Obeskrivbart

Sådär vid fem- sextiden på eftermiddagen, när blodsockret är i fotknölarna, när det återstår ett beslut om dagens middag, när de där "sur"-hormonerna som barnmorskan pratar om är som mest påtagliga. Då är livet inte så jävla kul. I dag var det värre än någonsin, kanske för att det är måndag. På riktigt så övervägde jag att lägga mig i trädgården när jag rullade upp bilen på uppfarten i dag. Jag ville inte gå in. Var för trött. För SUR. För hungrig. Tur att man har någon form av "ta sig samman"-funktion i kroppen i dessa lägen. Däckade sur som ättika i soffan medan Stefan fixade käk. Nu är det lite bättre, mest för att bebisen är inne i sparktid och det är underbart.

Helgen var ju av det slappare slaget. I går fick jag ett akut sug att göra något. Det blev en trip till outleten i Sågmyra följt av den i Insjön. Fyndade en citrongul klänning med plats för två och ett vitt ekologiskt mammalinne. Svängde även in och fikade på trevliga Café SIljan i Leksand. Önskar att det fanns ett liknande i Mora.

I dag har det varit en bra jobbdag. Vill man bli påfylld med positiv energi på jobbet så ska man åka till Rättvik och jobba med Svempa. Det gjorde jag i dag. Denna människa och jag har så roligt tillsammans. I dag kryddade vi måndagen med att åka upp till tjusiga Lerdalshöjden och äta en tjusig lunch. Älskar deras matsmältningsshot man får innan maten!

Nu ska jag dra på mig rosa gummistövlarna och försöka få liv i åkgräsklippare. Tänk att man kan känna lycka över en åkgräsklippare.