Vips så har vi ett nytt tak, i alla fall på ena sidan huset. Ursäkta att jag tjatar så mycket om det här taket men jag blir liksom fascinerad över att allt går så fort. När alla plankor var lagda så passade jag på att klättra upp. På fötterna: guldskor. Man kan göra allt i dessa guldskor. Väl uppe på taket var det högt och jag vrålade "man ser ända till Mariannelund" som i Emil-filmen. Vi kan stoltsera med att ha Långlets högsta hus, förr i tiden var det en statusgrej, att ha så högt hus som möjligt, så tydligen hade Karlsson-släkten mycket pengar. Efter en hård dag med jobb för både mig och Stefan pustade vi ut med en film och lite snask. Det tog lite längre tid än vanligt men självklart somnade vi båda. Jag gillar inte de här tant-fasonerna jag börjat med. Dessutom är det trist att aldrig se slutet på filmerna.
Idag är en ganska härlig fredag. Jag var hemma och jobbade på förmiddagen, för att få skriva i fred. Vid nio kom Anders körande på traktorn och med sig hade han nybakat bröd. Sånt händer bara på landet. Anders är min favvis bland Stefans kompisar. Han är en riktig sköning.
Nu sitter jag på jobbet och ska strax iväg på italienskt matreportage. Mums. Därför skippar jag dagens lunch med grabbrna. Ikväll blir det grillning med grannfamiljen. Grillat är godast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar