måndag, maj 11, 2009

Bästa, bästa

Trots att jag och den här mannen har två temperament from hell så har vi det väldigt bra. Visst, vi är två bestämda storasyskon och det är inte helt friktionsfritt men det är så mycket roligare att ha någon att argumentera med och mot en nån jamsig kille som inte vågar säga flaska. Been there, done that.



Det jag uppskattar så otroligt mycket är att han är engagerad, både i mig, oss men även i annat. Han är driven och har ett tålamod som jag är avundsjuk på. Det känns också så jäkla bra att man har en kille som verkligen vill ha barn och således är väldigt engagerad i det. I vårt förhållande är det faktiskt han som varit mogen och velat mycket tidigare än jag. Detta till skillnad mot många andra, i alla fall vad jag erfar.

Det känns så bra att han vill vara hemma med barnet. Redan nu planerar vi faktiskt att redan från början fördela föräldraledigheten. Jag jobbar 20 procent och han är alltså hemma 20 procent redan från början. Vi får tre dagar helg eftersom jag jobbar hemifrån. Perfa. Sen ska han ju så klart vara hemma en längre sammanhängande tid när jag börjar jobba fullt. Jag förstår verkligen inte hur man som pappa 2009 inte kan ta ut föräldraledighet. Vill man inte det liksom.

När jag ändå hyllar så kan jag likaväl fortsätta. För hur bra känns det inte när man inser att den blivande pappan har läst betydligt mer i "Att föda"-boken än en själv? Och att han faktiskt väljer att alltid vara hemma och mysa med magen istället för att vara på galej, trots att han får göra preciiis som han vill. Det känns också stabilt att han redan nu planerar sitt liv efter att bli pappa, på eget bevåg. Det vill säga trappar ner på andra uppdrag.

Jag älskar dig Stefan.

Nu ska jag ta och åka hem till my love och resten av byggänget. Ska provsurfa nya datorn också. Han den bästa har inte bara tid för vårt hus, utan även för mina föräldrars i Venjan. Som tack för hjälpen fick Stefan i dag en liten sprillans ny bärbar dator i högblank svart. He´s soo worth it. (Bra också att den matchar inredningen och min lilla vita högblanka ;))

4 kommentarer:

Nina sa...

Oh my, två temperament from hell när baby anlänt och ni/du lider av sömnbrist, ömmande & läckande rattar, babyskrik, hormoner and so on. Nej då, så illa är det inte…… bara nästan. Det finns mycket glädje i det också men man ska inte sticka under stolen med att de är påfrestande för båda parter att få kids. Mitt tips prata, prata, prata……

Fan vad härligt med en kille som verkligen går in för detta med att skaffa barn och läser på, +poäng till honom.

Det finns nog ganska många olika anledningar varför de är flest mammor som är hemma med barn, tror inte att de är så att papporna inte vill. Om vi tar som i vårt fall så är det mannen i huset som står för karriären och desto svårare att vara ifrån jobbet en längre tid. Dessutom skulle vi förlora ganska mycket rent ekonomiskt på att han skulle vara hemma i ca 240 dagar. Jag klagar inte över det, jag är en latte morsa som gärna hade vart hemma med min lilla darling i ett år till ;) Sen har han 60 paps dagar som han kan ta ut fram till det att Rocky är 8 år, medans mina är slut när jag börjar arbeta.


Kram

Sofia sa...

Jo, vi försöker vara förberedda på det förstnämnda, så gott det nu går.

Klart det finns olika anledningar. Men har man samma förutsättningar så tycker jag att man ska dela lika, något sånär. Men det tror jag att många inte gör och det är det jag ställer mig lite undrande till.
Ofta finns det ju en ekonomisk anledning bakom, fullt förståeligt. I vårt fall kvittar det vem som är hemma, i den bemärkelsen. Snarare tvärt om då hans jobb dessutom går in och lägger till under föräldraledighet.

Förresten, vi ska till Göteborg nästa helg, åker på onsdag och hem söndag. Ska vi ses? :)
Kramkram.

Nina sa...

Klart vi ska ses om ni har tid.
Ni kan väl slå en signal när ni är här nere och komma förbi på en fika?

Kram

Sofia sa...

Det gör vi gärna :)