I höstas var jag så där lat som man inte får vara. Det ringde nån övertrevlig brud och frågade om jag ville prova ett par "fantastiska" hipsters. Helst gratis, var det naturligtvis. Okej, jag hade bråttom och måste väl ha känt en släng av trosbrist. Jag tackade ja, trots att jag vissate att den lilla trosan var gratis första gången men att det sen skulle dimpa ner en trosa i månaden - som kostar. Och det gjorde det ju. Efter tre trosor fick Stefan nog och tvingade lata mig att säga upp trosjävlarna. Då var de problemet ut världen.. trodde jag ja.
Cirka en gång i månaden ringer en övertrevlig brud och frågar käckt om jag vill prova dessa fantastiska trosor igen. De första typ tre påringningarna var jag trevlig. Sen lite mindre trevlig. Så hände det en dag att bägaren rann över för fröken Westman. Det var när jag mådde som sämst i typ vecka sex. Illamående, arg, ledsen och hade precis haft ett utbrott på Stefan (som förmodligen inte gjort något speciellt). Jag körde bil och var så hormonupprörd att jag skakade, samtidigt som tårarna sprutade. Så ringde det. Den övertrevliga trostjejen. Ärligt talat så kommer jag inte ihåg exakt vad jag sa, men det var väl något i stil med "men vafan fattar du dåligt jävla trosmänniska, hade jag velat ha era jävla fula trosor så hade jag väl för fan tackat ja för längesen. Ringer ni igen så ska jag anmäla er för trostrakasserier". Sen slängde jag telefonen hårt i passagerarsätet och tänkte att nåja, det var väl lite onödigt, men de kommer garanterat inte att ringa nåt mer... trodde jag ja.
I dag ringde den övertrevliga jävla trostjejen igen. Denna gång förklarade jag vänligt, men ack så bestämt att de aldrig mer skulle ringa mig. Nu får vi se hur det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar