Känslan av att komma hem och slänga av sig strumpbyxor, kjol med hög midja, höga klackar och linser är obeskrivbar. Skönaste. Det har varit en kanondag. Men, as always: home sweet home.
För cirka 14 timmar for jag hemifrån. På den tiden har jag hunnit med att ha trevligaste bilresan med trevligaste kollegan, gå på både roliga och jobbiga möten, äta thailunch med härliga Åsa, flamsa lite i produktion, spåna lite inför jul och slutligen Kupolen. Kortet fick jobba, men inte så mycket. Det blev ett par nya jeans och några bastoppar. Men så på vägen hem kom jag på att det var tjejkväll på Fabriksbutiken, och då fick jag ju bara lov att stanna där och handla design. Katten fick designbricka att ha matskålarna på, han är värd det bästa. Det bevisade han om inte annat när jag kom hem och han slängde sig i famnen av lycka. My sweet love.
Men så var det hemresan. Nog för att det var tät dimma i morse när jag och Svempa åkte, men det är inget mot vad det va när jag åkte hem. Läskigt, faktiskt. Som filmjölk och jag såg nada. Såå skönt att äntligen rulla upp på gården. Då utspelade sig en fars. Pappa och jag har bytlånat bil, eftersom mina fortfarande inte fått vintersulor, och trots att vi har exakt likadana bilar så finns det vissa skillnader. Till exempel pappas fåniga taklucka. Den gick upp både hit och dit innan jag fick igen det. Precis vad man vill efter en 14-timmars dag hemifrån.
Nu är det ett avsnitt av SATC och pepparmintste som gäller. Sen bingen. För imorn blir det tidig uppgång för att både hinna få klart det sista och ändå hinna åka på mässa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar