Plötsligt händer det

Vi bor i idyllen. Långlet är en liten by som gränsar till skogen och älven. Husen är röda med vita knutar (utom vårt) och det är små bygator och gärdesgårdar, ängar, lekande barn och gud vet vad. Grannen Anders bor i en mycket fint och gammaldags charmigt hus. Det ser vi från två fönster på nedervåningen. Det har dock hela tiden som varit något som stört min fina idyll. Grannen Anders traktorjävel. Den är gul och ful. Jag har flera gånger varit på väg in till Anders för att snällt fråga om han inte kunde ta och flytta det fula åbäket, men jag har inte tagit mig mod.

Så sitter jag här och skriver vid matsalsbordet. Solen skiner och jag tittar ut. Men vad är det jag ser! Grannen Anders, som aldrig brukat traktorjäveln så länge jag bott här, sätter igång åbäket. Med är också en man som ser ut som en spekulant på den. De testkör och provar den där mojängen som man kan lyfta saker med. Då tänds ett hopp i mig. Tänk om grannen Anders ska sälja traktorjäveln så att får idyll blir fulländad. De ut såg ut så. Och jag hoppas innerligt.



Jag smygtog ett kort på det hela. Och visst är den ful?

Nu till nåt annat. Sminkning och hårfixning. Man måste ju vara på topp ikväll.