Hur bra kan man ha det?

Så sjukt nöjd jag är över när årets sommarsemester inföll. Det vill säga nu. För hur bra kan man ha det liksom?
Vi åkte till Venjan i lördags. 26 grader visade termometern i vattnet. Och som jag längtat efter min brygga i sommarstugan. Det är lycka att ligga på den och höra vattnet klucka mot stockarna. Så är det bara att tippa i sjön, i vattnet jag badat in sen jag knappt kunde gå. Har nog aldrig längtat så mycket efter en svalkande sjö. Att få kyla ner den stora kroppen och dessutom känna sig mig lättare. Ljuvligt, var det. Jag började på min efterlängtade Connelly-deckare och låg därefter på bryggan i typ två dagar.

Vi hann med en tur i båten också, på sjön och i vackra Vanån. Jag har införskaffat en ny hatt, väldigt bra investering.



Resten av ligan och min mage i förgrunden.


Min semesterhunk.


Min fina mamma.


Min fina pappa


Semesterfirarna.



Så skönt att slöa i båten.


Om det inte skulle varit massa hantverkare i stugan denna veck så hade vi stannat kvar och njutit fler dagar. Men efter två dagars bryggliv åkte vi hem till Långlet igen.

I natt var det så varmt här hemma att jag började gråta och fick panik. Vi snackar bastu. Eftersom vi inte har några myggfönster blir det nästan olidligt att ha fönstren öppna på grund av alla myggor. Tillslut gav jag blanka fan i myggorna och öppnade typ alla fönster på övervåningen. Och jo, det kom myggor och dessutom hade fåglarna någon slags körsång utanför som tillslut gick mig på nerverna. Hade jag haft en bössa så hade det inte funnits några fåglar mer. Jag försökte även få Ramses att gå ut och jaga bort fåglarna. Han ville dock helst ligga sked, det lilla plåstret. I morse när vi satte oss för att äta frukost på altan visade han dock att han förstod vad jag menade och kom springande med en fågel i munnen till frukost.


Denna dag har varit en riktig slödag. Känns som att jag läster mest, kan inte släppa en bra bok när jag är inne i den. Vi har varit hos barnmorskan. Allt såg finfint ut och hon sa precis som vi att det var tur att jag kommit till en läkare som tog mig på allvar där för några veckor sedan. I dag mättes magen för första gången, 25 centimeter, men jag hade gått ner i vikt trots att det var en månad sedan jag var där. Fick rådet att försöka äta lite mer, men det tar emot eftersom jag har väldigt svårt att acceptera min gravidsvullna kropp som det är. Hjärtat slog fint och fort. Åh va jag längtar efter min lilla bebis. Så att de är olidligt nästan. Nu har vi börjat kunna se utanpå magen när bebisen är vaken och buffar runt. Kul för den blivande pappan, och mig så klart.

En stor ful fläkt har också införkaffats i dag. Den ska jag nu ställa bredvid min säng och förhoppningsvis kunna sova bättre i natt. Det blev även bikinishopping i dag. Fick på riktigt lov att köpa storlek 42 på överdelen. Haha. Från 36 till 42, inte dåligt växt. Glädjande är också att H&M fått in gravidkläder. Jag fick så klart lov att shoppa...

Nu på kvällen gick vi in och grattade grannen Maria som fyller 25 år i dag. Det blev fika och mys i solen. Väl hemma igen tog vi en rejäl cykeltur runt broarna, så skönt att få röra på sig och att det dessutom fläktade skönt.

Nu ska jag lägga mig och läsa igen vid fläkten. I morgon väntar provtagning på specialistmödravårdnen och sen strand- och badhäng hela dagen. Fy fan vad jag älskar att ha semester.

Sol, sommarstuga, semester

Vilket väder vi har alltså. Känns helt rätt tajmat att ha semester nu. För det har vi ju. SEMESTER.

Jag har redan bränt mig. Verkar som om man är mindre tålig för solen nu. Jag kör kräftlooken på brösten. Verkligen snyggt. Efter solning och jobb i går sa jag hej då till jobb för ett tag. Vi tog en runda på stan, shoppade solhatt, fikade och fick sällis av Tin, Svea och Henrik och handlade mat. På kvällen cyklade vi till stan och hämtade upp Matilda och Tobias, som det var alldeles för längesen vi träffade.



Målet blev Wasa och deras cajun-käk. Det var gott men vi fick ett spel på nån liten servitris-slinka som var galet otrevlig. Och det fick cheferna där veta. Om mina anställda (om jag hade några) skulle bete sig så då skulle jag vilja veta det och det verkade uppskattat. Efter mat och skratt cyklade vi hemåt igen men fick för oss att åka ner i Selja och kolla om Karin och Anders var vakna. Och jovisst satt de på altanen. Där blev vi kvar till två inatt. Jag har inte varit vaken till två på fem månader. Känner mig nästan lite bakis i dag, trots att jag så klart bara drack vatten och läsk.

Nog för att det är skönt med högsommar i Långlet. Men ännu skönare är det med högsommar i Venjan. Därför ska vi nu packa in oss i bilen och åka till mamma och pappa i stugan. Det blir sol, bad (har fått rapporter om 23 grader i vattnet), brygga, båt, grillat och kanske kortspel. Låter som en lördag helt i min smak.

Sista arbetsdagen

Ser ut så här.


På altanen. I bikinin (den måste ha krympt för övrigt) . Med Stefan bredvid. Håller på och roddar med en tävling vi haft. Kommer med gott samvete bara att ägna jobbet några timmar, ska nämligen göra en del grejer under sommaren. Men, roliga sådana, of cource.

Nu är det nära.

Jag checkar ut

Okej man har ju hört storys om hur jobbigt det är att vara gravid på sommaren när det är varmt. Jag har väl tänkt att jaja, det kanske är lite smått svettigt med jag trodde aldrig någonsin att det var så här. Det går liksom inte att förklara. Man vill bara försvinna från sin kropp. Checka ut. När jag kom hem i dag var jag så fysiskt utmattad att jag stupade i soffan. Sov en halvtimme, vaknade och spydde - igen (som om inte magsjukan denna vecka räckte). Trots att jag ätit typ inget på hela veckan så är jag svullen som få. Det är som att man sväller av värmen. Fick som tur av lite pepp av Tin nyss som ju var höggravid förra sommaren och vet preciiis hur det känns.

Jag har alltid tidigare sagt att jag ska få barn tidigt på året eller på våren. Nu förstår jag varför. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller snarare det går fortare än man tänkt sig. Så nu blir det en tidig höstbebis och jag får svettas och vara svullen i sommar. Grejen är ju att jag vet att det är sååå värt det. Det är väl det man får tänka på.

Glädje en masse

Magsjuka hade jag inte haft på flera år, och fy bövelen vad vidrigt det är. Nu, två dygn efter senaste måltiden, känner jag för lite mat igen. Och vilken lycka det är att bli frisk och få tillbaka all energi. Har slängt in några finfina färskpotatisar i ugnen tillsammans med några färska lökar, citrontimjan, flingsalt och olivolja. Ska grilla på lite marinerad kyckinglårfilé till och komma på lämplig sås.

Det finns många glädjeämnen denna dag. För några timmar sedan skickade vi sista tidningen på tryck och det var en sten modell tyngre som släppte. Blev kaosartat på slutet eftersom jag var sjuk och tekniken hemifrån strulade, så det slutade med att jag fick bränna ner på jobbet. Nu jobbar jag förvisso två dagar till men det känns inte alls särskilt jobbigt, jag ska nämligen bara göra roliga saker och städa ur mina drivor av papper och mail.

Glädje är också att det är sol, även om jag inte heller i dag kunde njuta av den ute. En annan glädje är den som kom med lönekuvertet i dag och i går. Jag gjorde ju ett litet extrajobb i våras som jag glömt. Finfina semesterslantar till oss. Känns nästan svårt att sätta sprätt på allt eftersom det inte blir några extravaganser denna sommar. Tur att vi kan lägga dem på typ barnvagn och en massa annat till vårt lilla mirakel i magen. Har faktiskt bara köpt några enstaka kläder. Så i mitt babyförråd finns nu fyra bodys, en antik barnsäng som ska göras om och en bajspapperskorg. Den sistnämnda är en soptunna man kan slänga blöjor i utan att det luktar och jag har fått den av en kollega som tyckte att det var den onödigaste pryl de någonsin köpt. Haha.

Nu är jag huuuungrig.

Så fräscht, så sommar?

Kunde inte låta bli att kopiera rubriken på mitt förra inlägg till även detta. La dock till ett stort (även om det inte syns hur stort det är) frågetecken. Efter den "så fräscha" anrättningen, några timmar sådär, så började den där obehagliga känslan av illamående. Vid läggdags låg salladen uppe i halsen, kändes det som. Och innan jag somnade kom den upp. Sedan dess har det varit skyttetrafik mellan sovrum och badrum. Nu är jag helt utslagen och ligger i Hästens däckad med all form av mörkläggning neddragen. Det hjälper dock föga för det är varm och ljust. Jag lovar att aldrig mer klaga när jag är frisk.

Så fräscht, så sommar

Älskar denna mycket lätta anrättning. Speciellt sommartid. Fullkornspasta, hackad vitlök och basilika, körsbärstomater, en god fetaost (snåla inte) och i dag fick även babyspenat joina. Och så ska det var rätt rikligt med olivolja. Serveras ljummen. Mums. Har gjort en rejäl laddning så att Stefan, som jobbar låånga dagar i Fiskarheden denna vecka håller sig mätt i morgon. Kände mig också mycket snäll när jag svängde ihop en fläskpannkaka i ugn, min första ever faktiskt, som han också kan ta med.

Nu pustar jag ut och as i write rullar min andra Stefan upp på uppfarten. Hurra för det!

Fyra dagar och typ fyra timmar...

... kvar. Sen ska jag gå på semester. Först hade jag tänkt att ha den senare men nu är jag så sjukt nöjd över att det blev dessa veckor. Jag vill nämligen helst ha semester NU. Bästa är att när jag semestrat klart så jobbar jag några veckor och går sen ner på halvtid två veckor för att sen gå hem och vara hemma ett år. Det är sjukt. Ett år. Mysigaste året med liten.

Midsommar kan sammanfattas med ordet lagom, till skillnad från föregående år. I år gick jag till exempel upp samma tid som jag gick och la mig förra året, om ni fattar. Vi började midsommar i Venjan med god mat, fortsatte i Selja, vidare till Orsa där det var festligt värre på andra sidan Blåmesvägen. Vid midnatt for vi hem men jag orkade faktiskt inte ens åka in till monsterfyllan i bygdegården hemma i byn. Spritångorna kändes ända hem så jag stängde fönstren och somnade. Konstigt nog gjorde min sambo mig sällskap, trots att han vid det laget var rätt rund under fötterna. På midsommardagen hookade jag upp med fröken Knutsson på My Sushi, som hade premiär, för en update innan det var dags för släktkalas modell större i Selja. Det var en trevlig tillställning, likt tidigare år. Hade först tänkt mig en liten utgång men ärligt talat så lockar det inte det minsta. Så det blev sängen vid midnatt även denna dag.

I går var stora umgängesdagen. Vi hade besök från elva på morgonen till typ sex på kvällen av olika människor och det gillar ju vi. Fick äntligen träffa lilla skatten Ella och så klart hennes föräldrar Karin och Freddan. Det kan bli en team det där, Ella och Stella (om vi nu får en dotter och det känns rätt att döpa henne till Stella när hon väl kommer ut). Grabbarna testade också hur det gick att få in en Emmaljunga i vår Audi. Det gick dessvärre bra så nu kommer Stefan hävda att vi inte ska ha en Bugaboo. Jag har ju haft som starkaste argument att det är bättre att köpa en dyr vagn som går in (Bugaboon) än att behöva köpa en helt ny bil.

När alla härliga människor lämnat oss i går köpte vi pizza och såg två brittiska Wallander. Konstigt nog verkar jag vara den enda som är pigg i dag. Och tur är väl det med tanke på att jag har haft fullt upp hela dagen. Tänk om typ ett dygn, då släpper jag i väg de sista texterna innan semestern på redigering. Det är underbart!

Bilder från helgen kommer inom sinom tid.

Dan före

Skönaste är att det är ledigt i tre dagar och att jag därefter jobbar enbart fem ynka dagar innan fyra veckors semester. Det är jag i akut behov av.

I dag har det hänt en massa. Det kändes även som det var fix en massa innan vi kunde dundra in med påsar här hemma och ta midsommarledigt. Nu har vi faktiskt klarat av alla måsten; igår tog vi oss an gården, jag klippte åkern och Stefan körde röjsåg. Blev finfint. I dag körde vi turbostädning, vi är ett jävlarna team när vi sätter igång vi två. Efter det passet blev det käk och nu har vi precis avslutat nya Wallander.

Sicket väder. Men ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket i år. Midsommar känns sekundärt i år. Bästa är dock att flera av mina godingar är hemma på visit. Ska till exempel bli galet trevligt att träffa Karin, Freddan och lilla nykläckta Ella. Redan i dag fick jag dock hoppa in i en av mina favoritfamnar, in i min andra Stefans famn. Lycka att han är hemma från staterna, om än bara för en vecka. Jag, min andra Stefan och Per tog en mycket trevlig lunch på Hörnan och pratade lite om morgondagen. Fest nummer tre är nämligen hemma hos Stefans päron på Blåmesvägen, just det granne med mina päron. Hade varit perfekt krypavstånd hem om det hade vari något annat år. Men i år är de ju så klart en nykter midsommar. Undra när det hände senast, i 13-årsåldern kanske? Haha.

En annan favvis som är hemma är så klart älskade lillebror med sambo. Vi fyra åker på midsommarfest nummer ett i morgon vid lunchtid. Då bjuder nämligen mamma och pappa med sällis på lunch i Venjan. Efter ett par timmar där åker vi en snabbis till Stefans släkt i Selja innan det bär av till min andra Stefan. Om det inte blir alltför sent där så kanske vi hinner med en snabbis i Selja Långlets bygdegård. Det känns dock inte som nåt måste. Är ju egentligen med i festkommittén här i byn men har tagit en liten paus på med det nu av förståeliga skäl.

Midsommardagen bjuder på galej med båda Stefans släkter hemma på svärföräldrarnas gård. Verkar som det blir ett sällskap av det större slaget som samlas där på lördag.

Nu ska jag duscha, bädda rent och sova lääääänge.

Vad ska man säga?

Min pappa är landslags. På riktigt. I dag ringde läkaren och ville ha mammas personnummer för att kunna beställa hennes journaler från Karolinska och Falun. Jag kan inte mammas fyra sista siffror men ringde upp henne medan läkaren väntade i andra luren. Då mamma inte svarade ringde jag pappa för att få siffrorna. Förvirrat svarade pappa fyra siffror och vi la på. Jag förmedlade personnumret och läkaren och jag la på. Så fick jag tag i mamma och berättade om samtalet och att jag fått hennes fyra sista siffror av pappa. Någonstans inom mig måste jag ha känt på mig att pappa inte alltid är att lita på. Så jag sa vilka siffror han angivit till mamma. Då visade det sig att det var fel siffror. Han angav sina fyra sista siffror i sitt eget telefonnummer. Vad ska man säga? Mamma och jag skrattade oss harmynta typ. Nu försöker jag få tag i läkaren, vilket inte är det lättaste, för att ge mammas korrekta personnummer. Bra jobbat, farsan.

Magen vecka 25

I dag hade vi storslagna planer eftersom kvällens snickring blev inställd. Oj vad vi skulle cykla och oj vad vi skulle ta med mina från i söndags nybakade bullar och åka och hälsa på några roliga. Vad blev det av det hela? Inget. Efter maten "skulle vi bara" sitta i soffan i två minuter och där blev vi kvar. Jag blev tvingad att se fotboll men när Stefan somnade bytte jag till BBC Food. Sen när vi tänkte ta oss samman och ta ur cyklarna ur ladan så insåg vi hur kallt och blåsigt det är. En dusch, ett fluffigt täcke, en kopp färskmalet kaffe, nybakade kanelbullar, en brasa i kaminen och en film, det kändes mer aktuellt så det blir det nu. Höstlegender går på TV4 Film. Det var min favvisfilm när jag var typ tolv. Jag tänker pyjamasparty med "bästisarna" i någons stuga. Alla var vi hopplöst förälskade i Brad Pitt. Och i våra hästar. Jag skrev alltid "Nalle forever". Överallt. Och så såg vi Höstlegender varje helg.

Det var alldeles för många veckor sedan vi tog bild på magen kom vi på. Så här ser jag och magen ut i vecka 25.




Man är verkligen snygg ur grodperspektiv, dessutom med ränder från dagens outfit. Inte. Men magen den växer och frodas. I förra veckan när jag var på lasarettet för provtagning så frågade sköterskan när jag ska ha. "I början av oktober"; svarade jag. "Oj", blev hennes svar när hon tittade på magen. Just svaret "oj" är aldrig bra. Nåja, magen är stor men vad kan jag göra åt det? Nada. Jag ser det positivt, barnet växer och mår förhoppningsvis bra.

Telefonförsäljarskräcken

I höstas var jag så där lat som man inte får vara. Det ringde nån övertrevlig brud och frågade om jag ville prova ett par "fantastiska" hipsters. Helst gratis, var det naturligtvis. Okej, jag hade bråttom och måste väl ha känt en släng av trosbrist. Jag tackade ja, trots att jag vissate att den lilla trosan var gratis första gången men att det sen skulle dimpa ner en trosa i månaden - som kostar. Och det gjorde det ju. Efter tre trosor fick Stefan nog och tvingade lata mig att säga upp trosjävlarna. Då var de problemet ut världen.. trodde jag ja.

Cirka en gång i månaden ringer en övertrevlig brud och frågar käckt om jag vill prova dessa fantastiska trosor igen. De första typ tre påringningarna var jag trevlig. Sen lite mindre trevlig. Så hände det en dag att bägaren rann över för fröken Westman. Det var när jag mådde som sämst i typ vecka sex. Illamående, arg, ledsen och hade precis haft ett utbrott på Stefan (som förmodligen inte gjort något speciellt). Jag körde bil och var så hormonupprörd att jag skakade, samtidigt som tårarna sprutade. Så ringde det. Den övertrevliga trostjejen. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg exakt vad jag sa, men det var väl något i stil med "men vafan fattar du dåligt jävla trosmänniska, hade jag velat ha era jävla fula trosor så hade jag väl för fan tackat ja för längesen. Ringer ni igen så ska jag anmäla er för trostrakasserier". Sen slängde jag telefonen hårt i passagerarsätet och tänkte att nåja, det var väl lite onödigt, men de kommer garanterat inte att ringa nåt mer... trodde jag ja.

I dag ringde den övertrevliga jävla trostjejen igen. Denna gång förklarade jag vänligt, men ack så bestämt att de aldrig mer skulle ringa mig. Nu får vi se hur det blir.

