentarer om Stella. Ja: hon är världens sötaste.

I dag reflekterade jag extra mycket över hur lyckligt lottade vi är som fått lilla Stella. Det är inte självklart på något sätt att få barn och jag känner mig väldigt privilegierad som får vara med om detta underbara. Att det dessutom visade sig vara ett riktigt praktexmplar gör ju inte känslan svagare, direkt. Jag kan komma på mig själv att bara sitta och titta på henne. Hon är så perfekt. Den lycka som ett barn ger går inte att beskriva. För att använda en rätt sliten kliché så "får hon mig att vilja vara en bättre människa". Hon har gjort mig till en bättre människa.

Nu ska jag och min älskade dotter krypa ner under de nya mjuka Leksandsfiltarna och kramas och skratta och kolla på Deperate. Det snöar ute och det passar oss utmärkt eftersom vi fortfarande är krassliga, helst jag.

Äntligen!

Det har varit en del tjat och pikar men nu har familjen Jemthans/Westman äntligen fått tummen ur och skickat in en bild till nyföddasidan. Vi missade ju fotograferingen på BB så lillebror fotografen fick rycka in istället. Fast nyfödda... bebisen är här nästan tremånader gammal. Här ligger det på webben. I tidningen kommer det väl när tillräckligt många från norra Dalarna klämt ur sig bebis så att det får ihop till en sida, hehe.

tisdag, januari 26, 2010

Trappan

Har ju aldrig visat det färdiga resultatet av vår trapprenovering. Dumma mig som inte tog nån förebild, för det var verkligen katastrof. Lackad, hackig furu. Hua! Nu ser det lite annorlunda ut måste jag säga. Vi började med att måla allt vitt innan vi tog hit en mattläggare som la en hård heltäckningsmatta på stegen. Ledstången är original men inlämnad på omlackering till högblank svart. Vi är grymt nöjda!






Eftersom dte verkar finnas ett visst intresse för recept tänkte jag bjussa på det i den mån jag hinner och har lust. I dag gjorde jag denna mycket goda anrättning som både föll mig och Stefan i smaken.




4 paprikor skar jag toppen av och kärnade ur. Sen baddade jag dem med en god chiliolja och flingsalt och bakade dem i ugnen på typ 200 grader i typ en kvart så att de blev mjuka och vattnades ur. Så slog jag av vattnet. Så tog jag en hackad gul lök och 400 g köttfärs och fräste. I med en massa vitlök, en skvätt rödvin, en skvätt balsamvinäger, en klick tomatpuré, en skvätt kalvfond, lite sambal, lite spiskummin och såklart salt och peppar. Det fick koka ihop och så tillsatte jag lite torkad rosmarin. Så fyllde jag paprikorna med köttfärsröran och toppade med skivad getost (vanlig ost eller feta går också bra). In i ugnen till osten fått färg. Serverade med machesallad och ringlad balsamico. En höjdare!


Efter middagen myste jag och de andra tjejerna i soffan. Mysbyxans AB.



Så kom svärisarna på fika. Alltid lika trevligt. Stella fick fina kläder av sin snälla farmor.




Nu är jag så trött att jag snart trillar av pinn. Blir nog tack och gonatt inom en väldigt snar framtid.

Krassligt

Vi är fortfarande lite krassilga härhemma, jag och Stefan. I går började även Stella att visa förkylningssymtom och eftersom hon var gnällig när hon skulle lägga sig i går trodde jag att det skulle bli uppvak i natt, i såna fall den första ever, men ack så fel jag hade. Hon sov sina 12 timmar som vanligt och vaknade med ett leende även i morse. Nu är hon lite hostig och lite snorig, med betoning på lite, men BVC tyckte att vi skulle vänta med tremånadersvaccinet till på torsdag så det får bli så.

De senaste dagarna har varit lugna och sköna. I söndags hängde vi tavlor och snörvlade. I går snörvlade jag enbart sånär på en storhandling. Känns så kul att börja äta nu igen och jag slår nästan knut på mig själv i min uppfinnesrikedom. I går gjorde jag färsk lax som tillagades i ugn med gröna bönor, körsbärstomater, hackade Kalamata-oliver, vitlöksolja, pressad citron och hackad vitlök och basilika en masse! Godast. Eftersom jag märkt att många var intresserade av Cambridge undrar jag om det är några som är intresserade av recept på de rätter jag komponerar ihop? Just nu äter vi väldigt hälsosamt och kolhydratssnålt. I dag funderar jag på fyllda paprikor med en köttfärsröra med bland annat chevréost i. Blir gott. Jag vet det.

Lilla fröken fortsätter att utvecklas i rasande hastighet. Mest av allt vill hon sitta. Och det får hon göra i sin nya stol. Så nu sitter hon med vid matbordet. Vårt lilla hjärta.






Den här veckan har jag blivit varse att den här bloggen följs av personer jag då absolut inte trodde läste blogg. Dessutom verkar folk bry sig nåt väldigt vad jag skriver, och det är ju kul i och för sig. Glöm bara inte att det är min blogg med mina personliga åsikter som jag står för, till skillnad från folk som lämnar anonyma kommentarer/snackar skit.

lördag, januari 23, 2010

Jag ska få äta!

