Att vara hemma en hel dag utan att kunna gå ut eller göra något annat kul och dessutom ha en sjukling som konstant vill vara nära och blir klängig - det tär på krafterna. Efter att ha läst x antal böcker, lekt lite, kramats, sett på Lotta på Bråkmakargatan och försökt jobba när lilla damen sov middag kände jag ett akut behov av att komma ut. Som tur är var min kära Matilda också sugen på powerwalk så jag mötte upp henne i stan och gick en timme. Promenader med goda vänner är verkligen världsklass eftersom man både får motion och dessutom får prata. Väl hemma och duschad känner jag mig som ny.
Tänkte på det i dag, när man bara lallar runt en hel dag så blir man helt förslappad och tappar initiativförmågan. Dessutom blir jag brutalt trött av det. Somnade till och med på soffan på eftermiddagen medan Stella tittade på Lotta. Jag kände mig som en påse skit tillslut. Tur att jag tog den där promenaden...
I morgon ska Stella få vara med sina fina farmor och jag är tillbaka på kontoret.
Vad tycker ni om att VAB:a?
1 kommentar:
Tycker att det är fruktansvärt segt att vaba. Vara instängd hemma med barn som inte alls är på humör och sååå mammiga. De är verkligen som en fristad när man kommer tillbaka till jobbet efter vab.
Nej, tacka vet jag vanliga lediga dagar med barnen. Då man kan gå ut och njuta av allt som utelekar,bus skogspromenader, lekplatser osv.
Skicka en kommentar