Krassligt

Vi är fortfarande lite krassilga härhemma, jag och Stefan. I går började även Stella att visa förkylningssymtom och eftersom hon var gnällig när hon skulle lägga sig i går trodde jag att det skulle bli uppvak i natt, i såna fall den första ever, men ack så fel jag hade. Hon sov sina 12 timmar som vanligt och vaknade med ett leende även i morse. Nu är hon lite hostig och lite snorig, med betoning på lite, men BVC tyckte att vi skulle vänta med tremånadersvaccinet till på torsdag så det får bli så.

De senaste dagarna har varit lugna och sköna. I söndags hängde vi tavlor och snörvlade. I går snörvlade jag enbart sånär på en storhandling. Känns så kul att börja äta nu igen och jag slår nästan knut på mig själv i min uppfinnesrikedom. I går gjorde jag färsk lax som tillagades i ugn med gröna bönor, körsbärstomater, hackade Kalamata-oliver, vitlöksolja, pressad citron och hackad vitlök och basilika en masse! Godast. Eftersom jag märkt att många var intresserade av Cambridge undrar jag om det är några som är intresserade av recept på de rätter jag komponerar ihop? Just nu äter vi väldigt hälsosamt och kolhydratssnålt. I dag funderar jag på fyllda paprikor med en köttfärsröra med bland annat chevréost i. Blir gott. Jag vet det.

Lilla fröken fortsätter att utvecklas i rasande hastighet. Mest av allt vill hon sitta. Och det får hon göra i sin nya stol. Så nu sitter hon med vid matbordet. Vårt lilla hjärta.






Den här veckan har jag blivit varse att den här bloggen följs av personer jag då absolut inte trodde läste blogg. Dessutom verkar folk bry sig nåt väldigt vad jag skriver, och det är ju kul i och för sig. Glöm bara inte att det är min blogg med mina personliga åsikter som jag står för, till skillnad från folk som lämnar anonyma kommentarer/snackar skit.