I går blev det en sanslöst bra dag på många sätt. Jag gjorde mig stolt över mig själv, riktigt mycket dessutom genom att själv montera ihop den nya Ikeabokhyllan, som faktiskt var riktigt krångligt med hundra delar. Alla som känner mig vet att tålamod när det gäller såna grejer inte riktigt är min starkaste sida. Sen blir det ju så att eftersom jag vet att det finns en i hushållet som behärskar den här typen av sysslor väldigt bra, så överlåter jag alltid det till honom. Men igår ville jag ha en tankenöt. Det var blod svett men inga tårar. Ett projekt var att bära upp de två kollina själv för trappen. Den största prövningen var nog att öppna förpackningarna och då skar jag mig ordentligt och kände mig väl sådär sugen att fortsätta. Men jag ger aldrig upp när jag bestämt mig. Många svettdroppar och 1,5 timme senare stod bokhyllan på plats. Stefan blev så chockad att det inte var klokt. Det var den känslan jag var ute efter (och så klart att få upp hyllan).

Till det mindre roliga under gårdagen hör att jag såg att lilla söta Isis hade massa kladd i ögonen och det blev snabbt värre. Jag ringde veterinären, den privata i Orsa, som tyckte vi skulle komma in direkt. Så det var bara att stoppa in katt i bur och bebis i bilstol i bilen och åka till Orsa. Tur att båda tjejerna är världens snällaste. Ingen av dem sa ett knyst på hela tiden, inte ens hos veterinären. Isis, den lilla stackaren, hade en allvarlig ögoninfektion. Veterinären trodde det var klamydia i ögat, haha katten åker på parning en vecka och kommer hem med klamydia - i ögat. Undra vad de hållit på mig, hehe. Vi åkte hem fattigare men med en katt på bättringsvägen eftersom hon svarade direkt på den antibiotika jag sprutar i hennes ögon två gånger om dan.

Stefan stack på hockey i Leksand med Tobbe och jag fick finfrämmande av Matilda. Vi drack bubbelvatten och när vi lagt Stella tyckte vi att det var lite tråkigt fredagsdricka. Vi blev vinsugna med andra ord. Det fanns dock inget rödvin i sikte i denna kåk men som tur är bor ju bästa svärmor några minuter bort och hon hade minsann vin till oss. Jag bröt alltså den 17 dagar långa soppdieten, som jag skulle ha brutit i onsdags, med ett glas vin. Undrar vad någon professionell skulle säga om det? Hur som helst så smakade Linderman helt ljuvligt. Sen satte vi igång med kvalificerat tjejsnack ända till våra något överförfriskade sambos ramlade in vid halv tre. Eftersom Matilda tagit bilen tyckte vi att de lika gärna kunde sova här. Det är så bra att ha ett gästrum som alltid står redo! Hur som helst så fick vi lyssna på när grabbarna berättade om sin kväll innan vi knoppade in vid fyrasnåret. Då är det lycka att ha en bebis som numera alltid sover till tiosnåret.
I morse hade vi frukostdejt alla fyra innan gästerna åkte hem. Stefan var inte lika högljudd och glad i morse som i natt, haha, så jag blev rätt förvånad när han inte bangade en 6-kilometers powerwalk med vagnen in till stan för att hämta hans bil, som stod kvar där. Attans så skönt det var att komma ut! Det var också en helig stund eftersom jag skulle handla mat för första gången på länge. Har kört två soppor i dag, till frulle och lunch men ikväll då ska jag minsann äta lite. Det finns två saker jag suktat efter, färsk sparris och färsk kyckling. Tror ni att de två hyfsat vanliga livsmedlen fanns på någon av mataffärerna i stan? Nej. Jävla skitstad. Eftersom Stellisen började bli hungrig hann vi inte upp på Maxi så jag fick snällt köpa fryst sparris och fryst kyckling. Det är bedrövligt. Snart ska jag bryna ett par numer tinade kycklingfiléer och pressa över citron och köra in dem i ugnen så att de blir sådär möra och fina. Till det ska jag göra en ljummen sallad och på toppen ska jag smula lite chevré och gremolata över det hela. Ja, det ska bli jävligt gott. Tänker fortsätta med sopporna ett par veckor till på så kallad kombinerad kur där jag äter ett mål mat per dag och två mål soppa. Blir perfekt det.

Efter turen på stan kom svärisarna på en försenad födelsedagsfika för mig. Jag fick fler koppar med fat till min alldeles fantastiska kaffeservis från Green Gate som jag tidigare fått av svärmor. De är så vackra! Stella har fått ett fårskinn att ha i sin matstol och tack vare den så kan hon sitta med vid matbordet, vilket hon älskar. Jag tror för övrigt att lilla fröken har tänder på gång eftersom hon dreglar som jag vet inte vad och stoppar in handen i munnen och suger och biter på den. Sötnosen.

Ikväll blir det inte många knop, en av oss är nämligen rätt sliten (inte jag). Så jag gissar på Robinson och film. Det blir fint det.

fredag, januari 22, 2010

Fredag!

Jag ser det snöar. Skönt - få då behöver jag inte känna att jag måste ut på nåt i dag. Är fortfarande inte helt kry och trippen i går tog på krafterna. Men det var det värt och gav på sätt och vis nya krafter. Mamma och jag började med ett stopp i Sandviken för att hämta upp lilla hjärtat Isis som varit på parning. "Hon är bitchig och svårparad" sa uppfödaren, eftersom hon tydligen klått upp hanen varje gång han ville komma till. Well, vi kan konstatera att hon inte var särskilt svårparad när den där bondkatten var framme för ett år sedan. Vi får se om det bor några kattungar i hennes mage helt enkelt. Hur som helst var det skönt att få hem henne. Hon har varit en riktigt gosfia sen hon kom ut och sovit på min huvudkudde i natt. Sötnosen.

