Filip kom till stan

Idag hände något väldigt trevligt. Min roliga Uppsalakompis Filip ringde och sa att han var på väg hem från Sälen. Han hade två timmars dötid i Mora innan tåget gick till Stockholm. Givetvis hade jag tid med lunch. Det var väldigt längesen jag träffade Filip, och de andra ur samma partyliga, så det var glatt att prata lite gamla minnen och vad som händer i våra liv. En händelse som vi mindes tillbaka till var när gänget var på allsång. Detta inträffade en majdag 2005. I Uppsala anordandes då allsång varje torsdagkväll i stadsparken. Vi drog ihop ett glatt gäng för att besöka allsången. Med oss hade vi olika instrument, allt från min rosa ukulele till en trasig blockflöjt. Och givetvis trummor. Resterande allsångsbesökare var barnfamiljer eller pansionärer. Det bör väl kanske tilläggas att vi hade druckit alkohol sedan lunchtid och var riktigt i gasen när allsången började. Alla andra allsångsbesökare tyckte att vårat gäng var så där roliga. De tyckte nog mest att vi förstörde. Men oj, så kul vi hade! Efteråt bar det av på mellanfest på Stockholms nation kommer jag ihåg. Senare på kvällen gick vi på Flurran på schlagerkväll. Pernilla Wahlberg uppträdde och killarna försökte se under hennes kjol. Vi utlyste också en "fulast ragg"- tävling (det fanns en del att välja på). Jag trodde att segern var min när en utvecklingsstörd kille i rullstol försökte ta mig på brösten. Men det var en annan i gänget som fick utmärkelsen. Grejen är bara att vi andra trodde att han var med i fulast-ragg-tävlingen. Men när personen i fråga började hångla med objektet så insåg vi andra att det var utom tävlan. Idag är de sambos. Det är så roligt att minnas ibland.