Julnollnio

Klockan är efter midnatt och jag kan således sammanfatta julen, för nu är den väl typ slut. Det har på många sätt varit den absolut bästa julen i hela mitt liv.

Många, många år har jag tillbringat julen utomlands. Vi har ingen släkt så mamma och pappa tyckte att det var roligare om vi åkte iväg. Det är jag glad för. När alla varit som mest stressade har vi stuckit iväg och det har varit så skönt. Dessutom har vi besökt många spännande platser som Mauritius, Indien och Filippinerna. Vi var på på det sistnämnda mitt i flodvågskatastrofen och var saknade i svenska register, trots att vi inte var drabbade alls. Det var en skum upplevelse. Hur som helst; när allt var som stressigast i tisdags, onsdags sådär så sände jag en stilla tanke att gud så skönt det hade varit att resa bort. Jag ändade mig dock, för när jag fått ihop allt så blev det en alldeles underbar jul.

Julen = tradition för många. I år skapade vi en egen tradition: Jul på Bygatan 17. Vi bjöd in de närmaste och alla kom. Så Stella fick fira med både sina mor- och farföräldrar samt faster Therese. Dagen började dock traditionsfast med julfrukost hos Stefans faster. Lagom till Kalle började folk droppa in med sig själva och paket. Vi dukade upp ett maffigt julbord och åt och njöt i många timmar innan vi slog oss ner i soffan. Då kom två tomtar och började dela ut paket. Stella tittade fascinerat på tomten när hon satt i hans knä och kunde sen börja öppna alla sina klappar. Vi hade en lång och mycket trevlig julklappsöppning. Jag tycker att det är roligast att man öppnar en och en så att alla får ta del av varandras klappar. Givetvis ska det vara rim på klapparna och att skriva dem är bland det roligaste jag vet. Vad sägs till exempel om det här rimmet: "Nöff, muu och bää har de sagt, men nu de är på ett bord upplagt". I paketet var det ett besök på Lammet&Grisen i Sälen till Therese och Sven.

Jäklar vad många fina klappar vi fick, både jag och Stefan och Stella. Den finaste klappen var nog den pall med Stellas namn i form av ett pussel som farfar och farmor snickrat och målat. Den är to die for. Stefan och jag hade i år bestämt oss för att inte köpa klappar till varandra utan istället köpa en digital systemkamera. Det gick sådär.. för jag köpte en lyxig morgonrock till Stefan och fick sprillans nysläppta Desperate Housewife-boxen. Trots att typ alla mina vänner är besatta av serien så har jag inte sett ett enda avsnitt. Nu har jag alla säsonger på skiva att se fram emot. Det ni!

När julafton var slut så kände jag på riktigt att det var den bästa i mitt liv. Och vi har så fina familjer att dela julglädjen med. Det är lycka!

I går tog en promenad för att få lite motion och frisk luft mitt i allt ätande. För är det något som funnits här hemma så är det mat och snart kommer det ut ur öronen på mig. Har ätit julbord i dagarna tre men nu tänker jag inte stoppa i mig en bit till. I år var det inte på tal om någon juldagsutgång och ärligt talat så saknade jag det inte ett dugg! Istället kom min andra Stefan, Stefan T som var hemma på visit från New York där han bor numera och hälsade på.

I dag har jag varit en riktig slöhög. Det har blivit många timmars mys med bebis på magen och det är ju guld. Nu på kvällen dukade jag fram den mest omfattande ostbricka jag sett. Kunde i dag räkna in hela 14 ostar i kylen. Det är inte dåligt det!

Nu ska jag snart hoppa ner under duntäcket. Kom på mig själv nyss att bli så där som jag svurit på att aldrig bli när jag blev mamma. Har nämligen blivit så att det bara är jag som kan natta Stella. Så i dag är det dags för Stefan att lära sig knepen.

Eftersom jag inte skrivit tidigare så får jag i efterhand önska alla er bloggläsare en God Jul. Hoppas ni haft det bra.

Avslutar med några bilder på världens finaste julbebis.