Känd

Man kan ju vara känd för olika saker. I går när jag kom in i fd. Strandens skola där massvaccineringen äger rum utbrister sköterskan som ska vaccinera mig "men är det du Sofia", varpå jag såg ut som ett frågetecken. Det visade sig att sköterskan var samma sköterska som skulle ge mig några sprutor inför en resa, jag tror det var Mauritius, och det är typ tio år sen. Men nog kom hon ihåg mig. Min sjukhusrädsla har alltså gjort avtryck även hos vårdpersonal, haha. Jag kommer svagt ihåg den där gången. Hela familjen skulle ta sprutor och alla tog utan problem - alla utom jag som var hysterisk. Tillslut fick pappa och Ludde åka hem och mamma stanna med mig. Det tog lång tid innan sköterskan fick ta den där sprutan och jag höll på att svimma i vanlig ordning. Mamma hävdar att det var den gången de fick lov att hämta sån där bedövningskräm, även kallad Emblakräm, från barnavdelningen men jag tror att det var en annan gång.

Och jo, jag var rätt nervös i går också inför sprutan. Det är lustigt hur det är, att man är rädd för en liten ynka vaccinspruta när man gick igenom en tuff förlossning med epidural och grejer för blott sju veckor sen. Nåja, efter att sköterskan känt igen mig så fick jag nog lite jävlaranamma i mig. Hon fick ta sprutan på en gång och jag var inte i närheten av att svimma. Så stolt över mig själv! Stefan, som var med, höll dock i handen.

Så var det biverkningarna. Det är väldans vad svaga alla karlar är, för både Stefan och pappa blev sänkta av sina sprutor. Och vi vet ju alla hur mycket en karl gnäller när han är sjuk. Det är typ olidligt. Jag stoppade Stefan i säng när han kom hem från jobbet i dag. Själv har jag jävligt ont i armen, har lite ont i halsen, är lite hängig men det är inga större bekymmer med det. Dessutom finns det inget utrymme för att vara krasslig när man har en bebis i huset. I dag har Stella varit en klängis som velat vara med sin mamma hela tiden. Så vi har suttit ihop, kan man säga.

Nepp, nu ska klängisen få bada, vilket hon älskar!