När vi var på BB tog vår toppengranne Maria hand om Ramses och rapporterade att han var galen av uteblivet kel och gos. Så är han när vi är borta så jag väntade mig en katt som skulle attackera mig/oss med kel. Så blev det inte. Ramses väntade på oss när vi kom hem, på altanen. När vi satte ner bilstolen i hallen blev dock katten väldigt reserverad. Han drog igen, trots att han förmodligen saknat oss massor.
Sedan dess har det gjort ont i mitt hjärta för oj så sotis han varit. Knappt varit inne. Varit ute flera dygn i sträck. Varit skygg och reserverad och inte intresserad av att kela.
Men så vände det en dag. Han sov hos mig, eftersom hon sover i sin säng (oftast). Han vågade till och med ligga bredvid i soffan när hon ligger hos mig. Nu verkar det värsta vara över. Ramses har accepterat Stella och det konstaterar jag med glädje. Dock är det jobbigt om hon skriker, då gömmer han sig under sängen.
Mina fina bebisar.
2 kommentarer:
Vad bra att jag kunde hjälpa till litegrann =)
Skönt att missen börjar acceptera nykomlingen och jag hoppas att han blir sig själv snart igen =)
Kram
Har en liknande situation dock ej med små söta bebisar som tillskott.
Vår underbara katt Moa som alltid låg på benen o myste i soffan har nu fått en liten kompis Maja..som är högt o lågt.. Första dagarna var inte Moa in överhuvudtaget..tog ca 3 veckor innan hon hyfsat accepterade Maja..men nu har det gått några månader och jag inser att Moa aldrig kommer att bli densamma..hon är bara inne korta stunder och ligger hos oss en stund med oro i kroppen.. Det är bara att inse o acceptera samt vara glad för att Moa trots allt vill fortsätta att vara våran katt ! viktigaste är ju att hon inte mår skitdåligt, och på den biten verkar det iallafall gå framåt..
Att Er lille undebare katt har tagit sånt steg är bara att glädjas åt och blir det som förut får man vara hjärtligt glad!
Lycka till
Skicka en kommentar