Förstår inte varför jag alltid är så jävla trött på måndagar. Den här gången kan det ha å göra med festligheterna i lördags. Söndagen och helgen avslutades med en enda lång väntan. Vi skulle äta mors dag-middag med Stefans föräldrar på Vi på Hörnet. Med var också: två stycken fastrar med respektive, en stycke moster med respektive och en kusin med respektive. Ett sällskap på 12 personer. Vi hade bokat bord en vecka i förväg. Detta till trots så tog det på riktigt två timmar att få in varmrätten, och då var den inte varm utan kall. De som beställt pepparstek fick vänta ytterligare en kvart efter att vi andra fått in maten. Vi fick inte heller in potatisen och då fick jag nog och fick lov att ryta i. Servitrisen var en riktig rookie och jag undrar hur man tänker när man slänger in en sån på mors dag, då många äter ute. Det var även andra sällskap som fick kall mat, uteblivna förrätter, icke beställda förrätter och så vidare. Vi på Hörnet fick bjuda på mycket igår, bara på min, Stefan, Lena och Folkes nota drog de av 400 spänn. Jag var inte särskilt förtjust i Vi på Hörnet innan det här och inte blev det bättre. Dessutom är maten inte särskilt god. Och pommes friten är inte hemmagjorda som det står, de är garanterat köpta. Fy va dåligt. Istället för att jag och Stefan skulle ägna söndagskvällen åt kvalitetstid så fick vi vänta på mat. Kul.
Jag har en jävla träningsvärk efter att ha slängt in ett gammal tak i en container. Ikväll är det på´t ígen, vi ska nämligen få in resten av husresterna i containern. Och jag har lovat att hjälpa till. Eller hjälpa till? Det är ju mitt hus. En sak är i alla fall säkert, i slutändan kommer det vara värt allt slit, för det kommer att vi väldigt fint huset, vårat hus på Långlets Bygata 17.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar