Allra, allra värst

I dag är temat uppenbarligen Facebook-uppdateringar.

Nu kommer vi till det jag tycker allra, allra värst om. Rasist-uppdateringarna av typen "kopiera det här om du vågar..." och sen en massa rasistiskt dravel som helt saknar insikt. Det handlar ofta om kvinnosyn, kriminalitet och att de, alltså invandrarna, får för mycket i bidrag. Jag tycker mest synd om människor med de här åsikterna, mest för att de helt saknar verklighetsuppfattning. Rötägg finns i alla länder, inom alla religioner och inom alla kulturer.

Den största frågan för mig är hur man kan förvägra människor trygghet? Människor som tvingats fly sitt land, med risk för sitt liv. Vad betyder landsgränser egentligen? Har vi inget ansvar för andra människor? Ska vi sitta här i trygga lilla Sverige och veta att människor dör, men vi vill inte ha hit dem för att de ska få av våra skattepengar? Eller för att det finns rötägg i andra länder, precis som det finns minst lika många av i Sverige? Jag blir så trött!

I höstas träffade jag en pojke från Afghanistan som ensam tvingades fly när granaterna föll. Han köpte sin resa till tryggheten för dyra pengar och hans flykt arrangerades av människosmugglare. Han fick gå över bergskedjor, schasad av piskor där han fick bevittna andra barn ramla ner och dö. Han levde i en källare utan att se dagens ljus i över en månad och han fick klämma sig fast under en lastbil, mellan hjulen, i 36 timmar i sträck längs motorvägar i Europa. Bland annat. Sen släpptes han av halvnaken i Stockholm en kall vinterdag utan att ens veta var han var. Det är första gången under mina elva år som journalist som jag grät under intervjun.

Ska vi skicka tillbaka honom? Ska vi inte ge honom, och andra traumatiserade barn eller vuxna trygghet?

Då tycker jag istället att vi ska förvägra svenskar som inte tar tag i sina liv bidrag. De har i alla fall förutsättningar att klara sig själva.