Glassbilen

Igår hände det roligaste. Stefan ringer: "Glassbilen har kört fast på vår gård, men nu har vi en jävla massa glass".
Jag åkte hem för att se på det som återstod av eftermiddagens drama; hjulspår modell djupa. Glassbilskillen hade tydligen trott att vår gård var en vändplan. Hur man nu kan tro det? I full kajuta hade han försökt vända på vår nysådda gräsmatta. Men det gick så där. Glassbilen satt fast utanför köksfönstret, det var då det ringde i Stefans lur. "Hej, det är från Hemglass, vi har kört fast på er gård". Stefan trodde att det var jag som busringde. Men när han kom hem höll snälla grannen Anders på att dra Glassbilen ur geggan med traktorn. Det visade sig att det var glasskillens första dag på jobbet. Kul förstadag, liksom. Som om det inte var nog så menade hans chef att stackarn själv skulle stå för kostnaden för att vår gräsmatta ska återställas. När glassbilen äntligen var loss fick vi massa Mövenpick, alltså lyxglass. Efter ett tag ringde Sveriegchefen för Hemglass och förklarade att han skulle stå för ersättningen. Tur för stackars glassbilskillen.

Vilken fredagseftermiddag. Varför känns det som om sånt här bara händer mig/oss.