Vi fem blev sju i natt

Jag är i kattungelyckorus. De har kommit! Äntligen. I lyckoruset finns lite sorg också. Jag ska berätta.

I går, ungefär samtidigt som vi började kolla på Snabba Cash så kom Isis och hennes mage och var mer kärvänliga och keliga än vanligt. Hon stod en centimeter från mitt ansikte och bara kurrade och jamade. Såg att hon andades lite konstigt också och tänkte att nu, nu är det dags. Eftersom jag inte fått henne att ligga i den korg hon blivit tilldelad i vårt sovrum så försökte jag fixa en ny. Men hon ratade den och la sig under vår säng och sov. Tänkte att det var falskt alarm.

Kollade klart filmen och skulle gå och lägga mig. Kollade in under sängen och ser att det inte bara är Isis som ligger där. Hon födde alltså Ettan på nya ljusgråa heltäckningsmattan under Stefans säng. Nu blev det fart på mig och Stefan. Försiktigt lyfte vi bort den stora sängen och ännu mer försiktigt lyfte jag över Isis och ungen i lådan.

Det dröjde ett tag sen kom en till. Och en till. Den sista märkte jag direkt att det var något fel på och Isis brydde sig inte alls om den. Senare upptäckte vi att den hade (varnar känsliga läsare) hela tarmpaketet utanför kroppen. Jag grät, grät så att glasögonen immade igen. Insåg att vi fick lov att korta lilla missens lidande. När det var gjort grät jag ännu mer. Stefan försökte trösta. Det var så svårt!

Efter två var allt klart. Ettan och Tvåan låg tryggt och diade hos sin mor, rena och fina. De sover nedanför min säng, trots protester från Stefan. Isis sover alltid i närheten av mig och jag vill att hon ska känna sig trygg. I natt har jag vaknat av små pip och framförallt av Isis som spunnit och kurrat som en tok hela natten. Hon är världens bästa lilla kattmamma.

I morse var alla tre vid god vigör. Se själva.




Ettan är svart och gråspräcklig med vita tassar. Tvåan är grå i olika nyanser. Jag har inte velat ta i dem så mycket utan låter dem få vara hos sin mamma. Sen ska jag kolla kön.

En som inte var vid lika god vigör som kattungarna och Isis i morse var jag själv. Fyra timmars sömn i går natt och fem i natt. Stella var i sitt esse och tjöt av skratt. Jag kände att det inte var rättvist mot henne att hänga med en dötrött morsa. Så himla bra man har det då. För jag slog numret till svärföräldrarna som inte hade något planerat och meddelade att det mer än gärna tog Stella. En kvart senare rullade deras bil upp här och hämtade skatten, som för övrigt höll på att krypa ur kläderna av glädje när farmor och farfar kom. Vilka klippor de är! Själv la jag mig vid nio igen för att väckas av telefonen halv ett. Så. Jävla. Skönt.

Nu är jag en ny människa och det är helg. Livet är bra underbart (helst med två nyfödda kattungar i det).