Tredje världskriget

I Sverige heter det treårstrots, i USA heter det "the terrible twos". Det handlar alltså om en utvecklingsfas och Stella är just nu on/off i den. Det är så lustigt (eller just då är det inte ett dugg lustigt) att hon kan gå från sitt vanliga coollugna, verbala, medgörliga jag till att vända totalt. Det inträffade i morse. Från att ha vaknat på ett strålande humör, kramats, ätit sin välling och morgonmyst som vi alltid gör så blev det ett tredje världskrig när vi var halvvägs in i påklädningen. "Jag. Vill. Inte. Ha. Kläder. Mamma", vrålade guldlock och slet av sig leggings och strumpor och bröt ihop i sin säng. Då är det så jädra svårt att veta vad man ska göra. Emellanåt ryter jag i ordentligt och eftersom jag aldrig gör det så brukar det hjälpa. Men ibland måste man också vara mjuk för att inte tredje världskriget ska eskalera. Det finns en tredje väg också, att ignorera och det gjorde jag i morse. Jag klädde på mig mina ytterkläder, satte mig i trappen i hallen och ropade åt henne att "jag sitter här och väntar". Efter att jag hört henne yla, slå och kasta saker så kom hon efter ett tag smygande och bad mig torka tårarna och snoret. Sen kröp hon upp i min famn och sa att "nu, nu mamma kan jag klä på mig". Sen var hon lika sprudlande igen och sprang ut och plockade några blommor minus stjälk åt mig. I bilen deklarerade hon klart och tydligt att "mamma, nu är jag glad igen". Jag frågade varför hon blir så arg och fick svaret "för att jag blir det mamma". Och det är väl så den här fasen fungerar, de bara blir arga/ledsna/vrånga.