Tisdag

Det har ju gått inflation i att gnälla över vädret de senaste dagarna. Nu ska vi se om det blir samma effekt åt motsatt sida, det vill säga att prata om hur fantastiskt det är att det är sol. Nåja, det är rätt skönt faktiskt. Speciellt om man ska ägna sig åt arbete ute, vilket jag ska göra.

I går blev det lite mys. Mest myste de här två godingarna.



Vi fick för oss att se en thriller som utspelar sig på något mentalsjukhus men fy vad illa till mods jag blev. Vi fick stänga av och kolla lite på gamla Big Brother-avsnitt från tiden då Kitty och co var med. De går i repris nu på TV400. Vilken nostalgitrip! Jag kommer ihåg att vi hatade den där Elin, som hade tvåfärgat hår. Tvåfärgat hår är den fulaste frisyr man kan ha. Det vill säga med typ blont överst och mörkt underst. Blä. Hoppas att den frisyren blev död och begraven i början av 2000-talet.

Jobbsnack

Det finns vissa störningsmoment, enligt mig. Är riktigt jävla less på folk som gnäller över hur mycket de jobbar, framförallt när man inser att de inte alls jobbar så jävla mycket. Har ett par, tre "kompisar" (typ knappt känner) på facebook som i princip varenda uppdatering skriver om hur många timmar de ska jobba och så vidare. Så följer jag ju ett antal bloggar, varav vissa sporadiskt. Som en av dem, där en egen företagare gnäller över att hon/han jobbar så himla mycket bara för att personen i fråga råkat jobba typ från åtta till åtta en dag. Är det att jobba mycket för att vara egen företagare? Haha, säger jag. Vi kan börja snacka om man jobbar åtta till åtta alla dagar i veckan under en lång period. Då jobbar man mycket.

Efter att ha drivit min egen tidning i ett år (innan jag sålde Maggan) så vet jag vad det innebär att arbeta mycket. Då kunde det bli nätterna igenom och det var väl inte så jävla kul för Stefan alla gånger. Jag vet också vad det innebär att arbeta mycket eftersom jag har en far som arbetat extremt mycket stundtals under min uppväxt. Men det är väl oftast förenat med att vara egen, mycket arbete alltså. I alla fall stundtals. Skulle jag göra det igen? Gärna. Eller, jag vet att jag kommer att ha något eget igen i framtiden.

Själva poängen är att man inte ska gnälla så jävla mycket över att man jobbar ett par timmar extra en dag. Man ska vara glad över det istället; man har ju ett jobb. I dag har jag jobbat åtta till åtta och jag gnäller inte ett dugg, jag får en kick av det faktiskt. Får mig att känna mig bra. Ju mer jag jobbar desto mer vill jag jobba. Faktiskt.

Dock är det ju ganska skönt att komma hem till soffan och mysoutfit. Nu väntar jag på Stefan som är på väg hem från fotbollsmatch. Förutom jobb, som bland annat bestod av att svetta mig igenom anteckningarna från Marit Paulsen-intervjun, så hann jag med en trevlig lunch med Tin och sötnöten Svea. I morgon ska jag avnjuta utsikten på Gesundaberget, det blir flott.

Före/efter

Har ju glömt att visa min och mammas "extreme utemöbler makeover" för ett par veckor sedan. Det var en helt odramatisk historia som var över på en dag, tack vare vädret. Strålande sol och lätt vind gör nämligen att färg torkar sjukt snabbt.

Den här ilblåa kyrkbänken tiggde mamma åt sig när grannen på blåmesvägen skulle skänka bort den.



Före. Bordet blev över vid en auktion i Venjan. Ingen ville ha det så mamma fick det.



Jag har införskaffad en sån där liten slipmaskin som fick jobba hårt med färgen på bänken. Efteråt såg vi ut som smurfar, mamma och jag, och var blåa precis överallt. Efter en grundlig tvätt av både oss och bänk fick den gamla kyrkbänken samma kulör som huset, det vill säga äggskalsvit.



Jag gillar detaljerna på bordet. Vi målade benen mattsvarta, klädde skivan med ett snyggt äggskalsvitt tyg och plastade in det hela så att det håller för väder och vind.



Jag är allergisk mot en affär; Jysk, och jag förstår inte hur man kan handla heminredning där som vissa gör. MEN det finns så klart undantag. Som dessa stolar. Förmodligen var de för snygga för Jysk eftersom de reades ut redan i juni. 150 spänn styck. Jag köpte sex plus ett litet bord som säkert får plats nånstans sen. Själv är jag grymt nöjd och tycker att de nya utemöblerna är dösnygga. Extra bonus att vi för runt 1500 spänn fick en helt ny utemöblergrupp med plats för många i sommar. Kom och grilla vettja!



Mamma leker en del i keramik (och andra material också för den delen). I bland får hon verkligen till det, som detta fat med dalahästar. En har ramlat omkull, av misstag men det gör bara det roligare.



Jysk hade även dessa gummikrukor (designkopia) som blev fina pelargonkrukor. Originalet, dyrgripen, har vi inne som vedkorg.

It´s raining cats and dogs

Man skulle av min tidigare inlägg denna vecka kunna tro att det bara varit en skitvecka, men det har det faktiskt inte. Jag har mitt i all frustration hunnit med en del kul också. Lunchat med trevliga personer, shoppat lite i vanlig ordning och känt lycka på åkgräsklipparen. I fredags styrde jag bilen mot Yttermalung och blev bjuden på fika av Marit Paulsen, en kvinna som jag tycker är häftig. I yrkeslivet har jag några "mission", det vill säga rep jag vill göra eller personer jag vill göra porträtt på. Marit har varit ett sånt "mission" så jag är glad över att hon kunde ta emot mig med kort varsel i en hektisk tid. Hon åker nämligen med husvagnen till Bryssel i början av veckan.

Fredagskvällen bjöd också på invigning. Jag och Stefan hämtade upp Tobias och styrde mot Orsas nya strandrestaurang. Hans bättre hälft hade dessvärre annat för sig så det blev jag och grabbarna. Det var en urtjusig, och efterlängtad, strandrestaurang som slog upp portarna. Vi hamnade, mig ovetandes, bredvid Lassi Karonen, som tydligen är en av världens bästa roddare, och hans tränare och fick i dem ett mycket trevligt middagssällskap. Det bjöds på god mat och dryck (det sistnämnda för vissa, själv tog jag vatten) innan vi åkte hem vid elva. Då hade jag hållit igång utan paus sedan 06.30 och var alltså komatrött. Så skönt att åka hem och krama kudden.

I går var Stefan beordrad övertid och jag hade dagen för mig själv. Har märkt att jag har ett enormt behov av ensamhet, lugn och ro sedan jag blev gravid så jag tog vara på dagen. Spabesöket var ljuvligt och jag kände mig lugn och harmonisk som filmjölk när jag lämnade Mora Hotell och Spa. Efter en rejäl uppdatering av frys/kyl/skafferi åkte jag hem och plöjde veckans tidningar. Dammade också av en gammal klassiker, potatisgratäng, som var klar lagom till Stefan kom hem. Godast blir gratängen av riktig grädde blandad med två buljongtärningar samt vitlök en masse. I går serverades den med utskuren biff. Svennigt men mumsigt. I paltkoma hamnade vi i soffan framför Frozen river. Se den!

I dag är det återigen regn, som alla gnäller över. Själv tycker jag att regn är helt okej och uppskattar att man kan vara inne och hålla på utan dåligt samvete. I dag funderar jag på att baka kanelbullar. Tänk en nybakad sån med ett glas mjölk. Svårslaget. Först slavarbete i tvättstugan. Jag förstår verkligen inte hur två personer kan ha så mycket tvätt. Hur ska det då bli med tre?

Uppiggande prinsessor

Fredag och mindre hormonpåverkan. Det gillas! Känns som en ganska festlig fredag dessutom. Stefan är i Mora och jobbar på första gången på typ ett halvår, de har nämligen varit i Furudal ett bra tag och åkt sex och kommit hem fem - varje dag. Stackarn. Vi ska i alla fall äta lunch. I kväll står invigning av Orsas nya strandrestaurang på schemat. Ska bli kul att se nybygget samt provsmaka den goda maten.

I går på min deppdag kom finaste Stefan hem med vårrullar från thaivagnen, som jag älskar. Så småningom dök även familjen Svensk/Westeng upp med svenska jordgubbar. Åh så gott och va uppiggande det är med två små livfulla rosa prinsessor.

Maya åt jordgubbar en masse innan jag och Stefan låtsashängde upp henne i flaggstången likt Emil gjorde med lillasyster Ida. Stackars lilla Maya trodde på riktigt att vi skulle hissa upp henne.


Freya är glad non stop.

I´m blue

Först och främst; tack för de fina och kloka kommentarerna till det förra inlägget!

I dag är det en skitdag på många sett. Det har regnat i princip hela dagen och jag är riktigt hormonsur/less/arg/orkeslös. Dessutom har någon varit snäll och skänkt mig huvudvärken from hell så jag kan i princip inte göra annat än att ligga ner. Tur att jag har någon form av planeringsdag i dag och kunde således göra en del jobb hemifrån.

När jag ändå har börjat spy galla över mödravården så kan jag ju dela med mig med fler erfarenheter. Om när vi skulle skrivas in. Eftersom jag visste i typ vecka två att jag var gravid så ringde jag i ett tidigt skede och bokade tid för inskrivning. Många, långa veckor senare var vi förväntansfulla inför vårt första besök på MVC. Stefan hade tagit ledigt till och med. Så på morgonen så ringer BM och säger att vi inte kan komma i dag. Besvikelsen sköljde som en våg över båda oss. BM förklarade att hon skulle avliva sin hund (som om hon måste berätta det) och grät i princip i luren. Jag, som redan innan var ganska labil, tyckte att det var väldigt oprofessionellt och kände faktiskt obehag. Så frågade jag om jag inte kunde få komma till någon annan BM eftersom vi så gärna ville komma dit (och eftersom Stefan inte kunde följa med någon annan dag). Det fanns det inte, förklarade BM. När hon hörde min besvikelse över det så sa hon tillslut med gråtmild röst: "ja okej då, ni får väl komma i dag då men ni får skylla er själva om ni får en barnmorska som bara gråter hela tiden". Eh, precis vad man vill höra som förstagångsföräldrar. Då blev jag alldeles ledsen och fick dåligt samvete och sa att vi inte behövde komma. "Jo, kom ni", sa BM och avslutade samtalet.

Det kändes rent ut sagt för jävligt att åka till MVC den där dagen. Vi fick en annan BM. Hon hämtade mig i väntrummet, tog i hand men såg inte ens på Stefan, än mindre tog i hand. I undersökningrummet förklarade jag min sjukhusfobi och hur nervös jag var eftersom jag visste att besöket innefattade ett blodprov. Det brydde sig BM inte om, hon brydde sig inte ens om att stänga dörren ut till väntrummet så att inte alla andra skulle höra vårt samtal. Under hela besöket upplevde vi att vi var jobbiga som ville komma dit och det kändes inte alls bra. När det var blodprovsdags förklarade jag att jag alltid svimmar, men det igonerarde hon till jag blev arg. Motvilligt lät hon mig få ligga ner innan hon tillslut tog provet.

Efter ett par veckor skulle jag till MVC:s läkare för att ta cellprov på livmodern. Jag förklarade, återigen, att jag tycker att det är läskigt men hon bara tryckte upp det där jävla instrumentet i mig. Och hon klämde på livmodern och sa "det här kan inte vara några nio veckor, du måste ha gått längre". Jag förklarade att jag var helt säker på när jag haft mens sist och att jag känner min kropp så pass bra att jag hade vetat om jag gått en månad till. Det ville läkaren inte höra talas om utan hämtade BM som utan kontroll skrev fram graviditeten en månad, fixade nu UL-tid och så vidare medan jag stod som ett frågetecken. Kändes som jag ljög när jag ringde Stefan och sa att vi skulle få barn en månad tidigare.
Dagen efter ringde specialistmödravården och undrade om jag kunde komma dit eftersom jag beställt ett fostervattenprov i Falun. Jag förklarade att jag inte alls beställt något fostervattenprov men hon i andra änden hade då det i sina anteckningar. Hon trodde att BM kanske hade missuppfattat mig eftersom det stod att jag var orolig (men det var ju liksom för att jag hatar sjukhus). Nåja, vi ville inte göra något fostervattenprov men BM på specialist tyckte att vi skulle kolla hur långt graviditeten gått och haspade ur sig att "ja, om det nu är lika långt gånget som du tror så kan det ju vara tvillingar". Vi sov inte mycket natten innan det där vaginala UL i vecka nio. Vi fick dock komma till en jättemysig person som visade att det var preciiiis så långt gånget som jag trott från början. UL-BM tyckte att det var mycket märkligt att läkaren och BM på MVC skrivit fram graviditeten en månad och skrev genast tillbaka dem. Hon förklarade att anledningen till det framträdande putet redan i vecka nio var moderkakan, som ju ligger i framvägg och att jag har svankrygg. Jahapp.