Nästa stopp var en snabbrunda, faktiskt, på Ikea. Jag fick med mig en hel del hem, i vanlig ordning. Stella fick äntligen en stol. Hon har ledsnat på att ligga ner och försöker sätta sig upp hela tiden. Med en liten kudde i den nya stolen kan hon sitta hur mycket som helst. Upptäckte även att Ikea har en massa bra saker för barn till bra priser. Så det fick följa med en hel del leksaker för småbarn hem.

Det är nog nyttigt att åka iväg en sväng sådär för mig, även om det gör ont i hjärtat och jag vill ställa in. Men jag behöver få komma bort ibland och Stefan behöver vara själv med henne och knäppa hennes koder, utan att jag är där och tillrättavisar. Det hade gått bra, så klart, men Stefan var helt slut när jag kom hem. Inget slår känslan att titta ner i babygymmet och mötas av det bredaste bebisleendet. Hon är en riktig gladis lilla Stellisen.

Kanske jag ska ta och chocka Stefan i dag med att bygga ihop den 16-fackshylla jag köpte i går. Det är mycket möjligt att det inte går men det vore så skönt att visa att jag kan. I kväll ska Stefan med Tobbe på grabbkväll, det vill säga derby i Ejendals. Själv ska jag få njuta av Matildas sällskap. Har saknar henne och det ska bli kul med tjejsnack en hel kväll.

torsdag, januari 21, 2010

Nöjd, så nöjd

I jante-Sverige är det väl knappast tillåtet att känna sig riktigt nöjd över saker och ting, men det ger jag blanka fan i eftersom jantelagen är bland det värsta jag vet. Tyvärr sitter den rätt starkt i det område jag bosatt mig i. Hur som helst. Just nu känner jag mig sjukt nöjd över två saker.

1) Att jag i dag är inne på min 15:e dag med bara soppa. Jag hade sagt 14 dagar men eftersom jag ändå är förkyld och inte känner nån smak kan jag likaväl fortsätta. Kilona har rasat, jag kommer t.o.m i ett par av mina jeans. Det känns underbart och jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Att gå ner är som en drog för mig. Hoppas jag drar i bromsen i tid denna gång. Det ska jag göra, så att det inte blir som förra gången.

2) Unga fröken Jemthans nattning är jag sjukt nöjd över att jag fått till. Tidigare har hon varit svårnattad, vilket varit konstigt eftersom hon är sjukt lätt att söva dagtid, bara att lägga ner henne så somnar hon. Kvällarna har varit en annan femma och jag eller Stefan har fått lov att vagga henne till sömn i famnen. Jag la upp en strategisk plan för att få till nattningen lättare. Och nu, nu är det bara att lägga henne i sin säng med sina gosedjur, sjunga en sång, stoppa om henne, släcka och gå ut. Vips så somnar hon. Sååå. Nöööjd.

I dag är jag friskare. Tur att jag har ett grymt immunförsvar så att en förkylning håller i sig blott en dag. Konsulterade BVC i morse som tyckte att Stella skulle vänta med vaccinet eftersom hon kan ha en infektion i kroppen. Så det får bli på tisdag istället. Eftersom jag är friskare så drar jag till Ikea i em med mamma. Farmor tar Stella två timmar innan Stefan kommer hem. Såg nyss att Ikea säljer ut Kramfors, vår soffa till halva priset. Kan mycket väl bli en ny klädsel. Och säkerligen en del annat.

onsdag, januari 20, 2010

Vändning

Som en smäll på käften, eftersom jag i går stod och skröt om att jag aldrig blir sjuk, så vaknade jag i morgon och var allt annat än frisk. Eftersom jag aldrig är sjuk blir det hemskt synd om mig när jag väl blir det, haha. Som tur är har jag ju fått en så snäll liten tjej som inte är krävande alls, därför var det inga konstigheter att vara hemma med henne sjuk. Vi har myst, myst och åter myst. Sovit mycket och lekt på golvet. Stella älskar verkligen sitt babygym och i dag gav hennes träning där resultat - för helt plötsligt vände hon sig från rygg till mage. Det tyckte hon var så kul att hon gjorde det två gånger i bara farten. För övrigt kan vi konstatera att det märks att hennes föräldrar är bra på att snacka båda två för herrejösses vad lillfröken "snackar". Munnen går i ett på henne, helst under mammas favoritprogram "halv åtta hos mig" som jag i princip inte hörde något av i dag på grund av allt bebisbabbel. Men vad gör det liksom. Underbart!

Än så länge så har, peppar peppar, Stellisen klarat sig från sina föräldrars förkylning. Vi hoppas så klart att det förblir så, men det verkar osannolikt. I morgon är det dessutom dags för tremånaderssprutorna. Hua. Jag kommer få ont i hjärtat när de sticker henne. Om jag är friskare i morgon så ska jag följa med mamma till Sandviken för att hämta Isis, som varit där för parning i en vecka. Då blir det även en sväng förbi Ikea så jag hoppas verkligen att jag är i så pass skick att jag kan följa med.

Nu ska jag jollra med mitt hjärta, älskar´t!

tisdag, januari 19, 2010

För det är ingen vanlig dag...

... för det är min och pappas födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Jag är som ett barn när jag ska fylla år; kan inte sova natten före och vaknar tidigt på morgonen. I natt/morse var inget undantag. Annars vaknar jag aldrig när Stefan går upp... men det gjorde jag i morse så klart och låg och väntade förväntansfull. Så kom han sjungandes med bricka. Det är ju inte ås jättekul att bjuda en som går på Cambridge-diet på födelsedagsfrulle men en kopp te fick jag i alla fall. Stefan är verkligen hur bra som helst på att köpa presenter. I morse fick jag två presentkort på skönhetsbehandlingar och - som jag önskat mig en längre tid - en glassmaskin. Nu ska här laboreras med olika glassorter (när jag gått ner alla kilon dvs). Tack finaste älsklingen!

När Stefan åkt till jobbet somnade jag om och vaknade inte förrän halv elva då jag väckte Stella Söt. Vi hade en mysdag innan jag packade in henne och vagnen i bilen för en runda på stan. Hann med besök på jobbet samt lite shopping.

Det är ju faktiskt så att min älskade far fyller 60 år i dag och mamma bjöd på middag på Berget. Det serverades oxfilé med rotfrukter och rödvinssås. Själv tog jag en soppa. Kändes så där när mamma stod och stekte oxfilén samtidigt som jag vispade ihop min soppa. Men min oxfilétid kommer!

Efter middagen var det presentöppning. Jag fick en mycket otippad, men mycket uppskattad present; en fotoskrivare som jag kan använda att göra album av. Dessutom var den rosa. Toppen! Och så fick jag en tavla jag önskat mig under en längre tid. Min morfar vad konstsamlare och har lämnat efter sig hur mycket fin konst som helst. Den tavla jag önskat mig tillhör dock även mamma och pappas favoriter så den har hängt i deras vardagsrum. I dag plockades den ner och fick följa med till Långlet. Lycka! Här följer några bilder från dagen.









Till pappa hade jag köpt flera olika delikatesser som han gillar, bland annat två påsar praliner från Mora Choklad samt ett Amaroenvin.Mycket uppskattat. Det roligaste var dock när han fick 60-årspresenten från alla oss; mamma, jag, Stefan, Stella, Ludde och Ida. En New York-resa i vår. Gubben blev paff och som Stefan sa "den minen skulle vi haft på bild". Så roligt när någon blir så glad och överraskad.

Något otippat slog till under dagen... Stefan har smittat mig med sin eländiga förkylning. Och jag som verkligen aldrig blir sjuk. Det var två år sedan jag var förkyld och jag kommer inte ihåg när jag hade feber sist. Nu känns det som jag har det och är allmänt eländig. Hoppas, hoppas att det inte bryter ut och framförallt att Stella klarar sig.

Nu ska jag avsluta den här underbara födelsedagen i sängen med ett gäng glossiga magasin. Gonatt!

måndag, januari 18, 2010

Godingar!

De här två har hängt i soffan mest hela kvällen och Stella har varit i sitt esse. Det är så roligt nu, för hon håller på och laborerar med sin röst och "snackar" hela tiden. Och så skrattar hon i så fort man pratar med henne, i princip. Älskar´t! Älskar d ehär två filurerna sjukt mycket. Det är lycka det!


Ett år...

... går så fort. Jag råkar veta att i morgon är det exakt ett år sedan Stella blev till. Exakt nio månader senare, den 19 oktober, föddes hon. Anledningen till att jag vet när hon blev till är för att jag fyller år då. Jag blir 27 år i morgon, helt sinnes för övrigt eftersom jag nyss fyllde 18. Pappa/morfar fyller också år, 60 bast. Det är ännu sjukare. Tänk vilken fin födelsedagspresent han fick den 19 januari 1983 - mig. Hur som helst så känns det som att hans firande blir i fokus i år, för första gången för övrigt. När vi i februari skulle berätta för våra föräldrar att de skulle bli mor- och farföräldrar så började pappa prata om att vi skulle resa till Bali allihopa när han fyllde 60 år varpå jag sa att det nog inte var läge. Mamma fattade direkt men för den blivande morfarn tog det lite tid och rätt många fler ledtrådar innan poletten trillade ner. Det blev inget Bali nu utan vi hoppas kunna göra en resa senare, kanske nästa jul till något resmål far away som passar för små barn.

I morse slog jag upp ögonen och kände direkt att klockan var mycket. Tittade på mobilen: 10.59. Och Stella var inte vaken ännu. Det gick en kall kår eftersom jag insåg att hon sovit mer än 13 timmar och jag rusade in i hennes rum för att kolla att hon var vid liv. Jodå, hon sov så sött så. Jag hann bädda och klä mig innan jag fick väcka henne. Det är helt sjukt vad hon sover vår lilla prinsessa men jag är oerhört tacksam. Vi lär väl få igen det här sen, typ när hon är tonåring.

Efter lunch kom farmor som skulle vara barnvakt under eftermiddagen. Jag skulle på mitt andra återbesök hos barnmorskan. Sist jag var där hade jag det där röda vi tjejer har en gång i månaden så det var inte riktigt läge för någon undersökning. När jag varit upp i den berömda stolen fick jag omdömet "det syns inte att du fått barn". Skönt, nu kan jag börja träna!
Besöket gick snabbt och efter att ha kollat av att det funkade bra för Stella och farmor här hemma så passade jag på att kika lite i möbelaffärer. Är på jakt efter en snygg bokhylla till kontoret/gästrummet samt en tvättkorg. Hittade det sistnämnda på Åhléns. Fick även med mig en bukett vårkänslor hem; tulpaner.

Stefan är halvkrasslig så jag ska bädda ner honom och hans dotter i soffan medan jag själv gör lite nytta.

söndag, januari 17, 2010

How to find the soup

Flera har frågat hur man får tag i de magiska Cambridge-sopporna. Gå in på deras hemsida här. Tryck på det landskap du bor i och där finns nummer till konsulenter på respektive ort, de man köper av. I större städer finns det säkert ställen dit man kan komma men Karin, som är verksam här i norra Dalarna, gör hembesök och berättar om kuren samt har med allt du behöver för att köra igång.

Lycka till!

Mor och dotter

Ett ord. K Ä R L E K!





Stella, jag älskar dig. Mammas prinsessa.

lördag, januari 16, 2010

What a day!

Jösses så mycket jag har fått gjort i dag. Började dagen med en skön, svettig powerwalk. Kände inte av tio dagars soppdiet utan snarare tvärt om - kände mig hur stark som helst. Efter lunch ramlade tre arbetare in, i form av mamma, pappa och lillebror Ludde. Projekt röja källare tog fart. Mamma är en klippa i sådana sammanhang eftersom hon har en grym organistationsförmåga samt är bra på att uppmana till att slänga saker. Både jag och Stefan har hur mycket prylar som helst och vi behövde sortera ut lite. Helt enkelt inse att vissa av de där prylarna kommer vi aldrig använda. Känns ju så befriande när man slänger en massa tycker jag! Ludde fick passa Stellisen medan vi andra jobbade... och det gav resultat. Nu är det rum som ska bli hemmaspa och det rum som ska bli tvättstuga soprena så att vi kan börja bila ut golvet och lägga golvvärme. Sen ska det kalklas, byggas bastu och flyttas in i. Underbart!

När vi slitit klart med källaren gosade männen och Stella ner sig i soffan och jag och mamma gick loss på mina kläder. Även här utsorterades rätt mycket som jag ska ge bort men mycket återstod och det fick flytta in i min walk in closet. Nu är det sorterat i färgordning och det är väl bara att konstatera att jag har in i helvete mycket kläder. Sjukligt mycket tycker resten av min familj. Men inte jag. Men det är klart, när vi uppskattade antalet vita t-shirts och linnen till över 20 stycken så insåg jag väl kanske att jag inte behöver köpa fler sådana, haha!

Nu är jag helt slut och ska försöka varva ner, kanske med en film.

Jo....

... hon är sötast i världen! Faktiskt. I dag iförd leggings med knappar från Kappahl, Gullunge-body från Lundmyr (fått av Nina, Rickard och Rocky), Zara-hood ärvs av Ella och strumpor med rosett från H&M. Hon är en liten goding! :)



Nu ska jag och godingen ut och gå. Äntligen är det lite mildare! :)

fredag, januari 15, 2010

Cambridge

Tänkte ge en liten redogörelse för Cambrige, eftersom så många frågat. Har plockat lite från deras hemsida samt lagt med egna erfarenheter.

Om Cambridge
Cambridgekurens måltidsersättningar består av soppor, mjölkdrinkar eller bars. Dessa äter du istället för vanlig mat. Cambridgekuren innehåller alla viktiga näringsämnen som kroppen behöver, men ger endast 470 kcal (kalorier) per dag om du äter 3 måltidsersättningar per dag.

Man kan välja att köra ren kur, det vill säga bara äta soppor som jag gör, eller så kallad kombinerad kur då man exempelvis äter ett eller två mål soppa och ett mål mat, men så klart hälsosam mat.

Förutom soppa så ska man dricka minst tre liter vatten. Kaffe och te utan socker och mjölk är också tillåtet.

Sopporna innehåller alla näringsämnen, mineraler och spårämnen som man behöver. Så man behöver inte oroa sig för det. Produkten är godkänd av livsmedelsverket att äta som enda näring och testad på bl a Karolinska sjukhuset av Professor Stephan Rössner.

Så tänkte jag
Egentligen är en soppdiet mot mina principer. Jag vet hur jag ska äta för att gå ner i vikt eftersom jag läst på om det under många år. Jag har lätt att gå upp i vikt och äter vanligtvis kolhydratssnålt och hälsosamt. Men nu, efter graviditeten var jag otålig och ville ha resultat fort! Jag var, som tur var, i form när jag var gravid. Men under graviditeten tillät jag mig att äta lite som jag vill och njöt av det, inte i något överflöd men mycket mer och mer onyttigt än jag brukar. Så: jag gick upp i vikt. Eftersom jag lätt kan bli knäpp i huvudet av att hålla på och väga mig hela tiden så bestämde jag och barnmorskan att jag inte behövde kolla vad jag vägde. Det höll hon koll på och lovade säga till om det skenade iväg. Så jag vet helt enkelt inte exakt hur mycket jag gick upp... men eftersom jag känner min kropp rätt väl så skulle jag uppskatta det till mellan 25 och 30 kg.

Så reagerar kroppen
De första dagarna upplever jag som de jobbigaste. Då när man ställer om kroppen. Klart att jag var lite hungrig! Det mest påtagliga var dock att jag var lite seg och - framförallt - hade ett jävla humör. Jag upplevde det dock aldrig som särskilt jobbigt de första dagarna. Sen försätts kroppen i ketos och man börjar bränna fett. Om man så ett tag svälter kroppen på kolhydrater, så försvinner glykogenreserven och kroppen försätts i ketos, vilket innebär att fett bränns och ketoner som då skaps ersätter glykogen/glukos. Resultatet skall då bli att kroppens fettförbränningsmaskineri går igång på helfart och man blir av med stora mängder fett. När detta inträffade kände jag, bokstavligen, hur kilona rann av mig. Jag fick ton med energi och nästan klättrade på väggarna här hemma. Underbart! Och jag upplever det inte som ett dugg jobbigt med dessa soppor. Snarare blir jag bara mer taggad eftersom det går så fort att tappa vikt. Eftersom jag inte väger mig så vet jag inte hur mycket jag gick ner första veckan, men jag känner ju kroppen rätt väl så jag skulle kunna gissa på hela fyra till fem kilo. Ännu mer underbart!

