söndag, december 27, 2009

Julnollnio

Klockan är efter midnatt och jag kan således sammanfatta julen, för nu är den väl typ slut. Det har på många sätt varit den absolut bästa julen i hela mitt liv.

Många, många år har jag tillbringat julen utomlands. Vi har ingen släkt så mamma och pappa tyckte att det var roligare om vi åkte iväg. Det är jag glad för. När alla varit som mest stressade har vi stuckit iväg och det har varit så skönt. Dessutom har vi besökt många spännande platser som Mauritius, Indien och Filippinerna. Vi var på på det sistnämnda mitt i flodvågskatastrofen och var saknade i svenska register, trots att vi inte var drabbade alls. Det var en skum upplevelse. Hur som helst; när allt var som stressigast i tisdags, onsdags sådär så sände jag en stilla tanke att gud så skönt det hade varit att resa bort. Jag ändade mig dock, för när jag fått ihop allt så blev det en alldeles underbar jul.

Julen = tradition för många. I år skapade vi en egen tradition: Jul på Bygatan 17. Vi bjöd in de närmaste och alla kom. Så Stella fick fira med både sina mor- och farföräldrar samt faster Therese. Dagen började dock traditionsfast med julfrukost hos Stefans faster. Lagom till Kalle började folk droppa in med sig själva och paket. Vi dukade upp ett maffigt julbord och åt och njöt i många timmar innan vi slog oss ner i soffan. Då kom två tomtar och började dela ut paket. Stella tittade fascinerat på tomten när hon satt i hans knä och kunde sen börja öppna alla sina klappar. Vi hade en lång och mycket trevlig julklappsöppning. Jag tycker att det är roligast att man öppnar en och en så att alla får ta del av varandras klappar. Givetvis ska det vara rim på klapparna och att skriva dem är bland det roligaste jag vet. Vad sägs till exempel om det här rimmet: "Nöff, muu och bää har de sagt, men nu de är på ett bord upplagt". I paketet var det ett besök på Lammet&Grisen i Sälen till Therese och Sven.

Jäklar vad många fina klappar vi fick, både jag och Stefan och Stella. Den finaste klappen var nog den pall med Stellas namn i form av ett pussel som farfar och farmor snickrat och målat. Den är to die for. Stefan och jag hade i år bestämt oss för att inte köpa klappar till varandra utan istället köpa en digital systemkamera. Det gick sådär.. för jag köpte en lyxig morgonrock till Stefan och fick sprillans nysläppta Desperate Housewife-boxen. Trots att typ alla mina vänner är besatta av serien så har jag inte sett ett enda avsnitt. Nu har jag alla säsonger på skiva att se fram emot. Det ni!

När julafton var slut så kände jag på riktigt att det var den bästa i mitt liv. Och vi har så fina familjer att dela julglädjen med. Det är lycka!

I går tog en promenad för att få lite motion och frisk luft mitt i allt ätande. För är det något som funnits här hemma så är det mat och snart kommer det ut ur öronen på mig. Har ätit julbord i dagarna tre men nu tänker jag inte stoppa i mig en bit till. I år var det inte på tal om någon juldagsutgång och ärligt talat så saknade jag det inte ett dugg! Istället kom min andra Stefan, Stefan T som var hemma på visit från New York där han bor numera och hälsade på.

I dag har jag varit en riktig slöhög. Det har blivit många timmars mys med bebis på magen och det är ju guld. Nu på kvällen dukade jag fram den mest omfattande ostbricka jag sett. Kunde i dag räkna in hela 14 ostar i kylen. Det är inte dåligt det!

Nu ska jag snart hoppa ner under duntäcket. Kom på mig själv nyss att bli så där som jag svurit på att aldrig bli när jag blev mamma. Har nämligen blivit så att det bara är jag som kan natta Stella. Så i dag är det dags för Stefan att lära sig knepen.

Eftersom jag inte skrivit tidigare så får jag i efterhand önska alla er bloggläsare en God Jul. Hoppas ni haft det bra.

Avslutar med några bilder på världens finaste julbebis.



tisdag, december 22, 2009

Just do it!

Det finns vissa saker som jag konsekvent skjuter på. Saker jag tycker är tråkiga, krångliga och därför förpassar till framtiden. Tills i dag hade jag byggt upp ett lager med sådana saker men hade samtidigt insikten att det fick lov att göras innan jul. Medan Stella suttit snällt i sin babysitter har jag betat av dessa måsten, för att som vanligt nu kunna konstatera att det var inte så farligt. Samtidigt känner jag mig sjukt nöjd. Och frågar mig varför jag inte tänkte "Just do it!" för längesen istället för att ha de här sakerna som en klump i magen. En av dessa måsten var att ringa försäkringsmäklaren för att få lite klarhet i vad vi ska göra för pensionsval samt var vi ska spara till Stella. Har tänkt lägga undan hela barnbidraget och då vill vi placera väl. Jag tycker det är så krångligt med sånt här, speciellt pensionvalen. Och så urbota tråkigt. Nu är vi en bit på väg efter att jag fått tummen ur.

I dag känns det som att världen ler mot mig och det är en förbannat skön känsla. Lillfröken slog, som jag siade, nytt rekord i sammanhängande sömn inatt. Vi somnade tolv. Kvart över tio vaknade vi av att morfar ringde och väckte oss. Sinnes. Tio timmar och en kvart. Nu är vi utvilade och redo för jul.

Hade egentligen tänkt göra stan i dag men så tyckte jag att det är lite väl kallt (-28 i morse) och så är det så himla mysigt hemma med kamineldning och glad mysbebis. Hon är i sitt esse på dagarna och bara sitter och skrattar åt sin mamma. Dessutom har jag massor att fixa så det blir bra med hemmadag. När pappa Stefan kommer hem i eftermiddag så ska han vara hemma i nästan tre veckor. Det är lyx och vad vi ska mysa.

Nu ska jag passa på att koka kola innan Stella vaknar och vill ha mat.

måndag, december 21, 2009

Herregud....

... vad det är mycket att fixa innan jul alltså. Jag har tidigare intagit ett rätt nonchalant förhållningssätt till det hela... för att så här ett par dagar innan gå upp i varv. I går köpte vi vår första klapp. Inte en dag för sent. Nu ska resten inhandlas. Det får bli på onsdag. Tur att jag vet vad vi ska köpa så att det i princip bara är att åka och hämta.

För en snabb update så var helgens glöggmingel hos Matilda och Tobbe mycket trevligt. Stella var en utmärkt glöggfestbebis. I går var det snabbrunda på stan och hemmahäng.

I dag har Stella och jag varit på BVC. Hennes kurva kunde inte vara bättre, för att citera vår sköterska. Jag blev mäkta stolt när sköterskan i slutet av besöket sa att Stella är ett riktigt A-barn. Det gläder mig också att både hon och min barnmorska har sagt att en stor anledning till att hon är så nöjd och snäll är att vi är bra föräldrar, det vill säga att hon känner sig trygg. Bästa, bästa omdömet juh! Då blir man glad i sitt mamma-rookie-hjärta.

Efter BVC fikade vi hos mormor och morfar på Tryckeriet innan vi åkte hem och åt lunch. I dag har lillfröken varit vaken sen hon hon vaknade vid nio i morse, med undantaget bilresan till och från BVC samt två kortare powernaps på vardera en kvart. Det konstigaste är att hon är elva nu och hon är inte ens trött utan sitter och "pratar" med sin pappa i babysittern. Antar att det blir tack och gonatt inom snar framtid och vem vet, kanske en tiotimmarsovning?

Nu ska jag snabbstäda lite inför morgondagens glöggdrabbning på bygatan 17. Känns som om jag inte kommer att hinna det i morgon.

lördag, december 19, 2009

Oljan som satt kvar

Härommorgonen när Stella skulle bada hällde jag (bokstavligen) i babyolja i badet för att jag tycker att lilla fröken är lite torr. Badet blev härligt oljigt... precis som hennes hår. Herrejösses. Först undrade jag varför håret aldrig torkade. Sen insåg jag att oljan satt kvar. Och det som berget. Hon såg så rolig ut att det inte var klokt och stod verkligen rakt upp. Vi skrattade åt henne hela kvällen innan vi gjorde ett försök att få bort det. Hon fick bada igen men oljan den satt kvar. Då fick Stefan hålla henne i duschen och jag fick skölja hennes hår och tvätta det med mitt Kérastase-shampoo två gånger. Sen såg håret ut som det brukar göra. Nu badar inte Stella med babyolja mer. I alla fall inte så mycket.

Så här såg vår lilla stjärna ut med flott i håret. Stackars liten.




I dag vaknade vi vid åtta efter åtta timmars sömn. Vid halv nio somnade jag och Stella om och sov till tolv. Vi måste ha varit väldans trötta. Stefan roade sig med att att installera HD-tv. Därför äter vi frukost nu. Lite i senaste laget kanske. På dagen i dag blir det hemmafix. Jag planerar att göra kola, knäck och kanske baka bröd. Är så urbota less på butikernas sortiment av frukostbröd. Godaste är ju att baka eget. I kväll ska vi på glöggfest alla tre hos Tobbe och Matilda. Det är ett helt gäng som ska dit och det ska bli riktigt kul med lite glöggmingel.

Sån här kalufs har lillan numer. Håret är riktigt tjockt och det har hon definitivt från mig. Hon är guldblond men det ser ut som att det innersta håret är riktigt ljust. Vore konstigt om det blev nåt annat än en blondin med de generna...



Stella på Wayne´s Coffe förre fredagen. Glad, as usual.

fredag, december 18, 2009

Roger-sorg

Det är få tv-program jag snöat in på som jag gjort på Bonde söker fru. Jag bara älskar det programmet. Pallrade mig till och med ut till sällskapsrummet på BB och kollade på det tillsammans med bland andra underbara Siggan, som jag lärde känan där. Hur som helst så är ju vissa roligare att titta på än andra. Jag kommer till exempel ihåg säsongen när skånske Fredrik var med. Han var så rolig att det inte var klokt. Jag gjorde även en klockren imitation med en av hans brudar, gotländska Lena som bara pratade om grisar. I år var den mest lysande stjärnan Roger, utan tvekan. Han är så där härligt tafatt och helt lost. For real. Bästa var när han på speeddaten fick frågan av en av damerna; "varför valde du just mig"? "Ja, någon lär man ju välja", svarade underbara Roger. Vecka efter vecka har jag följt honom och de andra, men nu är det slut. Jag har Roger-sorg.

Annars har vi väl någon slags palkoma här hemma. Det blev en utsökt biff till middag, i gott sällskap, följt av en chokladmousse. Dagen har bestått av barmorske-besök. Det var så roligt att träffa Maggan, "min" barnmorska, för ett återbesök. Givetvis var Stella med. Maggan är klockren, verkligen. Hon förklarade för mig att jag nog inte förstod vilken tuff förlossning jag gått igenom och att jag var otroligt stark som klarat av det. Hon sa att det inte var ovanligt att en sån förlossning slutar med snitt. Då blev jag stolt över mig själv för att jag höll ut och inte en enda gång ville ha snitt, trots att krystvärkarna pågick från halv ett till kvart i fem. Det var skönt att få vissa delar av förlossningen förklarad för sig. Som varför de drog till lite med klockan. Hennes puls hade börjat gå ner ordentligt. Det hade jag inte förstått tidigare. Klockan drog de bara till med lite, för att hon fastnat en bit upp. Sen krystade jag ut henne själv. Det känns skönt, att hon inte blev tagen med klocka, utan att den bara drog till lite.

Efter MVC-besök intog Stella och jag Ica Maxi. Jag tycker att det var lite läskigt i dag när det var minus 26. Så lillan var rejält påbylsad och hade filt över bilstolen när hon förflyttades mellan bil och lokal. Inne på Maxi var det dock varmt - och en hel del folk. Jg hittade i vanlig ordning en massa trevliga människor att prata med så det blev en lååång (och dyr) handling innan vi landade hemma igen och fick i oss mat båda två. På eftermiddagen hade vi i vanlig ordning vår dagliga guldstund. Då lägger vi oss i Hästenssängen, ibland under filt och ibland under duntäcket. Så sjunger vi lite, just nu blir det mycket julsånger, och så läser jag lite tidning och Stella kollar på bilderna. Och så somnar vi en timme. Nära, så nära. Dessa stunder alltså, de är underbara.

Nu är det nedräkning till jul och lång ledighet för Stefan. Ska bli så mysigt att vara lediga alla tre i nästan tre veckor. Längtar! I år ska vi fira jul hos oss, det känns väldigt vuxet på något sätt, haha. Som om inte totalrenoverad villa, barn, kombi, katt, åkgräsklippare och pensionssparande är vuxenpoäng nog. Hur som helst så ska Stella få fira med sina mor- och farföräldrar samt faster Therese. Morbror Ludde jobbar tyvärr för mycket i jul så han firar med Idas familj i Uppsala. Jag är julsamordnare, kan man säga, för både mamma och svärmor ska hjälpa till med maten.

Nepp, nu ska jag mysa med min familj framför en film.

onsdag, december 16, 2009

Dags att...

... kliva ur pyjamasen kanske. I dag fick vara en sån där riktig mysdag. Stella vaknade halv elva (!) och jag med. Sen dess har vi mest kramats, fast mitt på dan fick Stella kramas med Åsa i stället som var på besök tillsammans med Svempa. Väldigt roligt med kollegebesök! Mindre roligt är att det verkar som att vi blir av med vår produktionsavdelning. Mittmedia-koncenren ska spara och göra om. Tio produktionsavdelningar ska bli två så hela Dalarnas Tidningars får flytta till Söderhamn.. eller sluta. Så jävla trist.

Väntar på att Stefan ska komma hem med sig själv och sushileverans. Det blir sushi till middag minst en gång i veckan i det här huset. Om nu allt går enligt planerna så blir det senare en powerwalk i snön med Matilda. Ska bli skönt att komma ut lite och ladda batterierna. Stefan får vara hemma med lillfröken och mysa.

tisdag, december 15, 2009

En bra dag

I dag har det varit en riktigt bra dag! Allt har liksom gått som på räls. Vi vaknade, vid nio efter nio timmars sömn. Stella åt och somnade om så att jag hade got om tid att fixa hemma och göra mig ordning inför dagen. Klockan tolv, och vi var i tid, träffade vi upp Tin och Svea på Kaffestugan där vi åt lunch och hade en redig update.



Sen skulle vi julklappsshoppa, var det tänkt men det blev som vanligt så att vi kollade till oss och småtjejerna bara. Jag får dock lov att sansa mig lite så vi köpte ett paket till pappa Stefan istället. Vi spanade också in nya vagnmodeller och nya åkpåsar. Bugaboons åkpåse är sjukt tunn så jag är på jakt efter en ny, varmare påse.

Väl hemma igen åt vi den här goda maten:




Kan verkligen rekommenderas. Jag marinerar laxen i soja, samt ingefära och vitlök en masse. Det behöver inte så och dra särskilt länge alls. Blir verkligen sjukt gott och smakrikt. Till improviserade jag ihop en saffranssås av schalottenlök, vitlök, fiskfond, creme fraische och vitt vin som jag skummade upp med stavmixern. Det hela serverades med råris och sallad. Sjukt gott.

Efter middagen kom äntligen Karin, Maya och Freya på besök. De har varit sjuka sen Stella föddes men nu var det dags för lite mys med tjejerna som ju är Stellas tremänningar. Fröken Jemthans fick sjukt fina presenter! En underbar liten mjukiskanin som spelar vaggvisa samt lurvig mössa och matchande stövlar som är ursöta. Det roliga är att jag varit och klämt på dem ett antal gånger, senast i dag. Underbart! Vi fikade och Maya och Freya busade för fullt.




Lilla fröken söt i sina nya stövlar. Sovandes.



Nu ska jag fortsätta den här bra:iga dagen med att stoppa i Ipoden i öronen och ta ett pass i tvättstugan.

måndag, december 14, 2009

Update

Måndag igen och på dagen åtta veckor sedan Stella kom till oss och vårt liv förvandlades till det bättre. Herregud vilken lycka det är att ha en dotter som Stella. Nu "sitter" hon, uppallad med kuddar, i soffan bredvid mig och skrattar. Det är så roligt att lära känna henne, upptäcka hennes personlighet, lära sig "knepen", förstå hur hon vill ha det och förstå hennes mönster. Vi kan konstatera att Stella är en kvällsbebis. På dagarna sover hon rätt mycket och kräver inte mycket stimulans. Vill helst ligga på mamma och mysa. På kvällarna däremot, ungefär samtidigt som hennes pappa kommer hem, är det desto mer action. Då vill hon vara med och är klarvaken hela kvällen lång. På dagarna är hon otroligt lättsövd men på kvällarna otroligt svårsövd. Jag har dock knäppt koderna nu och brukar få lillfröken att somna in i rimlig tid. Sen sover hon sina mellan sju och nio timmar utan att vakna. Det har hon gjort sedan vi kom hem från BB. Det har jag förstått är få förunnat.

Helgen har varit riktigt bra. I fredags följde jag och Stella med mamma till Falun där hon skulle besöka en plastikkirurg.. dock inte för något annat än att ta bort en liten fläck på näsan. Stella och jag hängde i väntrummet där hon charmade alla som kom i hennes väg. Efter ett tag kom mamma med ett präktigt plåster på en svullen näsa. Lite som Rudolf med röda mulen, passande så här i juletider. Sen drog vi på stan och - återigen - kan vi konstatera att lilltjejen är exemplariskt. Hon sa inte ett pip på hela dagen utan låg nöd i sin vagn. Vi hade matpaus på Wayne´s och i övrigt blev det en del shopping till både mig och Stella.

På fredagskvällen var det italiensk afton med kanske världens godaste pasta följt av Idolfinal. Helt rätt att Erik vann. Synd bara att hans pinsamma flickvän skämde ut honom inför hela svenska folket. Jag tyckte att det var så pinsamt att jag vill hoppa bakom soffan och gömma mig. Typ.

I lördags hade vi en riktig mysdag och i går besökte vi den mysiga julmarknaden i Risa. Vi beställde en mössa till Stella från Stjärnöga och minglade runt innan vi åkte och storhandlade och något mer storslaget än det hände inte denna helg. Själv trivs jag alldeles förträffligt i den här myslunken.

torsdag, december 10, 2009

Känd

Man kan ju vara känd för olika saker. I går när jag kom in i fd. Strandens skola där massvaccineringen äger rum utbrister sköterskan som ska vaccinera mig "men är det du Sofia", varpå jag såg ut som ett frågetecken. Det visade sig att sköterskan var samma sköterska som skulle ge mig några sprutor inför en resa, jag tror det var Mauritius, och det är typ tio år sen. Men nog kom hon ihåg mig. Min sjukhusrädsla har alltså gjort avtryck även hos vårdpersonal, haha. Jag kommer svagt ihåg den där gången. Hela familjen skulle ta sprutor och alla tog utan problem - alla utom jag som var hysterisk. Tillslut fick pappa och Ludde åka hem och mamma stanna med mig. Det tog lång tid innan sköterskan fick ta den där sprutan och jag höll på att svimma i vanlig ordning. Mamma hävdar att det var den gången de fick lov att hämta sån där bedövningskräm, även kallad Emblakräm, från barnavdelningen men jag tror att det var en annan gång.

Och jo, jag var rätt nervös i går också inför sprutan. Det är lustigt hur det är, att man är rädd för en liten ynka vaccinspruta när man gick igenom en tuff förlossning med epidural och grejer för blott sju veckor sen. Nåja, efter att sköterskan känt igen mig så fick jag nog lite jävlaranamma i mig. Hon fick ta sprutan på en gång och jag var inte i närheten av att svimma. Så stolt över mig själv! Stefan, som var med, höll dock i handen.

Så var det biverkningarna. Det är väldans vad svaga alla karlar är, för både Stefan och pappa blev sänkta av sina sprutor. Och vi vet ju alla hur mycket en karl gnäller när han är sjuk. Det är typ olidligt. Jag stoppade Stefan i säng när han kom hem från jobbet i dag. Själv har jag jävligt ont i armen, har lite ont i halsen, är lite hängig men det är inga större bekymmer med det. Dessutom finns det inget utrymme för att vara krasslig när man har en bebis i huset. I dag har Stella varit en klängis som velat vara med sin mamma hela tiden. Så vi har suttit ihop, kan man säga.

Nepp, nu ska klängisen få bada, vilket hon älskar!

onsdag, december 09, 2009

Rörd

Jag var på stan förut, efter att jag fått svinsprutan (mer om det sen). Påssjukan slog till en snabbis (tänk om man kunde vaccinera sig mot den) och jag fick lov att ha med mig ett par påsar hem, hehe. Upptäckte nämligen att Stellis snart kan ha strl 62 och det är ju då de där riktigt söta kläder platsar på fröken och passande nog så har vi typ inga kläder i strl 62. Det har vi nu efter att jag varit på H&M och shoppat loss. Av bara farten åkte det med nåt plagg till mig också. Lånade också med en stor påse kläder från Kompis där Tin har börjat jobba igen efter mammaledigheten. Nu ska det provas. Apropå kläder så längtar jag till Stella blir lite äldre för hon har fått så mycket fina kläder i större storlekar.

Nu till det som rubriken syftar till, det jag blev rörd till tårar av. När jag kom hem från stan hivade Stefan fram ett paket. Jag gjorde den klassiska "till mig"-gesten och öppnade sen. Där låg den, den nya Ipod-modellen i cerise. Jag har alltid önskat mig en Ipod men det har aldrig blivit av att jag köpt någon. Nu är den min och jag är så lycklig över den. Det var alltså min namnsdagspresent från finaste älsklingen. Ingen dålig namnsdagspresent och dessutom när det bara är mitt andranamn. För en gångs skull var jag tyst, för jag saknade ord. Tack älskling,



Visst är den underbar? Gillar dessutom nyheterna; att den har radio och filmkamera. Landslags.

Annadagen och andra andranamn

I dag, den 9 december, har alla som heter Anna namnsdag. Alltså har jag namnsdag eftersom jag heter Anna Sofia Elisabeth. Om jag förstått saken rätt så skulle jag till en början heta Anna men mamma och pappa tyckte att jag såg ut som en Sofia. Det är jag glad för. Anna är ett vackert namn men ganska vanligt. I morse när jag vaknade låg det en lapp med grattisönskningar och fina ord från Stefan. Det blir man glad av!

Apropå det här med andranamn så håller vi på att bli tokiga på vad vi ska ge Stella för andranamn. Jag hade gärna tagit Anna vidare, men Stella Anna låter ju sådär. Vi vill ha något namn som återfinns i någon av våra släkter. Som Iris eller Maj från min sida men inte heller de namnen rimmar särskilt bra med Stella, tycker vi. Ett tag var vi inne på Stella Stefansdotter, för att det låter tufft men nu har vi nog ändrat oss angående det. Som det ser ut nu så blir det Stella Victoria. Det låter bra tillsammans och är ett namn som kommer från Stefans mammas sida. Dessutom heter faster Therese det. Stella Victoria Jemthans, vad tycker ni?

tisdag, december 08, 2009

"Vuxentid"

Det må vara det töntigaste ordet men i dag var det premiär för vuxentid för vår del. Det vill säga då där man är Sofia och Stefan som är kära i varandra och inte bara mamma och pappa. Det blir ju rätt mycket av det sistnämnda, av förståeliga skäl. Det har så klart blivit så att vi till och med kallar varandra för mamma och pappa "Hej mamma, nu har jag bytt blöja", säger Stefan med bebisröst när han kommer bärandes på Stella. Och jag är inte sämre jag. Jag tror att det är viktigt att man tar sig tid för varandra också, även om man får barn. Så i dag gick vi på bio, Luftslottet som sprängdes. Mamma /mormor och pappa/morfar kom hit och hängde med Stella medans. Jag hade så klart kraftig ångest när vi skulle åka och tänkte ställa in. På bion kunde jag inte koncentrera mig på filmen den första tiden. Tillslut sa Stefan till mig på skarpen och då slappnade jag av något. Fick dock lov att sms:a lite med morfarn som försäkrade att Stellis mådde bra. Då blev det riktigt roligt, och skönt, att slappa och hålla hand i biosalongen....

... men ingenting slår så klart att komma hem till den här tjejen.

söndag, december 06, 2009

Adventsmys

Glögg i glaset, julmusik på Spotify - yes de är andra advent. I dag fick jag tummen ur och fixade klart julpyntstjafset. Jag är ju ingen julfreak, direkt, men lite pynt kan jag tänka mig. Är dock allergisk mot tomtar och tjafs i överflöd. Dessutom har jag svårt att få ihop det röda i julen med det cerise:a i mitt hem. Som tur är kan man ha en vit, svart, och silvrig jul. Och stilren dessutom. Det är nu kirrat och vi är julredo på bygatan 17.

Helgen har varit riktigt bra. Det hela började med p-fest i fredags i FM Mattsson Arena. Hela gänget från Borlänge och Hedemora var på plats och vi käkade julbuffé innan det var nedsläpp. Jag pallade första perioden, sen fick jag och några till (som tur var) tristessutslag och hängde i vårt konferensrum istället. Jag hade riktigt kul men åkte hem till lillhjärtat vid tiotiden.

I går gjorde vi absolut ingenting på hela dagen och det var väldigt skönt. I dag lös flitets lampa desto mer. Känns som om vi fått massor gjort. Stella har legat nöjd i sin vagga och tittat på sin kanin medan vi farit runt och fixat och städat. Hon är verkligen världsklass den här bebisen. Bara en sån sak som att hon somnade vid ett i går och vaknade halv elva i förmiddags. 9,5 timmes sömn för oss och vår lilla prinsessa som fyller sju veckor i natt. Helt sinnes.
Kom nyss hem från trevlig middag hos svärisarna. Nu blir det soffhäng resten av kvällen.

onsdag, december 02, 2009

Linspanik

I går morse blev det kris. Jag skulle sätta i mina linser och upptäcker att vänsterlinsen är trasig. I nästa sekund inser jag att jag inte har några fler linser hemma, ungefär samtidigt som jag inser att det är ett par veckors leveranstid på mina linser eftersom de är specialspecial. Fanskithelvete.
Ett i-landsproblem, kan tyckas, men jag mår verkligen skit i mina glasögon, trots att de kostade skjortan (sju lax) och kommer från YSL. Jag vet inte riktigt varför. Men jag känner mig verkligen ful i dem. Förstår verkligen inte hur jag klarade mig innan oktober 08, då när jag började ta mitt synfel på allvar och fick linser i samma veva. Tidigare fanns det inte linser som kunde korrigera mitt extrema brytningsfel på framförallt vänsterögat, men istället för att bära glasögonen in public så struntade jag helt sonika i det. Detta medföljde att jag aldrig såg särkilt bra, kunde inte läsa menyer, kände inte igen folk på stan osv. Linserna blev min stora lycka. Därav paniken i går.
Jag ringde optikern och frågade om de kunde skynda på leveransen. Gick icke. Frågade om de kunde hitta några liknande linser. Gick icke. Fick ha glasögon hela dagen i går. I dag ringde jag igen och de skulle se vad de kunde göra. "Jag tar vad som helst, bara jag ser lite bättre än vad jag gör utan lins", förklarade jag vänligt men bestämt. Kvinnan i andra änden förklarade att det inte riktigt gick eftersom mitt synfel är så speciellt. På vinst och förlust tittade jag ändå förbi optikern och jodå, de hade en lins som i alla fall gör synen bättre än utan. Tack för det. Veckan tills riktiga linserna kommer är räddad.

Bjussar på några bilder på galsögonormen och hennes söta dotter när vi myste i soffan tidigare i kväll.






Förutom att leta linser så har jag hunnit med en del annat i dag. Stella sov nästan åtta timmar i sträck inatt, rekord. När vi vaknade utvilade myste vi en masse innan Carina tittade förbi för fika och tjatter. Stellis fick ett urmysigt velourset.
Efter det kom mamma/mormor och jag bjöd på spenatsoppa med ägg, en favvis, som jag svängt ihop. Vi tjattrade också en del innan det var dags för mig och Stella att möte upp pappa Stefan vid Socialkontoret. För de som inte varit med om det så kommer det ett brev när man fått barn som är till dig OGIFTA kvinna. Det känns ganska hedenhös, men alla ogifta kvinnor som får barn måste bege sig till Socialkontoret med pappan som får skriva på faderskapet. Hade vi varit gifta så hade det inte behövts. Nåja, vi skrev på ( så klart) och är numer två vårdnadshavare.

Nu på kvällen kom Stefans moster Stina på besök, även hon med fina presenter till både lillan och oss. Vi insåg att vi nu har så mycket champagne att vi verkligen borde korka upp minst en flaska snart. Love it. Det var i vanlig ordning trevligt med besök.

Nu ska jag krypa ner med glossigt magasin. Gillar verkligen glossiga magasin.

tisdag, december 01, 2009

Stiltje..

.. kan man ju säga. Har inte haft nån lust att blogga bara. Nu fick jag det.

Det var en bra helg som inleddes med en väldans trevlig tjejkväll i Älvis. Först kändes det väldigt skumt att åka iväg från Stella och jag tänkte ställa in. Men så tänkte jag om och tog det där magiska steget ut genom dörren. Det gick bra och vi hade så roligt. Det är nog bra att som mamma lämna huset några timmar, både för mig, Stefan och Stella. Dessutom var det skönt för mig att få babbla av sig lite med två av mina favorittjejer.

På lördag morgon klev vi upp med en riktig solstråle som premiärlog mot oss och det var inte på smått vis. Under hela frukosten satt hon i sin babysitter och flinade och jollrade. Man smälter som smör i solsken. När hon skrattat klart packade vi in bebis och alla grejer (shit va grejer man måste ha med) i bilen och åkte mot stugan i Venjan. Eller stugan, det är väl en rätt modern stuga numer. Det var dags för oss att sova borta med Stella för första gången, vilket gick galant. Stefan och pappa drog el medan jag och mamma gick långa promenader.

Vagn och mormor på bron över Vanån.



Tvättmaskinen blev provisoriskt skötbord.



Morfar läste bruksanvisningen till värmen som han numera styr med sms.



Stella älskar att få massage.



Mys i sängen.



Väl hemma i Långlet igen blev det myssöndag innan det var vardag igen. I går började vi dagen med en rask powerwalk i slasket. Det var motigt, vill jag lova, till en början men sjukt skönt efteråt. Skön mjukträning. Träning har även Stella börjat ägna sig åt fast i sitt babygym. Nacken börjar bli riktigt stark.





I går kväll ville lilla fröken inte somna in utan vara vaken och mysa. Det är inte så att hon är ledsen, men skulle jag somna, då ser hon till att väcka mig. Vi fick vara vakna och titta på SATC innan lilla fröken somnade in framåt småtimmarna. Sen sov hon sina sju timmar. Vid lunch var det dags för BVC och den första barnläkarundersökningen sedan BB. Stella gör sig redo att åka i sin bilstol.



Lillan var frisk och det visste jag ju, men det känns som om det hör till att oroa sig något. Vi vägde och mätte också för första gången på två veckor och frökens kurva ser finfin ut. Vi firade det med att kissa ner både vågen och mätbänken. Det är rätt trevligt på BVC, tycker jag, och vi träffade några andra trevliga föräldrar med barn.

Eftersom jag inte fått så många timmars sömn i natt så tog vi plus Ramses den skönaste powernapen i eftermiddags. Där och då slogs jag av tanken att kan man älska någon så här mycket? Stella är min lycka. Först nu kan jag identifiera mig med uttrycket "älska så att det gör ont".

Känner mig rätt slö i dag och har tittat på Plastikkirurgerna, som jag tycker är riktigt smaskigt. De andra två hänger på fällen på golvet.



Nu blir det lite glögg tror jag. Glögg är verkligen sjukt gott.

fredag, november 27, 2009

Barnvagn, stan och tjejmiddag

Jag kan verkligen inte sluta fascineras över hur mycket Stella gillar att sova i sin vagn. Den här förmiddagen har jag massor jag måste göra och räknade iskallt med att Stella skulle sova. Det ville hon inte utan hellre jollra med sin mamma. Jag har försökt allt - bärselen, vaggan, hennes säng, våran säng, sånger, TV - allt. Jag gick bet. På med overall, mössa och vantar. Bädda ner i åkpåse, på med sufflett. Det är ungefär två meter från där vagnen vanligtvis står till att köra ut den på altanen. På den tvåmeterssträckan somnar hon. Älskar den där vagnen! Gillar också babyalarm-funktionen på våra hemtelefoner. Man lägger bara en av enheterna bredvid henne och aktiverar funktionen. När hon knorrar så ringer det i någon av de andra enheterna (vi har typ fyra trådlösa telefoner i ett hushåll på två vuxna, ett spädbarn och en katt, yes min kille är elektroniknörd). Medan hon sover ska jag bland annat bada orkidéerna. Jag älskar orkidéer och de älskar att bada.

Om allt går enligt planerna ska Stella och jag göra stan efter lunch. Har massa saker som behöver inhandlas av typen produkter som mest kräver djupa hål i plånboken. Jag behöver både dag- och nattkräm samt rengöring och det är dyyyyrt.

Som jag ser fram emot kvällens sammanstrålning. Jag, Malin och Hannah ska sammanstråla i Älvis. Det blir glögg, mat och en massa babbel. En riktig tjejkväll och det är precis vad jag behöver känns det som. Stella får hänga med sin pappa som med största sannolikhet kommer att passa på att ha någon slags sportkväll. Vad jag erfar spelar det där blåvita dalalaget han håller på i kväll nämligen.

Nepp, orkidéebad var det.

torsdag, november 26, 2009

Fantastiska FK

Våren 2008 var första gången jag kom i kontakt med Försäkringskassan, då i samband med en sjukskrivning. Jag kommer ihåg den kränkande känslan när de till en början avslog min begäran om sjukersättning, trots sjukskrivningen från läkaren. Som om någon skrivbordsläkare i Falun skulle sätta sig över min läkares bedömning. Egentligen är ju det detsamma som att skrivbordsläkaren ifrågasätter min läkares jobb. Hur som helst så har jag en väldigt bra läkare som redan tidigt sa att jag inte skulle oroa mig - sjukskrivningen skulle godkännas förr eller senare och så blev det sedermera.

Så var det dags igen i höstas och då kändes det som att oddsen för att de skulle godkänna en sjukskrivning i samband med graviditet var ganska låga med tanke på den senaste tidens uppmärksammade fall då kassan diskriminerat gravida. Jag var dock i ett läge där jag gav blanka fan i deras beslut - jag orkade inte arbeta mer än 50 procent. Här kan jag också tycka att reglerna för havandeskapspenning är orättvisa med tanke på att en graviditet för många är mer jobbig psykiskt än fysiskt. Som för mig - jag mådde hur bra som helst fysiskt men hade en karusell av känslor inombords vilket medförde att jag omöjligt på heltid kunde utföra mitt arbete som ställer krav på både kreativitet, intitiativförmåga och stort ansvar. Hade jag däremot haft ett yrke där fysiken hindrade mig från att arbeta fullt, då hade jag ju fått havandeskapspenning. Orättvist.

Jag var livrädd för det där avslaget, som jag väntade skulle dimpa ner i brevlådan. Så kom brevet från kassan. De godkände sjukskrivningen. Inga konstigheter. Jag fick till och med pengar innan jag saknade dem från min lön. Det var liksom lite för bra för att vara sant. Samtidigt läste jag om stackars gravida som inte fick några pengar. Orättvist.

Så var det dags igen nu när vi skulle komma igång med föräldrarpenningen. Jag skickade in mina inkomstuppgifter för hundra år sedan känns det som, i god tid inför Stellas födelse men än är ingen beslut taget. Så när Stella fötts så skickade vi i samma brev in moderskapsintyget, Stefans begäran om de tio första pappadagarna samt min begäran om att börja få ersättningen. Det var nu en månad sen. Inga pengar, förutom Stellas barnbidrag som damp in den 20:e. Så ringde vi igår. "Nej, vi har inte fått in någon begäran om ersättning från dig", var svaret jag fick. Stefans begäran hade de dock fått in, liksom moderskapsintyget. Väldigt konstigt då, sa jag, eftersom min begäran låg i samma brev. Efter många om och men och ett "hoppsan" så kom det fram att de lagt min begäran i Stefans handlingar. Eh. Då gick det undan och vi får pengarna i morgon. Dock utan att något beslut om min inkomst tagit, så de går på de gamla uppgifterna så länge.

Var vill jag komma med det här då? Jo, att det är en slags roulette om man får ersättning eller inte, verkar det som. Hade jag inte ringt i går så hade de där handlingarna legat fel och jag hade inte fått några pengar. Och tidigare; hade jag inte haft en läkare som är mycket skicklig i att utforma rättvisa sjukintyg, hade jag fått någon ersättning då?

Mitt i det här kan jag inte heller låta bli att sända en tanke till alla de människor som inte har samma förutsättningar som mig. För med sparkonton och andra tillgångar som vi har så var det aldrig så att vi stod/står utan pengar och skulle de mot all förmodan ta slut så skulle vi kunna låna av våra föräldrar. Men alla har det ju inte så. Tänk den hårt arbetande lågavlönade ensamstående mamman som blir sjukskriven, vilken inte godkänns. Hon som redan tömt sina sparkonton och inte har någon att låna av, vad ska hon och hennes barn leva av?

Det mest komplexa i det här är att jag ändå tyckte att det var bra att Försäkringskassan skärpte kraven när det blev blått styre. Kan det kanske finnas någon gyllene medelväg?

VAd tycker ni och vad har ni för erfarenheter?

tisdag, november 24, 2009

Färsk sparris!

Jag kommer ihåg det stora nöjet i att fylla i så kallade mina kompisar-böcker när man var liten. Oj vad vi fyllde i sådana. På frågan om vad jag hatade svarade jag vid ett tillfälle; krig, bönor och sparris. Haha. Well, tiderna förändras för numer är sparris bland det absolut bästa jag vet. I dag blancherade jag färsk grön sparris och serverade till ungsbakade laxfiléer och en syrlig citron- och basilikasås. Gudarns vad gott det var.

Efter att Stella rullats ut på altanen i förmiddags så sov hon fyra timmar. Hello "få saker gjorda"-tid. Sen åt hon länge och väl och somnade om i ett par timmar. Det har således varit en rätt produktiv dag och inte bara bebismys och SATC. Nu är det så att hon är en riktig kvällsbebis och är ofta vaken från sex, sju till läggdags vid tolv. Och då är hon glad och nöjd. Tack Gud för snällaste bebisen.

Turbotid

Fyra nyanser av grått. Det skulle man kunna döpa om novembervädret till. I fredags när jag åkte hem från mamma och pappa, vid elvatiden på kvällen så där, var det 13,5 grader ute. 13,5 grader plus - i november. Det verkar helt corny. Vad jag hade önskat att det damp ner ett lass med snö. Om inte annat skulle det bli mycket ljusare.

Jag läser just nu en mycket bra bok om barnets sju utvecklingsstadier under det första året (tack vare tips från er läsare btw). Det hela är mycket intressant och jag rekommenderar alla föräldrar att läsa den. En av dessa faser infaller vid fem veckors ålder och barnet blir med största sannolikhet gnälligt och klängigt. Inte Stella, tänkte jag i går på fm när jag läste om det här. Jag dock benägen att ändra mig. Som ett brev på Posten kom nämligen femveckorsfasen i går eftermiddag. Lillfröken vill inte vara ensam utan i ständig fysisk kontakt med mig eller Stefan. Då är hon nöjd och tittar på mig med sina stora vackra ögon och jag undrar vad som försigår där inne i henne. Den här boken är väldigt bra och förklarande. De skrev bland annat typ; Om du skulle gå igenom något främmande som gör dig otrygg, skulle du vilja ligga själv och sova då? Nej. Skulle du vilja sätta i dig en stor frukost? Nej. Skulle du vilja vara nära den du tycker mest om i hela världen? Ja. Därför får Stella var hos mig hela tiden. Det är mysigt. Men man får inte så mycket gjort med en bebis i famnen. En sak som jag märkt alltid funkar är vagnen. Stella älskar sin Bugaboo! Så nu när jag var lite trött i armarna och ville få henne att sova så var det bara att sätta på mysoverallen och mössan och så ner i vagnen. Hon somnade innan jag kommit ut på altanen med henne. Nu sover hon gott där med babylarm och mamman, det vill säga jag, försöker lägga in turbon och göra så mycket som möjligt på kort tid. Varför sitter jag då här? Jo för att jag mår bra av att få skriva lite. Det liksom triggar igång initiativförmågan i mig.

Dags att lägga in turbon. Hello tvätten.

söndag, november 22, 2009

Fem veckor

Tänka sig, för fem veckor sedan låg jag och kämpade så som jag aldrig kämpat i mitt liv. Och i natt fyller således Stella fem veckor. Sjukt hur snabbt det går. Lilla hjärtat är lika snäll som tidigare och jag är så tacksam för det.

Veckan har varit mysig, i vanlig ordning. Här kommer lite blandade bilder.
Jag hade glömt hur gott det är med granatäpple. Funkar kanoners både i salladen och i dusch- och hudcreme. Mumma!




I veckan kom den söta radioapan från SR.



Vi har upptäckt hur fantastisk bärselen är. Man kan göra så mycket och samtidigt mysa. Här fann sig dock lilla stjärnan i att ligga och mysa i sin säng, på min kudde, medan jag städade.



I fredags åt vi middag hos mamma/mormor och pappa/morfar. Utsökt torskrygg i gott sällskap. Sen blev det Idol, som numer är sjukt förutsägbart. Jamenar, hur kul är det att titta på Mariette och Erik? Visst, de är bra men det är ju sammasamma varje vecka. Nej, tacka vet jag känsloladdade Tove och även Calle.
Stella myste runt mellan diverse famnar. Här hos sin mormor.



Väl hemma hos pappa igen blev det bad, som Stella älskar!



Ja, hon är så sjukt söt. Och gillar att sova i sin säng, fast mest av allt gillar hon nog att sova hos mig. Finns det något mysigare än att sova med sitt barn? Tror inte det.



I går vaknade vi upp till sol. Stor lycka! Hela lilla familjen tog en skön långpromenad med fikapaus hos farmor och farfar. Stella har fått en egen fäll att ha när hon är där.




I går kväll hade vi äntligen fått till en dejt med Matilda och Tobias, som det var alldeles för längesen vi träffade. Jag lagade gratinerade gröna musslor till föris, helstekt oxfilé med rotfruktsmuffins och rödvinssås med en touche av mörk choklad (favvis) till varmrätt och vit chokladmousse med limehallonsås till efterrätt. Gott.
Vi såg Robinson och lyckades även trycka i oss lite glöggtapas. Paltkoma? Jovars.





Även lillebror/mormor Ludde var med. Lustigt att någon som varit så rädd för bebisar nu helt plötsligt verkar vara bebisfrälst? Well, Stella kan nog omvända den mest skeptiska.



Tidigt i morse stack Stefan i väg till skogs där han ska hjälpa en polare med el. Jag hade hoppats på finväder i dag med så att vi kunde ta en skön promenad. Det här spöregnet känns så där som promenadväder. Istället har vi bäddat ner oss i soffan med SATC på tv:n. Känns helt okej. Kanske tar vi en tur till någon av de julmarknader som går av stapeln i dag. Klart är i alla fall att jag ska laga någon smarrig söndagsmiddag.

torsdag, november 19, 2009

Skittråkig...

... är jag. Har verkligen noll blogginspiration. Tänkte skriva ett inlägg om hur mycket jag älskar granatäpplen, men det får vänta. Det enda jag vill göra är att kramas med Stella, alternativt någon annan aktivitet med redan nämnda lilla tjej. Jag älskar henne, mer än vad jag någonsin trodde man kunde älska en annan person. Jag kan börja gråta (ofta) när jag tittar på henne för att jag älskar henne så mycket. Det är sunt och kärleken till ens eget barn, ens eget kött och blod, det slår allt. Det vet jag att alla föräldrar därute skriver under på, right?

måndag, november 16, 2009

Seeeegt

Ingen hets, ingen bantning, ingen överdriven fysisk aktivitet. Det är så seeeegt. Jag vill tillbaka till min kropp. Och det är nu. Känns som om den är ljusår bort. Helst när man inte kan sätta igång på riktigt. Det är lustigt, hur det är. Alla snackar om att ta det piano och acceptera kroppen som den är efter graviditeten blablabla. Och ja, det är ju lätt att säga. Men när det känns något annat inuti då? På ett sätt älskar jag denna kroppen - så klart - eftersom den burit runt på och gett liv åt miraklet Stella men man kan väl ändå få ha en önskan om att komma tillbaka i form. Om fyra veckor får jag börja träna på riktigt. Längtar! Tills vidare får jag hålla till godo med powerwalks. Tänkte ta en med Stella i Buggan på eftermiddagen men efter att ha studerat filmjölksdimman inifrån bestämde jag mig för mys med Stella istället. Så jag bäddade ner oss i soffan under en filt och satte på första avsnitten av Sex and the City. Var ett år sedan jag gick igenom boxen så det är dags igen. Promenaden togs istället ensam nu på kvällen när Stefan kommit hem, efter att tjejerna i huset storhandlat. Stellas och min första storhandling btw. Lillfröken skötte sig exemplariskt.

Jösses vad med mer tvätt det blir med en liten bebis i huset. Jag ska nu ta och vika tvättberget from hell.

söndag, november 15, 2009

Radiobebisen

I morse, 05.40, sändes det ett inslag om Stella Jemthans under vinjetten "Veckans Bebis" i Vaken med P3 och P4. Det var roligt att vara med i radio! Nu väntar vi på att Stella ska få sin lilla radioapa som ska komma med Posten.

Här kan man lyssna på programmet, det är i slutet. Ligger även två bilder på Stella på deras webb. Dock har den sulliga redaktionen stavat Jemthans med Ä. Inte första gången det namnet blir felskrivet kan jag lova...

Mycket skit på liten yta

Det är livsfarligt att ha en källare av det slag som vi har. Den är under projektering och i väntan på renovering så har den förvandlas till ett ställe dit vi ställer ner det vi inte vill ha/inte vill se/inte orkar bestämma vad vi ska göra med. Jag brukar använda uttrycket "jag har aldrig sett så mycket skit på så liten yta" om till exempel marknader och skitaffärer men får ju motvilligt erkänna att även vår egen källare kvalificerar in under de orden. I morse, efter att jag bakat Leilas goda scones till frukost, när Stella somnat så rusade jag och Stefan ner i källaren för att röja undan det värsta i denna källare. Stefan tvingades att gå igenom sina elektronikprylar och vi hamnade bland annat i diskussion om en 14-tums tjock-tv från nittonhundrafrysitfast som Stefan ville sälja på Blocoket för en hundring. Jag kalkylerade lite snabbt att vinsten, efter annonskostnad skulle bli i runda slängar 60 spänn. Då började vi garva och tv:n åkte till bättre behövande. Om jag gick hårt på Stefan med elektronikprylarna så fick jag detsamma tillbaka. Men då handlade det så klart om mina gamla kläder, skor och väskor, som jag för övrigt tycker att jag städar ur flera gånger om året. Jag hittade massa kläder från förr och konstaterade att smaken förändras. Hur tänkte jag när jag la ut dyra pengar på ett par bebisrosa mockastövlar? Hittade även en hel sopsäck med jackor och kappor som jag glömt. Rena julafton! Jag var dock duktig, och inte minst realistisk (för det mesta kommer ju inte användas ändå) och bestämde mig för att göra mig av med det mesta. Är tyvärr alldeles för lat för att sälja på Tradera så det blir välgörenhet. Det känns bra.
Vi hann bara med en bråkdel av allt bråte i källaren men hey, bättre lite än inget alls. Snart måste vi dock rensa ur allt för i denna källare ska det bli ny funktionell tvättstuga, ett hobbyrum som senare kan bli tonårsrum med egen ingång, bra förvaringsutrymmen och - inte minst - vår alldeles egna relaxavdelning. Hello bubbel- och bastubad. Synd bara att det är så sablans svårt att hitta ett snyggt bubbelkar. Förslag?

Förutom turbostädning i källaren så har vi varit hos svärisarna på middag. Farmor Lena är nu äntligen frisk. Stackaren, som längtat så efter sitt barnbarn, har varit jättesjuk och inte fått träffa sin sondotter på två och en halv vecka. Roligt att hon är frisk nu tycker vi alla. Efter god och trevlig middag åkte vi hem och fick besök av Stefans kusiner Mattias och Dennis med den sistnämndas son Linus, sex månader. Stella och hennes tremänning fick bekantade sig med varandra och vi andra fikade.



Nu ska jag leta reda på min familj, som jag tror ledsnade på mitt matprogramsmaraton jag haft till fördel för sport på sovrums-tv:n. Apropå TV så dammar ju sexan av gamla favvisen Paradise Hotel, som har nypremiär i kväll. Har saknat de här smaskiga skandalsåporna som Baren, Big Brother och Paradise Hotel. Denna gång får jag dock inte upptäcka att en av mina gamla killar är med, som jag fick göra sist Paradise sändes... vilket gjorde det hela ännu roligare.

Efter att jag letat reda på min familj så ska jag svänga ihop någon smarrig lättare middagsmat. Chévretoast blir det nog. Avslutar med en bild på sessan i sedvanlig sovpose. Denna gång i min gamla pyjamas. Tänk att jag fått plats i den här.

lördag, november 14, 2009

Lördagseftermiddag i Långlet

Nu skulle jag kunna kommentera snön, som ALLA andra. Men det gör jag inte.

Helgen har varit bra so far. I går fick vi finbesök av Karin och Ella. Det blir så påtagligt hur liten Stella är och hur fort de växer när man såg Ella, sex månader, och Stella, snart fyra veckor, bredvid varandra. Ella såg ut som en jätte och Stella som en pytte.




Mamma/mormor var med oss en stund. Karin och jag hade sen en rejäl update. Vi har bara känt varandra i ett och ett halvt år lite drygt men det känns som om vi känt varandra längre. Karin är en fin vän. Synd att de bor så långt bort!
Efter några timmars mys kom pappa Freddan och hämtade sina tjejer.



I går kväll gjorde jag himmelskt goda älgwallenbergare med smörstekta kantareller och potatispuré smaksatt med västerbottenost. Orgasmgott!
Så var det Idol i vanlig ordning. Helt rätt att Eddie fick åka ut.. han och Rezas duett var så usel att jag skämdes. Betydligt bättre var Mariette (som jag annars tycker är riktigt tråkig) och Kalle. Kvällens bästa soloframträdande svarade defintivt min forna favvis Tove för. Om my. Mellan Idolakterna såg vi Cirkus Möller som jag skrattar mig harmynt åt. Det är min humor.

Jag fick även någon slags ögoninflammation under gårdagskvällen. Tack för det Gudjävel. Syns dock inte så mycket på bilderna. I dag räddade jag situationen med Clear Eyes.





I morse ville Stella gå upp vid åtta. Vi eldade i kaminen och åt tekakor med ägg på . Mums. Senare blev det stan. Jag är på jakt efter en lång, varm jacka som passar både till nylosnisar och stövlar och till promenader i Långlet. Kan nu konstatera att någon sådan jacka finns inte i Mora. Hittade en snygg Peak på sportaffär´n men den var tyvärr skogsgrön (och kostade dessutom 4300). Efter jackletandet tog vi en fika med Karin och Freddan.

Det blir lugnt härhemma ikväll, inte helt otippat i ett hem där de bor en fyraveckors bebis med sina föräldrar. Ludde lillebror är hemma och han kommer hit med sin nya värstingfblixtutrustning som han ska få testa på Stella. Jag ska laga till Biff Rydberg till oss, inspirerad av kocken i Förkväll i går. Förkväll är lite småkul att kolla på, förutom att programledarna är så urbota dåliga.

Nu måste jag sluta blogga och återta makten över fjärrkontrollen... Stefan har bytt till matchen mellan Troja Ljunby och Västerås. Nån måtta får det vara.

fredag, november 13, 2009

TGIF

Trots att det är ledig dag varje dag för mig numer så är fredagar lite härligt pirriga. Hello lovely helg!
Stella och jag myste länge i sängen i morse, så underbart att ligga och kramas och lukta på hennes underbara doft. Nu väntar vi på dagens första besök; Stellas mormor. Jag tänkte att mormorn ska få jollra med Stella medan jag gör en helguppfräschning... ansiktsmask, hårinpackning, nagelfix... och sånt. När det och lite annat pyssel är klart tänker jag bjuda mormorn på lunch.

Senare i eftermiddag kommer äntligen Karin och Ella. Vi hade ju tänkt ses helgen den 16-18 oktober då de var hemma senast, och inför det sa vi att då måste ju bebisen ha kommit. Well, den helgen var ju jag och kämpade i Falun så det blev inget häng. Det blir det nu.

I kväll vill jag laga någon riktigt god mat, ska bara komma på vad. Kanske ett besök vid fiskbilen. Eller en fin bit kött. Det är btw svårt att få tag i bra kött samt att i butik veta om köttet är bra. Ta entrecôte, till exempel, hur svårt är det inte att hitta riktigt bra entrecôte? Blev tipsad om en ny bok, Kött, skriven Håkan Fällman, styckmästare och av hovleverantör av kött. Läs mer r. Vill lära mig skilja bra kött från dåligt. Boken ska införskaffas!

Ha en härligt underbart trevlig fredag ni som läser.

torsdag, november 12, 2009

Det tar sig

Det fanns en sak jag bävade över inför Stellas ankomst; Ramses reaktion. Han var ju min bebis och han fick vår fulla uppmärksamhet. Han sov på min arm och var mig nära alltsom ofta. Hur skulle det bli när han fick konkurrens? Mamma hade en katt, Humlan, som var henne otroligt nära innan jag föddes. När de kom hem från BB med mig gick Humlan ut genom dörren och kom aldrig mer tillbaka. Jag var livrädd för att Ramses skulle göra likadant.

När vi var på BB tog vår toppengranne Maria hand om Ramses och rapporterade att han var galen av uteblivet kel och gos. Så är han när vi är borta så jag väntade mig en katt som skulle attackera mig/oss med kel. Så blev det inte. Ramses väntade på oss när vi kom hem, på altanen. När vi satte ner bilstolen i hallen blev dock katten väldigt reserverad. Han drog igen, trots att han förmodligen saknat oss massor.
Sedan dess har det gjort ont i mitt hjärta för oj så sotis han varit. Knappt varit inne. Varit ute flera dygn i sträck. Varit skygg och reserverad och inte intresserad av att kela.

Men så vände det en dag. Han sov hos mig, eftersom hon sover i sin säng (oftast). Han vågade till och med ligga bredvid i soffan när hon ligger hos mig. Nu verkar det värsta vara över. Ramses har accepterat Stella och det konstaterar jag med glädje. Dock är det jobbigt om hon skriker, då gömmer han sig under sängen.




Mina fina bebisar.