Seeeegt

Ingen hets, ingen bantning, ingen överdriven fysisk aktivitet. Det är så seeeegt. Jag vill tillbaka till min kropp. Och det är nu. Känns som om den är ljusår bort. Helst när man inte kan sätta igång på riktigt. Det är lustigt, hur det är. Alla snackar om att ta det piano och acceptera kroppen som den är efter graviditeten blablabla. Och ja, det är ju lätt att säga. Men när det känns något annat inuti då? På ett sätt älskar jag denna kroppen - så klart - eftersom den burit runt på och gett liv åt miraklet Stella men man kan väl ändå få ha en önskan om att komma tillbaka i form. Om fyra veckor får jag börja träna på riktigt. Längtar! Tills vidare får jag hålla till godo med powerwalks. Tänkte ta en med Stella i Buggan på eftermiddagen men efter att ha studerat filmjölksdimman inifrån bestämde jag mig för mys med Stella istället. Så jag bäddade ner oss i soffan under en filt och satte på första avsnitten av Sex and the City. Var ett år sedan jag gick igenom boxen så det är dags igen. Promenaden togs istället ensam nu på kvällen när Stefan kommit hem, efter att tjejerna i huset storhandlat. Stellas och min första storhandling btw. Lillfröken skötte sig exemplariskt.

Jösses vad med mer tvätt det blir med en liten bebis i huset. Jag ska nu ta och vika tvättberget from hell.