Fyra nyanser av grått. Det skulle man kunna döpa om novembervädret till. I fredags när jag åkte hem från mamma och pappa, vid elvatiden på kvällen så där, var det 13,5 grader ute. 13,5 grader plus - i november. Det verkar helt corny. Vad jag hade önskat att det damp ner ett lass med snö. Om inte annat skulle det bli mycket ljusare.
Jag läser just nu en mycket bra bok om barnets sju utvecklingsstadier under det första året (tack vare tips från er läsare btw). Det hela är mycket intressant och jag rekommenderar alla föräldrar att läsa den. En av dessa faser infaller vid fem veckors ålder och barnet blir med största sannolikhet gnälligt och klängigt. Inte Stella, tänkte jag i går på fm när jag läste om det här. Jag dock benägen att ändra mig. Som ett brev på Posten kom nämligen femveckorsfasen i går eftermiddag. Lillfröken vill inte vara ensam utan i ständig fysisk kontakt med mig eller Stefan. Då är hon nöjd och tittar på mig med sina stora vackra ögon och jag undrar vad som försigår där inne i henne. Den här boken är väldigt bra och förklarande. De skrev bland annat typ; Om du skulle gå igenom något främmande som gör dig otrygg, skulle du vilja ligga själv och sova då? Nej. Skulle du vilja sätta i dig en stor frukost? Nej. Skulle du vilja vara nära den du tycker mest om i hela världen? Ja. Därför får Stella var hos mig hela tiden. Det är mysigt. Men man får inte så mycket gjort med en bebis i famnen. En sak som jag märkt alltid funkar är vagnen. Stella älskar sin Bugaboo! Så nu när jag var lite trött i armarna och ville få henne att sova så var det bara att sätta på mysoverallen och mössan och så ner i vagnen. Hon somnade innan jag kommit ut på altanen med henne. Nu sover hon gott där med babylarm och mamman, det vill säga jag, försöker lägga in turbon och göra så mycket som möjligt på kort tid. Varför sitter jag då här? Jo för att jag mår bra av att få skriva lite. Det liksom triggar igång initiativförmågan i mig.
Dags att lägga in turbon. Hello tvätten.
1 kommentar:
Åh gudars vad jag känner igen mig i det du skriver! Minns att Alice efter den där fasen inte gick tillbaka till att gilla att lika själv och bara vara utan efter det ska hon liksom vara med jämt. Inte så att hon måste vara i famnen men hon ska ha uppmärksamhet stor del av tiden. På föräldragruppen runt tre månader pratade de andra mammorna om hur de hann sitta och chilla för att deras bebisar sov 3-4 timmar två gånger per dag typ. Ok, tänkte jag... Det var inte så våra dagar såg ut direkt :). Det är iaf härligt att man kan se personligheterna så tidigt i livet. Vår fröken var envis och visste vad hon ville redan då - värre har det blivit och än värre lär det bli, ha ha!
Sv: Stort tack för receptet - det ska bli riktigt smarrigt att testa!!!
Skicka en kommentar