Stiltje..

.. kan man ju säga. Har inte haft nån lust att blogga bara. Nu fick jag det.

Det var en bra helg som inleddes med en väldans trevlig tjejkväll i Älvis. Först kändes det väldigt skumt att åka iväg från Stella och jag tänkte ställa in. Men så tänkte jag om och tog det där magiska steget ut genom dörren. Det gick bra och vi hade så roligt. Det är nog bra att som mamma lämna huset några timmar, både för mig, Stefan och Stella. Dessutom var det skönt för mig att få babbla av sig lite med två av mina favorittjejer.

På lördag morgon klev vi upp med en riktig solstråle som premiärlog mot oss och det var inte på smått vis. Under hela frukosten satt hon i sin babysitter och flinade och jollrade. Man smälter som smör i solsken. När hon skrattat klart packade vi in bebis och alla grejer (shit va grejer man måste ha med) i bilen och åkte mot stugan i Venjan. Eller stugan, det är väl en rätt modern stuga numer. Det var dags för oss att sova borta med Stella för första gången, vilket gick galant. Stefan och pappa drog el medan jag och mamma gick långa promenader.

Vagn och mormor på bron över Vanån.



Tvättmaskinen blev provisoriskt skötbord.



Morfar läste bruksanvisningen till värmen som han numera styr med sms.



Stella älskar att få massage.



Mys i sängen.



Väl hemma i Långlet igen blev det myssöndag innan det var vardag igen. I går började vi dagen med en rask powerwalk i slasket. Det var motigt, vill jag lova, till en början men sjukt skönt efteråt. Skön mjukträning. Träning har även Stella börjat ägna sig åt fast i sitt babygym. Nacken börjar bli riktigt stark.





I går kväll ville lilla fröken inte somna in utan vara vaken och mysa. Det är inte så att hon är ledsen, men skulle jag somna, då ser hon till att väcka mig. Vi fick vara vakna och titta på SATC innan lilla fröken somnade in framåt småtimmarna. Sen sov hon sina sju timmar. Vid lunch var det dags för BVC och den första barnläkarundersökningen sedan BB. Stella gör sig redo att åka i sin bilstol.



Lillan var frisk och det visste jag ju, men det känns som om det hör till att oroa sig något. Vi vägde och mätte också för första gången på två veckor och frökens kurva ser finfin ut. Vi firade det med att kissa ner både vågen och mätbänken. Det är rätt trevligt på BVC, tycker jag, och vi träffade några andra trevliga föräldrar med barn.

Eftersom jag inte fått så många timmars sömn i natt så tog vi plus Ramses den skönaste powernapen i eftermiddags. Där och då slogs jag av tanken att kan man älska någon så här mycket? Stella är min lycka. Först nu kan jag identifiera mig med uttrycket "älska så att det gör ont".

Känner mig rätt slö i dag och har tittat på Plastikkirurgerna, som jag tycker är riktigt smaskigt. De andra två hänger på fällen på golvet.



Nu blir det lite glögg tror jag. Glögg är verkligen sjukt gott.