Sambo på riktigt.

Nu är det klart. Grejerna är flyttade och vi har blivit familjen Westman/Jemthans på riktigt. Det känns mycket bra.

Idag snöar det big time i Mora med omnejd. Och jag som ska ut och åka. Första anhalt är Ronnie och Fredrik på Väsaberget. Sen blir det Sälen för matreportage på "Lammet och grisen". Ska bli kul att ut och åka lite. Även om jag hade önskat mig lite bättre väder.

Ibland vänder det fort...

I det tidigare inlägget idag så gnällde jag över hur trött jag var. Tänka sig, helt plötsligt är all trötthet som bortblåst. Jag har kommit på hundra bra ideér på morgonen som verkligen ska spånas vidare på. Ideér som kan göra att jag får jobba mer med det jag verkligen vill - entrepenör. Det är ju det roligaste. Men vi får se. Förhoppningsvis blir det som jag vill, det brukar ju det. Det är ju nämligen en sak att ha ideér. Och en helt annan sak att förverkliga dem. Göra tanke till handling.

En sak som jag kan irritera mig på är att en del frågar mig om jag får bidrag för min verksamhet. Det kan vara frågor om eu-bidrag, starta-eget-bidrag, anställningsstöd osv. Egentligen borde jag svara de frågvisa att de inte har med det och göra, men det är ju inte riktigt min stil. Jag har nämligen inte fått ett enda jävla bidrag. Inte en spänn från varken stat eller eu. Så det så!

Nu ska jag adressändra. Till Långlets bygatan 17. Det är den största lyckan.

Trött!

Oj så trött jag är. Vill ligga hemma i sängen och dega. Nej, då det vill jag egentligen inte men det skulle vara skönt att vara lite piggare. Dessutom har jag ett brännmärke som gör ont på magen och lite andra krämpor. Kan nån tycka synd om mig? Bara lite? Ibland har jag ingen lust att vara vuxen.

Lyxmåndagsmat, styrelsemöte och shopping.

Nu ska vi snart ha styrelsemöte med Magazin. Vi har bestämt att ibland bjuda in en gäst på våra möten som kan ge lite ideér och inspiration. Idag är det premiär och först ut är Per Frisk, chefredaktör på tidningen Hälsa. Per är också en god vän till familjen och väldigt tokig. Faktum är att han är helt galen, fast på ett bra sätt. Jag har under dagen suttit och funderat på vad jag skulle bjuda på till förtäring. Kändes så där kul att gå och köpa nån trist sallad (utbudet i stan suger balle). Jag ville inte helle rbjuda på nån trist Kina-mat eller så. Lösningen låg helt plötsligt framför mig på bordet - Lönnkrogen (som köpt bannern på förstsidan). De har supernajs mat. Jag ringde chefen Uffe, som f.ö. är en riktitg skön filur, och frågade om han kunde svänga ihop lite plockmat. Självklart kunde han det. Snart kommer jag att åka och hämta lite kyckling- och laxspett, vitlöksbröd, olika ostar och korvar, cheesejalapenos och annat smått och gott. Vilken jävla lyxmåndagsmat. Mums!

I Alla hjärtans dags-present fick jag av Stefan ett supertjusigt set från Björn Borg i vitt och guld. När jag tvättat trosorna en gång släppte allt guld. Bra jobbar Björne Borg! Fick så klart byta av snälla Tin (kompis och butiksbiträde på Kompis där de var köpta) som också var min persnoliga shoppare idag. Jag provade loss och kom ut ur butiken med en klänning, en kofta och ett par örhängen. Man ska komma ihåg att jag nästan lovat Stefan att inte köpa fler klänningar (den här månaden har jag redan köpt fyra). Men de är ju så fina. När jag senare gick en till runda på stan hittade jag ytterligare en klänning. Men den ska jag nog inte gå och köpa förrän i morgon. Jag är en klänningstjej.

Resten av styrelsen, plus Johhny och Sune, ska senare gå på hockey, Jag pallar inte med. Var borta varje kväll förra veckan. Bara längtar efter en måndagshemmakväll. Först en sväng förbi lägenheten. Jag lääär ju börja packa ihop mina saker liksom. Jag orkar inte. Kanske tar vi det i mrogon istället. Mycket troligt.

Förra veckan hällde jag kolasås i örat på Stefan. Denna veckan blir det något nytt hyss. Jag älskar hyss. Roligaste är att man fryser in någons besticksamling när man är hemma hos någon på fest eller liknande. Tänk hur förvånad vederbörande blir när denne ska äta dagen efter. Var är besticken liksom? Och när denne väl hittar besticken så är de infrysta. Hysteriskt roligt, Jag och Stefan planerar att genomföra bestickkuppen hos någon av hans kompisar snart. Som hämnd för laxhistorien.

Nu ska jag hämta mumsmat!

Frysa in spaghetti?

Jag vill börja med att klargöra att min älskling absout inte är snål. Inte det minsta. Tvärt om, han är generös som få. Därför är den här historien ännu roligare. I går när jag, Stefan och grannen Hasse ätit thaimat så fanns det thaigryta kvar men inget ris. Stefan skulle, som vanligt, ha matlåda. Först tänkte han koka nytt ris men sen kom han på en sak. Han hade nämligen lite fryst pasta i frysen. Fryst spaghetti? Jag och Hasse skrattade så att vi nästan ramlade av stolarna. Jag frågade mig hur han hade lyckats frysa in spaghetti utan att jag sett det och kunnat hindra honom. Det är F Ö R B J U D E T att frysa in pasta. Alla har råd med pasta. Dessutom kan väl inte pastan vara så god när den varit fryst? Dessutom är det ju ganska lätt att koka pasta om man ska ha. Jag och Hasse var sammanfattningvis som två frågetecken. Stefan lackade tillslut ur för att vi mobbade honom så mycket. Han tog ur pastan ur frysen och hällde på thaigrytan (dessutom ska thaigrytan ätas med jasminris, inte med pasta). Han fick sin matlåda. Och vi ett gott skratt.

Funktionärsfia har sålt sin lght.

Så då var det måndag igen. Helgen har varit bra. Men, as usual, för kort!

I fredags var det så dags för mig att göra debut som Vasaloppsfunktionär. Vi skulle vara på plats klockan 11.00. Först svirade jag om från high heels, kjol och kappa till underställ, tjocktröja, goose-jacka, täckisar och rejäla skor. Kände knappt igen mig själv men Stefan tyckte att jag var fin. Åkte upp till kontrollen i Eldris med Anders och Karin. Väl på plats fick vi på oss finfina Ica-kläder: röd fleecetröja med stort Ica-tryck på magen, röd Ica-mössa, vitt plast Ica-förkläde och - som pricken över i:et, ett par plastarmar att sätta över tröjan. Så snyggt, så snyggt. Det roligaste var att alla hade samma kläder. Det var således rätt svårt att hålla koll på varandra, jag försökte bland annat vid ett antal tillfällen att gosa med Stefan, men det visade sig så klart att det inte var Stefan, utan nån annan i samma kläder. Haha. Jag skötte mig bra som Vasaloppsfunktionär. Jag och en fotbollskille hade bland annat tävling om vem som kunde få ut en hel hink blåbärssoppa fortast. Tävlingen var, som vanligt när jag deltar, på blodigt allvar. Naturligtivs vann jag, men våra bänkar såg ut som ett blått slagfält efteråt. Jag passade också på att göra reportage i kontrollen - smart som jag är.

Fredagskvällen bjöd på alkohol. Efter att ha skjutsat Stefan och Anders till firmafesten på Orsa Bowling åkte jag hem och gjord emig i ordning. Samtidigt som jag njöt av ett glas mousserande. Efter nåen timme kom Tin med väninna och hämtade upp mig och vi åkte till Johnny på förfest. Det var trevligt och efter ett tag begav vi oss ner till Öltältet. Där var det ganska folktomt. Eller egentligen var det nog ganska mycket folk men tältet var så stort så det märktes inte. Det bästa var att de serverades Oz i tältet. Det är en slags red bull och vodka på flaska, fast fruktigare (så beskrev min f.d barchef den när jag jobbade i krogbranschen). Det blev några Oz och lite mingel. Fick bla träffa alla Stefans arbetskompisar, och det var ju kul. Ganska dragna gick vi sedan till Lilla Krogen med Stefans kompis Nisse. Där tog vi en väldigt nödvändig drink (läs:inte) och sen blev det taxi hem. Morgonen efter var en riktig mysmorgon. Dessvärre var Stefan så bakis att det blev väldigt lite aktivitet den lördagen. Nåja, vi lyckades iaf ta oss ner på stan och handla lite snask. På kvällen åkte vi och åt gratismat hos mamma och pappa som hade en liten middagsbjudning med två gamla kompisar till dem som var uppe och hälsade på från Stockholm. På kvällen drack vi lite vin med Hasse och Jimmy som skulle u toch slira. Kors i alla tak, men vi somnade redan vid halv tolv på lördagskvällen. Hur bra är inte det liksom?

Efter en del turer och spekulanter så bestämde jag mig igår för att sälja min lght till Anders, som var och tittade på den i torsdags. Det kändes verkligen helt rätt! Istället för de kids som varit intresserade. Anders blev godkänd av föreningen på en gång så innan veckan är slut är jag nog utan lägga. Och blir sambo i Långlet. Tjihooo. Igår började vi städa ur Stefans saker så att jag får plats med mina. Det känns sååå bra. Nu ska det bara bli lite Sofia-prägel på huset. Kul kul.

Igår fick jag, återigen, sitta i sekreteriatet på SLIK:s hemmamatch i Noretskolans sporthall. Som tur är var tokroliga Skåran med och satt med mig. Vi är ett för jävla bra sekreteriat-team. Efter matchen tog vi med oss Jimmy och Hasse hem och kollade på "Sju miljonärer". Sådär bra film men skönt med lugn och ro.

Nu - ny arbetsvecka. Har ingen ork. Men det är väl bara att dra igång det hela.

Sofia goes Vasaloppsfunktionär.

Nu är det dags. Jag har slutfört arbetsveckan. Nu väntar nästa uppdrag - Vasaloppsfunktionär. Roligaste uppsättningen: jag, Stefan och hans tokiga kompisar Anders och Sticko. Plus en hel drös andra. Jag kommer att skratta hela dagen lång.

Ikväll ska jag dricka alkohol. Det ska bli kul. Lite olika bud om var men säkert är att jag kommer tat besöka det öltält som finns uppsatt i Mora med anledning av Vasaloppet. Mäkta stolt är jag över att ha fått ett av tio vip-kort till detta tält (ja, jag är ironisk angående stoltheten).

Over and out, nu ska här serveras blåbärssoppa.

Brännmärkt.

Igår när jag hade visat min lägenhet så hände en konstig grej. Jag gick på parkeringen och hade precis tänt en cigg. Helt plötsligt var ciggen borta. Var fan tog den vägen, tänkte jag. Efter ett tag känner jag en ytterst obehaglig känsla på magen. Tänker: shit, har jag fått in ciggen innanför kappan? Mycket riktigt. Det har jag. Inte bara innanför kappan och inte bara innanför tunikan. Utan innanför det understa linnet, direkt på kroppen. Ciggen har alltså färdats från min mun, ner i min taighta kappa och sen, förmodligen via klyftan, passerat bh:n och lagt sig till rätta på magen. Ni kan ju sjävla tänka er hur skönt det är att ha glöd på magen. Jag får panik och bokstavligen sliter av mig kappan samtidigt som jag skriker. Sen försöker jag liksom lufta ur ciggen genom att dra ut tröjorna och skaka på mig. Inget händer. Det gör ännu ondare och börjar lukta bränt. Stoppar ner handen, bränner mig lite, men får tillslut ut glöden. Det blir helt lugnt. Jag blir helt chockad. Vad hände liksom? Borstar bort aska från magen och konstaterar att jag får ett inte så snyggt brännmärke på magen. Tänder ciggen och åker därifrån. Alla boende på Fridhemsplan som såg incidenten igår vid 17-tiden - snälla, säg inte till någon hur roligt det såg ut när en blondin plötsligt sliter av sig kappan och luftar tröjan. Tillåt mig att skratta högt åt mig själv istället - HAHAHAHA.

Jag och Kirsten Dunst.

Nu ni. Ska ni få höra (eller snarare läsa kanske). Det kom in en släktforskarkille till pappa på tryckeriet häromdan när jag va där. Vi fick för några år sedan reda på att vi har en massa släkt i USA av samma snubbe. Släkten har tom varit och hälsat på i Venjan, där både vi (på pappas sida) och de härstammar från. I sommar ska det tydligen vara någon form av släktträff. Jag visste sedan tidigare att Kirsten Dunst härstammar från Skandinavien. Nu har det visat sig att hon härstammar från Venjan. Hur coolt är inte det? Vi kanske är släkt! Det bästa är att hon kanske kommer till släktträffen. Då ska vi festa, jag och Kirsten.

Livet är ett kaos. Men härligt.

Eller i alla fall har varit. Ett riktigt kaos. Måndagens tidningslämning var den värsta i mannaminne. Det började redan i torsdags med att stora mac:en, tillika servern, kraschade. Efter inklallning av mac-expert konstaterades det att hårddisken var intakt men datorn död. Produktionen fick köras till pappgubbens tryckeri (thank God att det fanns en fungerande mac där). Som en följd av datrokraschen så var jag sen med texterna, annonsproduktionen var sen, Vasalopps-bilagan var sen. Allt var sent. När vi skulle lämna sidorna fungerade inte ftp-programmet. Jag grät, skakade och var allmänt hysterisk. Men, två timmar sena, lyckades vi lämna tidningen som delades ut igår.

För att lösa datorproblemet fick jag lov att åka till Våsterås igår och hämta en ny. Det var en trevlig trip. Medans de installerade den gamla hårddisken i nya datorn så fick jag lite tid för shoppning - lovely. Det blev tre härliga påsar att ta med hem. Sånt piggar upp! Efter Västeråstripen var jag dock helt slut. Körde som en biltjuv hem. Roligaste. Jag älskar pappas Audi. När ska den bli min? Elelr vår kanske snarare.

Nu är datorn på plats och data-Lennart kommer snart och får den och alla program på plats. Jag ska försöka planera nästa Magazin idag och bästa är att jag ska få äta lunch med min darling. Senare ska en älvdaling komma och titta på min lägga. Hoppas han vill ha den. Annars får Jonas låna den. Orkar inte hålla på att vara mäklare. Jag vill ha den puts väck. Kvällen avslutas i FM Mattsson Arena där Mora möter Brynäs. Fan, jag bröjar bli en riktig hockybrud (va på match i lördags också).

I morgon händer det roligaste. Debut för Sofia som Vasaloppsfunktionär. Nej, jag får inte ha high heels, eller kjol/klänning, eller kappa. Det blir Goose jacka och täckbyxor. Sen ska jag dela ut blåbärssoppa så att det står härliga till. På kvällen är det inte omöjligt med utgång. Stefan ska ut och va dräggfull med sina hantverkararbetskompisar. Då känns det som att jag i alla fall måste vara lite full om jag ska klara av att sova med en fullis, haha. Sen är jag ju lite sugen på att festa också. Ska försöka få min duktiga frisör Robert att ta sig an mitt hår först bara. Så att man blir lite tjusig. Jag älskar att va nyklippt! På lördag är senaste budet att vi ska åka ut med skotern och titta på Tjejvasan och mysa med varm choklad och grilla krov. Mysigt mysigt.

Nu ska jag gå och kolla hur installationen går, nya mac:en är väldigt fin.

Hjärtdagen i Långlet.

Jag har alltid stört mig på min kära far som alltid kommer för sent hem. "Mycket på jobbet, det dök upp en del oförutsägbara saker" är hans förklaring och den har jag hört mååånga gånger. Vi andra i familjen har hånat honom rätt mycket för det där. Nu har det blivit så här att även hans dotter, dvs jag, har börjat med samma grej.

I går vid lunch ringde jag till min älskling med min allra lenaste och mest kärleksfullaste röst och sa "du, jag tänkte försöka komma hem tidigt idag, vid halv fem redan så att vi kan mysa". Stefan lät glad för detta och på pekade att jag oftast kommer hem betydligt senare än vad jag säger. Ni kan ju gissa själva hur det gick? Det dök upp en del oförutsägbara saker på jobbet. Om man så säger. Och jag kom hem vid sex, en och en halv timme efter den tid jag lovat. Joråsåatte. Bra jobbat Sofia. Som tur var hade jag i alla fall kommit ihåg och handla mat. Som jag lovat att laga till vid halv fem. Istället blev det halv sju. Jag svängde ihop en väldigt smarrig fläskfilépasta med soltorkade tomater och grejer. Den gjorde succé. Jag hade köpt lyxiga chokladpraliner till efterrätt som av Stefan fick omdömmet "den godast choklad jag någonsin ätit". Bra betyg mao. Sen var det dags för paketöppning. Jag fick två paket först och mörkade att jag ens hade några paket. Men sen hivade jag upp dem ur handväskan. Jag fick ett par supersnygga och sportigt sexiga underkläder från Björn Borg. De var ett par boxertrosor med tillhörande toppbh i vitt med guldmönster på. Väldigt snyggt. Stefan i sin tur hade jag köpt en väldigt väldoftande parfym till samt en massageolja och lite badgrejer. Det föll sig därför naturligt att vi tog ett skumbad med champange efter middagen. Oj så mysigt det var. Efter det lite tv-tittning innan Sofia bokstavligen däckade i sängen. Oj så trött jag var. Lika trött var jag också när jag vaknade i morse. Hua. Nu har jag kommit igång.

Har idag hunnit med att vara på två artikelgrejer. Den senaste var i Vasaloppsmuseet där det var presskonferens om nåt tekniskt tjafs. Nu ä jag mest lunchsugen. Finns en stor chans att det blir pannkaka. Mums! Ikväll ska jag hålla föredrag. Det är alltid lite pirrigt men brukar gå bra. Nej, nu - jobb, jobb, jobb!

Sofia kastar boll.

Förra veckan var det nåt ung företagsamhetsjippo i gallerian intill redaktionen. Jag och Johnny gick förbi efter lunchen och jag blev tvingad att kasta en boll i ett hål. Svärmor kollade på också så jag ville göra ett bra resultat. Och det gjorde jag faktiskt. Mitt i prick. Jag vann en sportbar. SÅ här såg dte ut när jag kastade.

Kärlekens dag!

Nu ska jag hem och fira med min älskling. Först rusa ut på stan för att införskaffa det perfekta Alla hjärtans dag-myset. Och lämplig present. Sen ska vi laga mat och bara njuta av varandra, as usual mao. Haha.

Puss alla älsklingar.

Bortgjord.

Jag är för rolig. Håller för fullt på med Vasaloppsnumret och har fått en lista namn på intressanta personer av Vasaloppsgeneralen. Vid kranskullenumret stod en Eva och vid kransmasnumret en Lars. Smarta Sofia drar genast slutsatsen att Eva och Lars är kontaktpersoner åt kranskullan och kransmasen. Jag försöker ringa Eva, som inte svara, så istället ringer jag Lars.
– Hej, Sofia Westman här på Magazin Dalarna.
– Hej.
– Du, i nästa nummer av Magazin har vi stort Vasaloppsspecial och tänkte så klart ha med kranskullan och kransmas.
– Okej, va kul.
– Ja, och jag tänkte kolla med dig som har koll på kransmasen om det finns möjlighet att träffa honom och kranskullan tillsammans.
– Ja, eh, det ska nog gå. Eva är ju på JSM nu fram till lördag söndag någonting.
– Okej, men kransmasen då?
– Eh, ja alltså det är ju jag det...
– Oj, jag trodde du var en kontaktperson till kransmasen.
– Haha, nej alltså det är jag.
– Okej, förlåt, jag trodde att Rolf Hammar gett mig numren till kontaktpersonerna.
– Haha, nej, det är vi.

Sen fortlöper samtalet och jag håller på och dö av pinsamhet. Jag tog för givet att Eva och Lars var kontaktpersoner för att Lars och Eva inte är några särskilt ungdomliga namn, och kranskullan och kransmasen brukar ju vara i 20-årsåldern. Fan va pinsam jag är. Undra om kranmas-Lars fattade att det var därför jag trodde att han var en kontaktperson? Senare under samtalet kommer jag på att jag inte vet vilken sport denne Lars sysslar med (det är ju alltid nån sporttok som får vara kranskulla och kransmas).
– Eh, vilken sport är det du håller på med?
– Ja, alltså det är längdskidor.
– Ok, ja du får ursäkta jag har inte så bra koll på det där.

JÄVLAR vilken seriös framtoning jag måste ha.

Alla hjärtans dag - hjälp!

Så var det dags för årets kanske konstigaste dag. Alla hjärtans dag, som det ju är i morgon. Vad är det vi firar? Hur ska man fira? Jag är inte så bra på det här. Jag försöker att komma ihåg hur jag firat tidigare år, med tidigare pojkvänner/dejter/strul, men det står still. Jag vet att jag en gång var och firade på restaurang med P, men att jag sen istället för att gå hem och fortsätta fira, hade bestämt med tjejerna att vi skulle gå ut (inget ovanligt alls). Stackarn. Jag tror inte att jag firat Alla hjärtans dag så mycket. Men å andra sidan så har jag kanske inte alltid varit så seriös.

I år ska jag dock försöka fira, för nu finns det kärlek som jag verkligen vill fira med. Vi har båda fört saken på tal många gånger, vad ska vi göra? Eh, ja jag vet inte. Har faktiskt ingen aning. I huvudet har jag också tänkt att jag ska köpa något till min älskling, med vad? Vad? Vad? Vad? Det finns några big no no:s. En av dem är de här jävla fula nallarna som håller i skyltar och grejer som det står "jag älskar dig" på. De är verkligen gräsliga. Töntiga, fula. Fy. Likadant med alla töntiga kort, alla töntiga fula ljus och sånt skit. Big no no no. Jag vill köpa något fint som är lite mer genomtänkt. Något han kanske inte visste att han behövde. Jag har mina aningar om vad det kan bli...

Så, vad ska man som försälskat par göra då? Jag tyckte att Stefan sa det bästa igår: "Vi har Alla hjärtans dag alla dagar". Sötaste! Och det är faktiskt sant. Undra om det här går över? Jag tror inte det, känns inte som det. Vi bokstavligen slänger oss i armarna varje gång vi ses, oavsett om det är när någon kommer hem eller om någon bara varit nere i källaren. Helt fantastiskt. Igår var det extra bra och vi hade en sån där riktigt bubblig dag också, dvs vi pratar oavbrutet om både viktiga och mindre viktiga saker. Jag tror att vi hittills inte har lyckats se ett helt tv-program eller en hel film utan att snacka sönder den. Men det är härligt! Vi konstaterade igår att vi känner varandra väldigt väl, trots att vi inte varit tillsammans så länge (tre månader och nio dagar, ja jag är fjorton år). Iaf så hade vi bestämt oss för att sova tidigt igår, men trots det så hamnade vi i en härlig planeringsdiskussion och släckte inte förrän halv tolv (och då skulle vi ju hinna med lite annat också, visade det sig). Åter till morgondagen: jag tror det blir bra!

Idag ska jag försöka hinna med en massa saker. Hur det nu ska gå. Jag längtar hem, idag är nämligen både jag och Stefan träningsfria. Tjiho. Tisdagar är bra dagar. Alla dagar är bra dagar. Faaaan va jag är nöjd över att jag flyttade hem och bytte liv. Men hey - jag saknar alla er i Uppis. Kommer snart ner och röjer lite på gamla partyprinsessamanér.

Internationella psykdagen.

Den här dagen har varit ganska konstig. Precis efter lunch kom en förvirrad tjock kille in och frågade om han kunde få tillbaka ett foto som han lämnat in till en fototävling vi hade för en tid sedan i Magazin. "Javisst", svarade jag och började leta efter bilden. Det visade sig när jag inte hittade bilden att han medverkat i en tävling som Magazin hade innan jag tog över skutan. Så jag sa att jag tyvärr inte hade de bilderna. Då svarade han "ok, ja det kostar ju ändå 2-3 kronor att skriva ut en sån bild". "Eh", svarade jag. Jag hade lust att slänga åt honom tre spänn men lät bli och svarade artigt att jag var ledsen för hans förlust. Han var väldigt konstig och väldigt tjock. När han ska gå kommer en förvirrad kvinna in. Hon har väldigt omatchande kläder och under armen bär hon ett par kryckor, även fast hon inte verkar ha problem att gå. Hon tittar sig förvirrat omkring och skriker "Vet ni om det är någon hinduisk afton nu?" och rabblar sen en massa osammanhängande. Jag svarar att jag inte riktigt vet, jag försöker vara väldigt snäll så att hon inte ska bli konstigare än vad hon redan är. Hon lämnar efter en stund lokalen, tillsammans med han som letade efter en bild. Ironiskt nog verkade de försöka lära känna varandra på parkeringen här utanför. Haha.

Senare, ganska nyss, när jag varit ute på ett reportage och sitter här inne och pratar i telefon så kommer en väldigt arg gubbe in. Han går förbi telefonpratande mig och går in till Per, Sune och Johnny längre in på redaktionen. Jag hör hur han skriker och får avsluta samtalet snabbt. Jag ber honom komma och ta det han är arg över med mig istället. Han är fullkomligt vansinnig för att han får Magazin hem i brevlådan varje onsdag. Han är rosenrasande och väldigt hotfull. Som tur är så är jag vldigt duktig på att hantera upprörda personer. Han kräver att inte få tidningen mer och jag förklarar att den distruberas till samtliga hushåll och företag i regionen och att den ju faktiskt bara kommer varannan vecka och att han kanske bara kan slänga den om han inte vill läsa. Vad jag än säger så lyssnar inte gubbfan. Det stod på riktigt psyksjuk i pannan på honom. Ganska obehagligt faktiskt. Han menade på att det var respektlöst att skicka ut tidningen. Då sa jag att han kanske inte var den som ska tala om det här med respekt när han stövlar in på en arbetsplats och skäller ut mina anställda. Till slut får Sune nog och leder ut idioten. Johnny fick tydligen order när gubben kom av Sune att han skulle hålla sig på sitt rum. Annars tror jag att han bokstavligen hade lyft ut honom.

Det här är internationella psykdagen. På riktigt.

Nu ska jag snart åka hem och äta lax med min älskling. Sen blir det BodyCombat men mest längtar jag efter att gå och lägga mig.

En galen helg.

Så var det måndag igen. Jag har väl varit piggare, om man så säger. Helgen var minst ut sagt galen - och härlig! På fredagen var det parmiddag bokat. Jag och Stefan hade bjudit hem Benny och Linda på middag. Jag svängde ihop risoni med fetaost, soltorkade tomater och basilika. Till det helstekt fläskfilé. Efterrätten bestod av vit chokladpannacotta med limehallon. Det blev mumsigt. Som tur är var Linda och Benny lika sugna på alkoholhaltiga drycker som vi. Vi borde kunnat förutse att tillställningen skulle spåra ur. För det gjorde den ju så klart. Det var Linda och Stefan (andra sidan av bordet) som först kom med idén om utgång. Jag och Benny var inte sena att haka på. Jag slängde mig in i duschen för att bli utgångsfin. När jag var klas hade spriten kommit fram och Benny och Stefan var asnöjda för att de kommit på en ny drink. Ludde lillebror, som var hemma i helgen, anlände också som kvällens chaufför. Som jag redan förutspått så gillade Stefan och Ludde varandra vääldigt mycket och gaddade genast ihop sig mot mig. Efter rätt mkt alkhol bar det av till Lilla Krogen. Där var det så där med folk men kul ändå. Helt plötsligt blev både Linda och jag helt kanon. När det var dags att åka hem var det snurrigt värre och tydligen så satt jag bara och skrattade när vi kom hem. Linda i sin tur, hon kräktes hon. I pappas bil, till Luddes stora förskräckelse. Haha.

I lördags sken solen härligt utanför huset i Långlet. Jag var dock bakis som aldrig förr. Jag låg exakt hela dan, även fast Stefan tjatade på långfärdsskridskoåkning, skoterturer och annat. Som tur är så fick jag ha min älskling i sängen. Om det fanns en låt som heter "Inag kan mysa som vi" så skulle den vara vår låt. Jag har aldrig velat ta i någon så mycket. Jag känner liksom att jag vill krypa in under hans hud och vara honom nära exakt hela tiden. Så bra är det. Ibland får jag nypa mig i armen för att förstå att det är vi. Och att vi har det så bra. Livet med Stefan är ljuvligt. Efter en hel dags mys var det dags att svira om till festblåsan. På kvällen hade ju nämligen jag, pappa och Ludde 100-årsfest.

Tillställningen hemma hos familjen Westman i lördags var så lyckad. Det gläder mig också att folk tog sig ända från Uppsala bara för att fira mig. Det är vänskap det. Alltid tråkigt när de som man tror ka komma inte kommer. Iaf så var det ett glatt gäng som slöt upp och en salig blandning av mina vänner, pappas vänner och Luddes vänner. Alla kom väldigt bra överens, maten var väldigt god och alkoholen flödade. Till och med mamma var på lyset! Bästa presenten var lätt den från Pamela och Magnus som har Toka här i Mora. Jag ska nämligen få köra med egen PT. Jag testade det i tordags och det var en helt ny träningsupplevelse. Vi "ungdomar" bestämde oss vid elva för att vi skulle gå ut så vi tog en taxi till Mora. Där blev det så klart galet värre. Stefan och jag kom på den geniala idén att hänga med Sticko på efterfest. Den var så där så vi tog en taxi hem och hånglade istället. På söndagsmorgonen var jag i samma skick som lördagsmorgonen så det var en seg dag även igår. Kändes dock risigt att inte ha varit ute i det fina vädret så vi hoppade på skotern. Turen gick till Läde där vi stannade på sjön och bara tittade på allt det vackra. Vi hånglade massor och planerade vårt husköp. Det kommer att bli så kul att göra om huset. Efter en underbar stund på Lädesjön åkte vi hem och sen vidare till Orsa där vi skulle äta rester och hämta bilen samt surra om kvällen med mor och far.

Igår kväll hände det mest osannolika på länge. SLIK (Stefans innebandylag) hade hemmamatch igår i Ryssahallen. Jag hade, som duktig flickvän, lovat att komma och kolla (för en gångs skull). Precis inna jag ska åka så ringer Stefan och säger att jag måste sitta i sekreteriatet. Jag trodde att han skämtade. Men icke. Jag får också i uppdrag att ta med mig Stefans suspensoar ner. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tranportera suspen från hemmet till Ryssahallen. Så jag la den i handväskan. När jag anländer till hallen blir jag instruerad om hur jag ska sköta klockan och protokollförandet. Jag försöker förklara för laget och dommarna att jag inte ens sett en hel innebandymatch i hela mitt liv. Jag får löfte om att Hanna, en annans spelares flickvän, ska komma och hjälpa mig. Spelet drar igång och jag är både förvirrad och så bakis att jag skakar. Men det går ganska bra. Faktum är att det går bäst i början. Sen anländer nämligen Skåran, en annan "spelarfru" som är så grymt rolig. Vi börjar snacka högljutt istället för att sköta klocka och protokoll på ett bra sätt. Sen kommer även Hanna (45 minuter för sent) och då blir det ännu mera surr. Vid ett flertal tillfällen glömmer vi bort att sätat igång klockan när dte varit avblåst. Vi pratar tydligen ganska högt också. Och skrattar. Fick en del arga blickar från våra innebandyspelande pojkvänner. Vi bedömmer också spelarnas vita ben och bestämmer att vi måste ha en spelarfrufest. Utan spelarna. De är roliga de där tjejerna! Efter matchen får jag tom skriva under som protokollförare, hahaha. Roligaste på länge. Stefan var rätt nöjd med mig ändå och då blir jag ju glad.

Eftersom jag var så vansinnigt bakis i både lördags och söndags och inte fått nån bakismat så åkte jag efter matchen och inhandlade chips, dipp och godis. Jag svängde också förbi videoaffären och hyrde "Farväl Falkenberg": Både jag och Stefan var väldigt laddade för mys och kröp ihop tätt tillsammans i soffan. Chipsen, dippen och godiset var gott. Men - filmen var det sämsta vi sett. Det var så att vi fick lov att stänga av efter en timme. Istället kollade jag på Alfie med hottien Jude Law. Stefan somnade i fosterställning i mitt knä, han tyckte nog inte Jude var lika snygg. Men han kunde väl ha kollat på Sienna Miller? Hon är ju mist lika snygg.

I morse var det katastrof att gå upp. Men arbetsdagen har börjat bra med massa nya annonsörer.

Proppen som gick

Igår var det stressigt värre i familjen Westman/Jemthans. Elcentralbytet drog ut på tiden (mycket för att elektrikern ville ha betalt i natura ;)). Stefan skulle spela hockey bockey klockan 19. Klockan 18.45 rejsar vi ut till Långlet så att han ska hinna byta om. Stefan rusar in och ner i källaren. På vägen välter han en lampa som går i tusen bitar och han får givetvis en glasbit i foten och senare en i handen. Jag springer efter den blödande hockeyspelaren och försöker både sätta på honom plåster och mata honom med en pirog. Vilken fars! När han åker tänker jag att jag ska vara huslig och laga hur god mat som helst tills han kommer hem. Drar igång diverse grejer i köket. Efter några minuter blir det helt svart. Proppen har gått. Det enda som funkar är spisen och ugnen. Jag fick laga mat med stearinljus som ljuskälla. Kul. Det tog väldigt lång tid. Men som tur är blev det väldigt gott när det väl blev klart.

I morse var det kaos igen. Vi försov oss. Inte mitt fel, för det var Stefan som stängde av klockan. Jag kom till jobbet vid nio så det var ganska lugnt. På förmiddagen var jag och fikade med Vasaloppsgeneralen Rolf Hammar. Han är väldigt trevlig och vi spånade ideér. På lunchen kom stans bästa fastighetsmäklare och joinade mig och Johnny. Om jag inte säljer lägenheten själv så lovade han att hjälpa till till väldigt förmånligt pris. Me like. Det bästa är att vara egen företagare!

Nu ska jag snart åka och plåta mat på en krog i stan. Min gamla flamma Martin messade nyss och frågade om Vasaloppsparty. Försvaret (han är officier) ska nämligen hit och åka. Martin är grymt kul att festa med så hoppas de stannar och kalasar efter loppet. Ikväll blir det träning igen. Pamela är världens bästa instruktör. Dessutom är hon väldigt kul. Idag blev det klart att hon och maken Magnus kommer på vårt kalas på lördag, tjiho.

Snart är det helg. Största lyckan!

Ny elcentral

Just nu håller jag på att få en ny elcentral till min lägga. Hur kul låter det egentligen? Jag ska även få nya jordfelsbrytare och apparater och grejer. Allt för att öka försäljningsvärdet. Om nu nån bryr sig om det här med el.

Efter att jag och darlingen ätit lunch idag så tänkte jag att vi skulle gå en liten shoppingrunda på stan (läs: jag ville gå en shoppningrunda och ha med Stefan som smakråd). Det hela slutade med att jag inte köpte någonting utan fick vara smakråd till Stefan som handlade det ena och det andra i klädesväg. Dessutom fick jag betala (han hade glömt korten). Bingo Sofia. Men, storsint som jag är så spelade det mindre roll och han verkade nöjd och glad med sina köp och då blir ju även jag glad. Dessutom fick jag som en bonus stå och titta på hans fina kropp i provrumsljus, han har verkligen världens finaste kropp. Vi småhånglade också lite i provrummet, sånt piggar upp en svinkall onsdag i Mora. Nu ska jag snart hämta upp min snygging och ta med honom hem och laga middag. Lycka är att vara kär!

Jag har nyss fått ett frimärkesutbrott. Det går nämligen åt kopiösa mängder frimärken på det här stället. Vi snackar för 1500 i månaden. Iaf så gick jag och köpte frimärken igår för att jag skulle kunna skicka ut fakturorna idag. Joråsåatte, när jag skulle frankera i dag så var nästan alla frimärken slut. Wtf. Jojo, grabbarna hade skickat tidningar till potentiella annonsörer, men hey jag frågade ju igår om jag skulle köpa fler. Det slutade med att jag mer eller tvingade Johnny att gå och köpa frimärken. Nu är allt frid och fröjd igen. Skönt.

Nope, nu ska jag lätta härifrån.

Vasaloppskransreportage...

... det är denna veckas första reportageuppdrag. Vet inte om det ska bli kul eller trist.

Kul är däremot att jag ska få äta lunch med min älskling, det händer nämligen inte varje dag. I morse ville jag inte släppa iväg honom till jobbet utan drog ner honom i sängen och kramphöll, haha. Som tur är var hans kollega som skulle hämta upp honom lite sen så jag fick mysa extra länge. Idag når Magazin brevlådorna. Alltid kul för man får alltid något samtal och ett antal mail med kommentarer. Alltid positiva faktiskt och det är ju nice som fan.

Igår var vi hos mor och far och åt lax. Det var mumma. Vi planerade också 100-årskalaset, det ska bli kul det där kalaset! Vi hade egentligen bara tänkt stanna i en timme eller så men som vanligt blev det flera timmar och vi hann inte alls med den städning vi tänkt utföra i huset. Men vad gör det egentligen? Inget. När vi kom hem så busade vi istället. Busa låter som världens töntigaste, men jag gillar att tönta mig. För att busa och skämtbråka är in i helvete kul. Igår roade jag mig med att dra ner Stefans mysbyxor medans han plockade ur diskmaskinen. Jag låg på golvet i köket och var vääääldigt oseriös. Stefan ville vara seriös och pysslig. Inte jag. Senare ville jag vara seriös och prata om livet, då juckade Stefan mot mitt ben. Vilket jävla seriöst par vi är.

Tidningen är här!

Magazin nummer 35 har landat på redaktionen. Det är alltid lika spännande. Ibland brukar nämligen tryckeriet klanta till det med tryckningen. Denna gång var det dock perfekt, något som gör mig mycket glad.

Jag har haft en riktig grosshandlarlunch idag. Med Linda. Hon är grym, både proffsig i sitt arbete och väldigt rolig privat. Hon är glamour, trots att hon är två barnsmor. Och glamour behövs i Mora träningsoverallsland. Det gläder mig också med snygga blondiner som är duktiga på det som de gör. Power. Vi åt inte bara en smarrig kyckling utan diskuterade också affärer och jag fick lite affärsrådgivning. Linda intervjuade också mig till kompetensbanken dit företag kan vända sig om de vill ha styrelseledamöter. Kul att bli tillfrågad! Jag ska få åka på styrelsekurs i Tällberg i mars. Spännande!

Nu ska vi ha redaktionsmöte. Och jag fick lov att koka kaffe, det är alltid krig vem som ska få göra det. Ingen vill så det slutar oftast med att jag får ställa upp. Inför nästa nummer ligger vi riktigt bra till ekonomiskt, bättre än någonsin. Riktigt kul!

Ikväll bär det av till Orsa för tisdagsmiddag med mor, far och älsklingen. Vi ska planera lördagens 100-årsfest. Det är nämligen så att jag, pappa och Ludde i år fyllde 100 år tillsammans, vilket fyndige pappa kommit på att vi ska fira. Jag slipper all festplanering i form av matlagning men måste tydligen ställa upp med kul aktiviteter på festen. Får se vad det blir... Kan f.ö. bli en intressant fest för det kommer en salig blandning människor. Senare ikväll ska vi också röja lite i Stefans hus för att få plats med lite mer Sofiasaker. Känns helt sjukt att vi ska flytta ihop. Fast sjukt på ett bra sätt. Bara vissa saker som ska väck.

Nepp.. mötedags!

En ganska bra måndag

Varannan måndag precis innan lunch får jag värsta urladdningen i kroppen. Anledning? Magazin går i tryck då. Det är intensivt som sjutton först och sen går liksom luften ur en när sidorna är skickade till tryckeriet. Idag, precis som alla andra gånger, var vi lite sena. Men jag tror att de redan räknat med det på Tryckeriet.

Har genast satt igång och planera nästa nummer som kommer att gå i Vasaloppets tecken. Jag kommer dock snart att lämna redaktionen för att åka och storhandla. Längtar faktiskt hem. Jag och Stefan har redan planerat eftermiddagsmys innan båda ska iväg på respektive träning, jag på BodyCombat och Stefan på hockey. Längtar, längtar, längtar!

I lördags var jag faktiskt och åkte långfärdsskridskor. Jag ville inte först men Stefan tjatade så. Eftersom jag inte har några grillor fick jag låna Stefans pappas, storlek 42. Med dubbla raggsockor stapplade jag ut på isen. Som tur är så är jag hyfsad på att åka, om inte annat så har jag en jäkla balans. Probelmet i lördags var bar vinden. Fy satan vad det blåste. Jobbigt värre! Efter två varv fick jag nog så istället gick vi till Jonas och Tomas bastuflotte och drack öl. Eller, jag fick dricka kaffe och grabbarna öl. Jag fick nämligen den sstora äran att köra hem. Kul. På kvällen lagade jag hundra smårätter. Jag höll på ett bra tag men när det var dags att äta så var jag inte ens hungrig. Och inte Stefan heller. Bra jobbat. Nu har vi hela kylen full med smårätter, nån som är hungrig? I lördags var dte ju också årets första Melodifestivaldeltävling. Under protest fick Stefan kolla med mig. Jag hejade självklart på Anna Book och hon gick ju raka vägen till finalen. Som schlagerstraff tvingades jag kolla på ett sammandrag från skidskytte VM. Det var ett straff som heter duga, för det är dte tråkigaste jag vet. Passade istället på att pimpla rödvin innan jag somnade innan tolv. Vilken toffel jag är, haha.

Den här veckan blir lugn. Fan va skönt.

En jävla söndag

Söndagar har alltid varit min hatdag, men det har blivit bättre med åren. Tidigare hade jag alltid ångest på söndagar. Oftast för att jag var bakis men också om jag inte var det. Det liksom kröp i kroppen. Senare har jag fått reda på att pappa lider av samma söndagsångest, precis som brorsan. I morse när jag vaknade var den tillbaka, den där hemska känslan. Varför vet jag inte och dte beror inte på att jag är bakis, fick nämligen bara i mig ett par glas rödvin igår på min och Stefans schlagerkväll. Eller, det var egentligen min schlagerkväll, Stefan ställde bara upp och var med. Som straff fick jag lov och se ett sammandrag från skidskytte VM, typ det tråkigaste jag vet. Iaf så har allt blivit fel idag, jag är på ett jävla humör. Irriterad på Stefan, på jobbet, på bilen, på mina kläder, på mitt smink, på livet, på allt! Försökte skärpa till mig och poppade glad musik i bilen på väg till jobbet (ja, jag måste jobba flera timmar idag). När jag väl kom hit kändes allt bra igen. Bestämde mig för att sätta på lite kaffe i perkulatorn. Det doftade gott medans kaffet kokade. Jag tog ner en kopp, hällde upp kaffet och vips så slog jag ut hela bryggaren med kaffe och sump i kylen, bakom kylen och över hela golvet. Det var kaffe tamejfan överallt. Kan inte beskriva den ilska som vällde upp inom mig. Jga fick ägna kommande halvtimme åt att torka kaffe och sump. Jag fick dra ut kylskåpet och massa lådor i köket. Det var överallt. Medans jag torkade lyckades jag också klämma mina fingrar två gånger. Nu har jag jätteont. Stackars mig, det är inte min söndag idag.

Parande älgar

Det här måste ju vara den bästa bilden på länge, ja alltså inte fotografiskt sätt men motivmässigt. Igår var ju jag och hälsade på i en älgpark ovanför Sälenfjällen. Där fanns Gösta och Gudrun, två superhärliga älgar. De är bara åtta månader gamla men ville ändå para sig med varandra (det ska börjas i tid, hehe). Eller egentligen var det bara Gösta som ville para sig, inte Gudrun. Så han jagade henne juckandes. Familjen som hade älgarna försökte jaga bort Gösta från Gudrun. Jag bara skrattade. Så här roligt blev det när jag försökte ta en bild på det hela. Väldigt underhållande.

Älskade Audi

Det kan verka ganska töntigt att jag döper det här inlägget till "Älskade Audi", och det är det också. Men jag kan inte låta bli att reflektera över att jag faktiskt blir lycklig av att köra den där bilen. Igår lånbytte nämligen jag och snälla pappa Cooper mot Audi. Nog för att jag gillar min lilla röda men den är ju inget mot den stora röda. Jag och Stefan kom på för en tid sedan att vi skulle byta bilar. Nu har två två hyfsat nya bilar och en gammal dut (den kallas så, Volvon från nittonhundrafrysitfast). Det känns ganska onödigt att ha två nya bilar när Stefan ändå inte använder sin på jobbet. Vi kom snabbt på att vi ska göra oss av med de två nya bilarna och köpa en kombi (haha, jag vet hur det där uppfattas). Vi var snabbt överens om att vi nog skulle kunna tänka oss pappas bil. Pappas Audi A4, 2,0 TQ från 2006. Den är världens bästa bil, och då har jag kört en hel del olika bilar. Faktum är att vi är rörande överens om att vi ska ha den bilen. Först började vi spåna i om vi skulle gifta oss och önska oss bilen av mamma och pappa i bröllopspresent. Men man kanske inte ger bort bröllopspresenter i 300 000 kronorsklassen? Igår fick Stefan testköra vår blivande bil så nu är han också fast. Nu börjar en intensiv övertalningsfas för att få köpa loss bilen till ett bra pris av pappa. Hahahaha.

Idag ska jag åka till Sälen och besöka en älgpark. Det ska bli spännande. Parken ligger längst bort i Sälen, vi snackar vid norska gränsen. Det kommer att bli en lång resa. Det är så skönt att det är torsdag, för snart är det helg! Hurra. Och trots att vi ska trycka tidning på måndag så är läget under kontroll. Förhoppninsgvis behöver jag bara jobba ett par timmar på söndag. Och då är ändå Stefan på match.