Nu är det nära

I dag är en sån där måndag då man vill gå och dra nåt gammalt över sig. Skönt att det snart är kväll så att jag får krypa upp i min nya soffa som jag nyss tog emot hemma.

Helgen.. ja, vad ska man säga. Kundträffen på hockeyn va en blöt historia och inte blev det bättre av att Linda var på stan. Sov för lite men gick upp på lördagsmorgonen för att ta emot snälla föräldrar. Oj vad det städades. Hela dagen lång. När allt gammalt byggmaterial, täckningar och lager av byggdamm försvann och Per satte upp tapeterna fick jag lv att nypa mig själv i armen. Det är så jävla snyggt. Jag är sjukt nöjd. Nu är det nära till undervåningen är hundra procent klar. I kväll sätter Per badrummet. I morgon kommer tv-bänken.

Efter en formidabelt god middag by me (räkpannacotta, helstekt entrecôte med rotfruktsmuffins, rostad vitlökssås och rödvinssås med mörk choklad samt daimparfait med hallonsås) åkte föräldrarna hem och vi till Anders och Karin. Kändes skönt att vi kom hem därifrån "redan" vid halv två. När jag somnade stormades huset av efterfestfolk. Bara att gå upp och måla fransarna igen.

Söndagen började med att Anders, Karin och Freja kom på fika. Sen väntade en ljuvlig höstpromenad runt byarna. Det är så vackert och friskt på hösten. Maya anslöt så småningom, denna underbara lilla varelse och vi gungade, åt persilja och lekte häst. På söndagskvällen gick vi "all in" igen; chirre, dirre, lärre och igår även pizza. Sjukt mätta somnade vi alldeles för sent. Som en följd av det är jag koma i dag. Längtar efter tisdag.