I dag har varit tidernas största slappardag. Stefan, som aldrig någonsin är sjuk och i princip aldrig är trött åkte på något magvirus i går lagom till helg. Stackarn har legat i soffan hela dagen, när han inte varit på toa. Nu verkar dock det hela har släppt, lagom till fotbollen kanske. Det är preciiiis som vanligt när killar är sjuka, de är så ynkliga och det är mest synd om dem i hela världen. Nåja, eftersom det är så sällan så ställer jag gärna upp som sjuksyster/klagomur.
Själv har jag städat och sen tagit en shoppingrunda på Ica Maxi, i brist på sysselsättning. Träffade världens härligaste Bettan, min bästis när jag var liten tös, som nu har flyttat hem efter en magisterexamen i ekonomi i Uppsala. Härligt att i alla fall en av mina tjejer flyttar hem. Nu är det bara Emelie, Parde och Pyrans tur för att gamla tjejligan ska vara komplett. Den förstnämnda hoppas jag mest på, hör du det? Det var så typiskt att när jag väl flyttade tillbaka hit efter åtta år i Uppsala, så hade tjejerna flyttat en efter en.
Fotboll är något som inte intresserar mig över huvud taget. Jag försöker tittat intresserat, tro mig, men det ger mig tristessutslag. Den enda gången jag haft behållning av en match var för två år sedan då dansken rusade in på plan. Då skrattade jag mig halvt harmynt. Såg därför en dokumentär om den där dansken i dag och hoppas nu på att någon fyllskalle gör detsamma igen, för matchen lär jag få se vare sig jag vill eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar