En jävla söndag

Söndagar har alltid varit min hatdag, men det har blivit bättre med åren. Tidigare hade jag alltid ångest på söndagar. Oftast för att jag var bakis men också om jag inte var det. Det liksom kröp i kroppen. Senare har jag fått reda på att pappa lider av samma söndagsångest, precis som brorsan. I morse när jag vaknade var den tillbaka, den där hemska känslan. Varför vet jag inte och dte beror inte på att jag är bakis, fick nämligen bara i mig ett par glas rödvin igår på min och Stefans schlagerkväll. Eller, det var egentligen min schlagerkväll, Stefan ställde bara upp och var med. Som straff fick jag lov och se ett sammandrag från skidskytte VM, typ det tråkigaste jag vet. Iaf så har allt blivit fel idag, jag är på ett jävla humör. Irriterad på Stefan, på jobbet, på bilen, på mina kläder, på mitt smink, på livet, på allt! Försökte skärpa till mig och poppade glad musik i bilen på väg till jobbet (ja, jag måste jobba flera timmar idag). När jag väl kom hit kändes allt bra igen. Bestämde mig för att sätta på lite kaffe i perkulatorn. Det doftade gott medans kaffet kokade. Jag tog ner en kopp, hällde upp kaffet och vips så slog jag ut hela bryggaren med kaffe och sump i kylen, bakom kylen och över hela golvet. Det var kaffe tamejfan överallt. Kan inte beskriva den ilska som vällde upp inom mig. Jga fick ägna kommande halvtimme åt att torka kaffe och sump. Jag fick dra ut kylskåpet och massa lådor i köket. Det var överallt. Medans jag torkade lyckades jag också klämma mina fingrar två gånger. Nu har jag jätteont. Stackars mig, det är inte min söndag idag.