Så klart håller vi på för fullt och pratar om den här stora frågan; vad ska barnet heta? Och det är så sablans svårt.
Jag resonerar så här om namn, att förutom att man så klart ska älska namnet så ska det inte vara så himla vanligt. Vi svenskar är för tråkiga med namn och alla döper till samma sak, känns det som. Undra hur många Williams och Vilmor det kommer att knata runt på dagis om ett par år. Trist!
Så här ser namntoppen ut 2008.
Flickor
1. Maja
2. Emma
3. Julia
4. Ella
5. Elsa
Pojkar
1. Lucas
2. Oscar
3. William
4. Elias
5. Hugo
Det är alltså totalt uteslutet att jag skulle döpa till någon av ovanstående namn, även om vissa så klart är fina namn! För oss känns det inte heller aktuellt att ta ett helt crazy namn där det känns som föräldrarna slagit knut på sig själva för att hitta ett coolt och udda namn.
Vad har då vi för namn? Blir det en pojke har vi irrat runt bland många namnförslag. Jag har under några år känt att får jag en son, då ska han heta Sigge. Nu har jag dock ledsnat på det namnet, plus att en av Stefans släktingar, som vi i och för sig inte umgås med, har döpt till det. Stefan har varit väldigt inne på Loui (med den stavningen), men jag vet inte jag. När han berättade om de planerna för grabbarna så tjöt de i kör "Brother Louie, Louie, Louie".
Det blir alltså inte en Sigge eller Loui men kanske en Ville eller Leo. Ville hette Stefans farfar, som ju bott i huset vi bor i och vi båda gillar det namnet. Leo heter förvisso en av mina bästa killkompisar men jag har alltid gillat det namnet. Nu har jag vissa bryderier i om det är för vanligt (ligger på 16:e plats på killnamnslistan, Ville på plats 51).
Om det tittar ut en tös då? Jag har haft ett namn i flera år som jag stundom varit helt säker på att min dotter ska heta. Stella. Stefan älskar också det namnet så om vi skulle bestämma oss i dag så skulle det bli en Stella Stefansdotter Jemthans. Vi har ett alternativ också, Carla, det är vi också överens om.
Vi får helt enkelt se när lilla bebben kommer ut, så klart vilket kön det är och vilket namn som känns rätt.
Jag vill gärna, jättegärna, läsa om era erfarenheter kring namn och namnval.
11 kommentarer:
Ville!! helt klart!!!
Jag tycker det är så gulligt, har själv haft med namnet som alternativ :) Och har ni dessutom den anknutningen till namnet tycker jag det är självklart. Jag tycker om när man har en bakgrund till namnet. Inte bara "vi tyckte om det".
Men det är lättare att bestämma helt när barnent kommer, men att ha några förslag är bra. Det tycker i alla fall jag
Jag resonerar på samma sätt som du. Min pappa ville döpa mig till Ella för 25 år sedan när jag föddes men det vart Lisa istället. Men har gillat Ella så länge jag kan minnas. William gillar jag också mycket men när båda de namnen ligger på top 5 känns det inte så kul att döpa sitt barn till det i dagsläget.
När min pojkväns brors barn föddes för 2 år sen fick han namnet Andreas. Min första tanke när jag hörde namnet var att det kändes så tråkigt och vanligt. Men tror inte det finns så många 2åringar som heter Andreas idag. Sen vill jag också gärna att mina barn ska ha andranamn efter föräldrar eller mor/farföräldrar. Min mormor heter exempelvis Viola i andranamn och det skulle jag kunna tänka mig att döpa min blivande dotter till om jag skulle få någon en vacker dag.
Jag gillar namnet ALVE! men om jag får en son ska han heta Melker eller Tage, om ja får en dotter heter hon absolut Astrid eller Malva!
Första gången vi väntade barn var det redan tidigt i graviditeten bestämt att hon, om det var en tjej, skulle heta Anna CECILIA. Om det var en kille var vi namnlösa, även fast vi var helt övertygade att det var just en kille. Några dagar innan barnet föddes började vi ändra oss eftersom det är vanligt att Cecilia blir Cissi efter ett tag och det är vi inte alls lika förtjustan i. Vi pratade om Julia men tyckte det var lite för vanligt. När HON väl föddes var hon en Julia, det gav sig självt. Jättemärkligt! Direkt när hon var född visste vi att hon skulle heta Anna JULIA. Hon är tre år men är ensam på dagis om att heta Julia.
