Idag är det, förutom att jag har namnsdag, exakt fem veckor till julafton. Hujedamig. Nyss var det ju sommar. I år ska jag fira mer än vad jag någonsin gjort. Det blir nämligen ingen trip till sydligare breddgrader utan en riktigt svensk traditionell jul. Det hela börjar i veckan med pepparkaksbak (till tidningen) och på fredag ljusstöpning med Stefans släkt. Nu är det igång.
Måndag, inte min favoritdag direkt. Men jobbar man på utav helvete så går dagen fort och jag ligger snart i soffan och kollar på någon fördummande tv. Jag gillar egentligen inte tv och är glad över att jag inte är en junkie som följer alla jävla serier som man ska följa, vad de nu heter. Jag har en serie jag ser, Idol, och skulle jag missa är det ingen rikskatastrof. Det finns så mycket roligare saker att göra. Som att läsa, till exempel. Igår blev det dock lite tittande, men då på en film. Detta föranleddes av att det blev ganska blött i lördags. Först middag med Maria och Per, där jag lyckades med en sås som vid blotta åtanken får det att vattnas i munnen - rödvinsås med en touche av mörk choklad. Till det helstekt vitlöksspäckad rostbiff, rotsaker i ugn och fetakräm. Very, very good. Efter middagen drällde det in folk som skulle se fotboll. Det var dock jag och Maria inte så intresserade av utan roade oss istället åt att avhandla det ena samtalsämnet efter det andra i köket. Vips så var klockan över midnatt och i ett svagt ögonblick tyckte jag att det var en bra idé att åka till Krogen. Väl där var det ganska skoj faktiskt. För en gångs skull följde vi inte med på efterfest. Det var jag väldigt nöjd över igår då det blev stora "hälsa på hemma hos oss-dagen" i Långlet. Stefan fick lov att rycka in och jobba några timmar och under de timmarna kom först Stefans föräldrar, sen Stefans faster med man, sen Jimmy och Johan, sen Hasse och sist mina föräldrar. Det dracks mycket kaffe och värdinnan såg ut som något katten släpat in i omatchade mysdress och bakisrufsigt hår. När alla åkt kom Stefan hem och vi tryckte en kebabtallrik på stan innan det var filtajm och mys. En väldigt bra söndag på det stora hela.
Jag fick en liten föreläsning om glutamat, som jag skrev om i lördags. Tack Karin, nu kan jag aldrig mer äta det.
3 kommentarer:
Hahaha-förlåt! Det är klart att du kan...du ska bara inte äta det så ofta. Jag har bara blivit lite av en glutamatmotståndare, det finns i typ allt man äter...helt sjukt. De sprutar liksom in det i rökt vanlig smörgåsskinka, grillkrydda, buljong och allt jävla möjligt. Men alla är olika känsliga och det är inte så farligt om man inte äter så mycket. Men jag är ledsen om jag har förstört din thaimat...
Sorry! Puss!
Haha.. men det är lugnt. Jag lär nog trycka i mig lite thaimat snart igen ska du se :) Så du är Anna är team igen, kan tänka mig att man blir lite skadad av att jobba med henne. Jag ändrar mig angående mitt tv-inlägg förut - för Du är vad du äter är ju en favvis också :) Varför är det så synd om Micke? För att du jobbar med Anna?
Det är synd om Micke för att han måste äta konstiga fiberlakritsar, gojiberries, rotfruktssallader och annat knas samt väldigt ofta höra på mitt tjat om just glutamat och annat strunt. Jag tror han längtar tillbaka till kebabtiden (som snart är tillbaka).
Skicka en kommentar