Så kom mamma med kameran och allt som jag har ska Stella ha, som synes.
Hon ska ha allt hon ser, skulle man kunna säga. När hon inte drar runt kattmaten så är en favvis att åka fram till vår vedkorg gjort av återvunna bildäck. Där ska hon försöka få tag i veden, vilket går så där. Men kul verkar hon ha.
Onsdag. Halva veckan gått. Det går segt när man har längtan, för det har jag. På fredag kommer nämligen förmodligen min finaste Carro på besök från Sthlm. Vi lärde känna varandra utanför Uppsala Slott i augusti 2002. Där stod vi och sparkade i gruset likt ettagluddare , men sanningen var att vi var där för att läsa vår första kurs på Universitet: Retorik A. Vi hamnade i ett så roligt gäng och framförallt fann Carro och jag varandra och sedan dess är hon en av mina bästa vänner. Nu har hon bott i London och Paris några år (efter att jag parade ihop henne med en fransman en blöt kväll på Stureplan för några år sedan). Jag och Stefan har varit och hälsat på i London och hade säkert åkt dit igen - men nu har hon flyttat hem min fining. Och i helgen kommer hon alltså hit. Lycka!
I övrigt har veckan bestått i promenader, lek och kladd. Alltså detta matande - det blir så kladdigt. Stella kan ibland liksom hamstra mat i kinderna och sen när jag ger henne vatten så sprutar hon hon ut mat och vatten över mig och henne. Då kan man hålla sig för skratt. Gröt gillar hon, för att inte tala om katrinplommon. Det är nog favvisen.. vilket också märks i blöjan. Helt otroligt att det kan komma så mycket bajs ur en så liten tjej. I går kväll när jag var på väg att åka en sväng så vrålade Stefan från övervåningen. Snacka om bajs all over - henne och honom. Fick slänga in båda i duschen.
I dag ska jag fortsatta svettas på pw. Men det får bli i eftermiddag, för på förmiddagen ska jag jobba lite medan Stella sover. Tidig eftermiddag ska Stella få sitt 6-månadersvaccin. Hua! Men det gick ju bra sist. Kan sammanfatta Stellas första sex månader med att hon inte varit sjuk en enda gång, trots att både kraftig förkylning och vinterkräksjuka härjat härhemma. Hon har inte haft feber någon gång och inte varit snorig. Där brås hon på sina föräldrar för vi är, undantagsvis nu på vårvintern, aldrig sjuka annars. Nu hoppas vi att det håller i sig. I alla fall till hon börjar dagis för då är det väl kört ändå.
Har varit dålig på att matblogga. Ska bättra mig. Kan dock visa min tjusiga och goda Carbonara jag svängde ihop i söndags, dagen innan beach 2010 tog fart. Det här är verkligen onyttigt, men ack så gott.
Jag fräser två pacet bacon eller pancetta med en finhackad gul lök och två finhackade vitlöksklyftor. Tänk på att lök aldrig ska bli riktigt brynd - då blir det besk. När löken fått lagom med färg slår jag på en skvätt grädde. Koka under tiden paradelle al dente. När den är klar, vänd ner i stekpannan med bacon. Knäck över två ägg och rör runt ordentligt. Värm upp ordentligt och strö rikligt med riven parmesan, färsk hackad persilja och svartpappar över vid servering samt servera med rå äggula.
Nu ska jag leka med mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar