Prinsessan Stella

Laddade över den senaste tidens iPhone-bilder till Mac-burken. Jag konstaterar att bilderna i första hand är på Stella och i andra hand på hennes mamma som försöker göra en snyggmin. Alla har en snyggmin, den man drar till med när man tar bild på sig själv. Det är så himla roligt det där, för man känner verkligen igen sina vänner och bekantas snyggminer. Min känner jag väldigt väl igen.

Prinsessan Stella har blivit två år och fyra månader. Hur gick det till? Numer är hon definitivt ingen bebis längre - utan en liten tjej med massor av känslor, åsikter och tankar om livet. Det är så himla roligt nu. I alla fall nästan jämt. För solstrålen har nått sin första riktiga utvecklingsfas, i alla fall den första då föräldrarna stöter på patrull. Den lilla rara, jämt nöjda, snälla och harmlösa bebisen har blivit en tjej med vilja. På ett sätt gillar jag det, för finns det nåt värre än mesiga tjejer? Men när hon för femtielfte gången inte vill sätta på sig kläderna på morgonen, vägrar att sitta fastspänd i bilen eller promt ska ha lördagsgodis innan frukost på en vardag, då kan jag hålla mig för skratt. Som tur är väger de bra stunderna upp. Och när hon kryper upp i min famn och säger "Mamma, jag älskar dig", då blir det så mycket känslor att bägaren rinner över. Eller i alla fall tårarna.

I helgen var min absolut äldsta vän Jonas på besök. Stella tog tillfället i akt att föreslå muffinsbak.


Hon har fått smak på friluftslivet och blev alldeles tossig när hennes pappa kom hem med en ny skoter i torsdags. På den åker hon gärna. Här grillar vi korv på Lädesjön.




Bad är en annan favorit. I Thailand badade vi vuxna i skift.



Mer skoteråkning. Denna gång i pulkan efter farfars skoter på Tjejvasan.



Och så en kläddiskussion. I morse faktiskt. Stella plockade ner sin fantastiska tylldröm till dopklänning och skulle ha den till dagis. Denna gång blev det en endast en verbal kamp utan tårar och dopklänningen hängdes tillbaka.