Andra graviditeten var vi också säkra på att det var en kille och bestämde oss tidigt för Sven JESPER. Det namnet höll vi fast vid enda fram tills HON föddes. Eftersom vi inte hade något flicknamn fick hon heta Bebis ett par dagar tills vi bestämde oss för HANNA Elisabeth. Hon är ett och ett halvt år och vi känner fler Hanna i samma ålder.
Jag har inget emot vanliga lr ovanliga namn. Man ska helt enkelt ta det man känner att man fastnar för. Anledningen att vi tog Rocky var att vi hade det som ett alternativ och när jag besökte min mormor för sista gången innan hon gick bort så frågade jag henne vad hon trodde de skulle bli samt vilket av namnen hon gillade. Hon svarade POJKE och ROCKY. Därefter kändes det bara så rätt med en Rocky och att hon fick en del i det fast hon inte var med oss längre.
Nu har vi det betydligt svårare med ett andra namn eftersom många namn INTE passar med Rocky (förutom Betty). Jag älskar äldre namn som Pelle, Kalle osv men Rocky och Pelle..njaaaa klingar inte i mina öron.
Jag älskar namn som är så "vanliga" att de är ovanliga. Får jag någongång en dotter så ligger Eva och Kerstin bra till, förutsagt att ungen ser ut som en Eva eller Kerstin.... =)
Skulle jag få en dotter idag så skulle hon få heta Lova, och om jag fick en somn så blev hans namn Viggo. Storfavoriter hos mig, och varken särskilt vanliga eller "knasiga" =O)
Lena i Älvis
Ville alltså? RECOGNIZE! :D Hehe, eftersom jag har levt med det i hela mitt liv kan jag ju hälsa att det enda som har varit lite snurrigt är hur man ska "översätta" det till andra språk, t.ex. engelska och franska. Medan många svenska namn flyter över sömlöst (som Sofia och Stefan) blir Ville "stad" på franska och uttalar man det på engelska låter det bara konstigt, så i stället för att misshandla namnet med engelsk dialekt fick mina vänner kalla mig Will.
Ingen dealbreaker kanske, men kan ju vara något att tänka på eftersom vi nu lever i en så internationell värld som vi gör; annars är jag helnöjd! ;)
Roligt att läsa era kommentarer!
Jenny: Ja de är verkligen supergulligt med Ville :)
Lisa: Ja hade du blivit döpt till Ella för 25 år sedan så hade du ju haft en ovanligt namn för din generation :) Viola är stentufft! William däremot får jag utslag av.
Johanna: Alve är udda men fint, likaså Malva.
Maria: Jag förstår dig, för både Julia och Hanna är superfina namn.
Nina: Ja Rocky kräver ju ett tufft syskonnamn. Får ni en tjej måste det bli en Betty! :)
Emelie: Håller med dig, dessutom finns det ju verkligen ingen liten tjej som heter Eva eller Kerstin!
Lena: Har faktiskt själv funderat på Lova. Viggo gillar jag, men dessvärre heter mamma och pappas katt det, hehe.
Ville: Är det Ville Frisk? KUL isf. Tack för dina tankar kring ditt namn, vi får presentera honom som Will utomlands helt enkelt :) Vad gör du nuförtiden?
Ett namn med 3 stavelser orkar man inte säga hela tiden, de barnen får ofta ett smeknamn. Något att tänka på om man väljer ett långt namn!
Tex dit hatnamn (håller med dej) William blir Ville el Willy.
ps Wilmorna har uppnått skolåldern redan
FF! Kul att läsa era tankar om namn. Och allas kommentarer! När jag bodde i Lux var ju jag stensäker på att jag någon gång skulle välja mellan Stella och Svea. Efter att jag hade sagt det döpte aupairmorsan bägge sina kommande döttrar till Stella och Svea. ;) I dag är ju både Stellorna och Sveorna en hel del. Slutsatsen jag dragit av namnfunderingar är att inte yppa allt för mycket om dem i förväg. Det är lite känsligt med namn. Men man kan ju inte "paxa" ett namn om man inte ens har ett barn på g. :) Som det känns i dag kommer jag att resonera i det tysta i just namnfrågan. Ni har iaf en fin lista med namn! Hoppas det går bra på jobbet också. KRAAAM
Skicka en kommentar