Glädjeyra

Av att titta i kommentarerfältet i går blev jag så här glad. Glad ända in i själen. Riktigt glad.



I dag känner jag mig så här:



Jag vill springa över ängar. Jag känner mig fri. Jag känner mig fylld av energi.

Dock så kan jag inte springa. Det beror på att jag aldrig kan göra saker lagom mycket. Jag är sån som person att jag kör allt eller inget, oftast. Förra veckan var jag allt. Då skulle jag springa. Sprang cirka åtta kilometer, varav 3/4 är på asfalt. Det gillade inte mina ben, så klart eftersom jag inte sprungit på nästan två år. Benhinnorna skriker. Nästa gång kanske jag skulle kunna göra lite mitt-i-mellan. Nej, det är inte jag. Allt eller inget.

Denna vecka går jag all in på raska promenader och struntar i att benhinnorna värker. Har även köpt mig en pilatesboll och det är en bra investering. Så lätt att göra övningar på och dessutom så lättillgängligt - man kan ju träna hemma. Sånt gillas.

I går var en bra dag, framförallt i jämförelse med måndagen. Vi drog bland annat till Noret och hälsade på Linda och Henrik som bodde hur fint som helst. På kvällen hade jag och Stefan hus- och trädgårdstjänst. Bland annat ägnade jag en och en halv timme framför strykbrädan. Men nu finns det inte ett skrynkligt plagg i hela huset. Lagom till jag var färdig bjöd nya härliga grannarna Jenny och Jerker in mig på ett glas rosé i deras myggfria paviljong. Bra avslut.

I dag tar vi det piano, jag och Stellis. Eller inte kanske Stella som just nu rammar den höggravida katten. Men jag ska ta det lugnt och ladda för ikväll. Då ska nämligen den här morsan på yra, Orsayra. Det är ju något speciellt med dem, helst när man är uppvuxen i Orsa som jag är. Emelie har bjudit in till middag innan. Hur trevligt som helst.

Avslutar med en bild på oss två, herr och fru Jemthans. Galet att byta efternamn, det ska ni veta.