Först och främst: Fan vilka fina läsare jag har, som en underbar kontrast till skithögarna.
Trott eller ej, men dagens första träningspass på mycket länge var inte föranlett av den där elaka kommentaren jag skrev om tidigare. Nej, det där första träningspasset på länge har varit planerat en längre tid. Inte bara blivit av, ni vet.
Jag är redigt trött på att jag tappat bort min karaktär. För det är tyvärr vad några kilos övervikt är. Brist på karaktär. För så mycket kost- och näringslära jag läst i mina dar så vet jag precis vad jag ska äta. Och inte. Jag vet precis hur jag ska träna också. Så jag har inget att skylla på. Inget alls.
Att sätta upp mål handlar om att göra det på ett realistiskt sätt. Samt att hitta fällorna som gör att det inte falerar. I mitt fall handlar det, förutom en tillfällig karaktärssvacka, om att jag är på tok för förtjust i god mat samt att jag inte prioriterat motion. Det handlar också om att sluta vara missnöjd och inte skjuta på problemet. Nu är det andra bullar för i sommar ska jag inte bada i vassen.
Ett annat problem är att hitta tiden. Som småbarnsmamma med aktiv make är det ofta tiden som hakar upp det hela när det gäller träningen. Jag är nämligen inte en sån som kan lämna bort min dotter flera kvällar i veckan, helst när hon går på dagis fyra dagar i veckan. Jag skaffade inte barn för att nån annan ska ta hand om det. Därför handlar det återigen om att vara realistisk, det vill säga att jag inte kan träna flera kvällar i veckan. Däremot ett par, samt försöka få till det på lunchen.
Ett annan nog så viktig insikt är att kroppen aldrig blir exakt vad den var innan graviditeten. Helst inte när man hade en mage i min kaliber. Men, återigen, det är ingen undanflykt. Bara att köra på.
Hur resonerar ni när det gäller träning och mål om att lätta några kilo?
4 kommentarer:
Jag är ju just nu på toppen av ett icke-i-form-berg, eller kanske inte ens på toppen än dessvärre... Har ca 7 veckor kvar innan nästa mirakel kommer till oss men därefter ska det bli ordning på torpet. Är min plan. När jag fött mitt första barn var jag nere på ca 2 kg från utgångsvikten 4,5 månader efter förlossningen. Hur många kilon som sedan kom tillbaka (långt innan nästa bulle var på G) vill jag knappt tänka på. Men en av insikterna jag fått, och som du verkar ha, är att kroppen aldrig mer blir densamma och det är inte någon idé att eftersträva det. Däremot kan man såklart göra det bästa av situationen - men allt ska vara för att man vill må bra och inte enbart handla om en kamp mot kilona och en platt mage. Jag funderar faktiskt på att testa Olgas Rönnbergs (tror jag hon heter?) mammaträning när jag är ploppat nästa, har sett många inspirerande kvinnor som nått en bättre form än innan graviditeter till och med. Är precis som du - vet exakt vad jag ska äta och hur jag ska träna - men behöver den där pushen. Den där snaran som någon annan drar åt. Tyvärr, får jag säga, men så är fallet.
Där har du lite av mina tankar :). Lycka till med karaktären - den finns ju där!!!
Du vet att Olga ocskå är min favorit:)
Har du kollat på hennes hemsida?
Hon är en förebild!:)Å grym.
En massa barn,och födde nyss tvillingar.Tror hon gick upp 35 kg.
Själv så tror jag på kort,intensiv träning.Som i mitt fall kb:Kettlebells.35 min stenhård träning för hela kroppen.Man hinner det.Sen tror jag också på att verkligen bestämma 1-3 dagar som man har fasta träningstider..packa väskan och köra efter jobbet.Ta en proteindrink/frukt och sen bara köra hårt i 30-40 min.
Det gäller bara att hitat sin grej,sin träning som man kan börja älsa.
Hatar man ste-up..så prova något annat.Boxning eller löpa ute kanske?
Se inte hinder utan se möjligheter och lösningar.
Kram vännen och Du kämpa på.
Tar gärna en PW snart.Kram Karin W
Hmm, ja här är det också tiden som många gånger sätter stop i hjulen... Ingen godtagbar ursäkt egentligen (då jag inte har några barn) det hela handlar ju om att prioritera!
Men nu har jag bestämt mig, jag både vill och måste prioritera mig själv! Iallafall mer än vad jag gör idag! Men ja, med både jobb, plugg och fotografering, vart finns tiden?? En ekvation som inte alltid går ihop..
Problemet för mig är det att jag går inte upp så lätt i vikt. Trots bortprioriterad träning så lägger jag inte på mig speciellt mycket. Bra? Jo på ett vis kanske, men när man inte lägger på sig något så får man inte heller den sparken att ta tag i träningen.
Så för mig handlar egentligen inte träningen om att gå ner i vikt, utan mest för välbefinnandet i allmänhet. Det i kombinationen med maten.
Och apropå mat så brukar läsa och inspireras av dina recept i ANNONSBLADET - MUMS! :)
Inte för att jag egentligen känner dig, förutom genom bloggen här, men fortsätt att vara DU, precis som du är. No matter what! You rock!
Jag ÄLSKAR Olga. Nästa gång jag får barn ska jag komma i form med henne efteråt. Hon är ju bland annat förespråkare av kettlebells som jag hoppas är min grej :)
Maria: Vad roligt att du läser mina recept :) Visst är det sparken i baken man behöver. Vet att det även är svårt för sådana som har svårt att gå upp i vikt, även om det oftast fokuseras på de som gör tvärt om.
Tusen tack för de fina orden :)
Skicka en kommentar