Ämnesomsättning
Jag var lite orolig att jag skulle paja förbränningen men så här står det på hemsidan: Nej, någon har hävdat att bantning/viktminskning med lågkaloridieter som Cambridgekuren, kan nedsätta ämnesomsättningen så att det är lätt att gå upp i vikt igen när dieten är avslutad, detta är inte sant. Nya undersökningar har visat att ämnesomsättningen går ned något under själva bantningskuren, men justerar sig snabbt till det som är riktigt för den nya vikten.
Sen säger det sig själv att om man äter bara soppor i en eller flera veckor och sen slutar tvärt och skottar in massa mat så är det klart att man går upp igen. Så det verkar korkat. Det handlar, naturligtvis om att vänja kroppen vid mat igen under en upptrappning. Efter två veckor kommer jag börja lägga in ett mål mat och sen ett till efter nån vecka. Ni fattar nog.

Sopporna
Jag hatar hel- och halvfabrikat och lagar all mat från grunden. Därför var jag lite orolig över vad jag skulle tycka om sopporna. Den oron var obefogad för vissa av dem är faktiskt riktigt goda. Jag köpte av alla smaker och provade mig fram. Följande smaker finns: kakao, mintchoklad, jordgubb, vanilj, banan, cappuchino (shakes) och kyckling, grönsak och svamp (soppa). Mina favoriter är kakao, som jag värmer och då smakar den som varm choklad - inte fel, cappuchino - som jag byter ut en del vatten mot espresso så att den inte blir så söt och mintchoklad för att ha något att variera med. Av sopporna är både svamp och kyckling riktigt goda. För omväxling kan man krydda t.ex kycklingsoppan med curry. Riktigt gott!

Vad kostar det
Introduktion och soppor för en hel vecka på ren kur (21 påsar) kostade 600 kronor. Sen kostar det 475 per vecka om man går på ren kur, det vill säga 21 påsar. Om man går på kombinerad kur räcker påsarna naturligtvis längre. För min del så är det här nästan billigare än när jag äter extremt hälsosamt. Då köper jag nämligen extremt mycket grönsaker, gärna ekologiska (vi snackar full kundvagn) och bra, fettsnåla proteinkällor som lax, kyckling och skaldjur. Och det är dyyyrt!

Biverkningar/nackdelarna
Som skrivet så kan man bli trött, hungrig och grinig i början. För mig var det dock övergående. Man kan också få problem med förstoppning samt i enstaka fall motsatsen till förstoppning... vilket jag drabbades av. Men efter ett par tabletter så gick det över. Sen är det väl inte så kul alla dagar, till exempel om man är bortbjuden, och ta med sig en soppa. Men vafan, det är bara ett par veckor av ens liv.

Träning
Det är nog ingen hit att köra hård träning när man går på ren kur, i alla fall skulle jag inte ge mig på det. Men raska promenader är då inga problem. När jag börjar lägga till ett och så småningom fler mål mat så kommer jag börja träna, både styrka och kondition.

Så, det var det. Jag är Cambridge-frälst. Som ni nog förstår. Perfekt att ta till när man gått upp några kilo av olika anledningar!

En annorlunda men bra fredag

I morse var jag uppe sex. Jag undrar när jag var uppe sex sist. Vi sover ju vanligtvis till nio, tio på dagarna jag och Stella. Hur som helst så steg jag upp efter fyra timmars sömn (kan ju aldrig gå och lägga mig). Det vankades viktigt redaktionsmöte i Borlänge och jag var bedd att delta. Stefan fick inte ta en pappadag för sin chef och mormor och farmor hade fullt upp. Det fick helt enkelt bli att ta med Stella på mötet. Det största problemet var att få upp lillan vid sju. Jävlar vad trött hon var. Lyckades truga i henne lite mat innan jag packade in henne i bilen. Sov som en stock på vägen ner. Väl framme när mötet började ville Stella vara vaken och skratta vilket tog bort hennes mammas fokus på det hon skulle diskutera. Som tur var fanns det villiga barnvakter. Sprang upp till försäljningschef Åsa som gladeligen tog mitt lilla hjärta. Gick hur bra som helst, hon hade inte sagt ett ljud på hela tiden Åsa hade henne, förutom glatt gurgel. Så fick hon mat och sen somnade hon i vagnen. Det var med andra ord inga konstigheter att ha med Stella på möte. Väl hemma igen var jag dötrött efter bilresa, möte och tidig uppgång. Låg och myste i sängen till mormor kom och ville pussa på Stella.

Nu är det fredagskväll. Jag hämtade nyss posten och fann ett paket. I låg den här:



och den här...



Alltså ett rosa Puma-set och en DKNY-pyjamas. Finaste! Problemet var bara att det inte var någon avsändare. Tur att facebook finns. Gjorde en efterlysning och det visade sig att det fina paketet skickats från New York. Det var alltså Stefan som köpt de fina kläderna till Stella. Tack, fina du!

Hur festlig blir en fredagkväll när man bara kan äta soppa? Sådär va. Helgerna är ju problemet. Inte för att jag är hungrig utan för att mat fyller en social funktion. En dag kan ju likosm bli mycket festligare med en god maträtt. Nåja, fick tända några ljus och fredagsgosa till det med en film senare. Misstänker dock att jag kommer att somna inte alltför sent.

I morgon blir det kul för då ska vi titta på bubbelbadkar, kakel och lite annat till hemma Spa:t. Och så ska vi börja röja i källaren så att vi kan börja bygga. Underbart!

torsdag, januari 14, 2010

Man glömmer så fort!

Magen med Stella i vecka 40




Magen när Stella varit utanför den i 12 veckor


Senare ska jag göra ett inlägg om Cambridge eftersom jag fått vansinnigt mycket frågor både här, på mailen och på facebook.

Löpning

Joråsåatte. Den nyanlände familjemedlemmen Isis har börjat löpa och det går ingen obemärkt förbi. Hon vrålar. Stryker sig och går med stjärten i vädret. Tänk förresten om vi kvinnor skulle göra så när vi har ägglossning! Haha.

Stackarn vill ligga. Det enda som finns till hands är dock en fullständigt ointresserad kastrerad hankatt. Som tycker att hon är sjukt jobbig. Den åsikten delades efter ett par timmars ylande även av resten av familjen. Till och med jag fick nog. Som tur är har vi en varm källarvåning dit Isis är förpassad i natt när jag inte kan hålla koll på henne. Plus den lilla detaljen att vi vill sova. Vill inte heller att hon löper amok på inredningen så det får bli mys i källaren för den löpande missen.

Förhoppningsvis blir det ligga av i helgen. På fredag kör nämligen mamma ner henne till en ståtlig hane i Sandviken. Sist hon var där blev det ingen befuktning. Det skötte hon dock på egen hand när hon smet ut förra julen och kom tillbaka på smällen. Dock var det någon bondkatt som tillfredställde henne vilket resulterade i oäktingen Vera, som förvisso blev himla söt hon med. Vi hoppas på bättre resultat denna gång. Undrar vad Stefan som tyckte att det räckte med en katt tycker om att ha kattungar hemma? Det får bli en senare förhandling. Jag får gå med på något i gengäld. Det gäller ju att ge och ta i ett förhållande.

Nu ska jag sova. Fattar inte varför jag tycker att det är så himla roligt att vara uppe på kvällarna. Tur att Stella sover till nio, tio sådär.

onsdag, januari 13, 2010

Allt om bebisar

I dag var första gången på föräldragruppen på BVC. De har legat nere ett tag p.g.a vaccineringarna mot svinis så de som fick i september har inte fått gå. Så det var tur att vi fick i oktober då. Det var sex bebisar på plats, varav två av dem är tvillingar. Stella och fem grabbar. Perfekt. Sex möjliga pojkvänner, hehe. Lite konstigt tycker jag för när vi fick kändes det som att det föddes hur många tjejer som helst i Mora med omnejd. Men tydligen inte. Det var väldigt trevligt och roligt på föräldragruppen tyckte jag. Framförallt var det fritt fram att prata hur mycket bebis som helst. Annars kan man ju få hålla igen lite, när man är med folk som inte är lika uppe i sin bebis som vi. Men här var det fritt fram. I dag tog vi upp ämnen som namnvalet och hur man kan tänka positivt när det känns jobbigt. Personligen kände jag att jag inte haft problem med det sistnämnda eftersom jag faktiskt aldrig upplevt det som jobbit med Stella. Hon har ju varit så snäll och nöjd och har sovit. Lite gnäll ibland klarar man av då.

Väl hemma igen fick jag spel på Stefan. Han hade stekt bacon så att det stank i hela huset. Jag blir inte sugen på mat annat än när det luktar väldigt starkt så jag tyckte att det var rätt taskigt att steka bacon när han kunde valt nåt annat. Spelet var dock inget mot vad jag fick när han poppade popcorn med smörsmak häromdagen när jag bara åkte och tankade. Ni vet hut gott popcorn kan lukta. Det var outhärdligt. Det är enda gångerna jag varit sugen på mat faktiskt. Lustigt också, för jag är inte sugen på godis, fet mat eller andra onyttigheter. Nej, jag är sugen på grönsaker! Och lax eller kyckling. Mest av allt är jag sugen på färsk sparris. Gärna stekt tillsammans med färska champinjoner i lite vitlöksolja och så hyvlad parmesan över. Det kan jag med gott samvete äta lite av när jag får börja äta igen eftersom det inte är särskilt onyttigt.

tisdag, januari 12, 2010

Ett liv på golvet

Tisdag. Dag sex med soppa. I morse hade jag så mycket energi att jag klättrade på väggarna härhemma. Så ja; jag mår bra. Inte ett dugg trött eller hungrig. Fick nog av att vara inne tillslut och stoppade ner Stella i två overaller och en åkpåse.




Det var minus tolv vilket BVC sagt inte är nån fara. Så tog vi en skön promenad i solen. Jag blev som ny! Resten av energin la jag på städning och att städa ut julen... utan att ens veta att det är tjogondaknut i dag. Det upplyste grannen Annika mig om när vi vältajmat skulle ut och gå med våra småtjejer samtidigt. Så vi tog sällskap till dagis där Annika hämtade upp Lukas och jag tog en sväng till. När jag kom tillbaka till Långlet träffade jag på våra nyinflyttade supertrevliga grannar som hade ett paket till Stella. I låg ett par mysiga byxor och den här roliga rosa bodyn:



Väl hemma igen tog Stella ytterligare ett pass i siytt babygym. Hon bara älskar´t! Pratar, skrattar och det är så roligt att titta på henne. Hon börjar kunna sno runt och flytta sig och det är så roligt att se henne utvecklas. I dag har vi spenderat mycket tid på golvet. Och mer lär det bli framöver.






