Lördagsförmiddagar är svårslagna. Det är så skönt att sova ut, ligga kvar länge i sängen och sen gå upp och äta god frulle. Igår kom Emelie först vid halv nio och då hade jag svängt ihop laxpasta som vi avnjöt till Idol. Jävligt trist att Anna fick lämna när den där hemska, skrikiga Johan Palm borde få ha åkt hem för längesen.
När Emelie fick skjuts hem av sin söta lillasyster åkte jag till ljusstöparligan (Stefans släkt) där även min andra hälft slöt upp. Vi stöpte lite ljus och gick sen hem i den iskalla natten. Men va härligt det är ändå med vinter.
Nu lär man (jag) ta och se till att Stefan och hans kompisar får tummen ur och köper en present till kvällens jubilar. Grannen Per fyller 30 år och det blir galej i granngården. Det borde vara galej i granngården oftare, så sjukt nära hem liksom. Vi har diskuterat present fram och tillbaka. Per är ganska tystlåten men när det kommer fram ett Singstar på för- och efterfesterna är han inte tyst en sekund. Jag har många fina sångminnen av honom. Som den gången i slutet av förra sommaren. Det hade varit en intensiv festsommar med många efterfester hos oss. Jag satt på trappen, klockan var sex, solen hade gått upp. Ur huset hör jag Per med något (väldigt) trött och full stämma framföra Elvis "In the ghetto". Då konstaterade jag att det var dags för att gå att lägga sig och sluta med dessa efterfester. En annan gång satt Stefan och Per en natt och sjöng igenom alla mina Singstar-skivor. Låt för låt. Det mest klockrena hade såklart varit att köpt ett eget Singstar till den nyblivna 30-åringen. Men det blir whiskey-glas, för den gulbruna berusningsdrycken är nog det bästa han vet, förutom att sjunga då. Som bonus ska jag dock ta med det rosa Singstar:et samt kanske köpa nya ABBA-skivan så att vi kan sjunga loss.
Nej, nu ska jag äta en lussebulle. Till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar