Fan så ynklig man (läs: jag) blir av minsta tecken på sjukdom. Därför är det synd om mig i dag. Kanske inte jättemycket men lite. I går dammade jag av en gammal klassiker: spenatsoppa med ägg. Det är så gott att det inte är klokt. Till och med Stefan, som inte är så förtjust i det annars, åt flera skålar. Mätt i magen gick jag och svärmor på powerwalk. Det var då det slog till. Halsen svullnade upp och snoret kom. Vl hemma igen mådde jag riktigt dåligt och bäddade ner mig med tidningar, te och katt. Stefan joinade så småningom och vi frossade i Mövenpick; maple walnut, caramell och tiramisu. Så. Gott.
Trodde att jag skulle bli dödssjuk men vaknade i morse med bara lite halsont och snor. Pallrade mig iväg på reportage och sitter nu här med noll kreativitet. Försökte skriva ledare, som annars brukar gå i ett rasslande tempo, men hittade inte orden. Kanske är lika bra att åka hem och krypa ner under täcket.
Hemma i byn händer det grejer. I går fick grannarna en liten tös. Så roligt. Nu är det två småtjejer i byn bland alla småkillar. Längtar efter att få se lillan. Mindre roligt i byn är att fina grannen Maria legat på lasarett. Nu har hon dock kommit hem och jag ska köpa med mig en påse med tidningar och gott till henne, från mig och Ramses. Maria är nämligen lurvets favorit och i princip den enda som får släppa ut/in om inte vi är hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar