Just do it!

Det finns vissa saker som jag konsekvent skjuter på. Saker jag tycker är tråkiga, krångliga och därför förpassar till framtiden. Tills i dag hade jag byggt upp ett lager med sådana saker men hade samtidigt insikten att det fick lov att göras innan jul. Medan Stella suttit snällt i sin babysitter har jag betat av dessa måsten, för att som vanligt nu kunna konstatera att det var inte så farligt. Samtidigt känner jag mig sjukt nöjd. Och frågar mig varför jag inte tänkte "Just do it!" för längesen istället för att ha de här sakerna som en klump i magen. En av dessa måsten var att ringa försäkringsmäklaren för att få lite klarhet i vad vi ska göra för pensionsval samt var vi ska spara till Stella. Har tänkt lägga undan hela barnbidraget och då vill vi placera väl. Jag tycker det är så krångligt med sånt här, speciellt pensionvalen. Och så urbota tråkigt. Nu är vi en bit på väg efter att jag fått tummen ur.

I dag känns det som att världen ler mot mig och det är en förbannat skön känsla. Lillfröken slog, som jag siade, nytt rekord i sammanhängande sömn inatt. Vi somnade tolv. Kvart över tio vaknade vi av att morfar ringde och väckte oss. Sinnes. Tio timmar och en kvart. Nu är vi utvilade och redo för jul.

Hade egentligen tänkt göra stan i dag men så tyckte jag att det är lite väl kallt (-28 i morse) och så är det så himla mysigt hemma med kamineldning och glad mysbebis. Hon är i sitt esse på dagarna och bara sitter och skrattar åt sin mamma. Dessutom har jag massor att fixa så det blir bra med hemmadag. När pappa Stefan kommer hem i eftermiddag så ska han vara hemma i nästan tre veckor. Det är lyx och vad vi ska mysa.

Nu ska jag passa på att koka kola innan Stella vaknar och vill ha mat.