Jobbsnack

Det finns vissa störningsmoment, enligt mig. Är riktigt jävla less på folk som gnäller över hur mycket de jobbar, framförallt när man inser att de inte alls jobbar så jävla mycket. Har ett par, tre "kompisar" (typ knappt känner) på facebook som i princip varenda uppdatering skriver om hur många timmar de ska jobba och så vidare. Så följer jag ju ett antal bloggar, varav vissa sporadiskt. Som en av dem, där en egen företagare gnäller över att hon/han jobbar så himla mycket bara för att personen i fråga råkat jobba typ från åtta till åtta en dag. Är det att jobba mycket för att vara egen företagare? Haha, säger jag. Vi kan börja snacka om man jobbar åtta till åtta alla dagar i veckan under en lång period. Då jobbar man mycket.

Efter att ha drivit min egen tidning i ett år (innan jag sålde Maggan) så vet jag vad det innebär att arbeta mycket. Då kunde det bli nätterna igenom och det var väl inte så jävla kul för Stefan alla gånger. Jag vet också vad det innebär att arbeta mycket eftersom jag har en far som arbetat extremt mycket stundtals under min uppväxt. Men det är väl oftast förenat med att vara egen, mycket arbete alltså. I alla fall stundtals. Skulle jag göra det igen? Gärna. Eller, jag vet att jag kommer att ha något eget igen i framtiden.

Själva poängen är att man inte ska gnälla så jävla mycket över att man jobbar ett par timmar extra en dag. Man ska vara glad över det istället; man har ju ett jobb. I dag har jag jobbat åtta till åtta och jag gnäller inte ett dugg, jag får en kick av det faktiskt. Får mig att känna mig bra. Ju mer jag jobbar desto mer vill jag jobba. Faktiskt.

Dock är det ju ganska skönt att komma hem till soffan och mysoutfit. Nu väntar jag på Stefan som är på väg hem från fotbollsmatch. Förutom jobb, som bland annat bestod av att svetta mig igenom anteckningarna från Marit Paulsen-intervjun, så hann jag med en trevlig lunch med Tin och sötnöten Svea. I morgon ska jag avnjuta utsikten på Gesundaberget, det blir flott.