Jag ska få äta!

I går blev det en sanslöst bra dag på många sätt. Jag gjorde mig stolt över mig själv, riktigt mycket dessutom genom att själv montera ihop den nya Ikeabokhyllan, som faktiskt var riktigt krångligt med hundra delar. Alla som känner mig vet att tålamod när det gäller såna grejer inte riktigt är min starkaste sida. Sen blir det ju så att eftersom jag vet att det finns en i hushållet som behärskar den här typen av sysslor väldigt bra, så överlåter jag alltid det till honom. Men igår ville jag ha en tankenöt. Det var blod svett men inga tårar. Ett projekt var att bära upp de två kollina själv för trappen. Den största prövningen var nog att öppna förpackningarna och då skar jag mig ordentligt och kände mig väl sådär sugen att fortsätta. Men jag ger aldrig upp när jag bestämt mig. Många svettdroppar och 1,5 timme senare stod bokhyllan på plats. Stefan blev så chockad att det inte var klokt. Det var den känslan jag var ute efter (och så klart att få upp hyllan).

Till det mindre roliga under gårdagen hör att jag såg att lilla söta Isis hade massa kladd i ögonen och det blev snabbt värre. Jag ringde veterinären, den privata i Orsa, som tyckte vi skulle komma in direkt. Så det var bara att stoppa in katt i bur och bebis i bilstol i bilen och åka till Orsa. Tur att båda tjejerna är världens snällaste. Ingen av dem sa ett knyst på hela tiden, inte ens hos veterinären. Isis, den lilla stackaren, hade en allvarlig ögoninfektion. Veterinären trodde det var klamydia i ögat, haha katten åker på parning en vecka och kommer hem med klamydia - i ögat. Undra vad de hållit på mig, hehe. Vi åkte hem fattigare men med en katt på bättringsvägen eftersom hon svarade direkt på den antibiotika jag sprutar i hennes ögon två gånger om dan.

Stefan stack på hockey i Leksand med Tobbe och jag fick finfrämmande av Matilda. Vi drack bubbelvatten och när vi lagt Stella tyckte vi att det var lite tråkigt fredagsdricka. Vi blev vinsugna med andra ord. Det fanns dock inget rödvin i sikte i denna kåk men som tur är bor ju bästa svärmor några minuter bort och hon hade minsann vin till oss. Jag bröt alltså den 17 dagar långa soppdieten, som jag skulle ha brutit i onsdags, med ett glas vin. Undrar vad någon professionell skulle säga om det? Hur som helst så smakade Linderman helt ljuvligt. Sen satte vi igång med kvalificerat tjejsnack ända till våra något överförfriskade sambos ramlade in vid halv tre. Eftersom Matilda tagit bilen tyckte vi att de lika gärna kunde sova här. Det är så bra att ha ett gästrum som alltid står redo! Hur som helst så fick vi lyssna på när grabbarna berättade om sin kväll innan vi knoppade in vid fyrasnåret. Då är det lycka att ha en bebis som numera alltid sover till tiosnåret.
I morse hade vi frukostdejt alla fyra innan gästerna åkte hem. Stefan var inte lika högljudd och glad i morse som i natt, haha, så jag blev rätt förvånad när han inte bangade en 6-kilometers powerwalk med vagnen in till stan för att hämta hans bil, som stod kvar där. Attans så skönt det var att komma ut! Det var också en helig stund eftersom jag skulle handla mat för första gången på länge. Har kört två soppor i dag, till frulle och lunch men ikväll då ska jag minsann äta lite. Det finns två saker jag suktat efter, färsk sparris och färsk kyckling. Tror ni att de två hyfsat vanliga livsmedlen fanns på någon av mataffärerna i stan? Nej. Jävla skitstad. Eftersom Stellisen började bli hungrig hann vi inte upp på Maxi så jag fick snällt köpa fryst sparris och fryst kyckling. Det är bedrövligt. Snart ska jag bryna ett par numer tinade kycklingfiléer och pressa över citron och köra in dem i ugnen så att de blir sådär möra och fina. Till det ska jag göra en ljummen sallad och på toppen ska jag smula lite chevré och gremolata över det hela. Ja, det ska bli jävligt gott. Tänker fortsätta med sopporna ett par veckor till på så kallad kombinerad kur där jag äter ett mål mat per dag och två mål soppa. Blir perfekt det.

Efter turen på stan kom svärisarna på en försenad födelsedagsfika för mig. Jag fick fler koppar med fat till min alldeles fantastiska kaffeservis från Green Gate som jag tidigare fått av svärmor. De är så vackra! Stella har fått ett fårskinn att ha i sin matstol och tack vare den så kan hon sitta med vid matbordet, vilket hon älskar. Jag tror för övrigt att lilla fröken har tänder på gång eftersom hon dreglar som jag vet inte vad och stoppar in handen i munnen och suger och biter på den. Sötnosen.

Ikväll blir det inte många knop, en av oss är nämligen rätt sliten (inte jag). Så jag gissar på Robinson och film. Det blir fint det.