Min superpyssliga mamma är sjukt kreativ och duktig. Jag är stolt över henne faktiskt för att allt blir så fint. Denna kudde har hon broderat på fri hand. Och gett till oss. Så fin. Passar utmärkt här eftersom den går i svart, silver och cerise.



Nu ska jag fortsätta röjandet i mitt dressingroom. Har tagit upp alla kläder jag har i diverse kartonger i källaren. Hittat massa jag glömt bort att jag hade, bland annat lite snyggt jag fyndade i New York. Den största lyckan är att jag inte är så långt ifrån att få på mig ett par jeans. Vissa av mina gamla kjolar går redan på. I love Cambridge!

måndag, januari 11, 2010

Kamera

jag har fått en del frågor om vår nya kamera, som jag ju redan skrivit är grym. Jag har testat en del kameror i mitt liv, både privat men framförallt i tjänsten. Jag har jämt gillat Canon bäst men efter konsultation med lillebror fotografen/kameraproffset så vågade jag mig på en Sony. Och det ångrar jag inte en sekund. Den modell jag har heter Sony A330. Inte den dyraste på marknaden heller, vilket ju är positivt.

Grejen är bildstabiliseraren. I love it! De bilder jag tagit hittills är tagna med auto så jag har inte ens börjat leka manuellt ännu med olika bländare. Så det är en riktigt bra kamera! Har man möjlighet så tycker jag att man ska investera i en digital systemkamera. Det blir så mycket bättre bilder än med en kompaktkamera. Och bar bilder vill man ju ha.

Hoppas ni fått de svar ni behöver! :)

Som en blixt från klar himmel

Jag/vi har under en längre tid funderar på vem/vilka som ska bli Stellas gudmor/gudfar eller fadder. I dag kom det till mig som en blixt från klar himmel. Det var så självklart. Presenterade det för Stefan som tyckte detsamma. Nu ska jag kontakta den personen och se vad han/hon säger. Jag tror nog att han/hon vill. Det kommer att vara den bästa tänkbara förebilden för lilla Stellisen.

Måndag igen då. Dag fem med soppa. Det går fortfarande hur bra som helst. Fick dessutom ny leverans med de smaker jag gillar bäst. Kan verkligen rekommendera Cambridge till er som inte provat. Kakao är godast. Varm helst. Och kyckling. I dag har vi inte gjort mycket härhemma. Har fått en cd med barnsånger av mamma som jag satte på i dressingroomet och som jag sjöng till medan Stella tittade på när jag färgsorterade mina kläder. Tillslut satt hon och gurglade med hon också. Min söta sessa! Så kom grannen Maria på besök och det var trevligt som alltid.

Stella sov 13 timmar i natt. Nytt rekord. Då är man pigg som mamma.

Nu ska jag se lite Desperate. Jag har att göra ett tag om jag ska se igenom alla mina avsnitt. Älskar´t!

söndag, januari 10, 2010

Soppa it is

Söndag. Dag fyra med Cambridge-sopporna. Det går bra nu! Efter att ha sovit tolv timmar i natt så kom jag över tröttfasen och gick in i energifasen, känns det som. Underbart. Jag vill göra hur mycket som helst. Dessutom känns det ju sjukt inspirerande att jag i går fick igen ett par byxor jag hade innan jag blev gravid. De satt inte bra, men jag fick i alla fall igen dem. Därför var det inte ett dugg synd om mig när vi var på svärmors 55-årsmiddag igår och de andra åt avokadopaj, helstekt oxfilé och pannacotta. Jag åt min pulversoppa med glädje och kryddade den med curry. Det viktigaste är att inte tycka synd om sig själv när man går på diet, för det är inte synd om mig. Jag har själv valt att äta lite som jag vill under graviditeten. Och nu får jag ta konsekvenserna av det.

Helgen har varit bra. I går fick vi besök av Agneta och Ronnie och deras lilla Linus, som är tre veckor yngre än Stellisen. Vi gick i samma föräldragrupp och även profylaxgrupp tillsammans så det var kul att träffas igen nu när bebisarna tittat ut. På onsdag börjar även barngruppen på BVC och det ska bli kul.

I dag gick jag upp sent, efter tolv, och Stefan gick upp med Stella vid halv tio när hon vaknade. Så skönt att vara ligga och dra sig. Och jag behövde det. Nyss hade vi besök av mamma, pappa och mormors kusin som var på besök från Stockholm. Jag har ju obefintligt med släkt och den här damen har mamma fått kontakt med efter en släktträff i Helsingborg i höstas. Vi skulle ha åkt med men det var så tätt inpå förlossningsdatumet så vi vågade inte. Hur som helst så var det väldigt trevligt med släktbesök. Det är lustigt det här med släkt och Stefan och jag har konstaterat att det räcker med att en av oss har stor släkt, eftersom hans är massiv.

Nu har Stefan tagit med sig Stella på en handlingstrip. Känns så konstigt att vara ensam hemma. Ska ta och börja sortera mina fem ton kläder och fortsätta flytta in i dressingroomet.

Här kommer lite blandade bilder på Stella (så klart), vår nya familjemedlem Isis som är det vackraste katten i världen samt Ramses, som vägrar dricka vatten ur annat än direkt ur kran. Färskt ska det va! Och så en bild på min sida det vita sovrummet. Gungstolen som jag hittade på grannens vedhög har fått flytta in där Stellas säng stod.