Nu ska vi se hur den här storyn fortsätter. För den är nog inte klar än.

Om

I går vaknade jag med ont i magen och blev så klart rädd. Efter att ha jämrat mig en timme gick jag upp och det blev bättre men spände ändå ordentligt. Man blir så klart orolig och jag ringde MVC. De sa att jag skulle ringa förlossning, som i sin tur sa att jag skulle ringa gyn. Efter att ha lämnat mitt nummer ringer gyn upp efter två timmar. Tänk vad som hade kunnat hända på två timmar.. Nåja, gyn ber mig komma upp. Eftersom Stefan är borta och jobbar så får mamma följa med.

Till den här historien hör att mina föräldrar förlorade min storasyster, född 1981, efter födseln. Hon dog av en infektion eftersom hon inte hade några antikroppar mot en viss sorts streptokocker, något om man inte visste så mycket om på den tiden. När jag föddes, däremot, var det så klart ett himla pådrag på Karolinska och mamma fick bland annat äta antibiotika från den graviditetsvecka som jag beräknades klara utanför livmodern. När mamma sen skulle få Ludde hade vi flyttat till Dalarna men då, för 21 år sedan, var det ingen som förstod allvaret vid Mora Lasarett. Man trodde väl att det hänt lite på 21 år...

Redan vid mitt första samtal med MVC så berättade jag utförligt den här historien, om varför min syster dog och om pådraget när vi sen skulle födas. Barnmorska 1 nonchalerade det, Barnmorska 2 gjorde detsamma, läkare 1 och 2 likaså och till sist specialistmödravården. Det är alltså en kombination av ett angrepp av de här streptokockerna samt ett nedsatt immunförsvar mot dem som är farlig. Jag har hela tiden när jag berättat om det fått intrycket att de inte fattar vad jag snackar om men tänkt att de vet väl bäst, de jobbar ju med det här. Tillslut gick läkaren på specialist med på att det skulle göras två odlingar i vecka 28 och 36 för att se om jag har några angrepp av streptokocker. Jag försökte förklara att de även måste kolla mitt immunförsvar mot dem, men det var det ingen som ville lyssna på.

Så i går fick jag i går komma till en polsk kvinnlig läkare. Hon kontrollerade först att jag och barnet mådde bra genom ultraljud och lill*n mådde hur bra som helst. Eftersom mamma var med så berättade hon och jag - åtrigen - storyn. Så tittade den polska doktorn allvarligt på mig och viskade "Men varför har du inte berättat om det här tidigare". Eh, vad ska man svara på det? Jag berättade om alla gånger jag berättat och hon såg på riktigt skrämd ut över att ingen reagerat. Hon bedyrade också att hon skulle göra allt för att ta reda på hur de ska kontrollera mig och barnet under resten av graviditeten och erkände därmed att det inte fanns någon kunskap om det här på Mora lasarett. Vidare så skrev hon ut medicinering redan innan provsvaren kommer, det säger väl en del om allvaret i det hela.

Den smärta jag kände igår kan vara föranledd av en urinvägsinfektion som i sin tur kan vara ett tecken på att jag har de otäcka streptokocker som kan vara livsfarliga för mitt barn i magen. Det var dem min syster dog av eftersom hon inte hade någon immunförsvar mot dem, något som är väldigt ärftligt (vilket jag påtalat). Därför finns det alltså en stor sannolikhet att inte jag heller har de antikroppar som behövs vilket gör situationen livsfarlig för vårt barn. DET borde någon ha tagit på allvar för länge sedan och kontrollerat.

Om jag inte fått ont i magen i går. Om jag inte hade kommit till just den läkaren. Om jag inte själv eller med hjälp av mamma hade fått henne att förstå vad det var vi pratade om. Om det nu är så att jag har den farliga kombinationen av streptokocker och inga antikroppar mot dem. Om de i såna fall inte satt in medicinering. OM. Det ska inte finnas såna här om inom svensk sjukvård 2009.

Har i dag lämnat prover för analys och väntar nu på att läkaren ska ta reda på hur de ska testa mig ytterligare. Är rejält skärrad fortfarande och undrar hur man någonsin ska kunna lita på sjukvården. Jag har hört massa gott om Moras mödra- och förlossningsvård. Men jag har hört lika mycket negativt faktiskt. Kanske är synd att vi inte ska få i sommar så att jag hade fått åka till Falun.

Tack finaste

I dag har jag helt tappat tron på sjukvården. Tur att det finns pålästa läkare från Polen, som uppenbarligen är mer kunniga än de svenska jag träffat, så att vårt älskade barn inte riskerar att dö längre på grund av okunskap och nonchalans. Orkar inte skriva hela storyn nu.

Både jag och bebisen mår i alla fall bra efter kontroll och det här fick jag av den blivande pappan i dag som fick mig att må ännu bättre. Gravidspecial på Mora Hotell och Spa på lördag när han själv är beordrad övertid. Finaste blivande pappan. Nu ska jag åka och titta när han spelar match i solen. Sen blir det lite eftertanke kring dagen och film.

Obeskrivbart

Sådär vid fem- sextiden på eftermiddagen, när blodsockret är i fotknölarna, när det återstår ett beslut om dagens middag, när de där "sur"-hormonerna som barnmorskan pratar om är som mest påtagliga. Då är livet inte så jävla kul. I dag var det värre än någonsin, kanske för att det är måndag. På riktigt så övervägde jag att lägga mig i trädgården när jag rullade upp bilen på uppfarten i dag. Jag ville inte gå in. Var för trött. För SUR. För hungrig. Tur att man har någon form av "ta sig samman"-funktion i kroppen i dessa lägen. Däckade sur som ättika i soffan medan Stefan fixade käk. Nu är det lite bättre, mest för att bebisen är inne i sparktid och det är underbart.

Helgen var ju av det slappare slaget. I går fick jag ett akut sug att göra något. Det blev en trip till outleten i Sågmyra följt av den i Insjön. Fyndade en citrongul klänning med plats för två och ett vitt ekologiskt mammalinne. Svängde även in och fikade på trevliga Café SIljan i Leksand. Önskar att det fanns ett liknande i Mora.

I dag har det varit en bra jobbdag. Vill man bli påfylld med positiv energi på jobbet så ska man åka till Rättvik och jobba med Svempa. Det gjorde jag i dag. Denna människa och jag har så roligt tillsammans. I dag kryddade vi måndagen med att åka upp till tjusiga Lerdalshöjden och äta en tjusig lunch. Älskar deras matsmältningsshot man får innan maten!

Nu ska jag dra på mig rosa gummistövlarna och försöka få liv i åkgräsklippare. Tänk att man kan känna lycka över en åkgräsklippare.

Hoppas på dansken

I dag har varit tidernas största slappardag. Stefan, som aldrig någonsin är sjuk och i princip aldrig är trött åkte på något magvirus i går lagom till helg. Stackarn har legat i soffan hela dagen, när han inte varit på toa. Nu verkar dock det hela har släppt, lagom till fotbollen kanske. Det är preciiiis som vanligt när killar är sjuka, de är så ynkliga och det är mest synd om dem i hela världen. Nåja, eftersom det är så sällan så ställer jag gärna upp som sjuksyster/klagomur.

Själv har jag städat och sen tagit en shoppingrunda på Ica Maxi, i brist på sysselsättning. Träffade världens härligaste Bettan, min bästis när jag var liten tös, som nu har flyttat hem efter en magisterexamen i ekonomi i Uppsala. Härligt att i alla fall en av mina tjejer flyttar hem. Nu är det bara Emelie, Parde och Pyrans tur för att gamla tjejligan ska vara komplett. Den förstnämnda hoppas jag mest på, hör du det? Det var så typiskt att när jag väl flyttade tillbaka hit efter åtta år i Uppsala, så hade tjejerna flyttat en efter en.

Fotboll är något som inte intresserar mig över huvud taget. Jag försöker tittat intresserat, tro mig, men det ger mig tristessutslag. Den enda gången jag haft behållning av en match var för två år sedan då dansken rusade in på plan. Då skrattade jag mig halvt harmynt. Såg därför en dokumentär om den där dansken i dag och hoppas nu på att någon fyllskalle gör detsamma igen, för matchen lär jag få se vare sig jag vill eller inte.

Mitt i naturen - och studenten

Det är härligt att bo mitt i naturen. I går hoppade en liten hare runt på vår gård. Jo, det är zoomat hur mycket som helst och typ kassaste bilden.



I centrala Mora är det dock inte mitt i naturen utan snarare mitt i studenten. Eller mitt i studentjävlatrafiken. Det har tagit mig och Anderas en timme att ta oss från Noret till kontoret (rim, check). Jag hade egentligen planer på att runda av veckan och åka hem och krama kudden. Är då fruktansvärt trött i dag att det saknar motstycke och tänkte mig en powernap. Studentjävlatrafiken fick mig dock på andra tankar eftersom det verkar snudd på omöjligt att backa ut bilen från parkeringen i denna trafik. Får vänta till alla gormande flak ungdomar åkt hem och fortsatt festen någon annan stans.

Osökt kommer jag att tänka på min egen student för sju år sedan. Jag vet att det var 7 juni, mest för att det var nationaldagen dagen innan. Då var nationaldagen vanlig dag och inte röd. Hur som helst så var jag och fröken Sundsvall dagen innan nationaldagen ute och firade vår kommande student. Och det rejält. Eftersläckaren höll tydligen på till lunchtid dagen efter, alltså på nationaldagen. När vi lämnade efterfesten, eller snarare våra efterfestkavaljerer (båda var galet mycket singlar då) hamnade vi mitt i nationaldagståget av pensionärer i Uppsala. Perfekt. Två trashiga bakisstudentskor fortfarande iförda festblåsa och partymakeup. Kommer ihåg att vi fick smått panik över allt som skulle fixas inför den stora studentdagen. Lyckades dock se hyfsat fräscha ut på själva studenten som firades med båtfärd. Slå det ni, Morastudenter, att åka in i Uppsala med båt och alla stod och tog emot längs kajen. Maffigt.

I dag har vi varit i Borlänge på möten jag, Andreas och Svempa. Sune är, just det, hemma och firar sin son som tar studenten. I Borlänge hade vi ett mycket kreativt möte innan jag släpptes in på Kupolen av mina kära kollegor. På 45 minuter lyckades jag få med mig fyra påsar därifrån, ganska bra jobbat va?

När trafiken lättat ska jag åka hem till helg. Skönaste. I kväll äter vi bakad potatis med två röror; en av handskalade räkor av typen skagen och en med rökt kött och pepparrot. Ska också få med mig någon thriller hem från filmbutiken och sen bara krypa långt ner under filten och se den.

Noll inspiration...

... till noll saker. Kan det vara det jävla ruskvädret? Nåja, fick en rejäl hairmakeover innan lunch vilket var välbehövligt om nåt. I och för sig så har håret gått in i den där glansigt- och fintfasen under graviditeten men de kluvna hårtopparna kvarstod dock. Malin klippte mig för första gången, mycket duktig. Hon konstaterade, efter att ha fyllt på blekningsmedlet tre gånger och foliearken en gång, att det var det tjockaste hår hon slingat. Lustigt, för det säger nästan alla frisörer efter att ha stångats med mitt burr.

Avnjöt havets Wallenbergare på Lönnis med Matilda. Ljuvligt gott. Sen kom regnvädret from hell och det känns riktigt bra att jag inte planerat in några utomhusaktiviteter. Ska istället åka och fixa ett reportage inomhus och sen fortsätta försöka få tag i personer som det inte går att få tag i.

I kväll kommer hjärtat hem. Längtar.

Ensam, vad gör man?

Konstigt hur beroende man blir av varandra när man lever tillsammans. Stefan är ju på kurs och jag känner mig som ett stort frågetecken. De är ju nu jag ska passa på att göra allt det där som han stör sig på och som tjejer gör när inte respektive är med. Som att bjuda hem alla tjejkompisarna på tjejkväll och springa runt i små rosa underkläder och ha kuddkrig. Eller inte. Jag tror att det blir målning för min del, även om det är något jag kunnat göra även när Stefan är hemma.

En kick som hördes

Det är lustigt hur mödravården fungerar. Dumt att säga att de flyttat liksom. Nåja, hann dit i hyfsad tid. När jag parkerade dök det upp en vit Caddy. Stefan överraskade och hade åkt hem tidigt för att få höra på sitt barns hjärta. Finaste.

I väntrummet frågade sköterskan om jag hade något urinprov med mig. "Nej, jag har inget kiss i handväskan", viskade jag till Stefan och vi fnissade. På riktiga MVC har de som en kissluss genom vilken man skickar kisset när man gjort urinprovet. Det har de inte på provisoriska MVC. Jag fick gå ut i väntrummet med en mugg kiss. Roligaste var Stefans min, som trodde att jag gjort fel som kom ut med kisset. Den minen hade jag velat ha på bild. Nåja kisset kom dit det ska och alla prover var väldigt bra. Kändes skönt.

Så var det dags att höra på bebisens hjärta. Tick, tick och så plötsligt kraschade det till i den lilla apparaten. "Oj, en rejäl spark", konstaterade barnmorskan och jag började skratta - då jävlar lät det i apparaten. När jag hämtat mig från skratten var det alldeles ljuvligt att höra den lillas hjärta. Jag försökte även få barnmorskan att sia om kön, något som hon motvilligt gick med på. Man kan ofta men långtifrån alltid se det på magen, berättade hon. Mycket mage framåt pojke och mer runtom och högt flicka. Om det stämmer råder det inga tvivel om att det är en liten tjej i magen, eftersom min mage börjar vid brösten och verkligen sitter runt om.

Efter MVC-besöket och lite jobb var det dags att ta tag i bygget. Båda papporna var här idag. Jag bjöd på asiatisk nudelsallad och sojamarinerad grillad fläskfilé, riktigt gott. Fjärde dagen grillat nu, I love it. Mamma anlände efter ett tag och vi hittade den mest bedårande lilla barnsäng högst upp på loftet i vår egen lada. Jag som letat på Blocket, och så fanns den där dyrgripen med skyhögt affektionsvärde i min egen lada. Nu ska vi bara kolla så att det inte är någon i släkten som äger den, men jag tycker att någon borde ha saknat den vid det här laget...

Nu har alla föräldrar åkt hem och jag ska njuta av min man som åker på kurs i morgon. Känns stabilt att de förlägger en kurs på en Finlandsfärja. Undra hur pigga Stefan och Anders kommer att vara torsdag morgon? Haha.

Svettfri

De känns som om jag varit en ballong de senaste varma dagarna. Puh, det kommer att bli en tung, svullen sommar. Jag vaknar i normaltillstånd men på eftermiddagarna när det stekt som mest sväller händer, fötter och vrister upp. Och så lite hormonsvettig på det. Finfint. Därför var det skönt att vakna till regn och svalare väder i dag.

I går svämmade alla hormoner över och jag var arg som ett bi och sur som en citron. Och så hände det sker under dagen som inte direkt gjorde mitt tillstånd bättre. I dag är det något bättre men jag är folkskygg och jobbar därför hemifrån, i alla fall på förmiddagen. Ska till MVC i eftermiddag och lyssna på bebisens hjärta. Det är dagens, och veckans, höjdpunkt.

Och så kom sommaren

Det var förvisso inte så skönt att vakna eftersom det var bastukänsla i sovrummet. Men hur skönt är det inte att gå ut till det här när man vaknat till lite? Hur skönt som helst med fruktsallad och kaffe på altanen i ottan. Sommarvärme! Passade på att sitta där och skriva innan solen började ligga på, då for jag till jobbet.



I helgen har jag inte klivit utanför gården känns det som. Mest hemmafix och hemmahäng. Vaknade tidigt i lördags och var på stan innan affärerna öppnade för att hänga på låset och få med mig färg, tyg och annat inför helgens makeover av utemöblerna och altanen.

Ett annat big moment var ett jag väntat på sedan i höstas. Då ledsnade vi nämligen på att slita med handgräsklipparen på våran jättetomt och införskaffade en åkgräsklippare. I hela mitt liv har jag drömt om en sån så det var en högtidsstund i lördags när jag startade den gula maskinen och gav mig av mot gräsmattan. Oj så roligt det är! Man kan åka i olika hastigheter och efter att jag fått in snitsen så lyckades jag få upp den stackars gräsklipparen i breställ, haha. Det finns en tyst överenskommelse hemma att det numer är jag som är gräsansvarig. Därför gav jag mig fan på att jag skulle lära mig hur åkgräsklipparen fungerade utan hjälp av Stefan. Det gick på det stora hela bra, förutom när jag åkte runt och trodde att jag klippte i säkert en kvart utan att ha klippaggregatet nere. Haha. Den bjuder jag på.



I lördags kväll kom grannen Hans över på grillning. Det är roligt med Hans för till skillnad från resten av grabbarna så är han intresserad av matlagning. Det är ju roligare att vara två entusiaster i köket liksom. Vi grillade entrecote och till det örtbakad potatis i ugn med basilikacreme. Mums.



Avslutade med min favvis chokladfyllda grillade bananer med vaniljglass.



I går morse stormade mamma och pappa in hemma. Pappa och Stefan begav sig till Venjan för att dra el i nya huset och mamma och jag drog på allvar i gång projekt altanuphottning, jag hade nämligen smygstartat redan på lördagkvällen. Det var en rolig dag, lite slitig men det var det värt alla gånger med tanke på hur fint det blev. Ska lägga upp före- och efterbilder senare.

När vi slitit färdigt på varsitt håll slog vi till med mors dags-middag hemma i Långlet. Mammorna fick min goda potatissallad med ruccola, feta, soltorkade tomater, basilika, vitlök och rödlök. Till det grillat, så klart. Efterrätter bestod av min nya favvisefterrätt som är en rabarberdröm utan dess like (var med i senaste numret av bladet btw). Det blev en väldigt trevlig kväll och det var första gången de blivande mor- och farföräldrarna sammantrålade på väldigt länge, konstaterade vi. Mammorna fick så klart varsitt paket innehållandes lyxig duschcreme och bodybutter.





Det var två utmattade blondiner som somnade i går. Nu måste vi hitta ett myggfönster så att vi kan ha fönstret öppet om nätterna. Det här håller inte.

Denna måndag hoppas jag äta lunch med Matilda, få en massa gjort och avsluta med grillad lax hemma på altanen. Den har gått från att vara ett ställe jag helt inte vill vara på till ett ställe jag vill vara på hela tiden. Lusigt vad en gammal kyrkänk, ett bord som ingen ville ha på en auktion, några reafynd, en massa färg och lite tyg kan göra.