2,3 kg kärlek...

... i form av oxfilé var en av helgens höjdpunkter. Min älskling fyllde ju 33 år i fredags. Om temat var upplevelse förra året så var det materiellt i år. Hade fixat lite småplock av typen strumpor en masse, en söt liten body som det står "I love daddy" på, en skinnecessär av typen man har hela livet samt en lyxig badrock (den sistnämnda har dock inte levererats ännu). När man är sambo med en hantverkare får man gå upp i ottan om man ska sjunga och servera frukost. Det blev således en trött fredag men jag höll mig vaken och pigg av glädje. Det var nämligen sista arbetsdagen innan mammaledigheten. Fina kollegorna och jag åt avslutningslunch och till den dök även Svempa upp som en surprise. Han hade köpt förlossningsgodis och av hela ligan fick jag den vackraste buketten. Känns sjukt att jag ska vara borta i minst ett år. Fast det känns ju bra så klart.

Åter till oxfilén. På kvällen hade jag bjudit in alla våra föräldrar för en middag till födelsedagsbarnets ära. Då kom oxfilén in i bilden. Den blev grillad. Och jävligt god så klart. Inget kött slår oxfilé. Just nu slår inget mina rotfruktsmuffins heller. Jag kom på dem för ett år sedan när jag var innerligt less på potatis i alla former... det blir ju liksom lätt samma visa varje helg; klyftpotatis. potatishalvor, potatispuré och nån gång rotfrukter i ugn. Dessa är ett underbart komplement till alla goda middagar i vinter. Tyvärr glömde jag att ta bild på dem gräddade.


Recept 6 pers: 4 stora potatisar, 2-3 morötter, 2 palsternackor, en bit rotselleri, 1 hackad gul lök, 3-4 pressade viltöksklyftor, 100 g riven västerbottenost, 5 dl grädde, 3 ägg, ordentligt med salt och peppar. Gör så här: Riv rotsakerna (förslagsvis i hushållsmaskin) och blanda med övriga ingredienser. Använd med stor fördel en sån där muffinsform för stora muffins. Sätt i stora muffinsformar och fördela smeten i. Det tar rätt lång tid att grädda och för att få dem genomgräddade kör ag på ganska låg ungstemp. och förslagsvis på varmluft (om man har det). Säg 150-160 grader i en timme. Håll koll på dem i ugnen. Sjuuukt goda!

Till oxfilén och rotfruktsmuffinsen serverade jag en bättre rödvinssås med en liten touche av mörk choklad. Det är en riktig höjdare till varmrätt. Avslutade gjorde vi med de här; vit chokladpannacotta med limehallonsås.



Pannacotta känns egentligen väldigt 1999. Men födelsedagsbarnet fick välja dessert och då blev det den här gamla klassikern.

Födelsedagsmiddagen var mycket, mycket trevlig. Förutom att alla föräldrar fick prova min Tens-apparat som jag ska ha under förlossningen (dock på armen) så fick Stefan en massa fint. Mina föräldrar hade köpt en högblank toasits från Kandre som Stefan (och jag) önskat oss eftersom vi har en likadan cerise nere. Av sina egna föräldrar fick han en superfin sån där frukostbricka man har i sängen plus två böcker som passar en blivande pappa, bland annat klassikern "Ett barn blir till" med de där prisbelönta bilderna som är tagna i livmodern.

När jag för några veckor sedan frågade vilka som läser den här bloggen var det ett par som skrev att de hittat hit tack vare att jag skrivit om mat/recept. Detta är ju något som ringer mig riktigt varmt om hjärtat och nu när jag ska vara hemmafru (hehe) ett år så ska jag skriva mer om sånt.

Första dagen som mammaledig har varit underbar. Jag vaknade i morse och tyckte att det kändes konstigt att jag hade hela dagen för mig själv. Vips så var dock dagen slut och jag har bland annat hunnit med att tvätta alla bebiskläder så att jag äntligen kanske kan packa den där BB-väskan. Stefan är sjukt stressad över att jag inte packat än men jag försöker förklara att jag ju behöver en massa av de saker som jag ska ha med mig till BB. Nu har vi kommit överens om att jag ska skriva en packlapp och lägga i en väska som vi kan bocka av när det blir dags.
Hann även med en powerwalk i dag. Det är inte klokt vad slitit det är för kroppen. Jag kan verkligen inte förstå hur överviktiga personer orkar släpa på alla extrakilon. En av mina standardrundor när jag inte är gravid är på över en mil och den går jag i rask takt utan att blinka. Nu får jag massa nig fram i 20 minuter för att ha ont lite här och där när jag kommer hem igen. Men skönt är det ändå, på nåt sätt. Kanske kan det få bebisen att komma lite tidigare också. Tidigare trodde jag att bebisen skulle bli tidig.. jag har dock ändrat mig nu. Eftersom jag mår så förträffligt bra och bebisen också så lär den stanna. Men hoppas kan man ju! Först vill jag dock vara ledig några dagar till så att jag hinner med allt jag ska göra innan nedkomst.

Nej, nu hägrar sängen och ett av de där glossiga magasinen jag prenumererar på. Älskar när de dimper ner i brevlådan.